laeikinois
Trådstartare
hej! ska försöka öra en låång historia kort. dock blev det ändå längre än vad jag trott. och jag hoppas att jag har lagt tråden rätt nu också.
för drygt 4 år sedan fick jag en egen häst, 3 årig islandskorsning. han var då otroligt dominant, nästintill ohanterad, "såg" inte människor utan gick bara till anfall när han inte ville något, väldigt stressad osv... första året så jobbade jag bara utifrån sunt hästvett, eller sk NH, från marken. ledar-övningar, och främst att han skulle se mig och respektera mig (och jag honom givetvis), iaf, vi gjorde massa saker och det gick tillslut efter mycket motgångar jättebra. har efter det även ridit in honom.
han är i grund och botten en dominant typ, testar gärna sina gränser men har man bara tydliga linjer om vad som är tillåtet och inte så är han världens underbaraste. han är även en väldigt lättstressad typ (är även arab och fullblodsblod i honom, så det kommer väll där ifrån(?)). jag skulle säga att vi har en bra relation och har t.o.m kunnat rida barbacka och helt utan utrustning (sk frihetsdressyr), han är känslig och lyssnar för små skänkel och vikt-hjälper, vi har kunnat gå promenader då han går lös och han följer efter som en hund kan man säga och försvinner aldrig iväg utan kommer när man kallar!
men, ett problem kvarstår nu efter dessa drygt 4 åren som varken jag eller de olika tränarna/"hästvetarna"/NH-tränarna jag har tagit hjälp av har kunnat få någon bukt med. periodvis har det gått åt det bättre men sen blir det som vanligt igen.
han har kreaturs-fobi
han kan inte ens känna lukten av en ko, eller på vinterhalvåret gå förbi en hage där det under sommaren gått kor, ser han kor så blockerar han allt och bara handlar efter flykt instinkt och flyr. det spelar ingen roll vad jag försöker med i ett sånt läge, står jag i vägen så rusar han bara över mig. hade en vet ute en gång i stallet, hon hade varit i en ladugård innan, så hon kunde knappt ta sig in i stallet och det slutade med att vi hade en lös häst och fick boka ny tid för vet (h*n var där för vaccination, så inget allvarligt).
att rida ut är ibland rena mardrömmen då vi ofta stöter på en ko/kreaturs-hage. han har slitit sig, sprängt staket och tagit sig ut ur stall pga detta.
nu i somras var det några gånger som det gick riktigt bra, så bra har det aldrig gått innan och jag trodde minsann att nu har han nog börjat inse att de inte är farliga. det gick så bra att han kunde gå i sin hästhage med hästkompisar och på långt håll se kor. jag kunde efter lång tid kunna komma förbi en kohage (kor är lättare då de inte bry sig om oss, ungdjur ska ju gärna spring längst staketet och vara så nyfikna. det gör ju det hela bara värre) med hjälp av att ta det mycket långsamt och i hans takt, verka lugnande och ha 2 andra ekipage med som bildade en "barikad" mellan mig och hästen och korna, då kunde vi gå nedanför ett djupt dike och massa buskage komma förbi. vilket gjorde att jag svävade på moln i flera daga efteråt.
en gång har jag mött på får, och han visade samma rädsla då och det slutade med att han skenade iväg, vi höll på att krascha in i en bil och när jag väl fick någorlunda stopp på honom stod han bara och stegrade och hoppade så jag trodde vi skulle gå omkull, men efter mycket om och men lyckades jag iaf komma av hästen. det kändes tryggast för mig i det läget. mött gris en gång och han visar även samma beteende där.
nu förra onsdagen så föll jag av efter att vi stött på kor, han skenade över sankig och stenig mark, totalt okontaktbar och snubblade till så jag tappade höger stigbygel, han gjorde en 90 graders vändning(väg hemmåt) strax efter det så jag föll av. slutade med ambulans och sjukhus och hela kalaset, är nu mer eller mindre helt sängliggandes och äter starka morfin-tabletter mot b.l.a ryggsmärtorna.
har som jag nämnde tidigare haft hjälp av olika, kända och mindre kända namn med detta problem. + att jag själv är inte helt oerfaren och har på heltid jobbat med honom. 2 gånger har han blivit "utdömd" som problemhäst. och som sagt, allt annat är idag jättebra, det är bara dessa jädrans kreaturs-fobierna han har som är ett sånt problem och kan bli en fara för både mig och hästen själv, som jag vill ha hjälp med.
detta få mig att känna mig så maktlös och jag vet inte längre vad jag ska göra. jag har funderat att ta hjälp av någon riktigt hästkunnig men är själv inte så jätteinsatt får jag erkänna. och om jag minns rätt så får man inte tipsa om namn/tränare i trådarna, men jag skulle uppskatta om du som läser detta kanske kan pm:a tips, hemsida osv... om du vet någon som kanske skulle kunna hjälpa mig.
och om du har en häst som har haft liknande fobi får du jättegärna tipsa om hur du/ni gjorde för att få det bättre. eller om du har tips på metoder. (tror dock att vi/jag har testat allt och lite till...).
tack på förhand! Mvh Laeikinois
för drygt 4 år sedan fick jag en egen häst, 3 årig islandskorsning. han var då otroligt dominant, nästintill ohanterad, "såg" inte människor utan gick bara till anfall när han inte ville något, väldigt stressad osv... första året så jobbade jag bara utifrån sunt hästvett, eller sk NH, från marken. ledar-övningar, och främst att han skulle se mig och respektera mig (och jag honom givetvis), iaf, vi gjorde massa saker och det gick tillslut efter mycket motgångar jättebra. har efter det även ridit in honom.
han är i grund och botten en dominant typ, testar gärna sina gränser men har man bara tydliga linjer om vad som är tillåtet och inte så är han världens underbaraste. han är även en väldigt lättstressad typ (är även arab och fullblodsblod i honom, så det kommer väll där ifrån(?)). jag skulle säga att vi har en bra relation och har t.o.m kunnat rida barbacka och helt utan utrustning (sk frihetsdressyr), han är känslig och lyssnar för små skänkel och vikt-hjälper, vi har kunnat gå promenader då han går lös och han följer efter som en hund kan man säga och försvinner aldrig iväg utan kommer när man kallar!
men, ett problem kvarstår nu efter dessa drygt 4 åren som varken jag eller de olika tränarna/"hästvetarna"/NH-tränarna jag har tagit hjälp av har kunnat få någon bukt med. periodvis har det gått åt det bättre men sen blir det som vanligt igen.
han har kreaturs-fobi
han kan inte ens känna lukten av en ko, eller på vinterhalvåret gå förbi en hage där det under sommaren gått kor, ser han kor så blockerar han allt och bara handlar efter flykt instinkt och flyr. det spelar ingen roll vad jag försöker med i ett sånt läge, står jag i vägen så rusar han bara över mig. hade en vet ute en gång i stallet, hon hade varit i en ladugård innan, så hon kunde knappt ta sig in i stallet och det slutade med att vi hade en lös häst och fick boka ny tid för vet (h*n var där för vaccination, så inget allvarligt).
att rida ut är ibland rena mardrömmen då vi ofta stöter på en ko/kreaturs-hage. han har slitit sig, sprängt staket och tagit sig ut ur stall pga detta.
nu i somras var det några gånger som det gick riktigt bra, så bra har det aldrig gått innan och jag trodde minsann att nu har han nog börjat inse att de inte är farliga. det gick så bra att han kunde gå i sin hästhage med hästkompisar och på långt håll se kor. jag kunde efter lång tid kunna komma förbi en kohage (kor är lättare då de inte bry sig om oss, ungdjur ska ju gärna spring längst staketet och vara så nyfikna. det gör ju det hela bara värre) med hjälp av att ta det mycket långsamt och i hans takt, verka lugnande och ha 2 andra ekipage med som bildade en "barikad" mellan mig och hästen och korna, då kunde vi gå nedanför ett djupt dike och massa buskage komma förbi. vilket gjorde att jag svävade på moln i flera daga efteråt.
en gång har jag mött på får, och han visade samma rädsla då och det slutade med att han skenade iväg, vi höll på att krascha in i en bil och när jag väl fick någorlunda stopp på honom stod han bara och stegrade och hoppade så jag trodde vi skulle gå omkull, men efter mycket om och men lyckades jag iaf komma av hästen. det kändes tryggast för mig i det läget. mött gris en gång och han visar även samma beteende där.
nu förra onsdagen så föll jag av efter att vi stött på kor, han skenade över sankig och stenig mark, totalt okontaktbar och snubblade till så jag tappade höger stigbygel, han gjorde en 90 graders vändning(väg hemmåt) strax efter det så jag föll av. slutade med ambulans och sjukhus och hela kalaset, är nu mer eller mindre helt sängliggandes och äter starka morfin-tabletter mot b.l.a ryggsmärtorna.
har som jag nämnde tidigare haft hjälp av olika, kända och mindre kända namn med detta problem. + att jag själv är inte helt oerfaren och har på heltid jobbat med honom. 2 gånger har han blivit "utdömd" som problemhäst. och som sagt, allt annat är idag jättebra, det är bara dessa jädrans kreaturs-fobierna han har som är ett sånt problem och kan bli en fara för både mig och hästen själv, som jag vill ha hjälp med.
detta få mig att känna mig så maktlös och jag vet inte längre vad jag ska göra. jag har funderat att ta hjälp av någon riktigt hästkunnig men är själv inte så jätteinsatt får jag erkänna. och om jag minns rätt så får man inte tipsa om namn/tränare i trådarna, men jag skulle uppskatta om du som läser detta kanske kan pm:a tips, hemsida osv... om du vet någon som kanske skulle kunna hjälpa mig.
och om du har en häst som har haft liknande fobi får du jättegärna tipsa om hur du/ni gjorde för att få det bättre. eller om du har tips på metoder. (tror dock att vi/jag har testat allt och lite till...).
tack på förhand! Mvh Laeikinois