Hjälp, jag är med barn igen!!!!

[WeepingLady]

Jag är inte så jätteaktiv här inne. Skrev en del i somras när jag var gravid men har sen haft fullt upp med barn och hästar. Nu måste jag dock få skriva av mig lite.
Min situation är så här: Jag har man, bor på en gård och har tre hästar. Tillsammans har vi tre härliga barn 7, 3 och en som blir 1 till sommaren. Underbara ungar som vi älskar och är jätteglada för, men nu hade vi bestämt att det fick räcka. Framför allt hade jag bestämt det och jag hade planerat att sterilisera mig snart för att slippa hålla på med preventivmedel och så. För min del var jag säker - tre barn var mer än nog. Nu vill jag satsa min tid på dem, på jobbet, på hästarna och hundarna...
Jag har inte haft någon mens sedan jag födde mitt sista (senaste) barn i somras, men eftersom jag ammar så har jag inte tyckt att det var konstigt. De tidigare gångerna har det tagit ungefär ett år innan den kommit igång igen. Så i går var jag på gyn kontroll och läkaren konstaterar att jag är gravid!! Jag blev först helt ställd, sen började jag skratta och förnekade det bestämt. Till sist sa han att "Du är tydligt gravid! Jag skulle tippa på att du är runt v 15!
För att övertyga mig skickade han iväg mig på ett akut ultraljud och här sitter jag nu med en bild på barnet. En silhuett av ett foster, ett barn beräknat att födas i månadsskiftet juli-augusti! Hur gick detta till?? Och vad ska jag göra?? Chocken har inte lagt sig, jag förstår det, men jag känner bara att "Jag vill inte ha ett barn till!" Samtidigt är jag helt emot abort. Jag kommer aldrig att kunna avbryta graviditeten, men samtidigt är jag så ledsen. Jag skäms över min reaktion - jag borde vara glad. Tänk om jag aldrig kommer att älska detta barnet? Och det som allra mest är det jag känner att jag är livrädd för: "Jag vill inte föda barn igen!!" Min sista förlossning var en skräckupplevelse. Barnet fastnade, det gjorde fruktansvärt ont och jag kan fortfarande vakna kallsvettig på nätterna och uppleva mina skrik och paniken jag kände. Ändå hade jag fött två barn innan, varav en normalförlossning och en blixtförlossning där jag födde ensam på toaletten på jobbet...
Snälla, ge mig lite feedback! Vad ska jag göra? Hjälp mig tänka klart! Ska kanske tillägga att min man inte vet något än. Han är bortrest fram till nästa helg.

 

[Mitten]

Sv: Hjälp, jag är med barn igen!!!!

Å, stackare att du skall behöva bära det själv till nästa helg när det känns så jobbigt... jag har inte så mycket smarta saker att säga, ville skicka en styrkekram. Jag har dock svårt att tro att du inte skulle älska barnet bara för att det kom oplanerat. Men en jobbig sits är det ju om man verkligen inte vill ha fler...

 

[Hiddeous]

Sv: Hjälp, jag är med barn igen!!!!

Jag skäms över min reaktion - jag borde vara glad. Tänk om jag aldrig kommer att älska detta barnet? Och det som allra mest är det jag känner att jag är livrädd för: "Jag vill inte föda barn igen!!" Min sista förlossning var en skräckupplevelse. Barnet fastnade, det gjorde fruktansvärt ont och jag kan fortfarande vakna kallsvettig på nätterna och uppleva mina skrik och paniken jag kände. Ändå hade jag fött två barn innan, varav en normalförlossning och en blixtförlossning där jag födde ensam på toaletten på jobbet...
Snälla, ge mig lite feedback! Vad ska jag göra? Hjälp mig tänka klart! Ska kanske tillägga att min man inte vet något än. Han är bortrest fram till nästa helg.

Om du inte vill göra abort, begär att få kejsarsnitt. Har du haft en katastrofförlossning borde det gå att ordna.

 

[mino]

Sv: Hjälp, jag är med barn igen!!!!

Jag kan verkligen förstå att du är chockad! Men hur stor kris blir det om det kommer en bebis till? Det verkar ändå inte som att det blir en praktisk katastrof med ett barn till även om du hade tänkt dig ett annat liv framöver? Och vad säger pappan??

 

[ako]

Sv: Hjälp, jag är med barn igen!!!!

Oj, vilken chock!! Men samtidigt, ni har ändå ett ganska litet barn, så det blir inte så stor skillnad på hur länge "småbarnsåren" varar, och jag är faktiskt helt säker på att du kommer att älska den här totalt oplanerade ungen lika mycket som de andra när den väl kommer ut. Jag förstår oxå att du inte tycker att abort är något alternativ nu när det är så långt gånget och du t o m har sett det lilla livet på "TV".

Efter en sådan förlossning som din sista borde du kunna "tjata dig till" ett kejsarsnitt. Passa på att sterilisera dig på en gång då när de redan har öppnat dig! Det är tydligen inte så ovanligt att man gör så, tror någon på buker har gjort det.

Om jag vore du så skulle jag ringa maken och inte vänta till helgen, men det är ju jag det.

Stort Lycka till!!

 

[mimmipigg]

Sv: Hjälp, jag är med barn igen!!!!

Jag tror mycket på ödet, det är meningen att ni ska ha just det här barnet!
Klart att det blir en chock att få reda på att man ska ha barn och att man gått nästan halva tiden redan.
Se till att så snart som möjligt få prata med mvc om hur jobbig den senaste förlossningen var så att du får hjälp att planera denna.

 

[ameo]

Sv: Hjälp, jag är med barn igen!!!!

Ingen drömsits, men jag lovar dig att du kommer kunna älska även ett oplanerat barn!
Min egen "fyra" var inte heller planerad, även om det kanske inte riktigt var lika chockartat som det blev för dig...
Mitt bästa tips till dig är att ta ett djupt andetag och bestämma dig för att det kommer bli bra!

Efter en sådan förlossning som din sista borde du kunna "tjata dig till" ett kejsarsnitt. Passa på att sterilisera dig på en gång då när de redan har öppnat dig! Det är tydligen inte så ovanligt att man gör så, tror någon på buker har gjort det.

Jag får lite pricksjuka när man skriver att man ska "tjata sig till" ett kejsarsnitt. Det handlar inte om att man ska tjata, däremot är det inte alls omöjligt att ts kan få ett snitt med rätt argument - att hon fortfarande har mardrömmar efter senaste förlossningen. Och gissningsvis får ts gå hos en samtalskontakt (hos oss kallas det Amanda, på andra ställen Aurora etc) där de går igenom vad som hände förra gången och utifrån det gör vad de kan för att det ska bli en så bra förlossning som möjligt för ts, oavsett om det slutar med snitt eller vaginalförlossning.

Och vad gäller sterilisering i samband med snitt så är jag en av dem som har gjort det.
Och det som är viktigt om man vill göra detta är att man nämner det till sin barnmorska redan tidigt i graviditeten, då är det (oftast) inga problem. Men om man kläcker ur sig det först när förlossningen närmar sig så är de väldigt restriktiva med att sterilisera... Det är nämligen inte helt ovanligt med kvinnor som är SÅÅÅ less på graviditet att de aaaaaldrig mer ska ha barn, så att de begär sterilisering i det läget - och så ångrar de sig efteråt, när det är oåterkalleligt.

Jag nämnde det vid inskrivningen när jag väntade mitt fjärde barn och det var inga problem med det, men de frågade mig massor av gånger för att veta att jag var säker. I mitt fall var det tillräckligt många barn, snittad 4 ggr, passerat 40-strecket och dessutom reumatiker som var mina skäl. (och märk väl, läkaren hade inga argument mot ett femte snitt!! det var mitt eget val...)

 

[ako]

Sv: Hjälp, jag är med barn igen!!!!

Ingen drömsits, men jag lovar dig att du kommer kunna älska även ett oplanerat barn!
Min egen "fyra" var inte heller planerad, även om det kanske inte riktigt var lika chockartat som det blev för dig...
Mitt bästa tips till dig är att ta ett djupt andetag och bestämma dig för att det kommer bli bra!


Jag får lite pricksjuka när man skriver att man ska "tjata sig till" ett kejsarsnitt. Det handlar inte om att man ska tjata, däremot är det inte alls omöjligt att ts kan få ett snitt med rätt argument - att hon fortfarande har mardrömmar efter senaste förlossningen. QUOTE]

Ja, argumentera sig till ett snitt då. Det var väl dåligt uttryckt, men jag tror att man förstår vad jag menar?

Jag är ingen snittfantast- jag hade ingen större förlossningsrädsla o tryckte ut min unge själv. Som tur var gick det komplikationsfritt. Men i ett fall som TS tycker jag att det är värt att stå på sig för att få ett snitt, om man får uttrycka sig så istället ?

 

[Skogstrollet]

Sv: Hjälp, jag är med barn igen!!!!

Jag blir fundersam på dateringen där. Jag ska själv ha barn sista veckan i juli (den 24) och går in i v.18 i morgon. Mätte de fostret vid ultraljudet eller är det läkarens "gissning" på 15v du går på? (OM abort vore på tapeten kan det i så fall brådska med ett beslut.)

Om abort är helt uteslutet så är det att acceptera läget och göra det bästa av det. Förlossningsrädslan förstår jag är stark efter en sån upplevelse, men kom ihåg att alla förlossningar är olika. Själva rädslan kan du få hjälp med och kommer du och din BM fram till att kejsarsnitt är det som gäller för dig så är det inte alls omöjligt att få igenom.

Mitt råd är att andas djupt, tala med din man, låt chocken lägga sig och ta det sedan därifrån. Det är också dags för inskrivning hos BM och passa på att ta första tillfället i akt att prata om det här, tala om överraskningen, chocken och förlossningsrädslan. Förhoppningsvis får du tag i en lika sympatisk BM som jag har () och får ett bra stöd därifrån och proffsig input.

 

[Calazirya]

Sv: Hjälp, jag är med barn igen!!!!

Ja det är värt att stå på sig i vissa fall och ja ibland hos vissa överläkare måste man tjata/vara tjurskallig och vägra ge sig så.... ;-)

 

[Linnea F]

Sv: Hjälp, jag är med barn igen!!!!

Oj! Nu skrämmer du mig lite. Jag fick barn i april och mensen har fortfarande inte kommit tillbaka.
Positiva aspekter på att du är gravid igen: Tänk vad mycket utbyte de två yngre barnen kommer att ha av varandra, du har kommit nästan halvvägs (liten överdrift kanske) utan att ens veta om det och det är inte tvillingar åtminstone ;-)
Du kommer att älska även denna knodd och du kan ju bestämma dig för att de steriliserar dig i samband med förlossningen så vet du att det blir den sista. Nästa bebis blir när barnbarnen kommer.
Jag förstår att du har mycket att stå i och att det känns jobbigt men du fixar det, det är jag övertygad om.
Lycka till!

 

[Ceta]

Sv: Hjälp, jag är med barn igen!!!!

*kl*

Har tyvärr inga tips, tycker du fått mycket bra sagt i tråden redan... men vill bara ge en *stött-kram*

 

[Mabuse]

Sv: Hjälp, jag är med barn igen!!!!

Efter en sådan förlossning som din sista borde du kunna "tjata dig till" ett kejsarsnitt. Passa på att sterilisera dig på en gång då när de redan har öppnat dig! Det är tydligen inte så ovanligt att man gör så, tror någon på buker har gjort det.

Är det inte bättre om TS söker hjälp, så att hon kan bearbeta sitt förlossningstrauma? Och slipper vakna kallsvettig av rädsla på nätterna?

Förlossningstrauma går absolut att behandla, och dels är den behandlingen mycket enklare och ofarligare än ett kejsarsnitt, dels så är det inte jättebra att gå runt med ett obehandlat trauma.

Tycker det är lite märkligt att så många i tråden tycker att TS ska ducka för sin rädsla och begära snitt, istället för att få hjälp att bli av med rädslan?

 

[Badger]

Sv: Hjälp, jag är med barn igen!!!!

Vad är det för fel på att ducka för sin rädsla?

Nu är ju iofs naturlig förlossning ansedd bättre och mer riskfri för både mor och barn, men tycker inte det finns ngt direkt moraliskt fel i att ducka för sin rädsla.

Man kan ju få både terapi och kejsarsnitt om det är så.

(Om du verkligen inte vill ha barnet så kan du väl diskutera abort med en bm och sedan bestämma dig för att behålla barnet?)

 

[lobell]

Sv: Hjälp, jag är med barn igen!!!!

Jag har 4 barn, 3 och 4, 18 och 20, dessutom 2 bonusbarn på 14 och 16.

När barn nr 3 kom, så var det perfekt. Jag hade fått 2 missfall några år innan , och desutom slog blixten ner i telefon när jag var gravid, så jag räknade inte med fler barn än 2.
När barn 3 var 3 månader, så fick jag för mej att jag var med barn och gjrorde ett test, och visst var jag det.
Det kändes inte jättekul. Jag hade ju precis fått barn och ville njuta av det, inte gå och tänka på ett till direkt.

Sambon sa att jag fick bestämma hur jag ville göra. Men hur lätt var det att tänka på abort, när man satt med en liten söt bebis i famnen, och den i magen var en bror eller syster. Så jag körde på det!

Jag har förlossningsskräck, har haft långdragna förlossningar med förvärkar i en vecka innan. Har alltid fått åka in och sätta igång osv.
Jag sa att jag ville göra kejsarsnitt och då vi pratade igenom det, så kände jag att det trots allt var mer fördelar med att föda det vaginalt.

Men, jag tänkte vara väl förberedd på hur det skulle gå till och vad jag skulle ta för smärtlindring.

I allafall så närmade det sig, och när jag var på MVC sista besöket sa hon att den inte var fixerad, så om vattnet gick, skulle jag åka in med ambulans.
Visst, tyckte jag!

Sen en kväll, blev jag helt plötsligt så trött och la mej på sängen. Och ...kissade på mej.. Nej, vattnet gick!
Inga direkta värkar, men sambon fick panik, vi bor i skogen 1 timme från närmaste sjukhus.
Ambulans kom och de baxade ner mej för trappan
På väg in hade jag lite värkar, men inget mot vad jag brukat haft nån vecka innan de andra.

Kl 23 var vi inne på rummet och jag fick lustgas. Kl 02.10 var allt över efter 2-3 krystningar. Jag trodde inte det var sant, och frågade 3 ggr om det var över
sambon skrattade bara, för jag var mest lycklig över det nästan.

Så där gick förlossningsskräcken över, fast jag ville ändå inte ha fler

Idag är de 3 och 4 och är nästan som tvillingar. Det var ett tufft första år, men nu är det kul att de har varandra.

Och jag älskar den lille skrutten lika mkt som de andra
Han är speciell för han är mitt yngste och sista barn.

Prata med sambon och nån på BVS. Vräk ur dej allt du undrar över kejsarsnitt osv, om du nu ska behålla det.
Att sitta ensam med det gör bara det jobbigare. Ring din man och nån kompis eller släkting så du kan prata.

Sorry, för lååångt svar

 

[Svanhild]

Sv: Hjälp, jag är med barn igen!!!!

Vilket underbart svar! Livet kan ju va heeelt annorlunda än planerat

 

[lobell]

Sv: Hjälp, jag är med barn igen!!!!

Ja

Fast idag är den lille inte populär. Han har ordnat stopp på toa

 

[Mabuse]

Sv: Hjälp, jag är med barn igen!!!!

Vad är det för fel på att ducka för sin rädsla?

Nu är ju iofs naturlig förlossning ansedd bättre och mer riskfri för både mor och barn, men tycker inte det finns ngt direkt moraliskt fel i att ducka för sin rädsla.

Nej, inte moraliskt fel, men medicinskt. Rädsla blir värre om man duckar för den. Så felet med att ducka för sin rädsla att man riskerar att odla och förvärra den genom det beteendet, och det är ju inte så bra. För sin egen skull, det är ju inte särskilt trevligt att som TS vakna kallsvettig om natten fortfarande så långt efter förlossningen. Det är psykologiskt inte hälsosamt att låta sitt liv begränsas av rädsla.

 

[ako]

Sv: Hjälp, jag är med barn igen!!!!

Mabuse: MITT spontana råd, som lekman och vanlig människa, var att JAG tyckte TS skulle försöka få ett planerat snitt eftersom förra förlossningen var så tuff! DITT råd är att hon söker psykologhjälp. Det är OCKSÅ ett bra råd, men det var inte det JAG kom att tänka på först.

 

[Mabuse]

Sv: Hjälp, jag är med barn igen!!!!

Självklart svarar alla utifrån sina erfarenheter. Eftersom jag har erfarenhet av en traumatisk förlossning, och mot bakgrund av det har pratat om saken med en del psykiatriker, så skulle jag säga att medicinskt sett (alltså även med tanke på den psykiska hälsan), så är traumabehandling bättre mot förlossningsrädsla än att odla rädslan och tigga sig till ett snitt.

När man berättar att man haft en jobbig förlossning som skapat psykiska ärr reagerar många som du - men tigg dig till ett snitt! Men det är desvärre inte något vidare bra medel mot förlossningstrauma, att undvika det man är rädd för leder ofta till att rädslan blir värre, och att man mår sämre. Det kan ju vara bra att veta, tänker jag, om man nu har ett förlossningstrauma och mår dåligt av det.