Kan börja med att säga att jag inte läst tråden. Ber om ursäkt om detta redan kommit upp.
Till TS:
Jag förstår mkt väl hur du tänker och känner för jag sitter i ungefär likadan sits. Min sambo samlar på allt. Allt mellan bildelar, skrot, datadelar, verktyg och gamla kläder. Hans far och farfar är/var likadana, samlar på minsta lilla rostiga plåtbit. Min sambo har aldrig "lärt sig" att slänga saker. Detta tillsammans med att han har en del diagnoser gör det extra svårt. Det är som att han inte ser attt bröten samlas på hög.
Men det finns hopp. Min sambo är mkt bättre på att sortera och slänga än han var för 7 år sen. Det tar tid men det går.
Jag har tjatat och tjatat men resulatet blir bara en sur sambo. Så jag ändrade taktik och tog tillvara på de tillfällen Han faktiskt ville röja och slänga. I början kunde det handla om städa ett rum och besluta om att slänga ett trasigt tangentbord. Stötta och var med i processen.
Nu 7 år senare så är han jätteduktig och förra veckan fyllde vi en container med 12 ton skrot och bröte.
Ibland är det apjobbigt att vara med han. Diagnoserna och "samlarmanin" gör att han inte riktigt funkar som annat folk. Men så finns det stunder som är guld värda, som när vi fyllde containern med 12 ton skrot.
Så ni som säger Lämna, be karln att flytta osv. Det är ju absolut ett alternativ men jag tycker att man ska prova alla vägar och alternativ, om man känner att orken och kärleken finns