Hjälp mig bli klok på mitt förhållande.

[Novali01]

Jag har frågat honom varför det är viktigt att ge en lång varm kram, pussa på kinden och säga hur fin en tjej är. Då säger han att det är sån han är, han tycker de är fina och det vill han säga till dem. "Vad är det för fel på att vara snäll och säga det man tycker". Alltså, det kan han väl få göra om det är superviktigt, men jag tycker det är märkligt och det ser märkligt ut. Det får han till att han inte ens får krama sina tjejkompisar för då blir jag sur. Och det blir ju en indirekt (eller direkt) pik om att jag inte gillar att han gör det och då gör han det kanske inte men mår dåligt. Och ingen är glad...

Han är utåt sett väldigt osvartsjuk och påstår att han inte hade haft några problem alls om jag hade killkompisar på samma sätt. Jag är inte helt övertygad...

I mina öron låter det som han är väldigt mån om att hålla kvar sin image utåt, att hålla dig lite osäker dessutom o kanske några kort i bakfickan. För mig är han väldigt barnslig och omogen, har svårt att se att han skulle vara bekväm med det liv du önskar.

 

[micaelathegreat]

Ja jag ser att en del av er tolkar det så, gissar på er som inte har livsstilen med familj och barn, (...)

Jag har familj och barn. Och är inte på krogen ofta alls. Typ jättesällan faktiskt. Däremot så dömer jag ingen som lever det livet. Tycker man att det är kul så är väl det jättebra.

 

[mandalaki]

Jag har frågat honom varför det är viktigt att ge en lång varm kram, pussa på kinden och säga hur fin en tjej är. Då säger han att det är sån han är, han tycker de är fina och det vill han säga till dem. "Vad är det för fel på att vara snäll och säga det man tycker". Alltså, det kan han väl få göra om det är superviktigt, men jag tycker det är märkligt och det ser märkligt ut. Det får han till att han inte ens får krama sina tjejkompisar för då blir jag sur.

Han är utåt sett väldigt osvartsjuk och påstår att han inte hade haft några problem alls om jag hade killkompisar på samma sätt. Jag är inte helt övertygad...

Jag skulle få spader om en partner dissekerade mitt beteende på det viset, frågade varför och konstaterade att han tyckte det var märkligt.

Du verkar så inne på allt han måste förändra för att ni ska funka. Och ni verkar båda vara inne på att han är en klump modellera som du ska knåda till önskat resultat. Han säger att han vill sluta vara på krogen så ofta och istället ha svenssonliv, varför gör han inte bara det då? Varför väntar han på att du ska få honom till det?

Ni verkar säga till varann att ni vill samma sak men ni lyckas inte omsätta det i praktiken.

 

[Novali01]

Jag har familj och barn. Och är inte på krogen ofta alls. Typ jättesällan faktiskt. Däremot så dömer jag ingen som lever det livet. Tycker man att det är kul så är väl det jättebra.

Skulle du tycka det var kul o jättebra om det var pappan till dina barn som levde det livet och du satt hemma själv med barnen?

 

[Madick]

När det kommer barn ändras livet massor och det är slitigt, även för rejält sammansvetsade par. Om det inte var jättebra innan så blir det knappast bättre när barnet kommer. Räkna med en rejäl dipp på grund av hormoner, trötthet (sån du INTE varit med om tidigare, inte han heller), närhetsbrist, tidsbrist osv. Räkna med dippen från där ni är innan barn. Fixar ni det?

Om det var jag som kände som du gör så skulle jag bryta nu. Det jag ser är ett par som är för långt ifrån varandra för att det ska fungera utan att någon mår dåligt, troligtvis kommer ni göra det båda två.

 

[Squie]

@Novali01
Jag har funderat lite på tidigare inlägg skrivet av dig. Se om jag har förstått dig rätt. Bara nyfikenhet så jag förstår hur du tänker.

Vid 20 är det ok att gå på krogen.
Vid 30 ska man backa hem o ägna sig åt villa-volvo-vovve-livet?
Vid 40 är det det definitiva slutet för hobbies av speltyp eller att gå på krogen etc?

Är det så som du är "lärd" av din uppväxt?

 

[micaelathegreat]

Skulle du tycka det var kul o jättebra om det var pappan till dina barn som levde det livet och du satt hemma själv med barnen?

Jag har varit i den situationen. Och redan sagt tidigare i tråden att det är skillnad när man har barn. Men de har inga barn. Så varför behöver han ändra sitt liv då?

 

[Novali01]

@Novali01
Jag har funderat lite på tidigare inlägg skrivet av dig. Se om jag har förstått dig rätt. Bara nyfikenhet så jag förstår hur du tänker.

Vid 20 är det ok att gå på krogen.
Vid 30 ska man backa hem o ägna sig åt villa-volvo-vovve-livet?
Vid 40 är det det definitiva slutet för hobbies av speltyp eller att gå på krogen etc?

Är det så som du är "lärd" av din uppväxt?

Nej du får fundera lite till!

 

[Novali01]

Jag har varit i den situationen. Och redan sagt tidigare i tråden att det är skillnad när man har barn. Men de har inga barn. Så varför behöver han ändra sitt liv då?

För att han säger att han vill det. Upprepade gånger säger han det men lever inte upp till det, tycker jag är oerhört fegt att inte säga som det är, att han vill fortsätta leva sitt uteliv. Om han sa som det var skulle TS ha en ärlig chans att bedöma om hon vill avsluta förhållandet. Som det är nu så upprepar han tydligen varje gång de har en diskussion om det, att han vill samma som hon, men hans handlingar visar motsatsen. Det är omoget i mina ögon att vara 40 år och inte kunna säga som det är.

Och när du var i den situationen, kändes det bra?

 

[micaelathegreat]

Och när du var i den situationen, kändes det bra?

Nej? Jag har ju sagt att jag inte tycker att det är ok när man har barn? Du får det att verka som att du "sätter dit mig" men jag har aldrig sagt att det är ok att vara ute och festa på helgerna när man har barn så vad försöker du bevisa? INNAN vi fick barn hade jag inga åsikter alls om det. Det vill säga, i TS situation skulle jag inte brytt mig så mycket. Det jag har argumenterat mot är att det skulle vara omoget eller fel att vara ute och festa fast man är 40. Och ja, han säger att han vill sluta. Men det är ju inget han är skyldig TS. Han gör väl det när han vill? TS får ju handla utefter de förutsättningar som råder nu. Man kan liksom säga saker och sen ångra sig, det går inte att hålla folk "ansvariga" till varenda litet beslut de fattar i livet. TS har en kille som festar mycket. Vill hon ha det? Nej - lämna. Ja - stanna. Vad han eventuellt gör i framtiden går ju inte att sitta och gräva i nu. Och han är inte skyldig henne att fatta ett beslut nu heller.

 

[Novali01]

Nej? Jag har ju sagt att jag inte tycker att det är ok när man har barn? Du får det att verka som att du "sätter dit mig" men jag har aldrig sagt att det är ok att vara ute och festa på helgerna när man har barn så vad försöker du bevisa? INNAN vi fick barn hade jag inga åsikter alls om det. Det vill säga, i TS situation skulle jag inte brytt mig så mycket. Det jag har argumenterat mot är att det skulle vara omoget eller fel att vara ute och festa fast man är 40. Och ja, han säger att han vill sluta. Men det är ju inget han är skyldig TS. Han gör väl det när han vill? TS får ju handla utefter de förutsättningar som råder nu. Man kan liksom säga saker och sen ångra sig, det går inte att hålla folk "ansvariga" till varenda litet beslut de fattar i livet. TS har en kille som festar mycket. Vill hon ha det? Nej - lämna. Ja - stanna. Vad han eventuellt gör i framtiden går ju inte att sitta och gräva i nu. Och han är inte skyldig henne att fatta ett beslut nu heller.

Nej jag är inte ute efter att sätta dit dig men hela tråden går ju ut på om hans beteende är ett ok beteende för TS.

 

[escodobe]

Skulle du tycka det var kul o jättebra om det var pappan till dina barn som levde det livet och du satt hemma själv med barnen?

Jag hade helt enkelt inte skaffat barn med en sådan person.

Jag tycker personligen att ts sambos krogfestandet och Ts bild av Svenssonlivet är ungefär lika plågsamma och skulle hellre hugga av mig en arm än att ha det så.

Lösningen är att INTEskaffa en partner som vill att jag ska vara sådan.

 

[em-pirre]

Jag tycker det är fullkomligt irrelevant ifall han eller hon har fel. Jag skiter i vad som är normalt och allt det där.

En endaste poäng: ts och mannen vill olika saker. Det funkar inte. Aldrig nånsin.

 

[Lovisaleonora]

Jag hade helt enkelt inte skaffat barn med en sådan person.

Jag tycker personligen att ts sambos krogfestandet och Ts bild av Svenssonlivet är ungefär lika plågsamma och skulle hellre hugga av mig en arm än att ha det så.

Lösningen är att INTEskaffa en partner som vill att jag ska vara sådan.

Jag delar alla tre påståendena.

Det ska inte vara så jobbigt att vara i en relation. Då blir ju hela relationen precis så jobbig. Vem orkar?

 

[Grazing]

För att han säger att han vill det. Upprepade gånger säger han det men lever inte upp till det, tycker jag är oerhört fegt att inte säga som det är, att han vill fortsätta leva sitt uteliv. Om han sa som det var skulle TS ha en ärlig chans att bedöma om hon vill avsluta förhållandet. Som det är nu så upprepar han tydligen varje gång de har en diskussion om det, att han vill samma som hon, men hans handlingar visar motsatsen. Det är omoget i mina ögon att vara 40 år och inte kunna säga som det är.

Men han hade väl sagt att han ville ha det livet även efter barn? Alltså lite krogliv osv? Sen går det att kombinera med barn förutsatt att den man är med har lite lika syn på livsstilen. Visst får man anpassa och förstå att inte varje helg fungerar osv men det är inte så svart eller vitt. Man måste inte ge upp allting det pga barn. Man får kompromissa och fixa så att det blir bra för båda.

Sen är det inte omoget alls tycker jag att vara ute på krogen osv oavsett ålder, omoget blir det när man börjar försumma sitt liv och sina nära pga av det. När man inte har vett att se när det passar och inte.

 

[Lovisaleonora]

Men han hade väl sagt att han ville ha det livet även efter barn? Alltså lite krogliv osv?

Frågan är väl om JAG personligen vågat lita på det. Utifrån TS beskrivning verkar inte snubben ha den mest grundmurade självkännedomen i svensk historia.

Tvärtom utgår jag från att han kommer fortsätta välja det livet han gör, eftersom han påstår att han håller tillbaka för TS skull men TS ändå känner sig obekväm.

 

[Kilauea]

Och när vi nu är inne på dömande så har ju flertalet av er här dömt TS för hennes önskan om ett liv med familj och barn och sagt att det är hon som ska anpassa sig....så kasta inte sten i glashus.

Folk har väl snarare sagt att hon inte kan begära att han ska anpassa sig, utan att de båda bör inse att om inte båda är villiga att kompromissa så lär inte förhållandet vara så mycket att satsa på.

 

[micaelathegreat]

Frågan är väl om JAG personligen vågat lita på det. Utifrån TS beskrivning verkar inte snubben ha den mest grundmurade självkännedomen i svensk historia.

Tvärtom utgår jag från att han kommer fortsätta välja det livet han gör, eftersom han påstår att han håller tillbaka för TS skull men TS ändå känner sig obekväm.

Ja, och sen är ju frågan vad "lite" är för killen. För mitt ex var det 1-2 gånger i månaden. När dottern var bebis. "Förut gick han ju ut varje helg så det var en rejäl minskning".

 

[Lovisaleonora]

Ja, och sen är ju frågan vad "lite" är för killen. För mitt ex var det 1-2 gånger i månaden. När dottern var bebis. "Förut gick han ju ut varje helg så det var en rejäl minskning".

Alla får ha det som de vill, men jag hade blivit skogstokig om det behovet funnits (utgång) när projektet Hem & Familj är så känsligt och tar sådan tid...

 

[Lovisaleonora]

(He said he would change for me and he did. Said no women ever.)