Hjälp mig reda i min tankar, göra slut/stanna kvar?

[Martini]

Sv: Hjälp mig reda i min tankar, göra slut/stanna kvar?

Detta kanske låter hemskt, men är det så att du bara inte har någon sexlust med honom, eller är det så att du äcklas av att ha sex med honom?
Om det senaste är fallet, så tror jag att dina känslor för honom som partner är döda. Annars tror jag absolut att det finns hopp!
Som min man brukar säga: sex är limmet i ett äktenskap
Du får isf hitta ett sätt som får igång er igen.
Jag vet att det låter som att jag sitter här och pladdrar, men det fungerar för många med tex erotiska filmer, leksaker, osv. Det kan vara det som behövs för att kicka igång sexlusten igen. Det betyder inte att man måste hålla på med sådana saker alltid, men som sagt man kan få sig en liten spark där bak
Lycka till!

 

[FannyN]

Sv: Hjälp mig reda i min tankar, göra slut/stanna kvar?

KL

Man ska aldrig leva med en person "som skulle kunna bli perfekt" om bara om vore. Det ska inte vara ett projekt att leva i en relation.

Du lever med den man som är här, nu, idag. Är det tillräckligt bra?

 

[tanten]

Sv: Hjälp mig reda i min tankar, göra slut/stanna kvar?

En relation är helt riktigt inget projekt, men att leva i tron att allt alltid kommer att flyta på perfekt och att man aldrig behöver jobba på att utveckla en relation, det tror jag inte på.

Men en relation kan inte heller fungera genom att endast den ena anstränger sig. Man behöver vara två i jobbet.

Inga relationer är en ständig dans på rosor - men nog måste det vara BÅDE upp och ner.

 

[hier]

Sv: Hjälp mig reda i min tankar, göra slut/stanna kvar?

Men en relation kan inte heller fungera genom att endast den ena anstränger sig. Man behöver vara två i jobbet.

Inga relationer är en ständig dans på rosor - men nog måste det vara BÅDE upp och ner.

Ja, absolut, självklart Var läser du in att jag har tyckt annorlunda?

Jag skrev mitt eget exempel till TS för att illustrera vikten av dialog.

 

[lil-sis]

Sv: Hjälp mig reda i min tankar, göra slut/stanna kvar?

Jag vill inte känna att mitt humör försämras när vi är tillsammans längre perioder. Jag tycker liksom inte lika mycket om mig själv när jag är med honom.

Jag tycker det här räcker som beslut för mig.

 

[Blipp]

Sv: Hjälp mig reda i min tankar, göra slut/stanna kvar?

Gör slut, var god vän!

 

[Iggy]

Sv: Hjälp mig reda i min tankar, göra slut/stanna kvar?

Han "släppte inte till" förrän vi hade träffats i 8-9 mån och varit tillsammans i tre och då hade min relation till sex blivit lite ruggad.

...

Hans svårighet för att bekräfta mig och det lite tafatta sexet, samt min övergripande okåthet skapade en lite osexuell känsla i vår relation.

Hmm, jag är rätt långsam med att hoppa i säng, men han var verkligen något i hästväg. Kan det helt enkelt inte vara så att han har en rätt låg sexlust generellt?

Det skulle också kunna förklara varför han har svårt med att ge dig uppmärksamhet och bekräftelse. Vi män gör inte alltid det för att vi tycker det är kul, utan för att vi vill ligga. Ingen vacker sanning, men bra att veta.

 

[beslut]

Sv: Hjälp mig reda i min tankar, göra slut/stanna kvar?

Det är det där som är så jobbigt. När vet man att "nu är det dags att jobba på relationen" och när vet man att det är dags att gå vidare?

Jag tror inte man behöver erfarenhet för att veta vad man känner innerst inne. Och det vet du ju. Jag tror precis som Ramona, att kan man inte dela sina tankar och känslor med varandra så är det nog svårt att få det att funka.

Detta kanske låter hemskt, men är det så att du bara inte har någon sexlust med honom, eller är det så att du äcklas av att ha sex med honom?
Om det senaste är fallet, så tror jag att dina känslor för honom som partner är döda. Annars tror jag absolut att det finns hopp!
Som min man brukar säga: sex är limmet i ett äktenskap
Du får isf hitta ett sätt som får igång er igen.
Jag vet att det låter som att jag sitter här och pladdrar, men det fungerar för många med tex erotiska filmer, leksaker, osv. Det kan vara det som behövs för att kicka igång sexlusten igen. Det betyder inte att man måste hålla på med sådana saker alltid, men som sagt man kan få sig en liten spark där bak
Lycka till!

Och hur sjutton hittar man tillbaka till sexlusten? Den finns ju där, jag har inga problem att bli kåt, bara inte på honom. jag skulle inte säga att jag blir äcklad av honom, men jag blir defintivt inte tänd av honom.
Å andra sidan så minns jag att jag grät en gång när vi hade sex, för att det kändes så fel.

Gör slut, var god vän!

Går det? Att vara god vän? Jag vet att han någon gång har sagt att han har väldigt svårt att förstå varför folk umgås med sina ex, att han tycker att har man gjort slut så har man. Dessutom tror jag att om jag skulel göra slut så skulle han må väldigt dåligt av det, iaf i början och då är frågan om han inte helst vill bryta helt.

Hmm, jag är rätt långsam med att hoppa i säng, men han var verkligen något i hästväg. Kan det helt enkelt inte vara så att han har en rätt låg sexlust generellt?

Det skulle också kunna förklara varför han har svårt med att ge dig uppmärksamhet och bekräftelse. Vi män gör inte alltid det för att vi tycker det är kul, utan för att vi vill ligga. Ingen vacker sanning, men bra att veta.

Jag tror faktiskt att han har rätt så låg sexdrift generellt. Därför tror jag (obs. tror) att han inte störs av att jag inte vill ha sex särskilt ofta.

 

[beslut]

Sv: Hjälp mig reda i min tankar, göra slut/stanna kvar?

Jag får ju lite distans till förhållandet när jag är på bortaplan. Jag inser att han saknar mig och längtar efter att jag ska komma hem och jag..jag känner inte så mycket överhuvudtaget. Kanske blir det tydligare när jag kommer hem.

En del av mig vill bara få vara "fri" och singel igen. och det gör en annan del av mig livrädd. Jag vet att så jäkla kul att vara singel är det inte heller hela tiden. Flyr jag från någon sorts vardagstristess, riskerar jag att göra slut på ett fint förhållande vars problem kanske går att fixa?
Bara genom att tänka såhär "göra slut/stanna kvar" blir det svårare för mig att faktiskt stanna kvar. Det är som att så fort tankarna på att göra slut får fäste så blir dem starkare.
Samtidigt, jag ÄLSKAR ju honom. Alla älskar honom. Min syster ser honom som en bror. Mina föräldrar träffar honom mer än mig. Allt från gamla chefer/ridlärare/kompisar osv osv tycker att han är fantastisk. Min kusin sa för några månader sen "släpper du honom är du inte riktigt klok" osv.
och jag ser ju det de ser också. En social, intelligent, rolig person som kan smälta in lika väl i stallet med en massa hästfolk som på en frackmiddag. Som är schysst, ställer upp och hjälper till och har givit upp så mycket för min skull. På eget bevåg (vilket också har varit uppe på tapeten från min sida, jag vill inte att han ska ge upp så mycket för mig, det blir en konstig balans i förhållandet) men det är som om han lever genom mig på något vis. Han hakar på det jag gör, men har släppt sitt gamla liv. Jag är ute världen och gör det jag vill och är relativt egoistisk i det. Han väntar på mig hemma. Osv.

Jag har skuldkänslor över det som ställer till det också. Om jag gör slut så har han ingenting. Ingenstans att bo, ingen bil, ingen häst, inget sommarställe, inget. Allt är mitt och kommer från mig.

 

[beslut]

Sv: Hjälp mig reda i min tankar, göra slut/stanna kvar?

Sen finns den här rädslan över att om jag gör slut så kommer jag aldrig träffa någon lika bra och i slutändan leva mitt liv ensam och barnlös. Dte vore värre än att leva i ett förhållande som är "sådär". Men jag inser ju själv att det är inget sätt att leva ett liv, eller?

 

[Ramona]

Sv: Hjälp mig reda i min tankar, göra slut/stanna kvar?

Fast vänta nu. Du älskar honom men inte det livet ni har tillsammans? Eller är det så att du borde älska honom för allt det där han är och som alla andra ser?

Känner man inte så känner man inte. Så enkelt är det ju. Men man kan kanske börja känna igen ifall man tillåter sig och försöker. Vad var det med honom som du föll för en gång i tiden?

Sen är det ju också så att människor förändras. Han är kanske inte den där killen han en gång var, den där killen som du blev kär i. Du skriver att han har gett upp sitt liv. Vill du att han skaffar sig ett liv igen? Hade det varit räddningen?

Oavsett så måste man kunna prata. Du säger att han är socialt kompetent och att alla älskar honom. Men om han är sådär öppen, varför kan ni inte prata ordentligt med varandra? Du verkar bara tro en massa...

 

[lil-sis]

Sv: Hjälp mig reda i min tankar, göra slut/stanna kvar?

Nej det är inget sätt att leva sitt liv på.

 

[Iser]

Sv: Hjälp mig reda i min tankar, göra slut/stanna kvar?

För drygt ett halv år sen, satt jag och skrev exakt en sån här tråd här på Buke med - också anonymt.

Jag känner igen så otroligt mycket av dina tankar i hur jag tänkte. Men det spelar ingen roll hur perfekt han är i alla andras ögon om han inte gör dig glad och om du inte gillar den personen du är, när du är med honom.

Jag var också rädd att mista han som nu är mitt ex. Han har alltid sagt att man inte kan vara vän med sitt ex och jag var övertygat om att han skulle vara ett väldigt jobbigt ex. Men han betedde sig mycket bättre än jag hade trott att han skulle göra. Och nu i efterhand har jag faktisk inte så stort behov av att vara kompis med honom, som jag trodde . Möjligheten finns där och visst pratar vi på telefon någon gång ibland. Men jag saknar inte honom som vän, så som jag trodde jag skulle göra.

Det är jätte svårt att gå och fundera på sånt här själv och svårt att hitta någon man kan prata med det om när dom flesta kompisarna är gemensamma. Men min erfarenhet är att när väl dessa tankar har uppstått, går det inte att putta bort dom - dom uppstår av en anledning. Väldigt starka känslor får man inte till någon annan om förhållandet är som det ska vara.

Att han har bra förhållande till dina föräldrar, kan han ju fortsätta att ha, men tro mig, dina föräldrar vill inget annat än att du ska vara lycklig och är du det inte med denna killen, då kommer dom bara vara lättade att du gör slut.

Jag var så rädd att alla gemensamma kompisar vi hade, var mera hans än mina, eftersom han var/är så otroligt social. Jag var lite rädd att jag skulle stå ensam kvar. Men intalade mig att i så fall var det inte äkta vänner, och då var jag bättre tjänt med andra vänner. Men det visade sig faktisk att många av dom var riktiga vänner, som finns kvar och som har gett oss båda stöd i efterhand.

Jag ska såklart inte säga till dig vad du ska göra. Men jag kan ju bara säga att jag själv mår så otroligt bättre nu och att jag börjar känna igen mig själv och få tillbaka min energi och mitt driv nu. Jag börjar till och med att få tillbaka min sexualitet och jag är social och glad på ett helt annat sätt nu än innan. Det är en riktigt skön känsla.

 

[beslut]

Sv: Hjälp mig reda i min tankar, göra slut/stanna kvar?

Fast vänta nu. Du älskar honom men inte det livet ni har tillsammans? Eller är det så att du borde älska honom för allt det där han är och som alla andra ser?

Jag älskar honom, men känner mig inte kär i honom. Jag älskar honom och bryr mig om honom och tycke rom att ha honom nära. Men känner ingen passion eller åtrå. Sen dessutom känner jag nog lite som du säger att jag "borde" hålla hårt i honom, för alla hans goda sidor..

Känner man inte så känner man inte. Så enkelt är det ju. Men man kan kanske börja känna igen ifall man tillåter sig och försöker. Vad var det med honom som du föll för en gång i tiden?

Sen är det ju också så att människor förändras. Han är kanske inte den där killen han en gång var, den där killen som du blev kär i. Du skriver att han har gett upp sitt liv. Vill du att han skaffar sig ett liv igen? Hade det varit räddningen?

Vad jag föll för..Vi klickade väldigt bra, han var väldigt självständig, intelligent och snygg. Inget av det har egentligen förändrats, mer än att han liksom släppt så mycket av det som han drevs av tidigare. Han har inget eget. Så ja, om han hade haft ett eget liv så hade vårt samliv blivit mer dynamiskt och intressant. Det känns alltid som att det är jag som gör grejer, träffar människor, utvecklas och han står mest och stampar och väntar på att jag kommer hem. Det här har jag också tagit upp flera gånger, men han säger att han trivs så. Jag har förklarat att jag inte trivs med det och dte i sin tur gör honom ledsen.

Hans vänner har även de tagit upp det både med honom och mig, de i sin tur förstår inte vad han håller på med. Det är väl egentligen först när jag började jobba utomlands i längre perioder som han blev tvungen att återuppta en del av sitt sociala liv utanför vårt hems väggar.

Oavsett så måste man kunna prata. Du säger att han är socialt kompetent och att alla älskar honom. Men om han är sådär öppen, varför kan ni inte prata ordentligt med varandra? Du verkar bara tro en massa...

Han är en väldigt social person och har lätt för att prata, men kanske inte om sånt som faktiskt är på ett litet djupare plan. Vi kan prata om saker som är en aning ytligare utan några som helst problem. Han är dock bättre på att chitt-chatta än att samtala. Jag är också social, men tycke rom när samtalen kommer att handla om lite djupare saker och vill gärna dela med mig av det som ligger lite närmare hjärtat.

Du verkar bara tro en massa...

Hur menar du?
Tack för ditt svar, det behövs ifrågasättas och funderas här känner jag.

För drygt ett halv år sen, satt jag och skrev exakt en sån här tråd här på Buke med - också anonymt.

Jag känner igen så otroligt mycket av dina tankar i hur jag tänkte. Men det spelar ingen roll hur perfekt han är i alla andras ögon om han inte gör dig glad och om du inte gillar den personen du är, när du är med honom.

Jag var också rädd att mista han som nu är mitt ex. Han har alltid sagt att man inte kan vara vän med sitt ex och jag var övertygat om att han skulle vara ett väldigt jobbigt ex. Men han betedde sig mycket bättre än jag hade trott att han skulle göra. Och nu i efterhand har jag faktisk inte så stort behov av att vara kompis med honom, som jag trodde . Möjligheten finns där och visst pratar vi på telefon någon gång ibland. Men jag saknar inte honom som vän, så som jag trodde jag skulle göra.

Det är jätte svårt att gå och fundera på sånt här själv och svårt att hitta någon man kan prata med det om när dom flesta kompisarna är gemensamma. Men min erfarenhet är att när väl dessa tankar har uppstått, går det inte att putta bort dom - dom uppstår av en anledning. Väldigt starka känslor får man inte till någon annan om förhållandet är som det ska vara.

Att han har bra förhållande till dina föräldrar, kan han ju fortsätta att ha, men tro mig, dina föräldrar vill inget annat än att du ska vara lycklig och är du det inte med denna killen, då kommer dom bara vara lättade att du gör slut.

Jag var så rädd att alla gemensamma kompisar vi hade, var mera hans än mina, eftersom han var/är så otroligt social. Jag var lite rädd att jag skulle stå ensam kvar. Men intalade mig att i så fall var det inte äkta vänner, och då var jag bättre tjänt med andra vänner. Men det visade sig faktisk att många av dom var riktiga vänner, som finns kvar och som har gett oss båda stöd i efterhand.

Jag ska såklart inte säga till dig vad du ska göra. Men jag kan ju bara säga att jag själv mår så otroligt bättre nu och att jag börjar känna igen mig själv och få tillbaka min energi och mitt driv nu. Jag börjar till och med att få tillbaka min sexualitet och jag är social och glad på ett helt annat sätt nu än innan. Det är en riktigt skön känsla.

Tack för ditt inlägg om din egen upplevelse, det gav mig lite hopp och en anings mera lugn i hjärtat. Tack!

 

[beslut]

Sv: Hjälp mig reda i min tankar, göra slut/stanna kvar?

Gud vad det här upptar mycket av min vakna tid. Jag tänker, vrider och vänder.

I förrgår tog jag steget att prata om det med två nära vänner. Jag har ju känt såhär länge utan att vilja prata om det, pratar man inte om det, så finns det ju inte. Total självförnekelse. Det var skönt! Inte alls sådär läskigt som jag hade fått för mig. Det låter kanske konstigt, men i min värld så hade jag en klar bild av hur mina vänner skulle reagera, att jag skulle få för mycket råd och direktiv om hur jag borde göra och jag är livrädd att bli pushad åt ett håll innan jag själv kommit fram till vad jag känner. Men jag har jättefina vänner och fick helt enkelt bara stöd och kunde bolla mina tankar på ett väldigt konstruktivt sätt. Kändes som ett ton lyfte från mina axlar.

Genom att överhuvudtaget kunna fundera öppet kring det här, både här på forumet, med mig själv och mina vänner, känner jag mig inte lika trängd av mina känslor, det känns som att det går att lösa, hur det än blir. Om vi gör slut - ja då löser det sig. Om vi ger det en chans, ja då kan vi inte annat än att hoppas det går vägen och att vi båda är villiga att satsa.
Jag vet att jag måste prata med min sambo och det känns jobbigt. Men samtidigt så kommer det också bli bra.

Dock är det nog mycket lättare att sitta i ett annat land, med ordentlig distans till det hela och känna sig en aning lugnare, än när jag kommer hem och sitter mitt i förhållandet som är så blandat med bra och mindre bra saker. Jag är rädd att jag bara kommer känna "nej det här är för jobbigt" och sticka huvudet i sanden igen.

Tack för att ni bollar med mig!

 

[beslut]

Sv: Hjälp mig reda i min tankar, göra slut/stanna kvar?

Och givetvis, som för att sätta allt lite extra på sin spets, så hör personer helt plötsligt av sig som jag inte haft kontakt med under min och sambons relation. En kille som jag hade en fantastisk sexuell relation med under en tid och som hunnit med att både gifta och skilja sig sen vi sågs sist kontaktade mig i förrgår mest för att låta mig veta att om jag är singel/på väg att bli singel/vill ha något på sidan om så väntar han på mig.
Då helt plötsligt vaknar hormonerna och sexlusten till liv.
I samma veva börjar en manlig bekant som jag hade en fling med för många år sedan som aldrig riktigt blev avslutat göra närmanden osv.
Kanske utstrålar jag tillgänglighet på ett sätt som jag inte gjort tidigare under vårt samboförhållande?

Det gör mig frustrerad.

 

[beslut]

Sv: Hjälp mig reda i min tankar, göra slut/stanna kvar?

Jag igen.
Jag trodde att det skulle bli enklare förstå vad jag känner eller inte känner när jag kom hem. Men det fick precis tvärtemot resultat.

Väl hemma så känns det fint att ha honom och dela vardagen med, även om det hör till saken att vi för tillfället är särbos och mest ses på helgerna. Jag bor ensam i ett stort hus på en gård och han jobbar borta. Det gör att ensamheten blir tydlig för mig så fort han åker. Jag har i och för sig inga problem med att vara ensam, men när han är hemma så blir allt roligare. Vi hinner aldrig hamnar i något vardagsaktigt nötande lunk. Jag tror att det är i lunket som jag kanske egentligen bäst känner hur jag känner.

Samtidigt som vissa känslor som jag trodde skulle utkristaliseras klarare av att komma hem inte gjort det (dvs, mina käsnlor av att kanske inte vara kär i honom längre när jag var bortrest har inte fått någon skjuts här hemma) så är det andra saker som känns jobbiga.

Och mitt i allt det här så får vi aldrig någon tid att prata. Vi ses så lite och då är det alltid trehundra grejer att göra, folk att träffa och tiden rusar på i något supertempo. Jag hinner inte med att känna in och känna efter och inte heller att försöka nå honom mitt i allt.

Jag trodde det skulle bli lättare att komma hem men det visade sig bli mycket mycket svårare. Hur sjutton vet man?

 

[tigerflicka]

Sv: Hjälp mig reda i min tankar, göra slut/stanna kvar?

Jag tycker det är lite för många råd här om att göra slut.
Det är möjligt att det är lösningen för er, men borde ni inte testa allt ni kan för att rädda förhållandet innan ni gör slut?
Ni kanske kan prata med någon? (heter det realtionsrådgivare?) De har ju trots
allt som uppgift att hjälpa till att reda upp problemen.

Om ni ändå älskar varandra tycker jag att ni är skyldiga varandra att göra allt som går. Kanske att det kan rädda förhållandet, kanske inte.

Själv lämnade jag min f.d. sambo alltför enkelt efter tre år. Bilden av hur ett förhållande "ska vara" stämde inte med verkligheten. Jag la skulden på honom, stack därifrån och stack sedan huvudet i sanden för att slippa tänka ett steg längre att det kanske inte bara var hans fel.

 

[Inte_Ung]

Sv: Hjälp mig reda i min tankar, göra slut/stanna kvar?

Men kan ni inte prova att ta hjälp av en sexterapeut?
Åk på sex-semester.
Om ni vill leva tillsammans så borde ni ju jobba på sexet innan ni ger upp.
Du tycker ju att han är snygg och han tycker ju om dig.

Vad har ni att förlora med att försöka?

 

[Inte_Ung]

Sv: Hjälp mig reda i min tankar, göra slut/stanna kvar?

Alltså ni måste ta er tid för varandra.
Annars så kraschar det ju.
Och den kraschen beror inte alls på vem man försöker vara tillsammans med utan bara på att man aldrig får tid för relationen.

Så det skulle ju bli likadant för dig med vilken annan man som helst.