Hjälp mej att inte trampa i klaveret!

[Emmah.S]

Sv: Hjälp mej att inte trampa i klaveret!

Det var och är nog mest bristen på respekt och hennes sätt att anse sig ha rätt att göra vissa saker som hon vill t ex som dom gångerna hon lät honom sova på mage trots att vi sagt att dom inte rekommenderar det pga risken för PSD.

Är svårt att specificera exakt, tror att det rent allmänt är bristen på respekt och att om man t ex är/var inne hos dom så uppfattade/ar jag det ibland som om att hon såg det som en rättighet att få hålla/mata mm.

Sen finns det gånger då jag uppskattat henne självklart ffa dom gånger hon knackat på och frågat om jag/vi skulle ha något från affären den första tiden.

Du verkar ha rätt mycket kött på benen redan och gör du och handlar som du skriver så tror jag nog att du kommer bli en uppskattad bonusmormor

 

[TinyWiny]

Sv: Hjälp mej att inte trampa i klaveret!

Ah just det, var lite känslig när det gäller tex kläder. Om flickebarnet är klätt bara i brunt och orange så kanske en svart tunika uppskattas mer än en rosa rosettdröm och tvärtom.

Om gossen har mest randigt på sig så kanske en klatchig "bilar" tröja inte kommer att användas så mycket. Har han mest mjuka jeans kanske byxor är mer uppskattat än velourmjukisar. Och tvärtom.

Haha ja det är ju lite känsligt men givetvis går vi efter vad föräldrarna och barnet tycker om.

 

[TinyWiny]

Sv: Hjälp mej att inte trampa i klaveret!

Fråga snällt om man får hålla borde väl vara ok bland de flesta. Jag kommer ju knappt själv på tanken att någon skulle velat hålla bebin om de inte frågar är jag rädd. Skulle snarare uppfatta som att de inte vill(om det inte är ett barn eller ngn jag vet är extremt blyg).

Nej så kan det ju också vara men det är svårt. Jag har en kompis som absolut inte ville att andra skulle bära hennes barn och hon tyckte att det var jättejobbigt när folk frågade så då slutade jag fråga och väntade tills föräldrarna själva frågade.

Hellre att jag inte får hålla bebis än att någon tycker att det är jobbigt. Men jag vill ju inte heller att någon ska tycka att jag inte bryr mej om deras barn. Jag brukar fråga om jag får kika lite över axeln och då brukar man antingen få bebis i knät eller just få kika över axeln och då har ju föräldrarna fått välja.

 

[TinyWiny]

Sv: Hjälp mej att inte trampa i klaveret!

Mina barn har en bonusfarmor och jag tycker inte om henne (hade inget emot henne innan barnen kom).

Jag har slappnat av lite nu, det var värst med första barnet. Det hon gör/gjorde som jag inte tycker om

* Går iväg med bebisen (hon får gärna avlasta men jag vill att hon stannar där vi är, inte försvinna så jag inte vet var dom är)
* Lämna vidare bebisen till andra (jag vill helst vara den som väljer vilka jag ger mitt barn till)
* Pratar med bebisen på samma sätt som Voltigehoppare skev
* Ifrågasätter våra val av kläder, framförallt att bebisen har för lite kläder
* Kallar sig själv för farmor till barnen. (det hade kanske känts mer ok om sambon såg henne som en mamma men det gör han absolut inte, dom har ingen relation alls)

Men jag tror inte att du behöver fundera så mycket, jag tror du ska lita på dig själv och som du skriver här så är jag övertygad om att du inte kommer trampa i klaveret.

Här har jag sett att det finns kurser (typ som föräldrautbildning) för blivande mor och farföräldar för att uppdatera om hur det är nu. Kanske värt att kolla om det finns hos dig?

Om du har en bra relation till bonusdottern tycker jag att du ska känna dig som en extra mormor och agera på samma sätt som du hade gjort om det var ditt biologiska barnbarn. Men vara lite extra uppmärksam på hur bonusdottern reagerar.

Jag förstår mycket väl att du inte tycker om henne längre. Så gör man bara inte.
Vilka kläder eller hur mycket är ju föräldrarna bäst på att bedöma. Möjligtvis att man kommenterar särskilt fina kläder isåfall.

Nej kalla mej mormor skulle jag aldrig göra. En mormor har ju barnet redan. När barnen växte upp så kallade jag mej för deras pappas sambo och en extra vuxen för dem och så kommer det ju vara nu med. Bonusmormor tror jag inte jag skulle våga kalla mej inför dem heller utan det skrev jag bara för att lättare förklara relationen.

Jag kommer hantera den här relationen precis som den till andra barn jag har nära. Släktskapet spelar ingen roll för mej utan det är känslorna som är det viktiga. Sedan att jag förmodligen kommer känna extra mycket för den här lilla bebisen är ju en annan sak... Det kommer ju bli första barnbarnet för oss så visst är det väldigt speciellt men alla barn är ju speciella på sitt sätt men det här är ju första gången så det är därför jag är så osäker på hur jag ska hantera allt.

Jag vet inte om det finns sådana kurser här men tyvärr så orkar jag nog inte med någon kurs med alla mina sjukdomar och smärtor. Jag får försöka göra det bästa jag kan ändå och försöka läsa mej till så mycket som möjligt. Sedan har jag ju er här som jag kan fråga och det är perfekt

Tack för att du tror på mej

 

[TinyWiny]

Sv: Hjälp mej att inte trampa i klaveret!

Det var och är nog mest bristen på respekt och hennes sätt att anse sig ha rätt att göra vissa saker som hon vill t ex som dom gångerna hon lät honom sova på mage trots att vi sagt att dom inte rekommenderar det pga risken för PSD.

Är svårt att specificera exakt, tror att det rent allmänt är bristen på respekt och att om man t ex är/var inne hos dom så uppfattade/ar jag det ibland som om att hon såg det som en rättighet att få hålla/mata mm.

Sen finns det gånger då jag uppskattat henne självklart ffa dom gånger hon knackat på och frågat om jag/vi skulle ha något från affären den första tiden.

Du verkar ha rätt mycket kött på benen redan och gör du och handlar som du skriver så tror jag nog att du kommer bli en uppskattad bonusmormor

Men fy vad hemskt. Jag menar det har man ju vetat så länge att bebisar inte ska sova på mage så det kan väl knappast någon ha missat. Så var det ju redan för 20 år sedan när dottern föddes. Jag tror till och med att det var så med sonen med men jag minns inte säkert men minst 20 år iallafall. Vilken tur att inget hände när hon gjorde så. Det hade ju varit fruktansvärt

Jo men så är det ju att vissa saker kan ju vara uppskattat ändå men man får ju inte ta över. Man får ju inse att den tiden man kunde bestämma är förbi och att man nu får njuta av att få låna bebisen ibland på föräldrarnas villkor.

Tack Jag vill verkligen att det här ska bli så bra så möjligt!

 

[Sar]

Sv: Hjälp mej att inte trampa i klaveret!

Glömde skriva att www.slv.se ger utmärkt information om vad det späda barnet inte bör äta (typ honung, mangold etc.)

 

[Mikan]

Sv: Hjälp mej att inte trampa i klaveret!

Har du en bra relation till henne så prata med henne och fråga hur hon känner.
tex om du vill känna på magen, jag hade inga problem med att folk kände på magen. Andra tycker det är ett stort tramp in på den privata sfären. Om du inte känner på magen eller frågar för att inte klampa in för nära så tror hon kanske att du inte är intresserad. Bara en tanke om hur olika vi är och det är bättre att fråga.
Precis som jag visar respekt för andra genom att fråga om det är ok att jag ammar. Tex om vi sitter vid ett bord med andra mer eller mindre bekanta, eller som sist i soffan i fikahörnet när vi tittade på bil.

Visa att du bryr dig och längtar efter barnet men samtidigt lyssnar och respekterar dom!

 

[ch791022]

Sv: Hjälp mej att inte trampa i klaveret!

Just att tjuvge barnet är jag så himla rädd för att min sambo kommer göra. Han har väldigt svårt att förstå det där med att allt som man tycker är gott inte är bra utan menar att lite inte skadar. Jag får försöka prata med honom om det så att han verkligen blir medveten om att hans inställning kan förstöra.

Där hade jag faktiskt påpekat hur respektlöst det är mot hans dotter.
Tror inte heller det är så stor fara om barnen får smaka lite men eftersom det är dotterns barn så är det ju hennes uppgift att avgöra vilka risker hon är beredd att ta.
Han har väl faktiskt uppfostrat en självtänkande dotter som nu är vuxen nog att ta sina egna beslut och bli respekterad för dom

/Camilla

 

[TinyWiny]

Sv: Hjälp mej att inte trampa i klaveret!

Glömde skriva att www.slv.se ger utmärkt information om vad det späda barnet inte bör äta (typ honung, mangold etc.)

Tack! Då ska jag läsa där

 

[TinyWiny]

Sv: Hjälp mej att inte trampa i klaveret!

Har du en bra relation till henne så prata med henne och fråga hur hon känner.
tex om du vill känna på magen, jag hade inga problem med att folk kände på magen. Andra tycker det är ett stort tramp in på den privata sfären. Om du inte känner på magen eller frågar för att inte klampa in för nära så tror hon kanske att du inte är intresserad. Bara en tanke om hur olika vi är och det är bättre att fråga.
Precis som jag visar respekt för andra genom att fråga om det är ok att jag ammar. Tex om vi sitter vid ett bord med andra mer eller mindre bekanta, eller som sist i soffan i fikahörnet när vi tittade på bil.

Visa att du bryr dig och längtar efter barnet men samtidigt lyssnar och respekterar dom!

Ja det är svårt det där. Alla är ju olika och gör man på ett sätt så tar en illa upp och gör man det inte så tar någon annan illa upp.
Jag frågade en gång "-hur är det med magen?" och sedan bet jag mej i tungan för tänk om hon tog illa upp Nu gjorde hon inte det utan samtalet flöt vidare men jag tänkte, hur dum är jag? Så säger man ju bara inte! Det var just för att undvika sådant som jag startade tråden.

Hon vet att jag är intresserad. Vi pratar mycket och jag hoppas att jag får känna på magen vid väl valt tillfälle
Jag hoppas ju helt enkelt att jag får vara endel av bebisens liv men givetvis på deras villkor.

 

[TinyWiny]

Sv: Hjälp mej att inte trampa i klaveret!

Där hade jag faktiskt påpekat hur respektlöst det är mot hans dotter.
Tror inte heller det är så stor fara om barnen får smaka lite men eftersom det är dotterns barn så är det ju hennes uppgift att avgöra vilka risker hon är beredd att ta.
Han har väl faktiskt uppfostrat en självtänkande dotter som nu är vuxen nog att ta sina egna beslut och bli respekterad för dom

/Camilla

Jo jag har påtalat det vid varje aktuellt tillfälle men det är som om han inte riktigt förstår hur det skulle vara respektlöst. Han menar att den han ger det goda till tycker ju att det är gott och att man ska njuta av livets goda. Vi tänker helt enkelt olika där men jag hoppas att han förstår när det handlar om hans egna barnbarn. Tidigare har det ju varit personer som trots allt inte har varit riktigt lika viktiga för honom som hans dotter och sedan barnbarn är. Dock har han det senaste förstått det på såvis att han gör det inte men säger efteråt att han tycker att den eller den borde fått smaka. Det kan han ju få tycka så länge han inte ger själv och inte säger det när typ en treåring lyssnar.

 

[Björk]

Sv: Hjälp mej att inte trampa i klaveret!

Vad är det som gäller nu?

Ge mej all info så att jag inte gör något dumt. Jag menar, känslorna svallar ju tillräckligt ändå utan att jag eller min sambo behöver säga eller göra något helfel.

Vad gäller med maten?
Vid förlossningen?
Första tiden hemma?
Amning?
Ja allt ni kan komma på!

Jag är såååå tacksam Jag och min sambo vill ju kunna stötta dem på bästa sätt

Grattis!

Min första tanke är: Du behöver ju inte ta ställning till mat, amning, förlossning eller första tiden hemma. Du är engagerad som extramormor helt enkelt. En mormors roll är inte att vara någon slags expert på graviditeter eller barnomhändertagande. Det värsta JAG vet (och många med mig) är just förnuftiga "goda råd" eller "instruktioner" - låt föräldrarna sköta den biten själv och fråga dem istället när/om du ska byta blöja, hålla bebis eller annat.

Det viktigaste är inte att du "kan" en massa - det ska föräldrarna kunna (eller lära sig). Om det uppstår något som du undrar över (du kanske har en åsikt om hur de väljer att/när bebis ska sova eller hur de sköter matning osv) så låt bli att uttrycka din åsikt eller "såhär gjorde jag/vi" -istället rekommenderar jag att leta på nätet efter information om det uppstår något du tycker verkar "konstigt". För att just få färsk information och inte själv behöva känna tvivel om hur de gör.

 

[Brandgul]

Sv: Hjälp mej att inte trampa i klaveret!

Min sambo har sagt till sin mamma att det är okej att de kommer direkt hem till oss. Jag har ställt upp bara för att ha det bortgjort men jag har bara hatat det. Usch. Jag förstår inte varför man vill komma direkt och varför är det så viktigt att se barnet så tidigt som möjligt? Idag finns ju digitala kameror och internet.

 

[Brandgul]

Sv: Hjälp mej att inte trampa i klaveret!

Även om någon frågar snällt så vad säger man? Nej? Det gör man ju inte av ren artighet, man säger ja fast man inte vill. Jag frågar aldrig om någon vill hålla om jag inte vill. Jag tycker det är bättre att föräldrarna får erbjuda själva. Man kan visa intresse för bebisen på annat sätt än att få hålla. Det är ju bara precis första tiden som är så.

 

[Björk]

Sv: Hjälp mej att inte trampa i klaveret!

Våran relation är ganska avslappnad som tur är Vad är det du irriterar dej på mer än att hon inte respekterar dej? Nu menar jag inte att det inte är nog men jag tänker mer på specifika saker?

Jag tar mig friheten att ge några specifika exempel som (för mig/oss) varit lite småjobbiga:
Vi har nu en liten som varit och fortfarande ibland är ganska "gnällig" och grinig. Vi kan (förstås) beklaga oss och då har det hänt att någon släkting lite skämtsamt säger: "Men du är ju ingen grinunge! Du är ju ALLTID glad!" till bebis. Jorå, hon är superglad ofta och SPECIELLT när vi har besök. Den kommentaren har kommit lite för många gånger för att den längre ska kännas "skämtsam". Det vore skönt att istället bara få höra "jaha, vad jobbigt för er" istället för att försöka skämta bort vår upplevelse.

Det ÄR roligt att se vem barnet är lik; både för släktingar och föräldrar. MEN; tänk på att inte ständigt bara tala om det (speciellt inte med den förälder som ni INTE ser likheterna med). När det gäller vår äldsta blev jag till slut väldigt trött på att ständigt få höra hur lik han var sin pappa. Eller snarare; att han var(är) lik sin pappa är okej, men när det någon gång är något som INTE är "typiskt" så blir det istället pappans bror eller halvbror eller någon annan på den släktsidan. Någon gång har jag sagt: Det KAN ju vara så att han har det från MIG. Det känns liksom närmare till hands än sambons gamla faster.....

Det mest jobbiga jag/vi haft är dels förmaningar/instruktioner/"goda råd" om amningen ("när våra barn var små då matade man var 4:e timme minsann" eller "nu är hen väl ändå mätt!" "va, matar du SÅ ofta" osv) - tackolov har det kommit bara från mer eller mindre halvbekanta och inte från far- och morföräldrar.

Ett annat tips (främst från en annan familj vi känner väl som väl irriterar sig mer på det än vi): när/om en förälder "går iväg" med barnet - följ inte efter! Det finns i regel ett skäl att föräldern gått iväg. Antingen kan det vara amning eller så är det att man vill lugna barnet då man märker att den är på väg att bli/är upprörd, ledsen eller trött. En del personer har en tendens att nästan förfölja den som bär på bebis. OCH; när DU håller bebis; spring inte iväg med bebis för dig själv stup i kvarten; åtminstone inte i början. Som förälder vill man gärna "ha koll" på bebisen.

 

[Björk]

Sv: Hjälp mej att inte trampa i klaveret!

Ja jag har ju "bara" två biologiska barn men jag ammade ganska länge så jag hoppas att jag kan ge vettiga råd om hon skulle vilja ha det. Jag har hjälpt två av mina svägerskor att få till amningen och det kändes enormt bra att jag kunde hjälpa dem. (Givetvis kommer jag inte med råd som inte är önskvärda utan först efter förfrågan.)

Råd om amning ÄR givetvis bra om man behöver! Som du säger själv; på förfrågan. Om du tycker dig märka att det är jobbigt med t ex amning så tycker jag nog ändå att du kan ställa en försiktig fråga. "Du verkar trött, är det jobbigt just nu? Om du tror att jag kan vara till hjälp så är det bara att fråga!".

 

[Björk]

Sv: Hjälp mej att inte trampa i klaveret!

Jo jag har påtalat det vid varje aktuellt tillfälle men det är som om han inte riktigt förstår hur det skulle vara respektlöst. Han menar att den han ger det goda till tycker ju att det är gott och att man ska njuta av livets goda.

Kanske kan man argumentera ur ett annat perspektiv: det att föräldrarna själva kanske vill vara först med att ge barnet detta "livets goda"?

Så kände åtminstone jag under det första året-åren med ettan - att jag/vi ville vara med i alla hans upplevelser. Det kanske är ett argument så gott som något; att hans dotter och svärson själva ska få t ex ge första glassen eller vad det nu kan vara.

 

[Björk]

Sv: Hjälp mej att inte trampa i klaveret!

Även om någon frågar snällt så vad säger man? Nej? Det gör man ju inte av ren artighet, man säger ja fast man inte vill. Jag frågar aldrig om någon vill hålla om jag inte vill. Jag tycker det är bättre att föräldrarna får erbjuda själva. Man kan visa intresse för bebisen på annat sätt än att få hålla. Det är ju bara precis första tiden som är så.

Det är svårt det där. För vi är ju så olika vi människor. Jag är själv inte särskilt "barnkär". Jag har inget eget behov eller önskan om att hålla i andras bebisar; har aldrig haft. NU när jag har egna barn är det lite skillnad; nu har jag ibland känt en önskan att göra det; med nära vänners eller släktingars barn.

Nå, det jag skulle komma till är väl att just för att jag är sådan så är jag nog en sådan som inte kommer på tanken att fråga andra om de vill hålla vår bebis. För jag förstår liksom inte behovet riktigt. Därför kanske det är en del som missar att få hålla vår bebis, även om de SKULLE få; om de frågade. För jag har (i regel) inget EMOT att andra önskar eller vill göra det. Så; till såna som MIG är det bättre att ställa frågan.

 

[Björk]

Sv: Hjälp mej att inte trampa i klaveret!

För övrigt: jag instämmer med övriga som skrivit att du säkerligen blir en toppen-extra-mormor! Du verkar ha en sund inställning och är både lyhörd och empatisk. Jag tror inte du behöver oroa dig alls!

 

[TinyWiny]

Sv: Hjälp mej att inte trampa i klaveret!

Grattis!

Min första tanke är: Du behöver ju inte ta ställning till mat, amning, förlossning eller första tiden hemma. Du är engagerad som extramormor helt enkelt. En mormors roll är inte att vara någon slags expert på graviditeter eller barnomhändertagande. Det värsta JAG vet (och många med mig) är just förnuftiga "goda råd" eller "instruktioner" - låt föräldrarna sköta den biten själv och fråga dem istället när/om du ska byta blöja, hålla bebis eller annat.

Det viktigaste är inte att du "kan" en massa - det ska föräldrarna kunna (eller lära sig). Om det uppstår något som du undrar över (du kanske har en åsikt om hur de väljer att/när bebis ska sova eller hur de sköter matning osv) så låt bli att uttrycka din åsikt eller "såhär gjorde jag/vi" -istället rekommenderar jag att leta på nätet efter information om det uppstår något du tycker verkar "konstigt". För att just få färsk information och inte själv behöva känna tvivel om hur de gör.

Tack!

Nej du har helt rätt i att jag inte behöver veta eller kunna allt men jag är ju så nyfiken av mej

Min egen åsikt skulle jag bara dela med mej av om jag ser att barnet far illa på riktigt. Nu tror jag absolut inte att det skulle ske i det här fallet men det hade varit enda gången. Hur jag gjorde med mina barn och det faktum att jag gjorde olika med dem säger mej att ingen kan säga att "såhär ska du göra så blir det såhär" barn är ju olika och då får man göra olika med dem.