S
seattle
Jag har problem med dotterns pappa. Vi är separerade med delad vårdnad. Tidigare bodde dottern varannan vecka men numera bara hos mig. Hon träffar sin pappa ibland på helgerna.
Redan från början har han struntat i att betala underhåll. Trots påminnelser har han inte tagit något intiativ. Tillslut kände jag mig tvungen att kontakta kronofogden. Då betalade han in hälften av vad han är skyldig hittills.
Nu är det snart dags för betalning av november månads underhåll och en del av mig känner att det är bäst att fortsätta trycka på och lämna det vidare till kronofogden omedelbart när han är sen. En annan del av mig tycker att det känns lite överdramatiskt. Det måste ju gå att lösa ändå. Vi är ju vuxna.
Under våren 2008 bestämde vi gemensamt att barnbidraget skulle sättas undan på ett konto i dotterns namn för att kunna användas vid inköp av "större saker".
Barnbidraget utbetalades till dotterns pappa. Vid överenskommelsen erbjöd han sig att fixa ett konto till henne och styra över barnbidraget dit. Nu när dottern bor hos mig känner jag att jag vill ha kontroll över pengarna eftersom det med största sannolikhet blir jag som handlar eventuella "större saker".
Jag påpekar detta för pappan för några månader sedan och han svarade lite utsvävande. Jag fick genast en obehagskänsla i magen. Trots påtryckningar så har inget hänt på fronten. Vid den senaste påminnelsen låtsades han vara helt oförstående till att vi överhuvudtaget har diskuterat detta. Jag befarar att det inte finns några pengar. Omkring 20 000kr ska det finnas på hennes konto.
Jag har bett honom att styra över barnbidraget till mitt konto, för att i alla stoppa skulden från att växa. Det har inte hänt.
Självklart har jag inte tidigare haft någon anledning att misstro pappan. Att mitt barns pappa skulle ta hennes pengar fanns inte i min värld.
Hur gör jag nu? Ska jag lämna vidare till kronofogden, eller polisanmäla för förskingring? Stöld?
Pappan har gått under jorden i princip. Svarar inte på telefon, och detta är en person som sover med mobilen under kudden av rädsla att missa ett sms.
Pappan har fast jobb, ett tiotal hästar, har nyss köpt en till häst, varit utomlands, köpt platt-tv, nya möbler till huset osv.
Jag vill hemskt gärna ha en bra relation med pappan för vårat barns skull.
Jag blir så besviken på hans beteende.
Vad ska jag göra?
Redan från början har han struntat i att betala underhåll. Trots påminnelser har han inte tagit något intiativ. Tillslut kände jag mig tvungen att kontakta kronofogden. Då betalade han in hälften av vad han är skyldig hittills.
Nu är det snart dags för betalning av november månads underhåll och en del av mig känner att det är bäst att fortsätta trycka på och lämna det vidare till kronofogden omedelbart när han är sen. En annan del av mig tycker att det känns lite överdramatiskt. Det måste ju gå att lösa ändå. Vi är ju vuxna.
Under våren 2008 bestämde vi gemensamt att barnbidraget skulle sättas undan på ett konto i dotterns namn för att kunna användas vid inköp av "större saker".
Barnbidraget utbetalades till dotterns pappa. Vid överenskommelsen erbjöd han sig att fixa ett konto till henne och styra över barnbidraget dit. Nu när dottern bor hos mig känner jag att jag vill ha kontroll över pengarna eftersom det med största sannolikhet blir jag som handlar eventuella "större saker".
Jag påpekar detta för pappan för några månader sedan och han svarade lite utsvävande. Jag fick genast en obehagskänsla i magen. Trots påtryckningar så har inget hänt på fronten. Vid den senaste påminnelsen låtsades han vara helt oförstående till att vi överhuvudtaget har diskuterat detta. Jag befarar att det inte finns några pengar. Omkring 20 000kr ska det finnas på hennes konto.
Jag har bett honom att styra över barnbidraget till mitt konto, för att i alla stoppa skulden från att växa. Det har inte hänt.
Självklart har jag inte tidigare haft någon anledning att misstro pappan. Att mitt barns pappa skulle ta hennes pengar fanns inte i min värld.
Hur gör jag nu? Ska jag lämna vidare till kronofogden, eller polisanmäla för förskingring? Stöld?
Pappan har gått under jorden i princip. Svarar inte på telefon, och detta är en person som sover med mobilen under kudden av rädsla att missa ett sms.
Pappan har fast jobb, ett tiotal hästar, har nyss köpt en till häst, varit utomlands, köpt platt-tv, nya möbler till huset osv.
Jag vill hemskt gärna ha en bra relation med pappan för vårat barns skull.
Jag blir så besviken på hans beteende.
Vad ska jag göra?
