Hjälp att förstå John Ricketts?

[Capybara]

igår var jag (som åhörare) på clinic med John Ricketts. Jag hade innan hört avsnittet av Ridpodden där han medverkar och tyckte det lät intressant, så jag hade en viss aning om vad han gör. Väl på plats började vi med teori och allt låter helt rimligt i mina öron, i alla fall om jag förstått hans tankar rätt (förenklat): att det handlar om att hjälpa hästen att förstå vad som gäller (rules) och det gör man genom att komma åt deras huvud (mind), det i sin tur åstadkommer man honom att tränga in i den bubbla de kan fastna i genom att flytta deras fötter. Sagt och gjort, vi gick till ridbanan där övningarna skulle ske, första hästen leds in av sin ägare, lugn och fin. JR tar över grimskaftet och börjar rycka och vifta helt hysteriskt och hade inom mycket kort en mycket stressad häst. Som han därefter plockade ner och fick lugn och fin genom förflyttningar, absolut, men jag förstod inte de där första minutrarna. Jag frågade honom om det, om det han gjorde var att skapa en stress för att sedan hjälpa dem ta sig igenom stressen men hans svar på det var: Inte alls. ”Jag har inte skapat stress, jag har bara ställt några frågor till hästen”. Det fanns inte utrymme för att fråga vidare (vilka frågor han menar att han ställt), så nu undrar jag nu om någon här kan förklara för jag fattar inte. Hade jag gjort så med PREn jag har på foder nu har jag svårt att tro att det skulle leda till något gott, men jag antar att det är något jag inte har förstått (så jag tänker inte prova).

Jag har både haft ut John Ricketts för privatlektioner och varit publik på ett par clinics. Det är nu nästan tio år sedan och jag minns väl inte allt i detalj, och har själv (tror jag) blivit en bättre hästmänniska sedan dess, så lite brasklapp för det. Men jag kan säga att jag tycker att han är mycket bättre i situationen privatlektion än på clinic, som lätt blir alltför mycket show. Jag skulle inte anmäla mig och mina hästar till en clinic med honom, däremot ångrar jag inte det minsta att jag tog ut honom privat som problemlösare. Jag fick god hjälp. (Helt OT, men då för nästan tio år sedan tyckte jag också att han hade en rätt mossig jargong kring hästtjejer/tanter på clinic, som väl skulle vara underhållande - och visst skrattade publiken. Denna jargong saknades helt privat. Ingen aning om han uppdaterat sin skämtrepertoar idag, det är som sagt ett tag sen.)

Jag gissar att detta inte är helt ovanligt med profilerade tränare/problemlösare. Men det finns ju flera stycken som inte alls kör på den här showgrejen, utan med mycket lägre profil är minst lika duktiga och kanske passar det enskilda ekipaget mycket bättre. Däremot kanske dessa kan vara svårare att få tag på.

 

[MiniLi]

Nu har jag sovit lite på saken och de tankar som flyter upp till ytan är:
Jag har vissa kunskaper men inte så pass att jag kan använda mig av en specifik metod. Jag kan t.ex inte avläsa nyansen mellan triggerstapling och att låta hästen processa sig igenom det som den blir rädd för. Jag menar att om jag INTE undviker sådant som jag vet att han blir rädd för utan istället ”övertalar” honom igenom det, hur vet jag att det inte är en triggerstapling jag har gett mig in på? Jag har läst lite av Elaine Heany (som jag hade lättare att förstå än JR) och hon har en helt annan syn: att hela tiden utgå från hästens comfort zone och gradvis utöka den, och låta det ta tid.
Jag åkte till JR:s clinic pga att jag har en väldigt reaktiv häst som jag var nära att skicka tillbaka efter de första veckorna hos mig. Men när jag backade ett par steg, ritade en karta över stallområdet och analyserade vilka som är hans trygga zoner och även analyserade noga vad som faktiskt triggade hans stress, så vände det. Håller jag mig till det är han lugn som en filbunke, jag slappnar av och vi hamnar i en positiv cirkel. Men visst, det tar tid. Han har varit hos mig i två månader nu och vi har ännu inte galopperat för det har inte känts stabilt nog för det, inte lyckats ta oss in i ridhuset för det är han rädd för och rida ut själva finns inte på kartan. Jag inser att man kan se detta som en undvikande inställning och att man skapar en tickande bomb, och det är väl lite det jag är rädd för nu, efter JR. Man har ju alltid valet att se tillvaron som halvfull eller halvtom och det jag förut sett som halvfullt känns nu lite mera tomt. Tråkig känsla men kanske nyttig. Jag vet inte.. Men jag vet att hästen har det toppen just nu. Han går ute dygnet runt med en kompis som han får leda, och jag tror att han är en bra ledare. Kompisen var väldigt hunsad av förra ledaren men med min kille har den andra blivit mera social och utåtriktad. Min är en vänlig men bestämd ledare och jag inbillar mig att det är bra för hans psyke att få lov att vara det.

Jag har haft min häst i fyra år och vi har fortfarande perioder då jag bara rider i ridhuset eftersom jag känner att det är onödigt att ta risker i perioder då hästen blir väldigt reaktiv utomhus. Undvikande eller ej så har iaf jag ingen lust att riskera skador hos mig eller hästen och ingen av oss njuter av uteritter som mest består av spänningar och diverse exposioner. I perioder då hon inte är lika rädd och reaktiv rider vi ute desto mer, men det varierar liksom över året. Någon annan hade kanske gjort på ett annat sätt men jag tycker det här funkar för oss.

Det finns många sätt att lösa problem på och jag tycker man ska göra det som känns rätt för en själv och där man upplever att hästen mår bra.

Generellt tycker jag mest att spänning föder spänning och tvärt om. Om du har hittat ett sätt att få hästen lugn och avspänd har ni nog mycket bättre förutsättningar än om du försöker pressa den när ingen av er känner er trygga

 

[inaa]

Jag har både haft ut John Ricketts för privatlektioner och varit publik på ett par clinics. Det är nu nästan tio år sedan och jag minns väl inte allt i detalj, och har själv (tror jag) blivit en bättre hästmänniska sedan dess, så lite brasklapp för det. Men jag kan säga att jag tycker att han är mycket bättre i situationen privatlektion än på clinic, som lätt blir alltför mycket show. Jag skulle inte anmäla mig och mina hästar till en clinic med honom, däremot ångrar jag inte det minsta att jag tog ut honom privat som problemlösare. Jag fick god hjälp. (Helt OT, men då för nästan tio år sedan tyckte jag också att han hade en rätt mossig jargong kring hästtjejer/tanter på clinic, som väl skulle vara underhållande - och visst skrattade publiken. Denna jargong saknades helt privat. Ingen aning om han uppdaterat sin skämtrepertoar idag, det är som sagt ett tag sen.)

Jag gissar att detta inte är helt ovanligt med profilerade tränare/problemlösare. Men det finns ju flera stycken som inte alls kör på den här showgrejen, utan med mycket lägre profil är minst lika duktiga och kanske passar det enskilda ekipaget mycket bättre. Däremot kanske dessa kan vara svårare att få tag på.

Det här var intressant att höra för det har jag funderat på. Jag är inte alls ute efter att smutskasta JR med denna tråd, men jag reagerade också på det du beskriver för det fanns kvar, kan jag meddela. Jag kände spontant att jag inte skulle våga anlita honom privat av rädsla för att bli otrevligt bemött, men då vet jag att jag inte behöver ha den rädslan, om jag nu skulle landa i att hans metod ändå är värd att gå vidare med.

 

[Capybara]

Det här var intressant att höra för det har jag funderat på. Jag är inte alls ute efter att smutskasta JR med denna tråd, men jag reagerade också på det du beskriver för det fanns kvar, kan jag meddela. Jag kände spontant att jag inte skulle våga anlita honom privat av rädsla för att bli otrevligt bemött, men då vet jag att jag inte behöver ha den rädslan, om jag nu skulle landa i att hans metod ändå är värd att gå vidare med.

Precis så. Jag anlitade honom privat innan jag gick på clinic, och hade det varit tvärtom är det nog inte säkert att det blivit några privatlektioner. Privat fanns inte jargongen alls. På clinicen kändes den bitvis supermossig.

 

[Blyger]

Det här var intressant att höra för det har jag funderat på. Jag är inte alls ute efter att smutskasta JR med denna tråd, men jag reagerade också på det du beskriver för det fanns kvar, kan jag meddela. Jag kände spontant att jag inte skulle våga anlita honom privat av rädsla för att bli otrevligt bemött, men då vet jag att jag inte behöver ha den rädslan, om jag nu skulle landa i att hans metod ändå är värd att gå vidare med.

Jag har haft träning privat med honom (dock flera år sedan nu) och inga problem heller med jargong eller tråkigt språk.
Sen fick vi inte alls hjälp med vårt problem men det är ju en annan sak.

 

[the_connemara]

Nu har jag sovit lite på saken och de tankar som flyter upp till ytan är:
Jag har vissa kunskaper men inte så pass att jag kan använda mig av en specifik metod. Jag kan t.ex inte avläsa nyansen mellan triggerstapling och att låta hästen processa sig igenom det som den blir rädd för. Jag menar att om jag INTE undviker sådant som jag vet att han blir rädd för utan istället ”övertalar” honom igenom det, hur vet jag att det inte är en triggerstapling jag har gett mig in på? Jag har läst lite av Elaine Heany (som jag hade lättare att förstå än JR) och hon har en helt annan syn: att hela tiden utgå från hästens comfort zone och gradvis utöka den, och låta det ta tid.
Jag åkte till JR:s clinic pga att jag har en väldigt reaktiv häst som jag var nära att skicka tillbaka efter de första veckorna hos mig. Men när jag backade ett par steg, ritade en karta över stallområdet och analyserade vilka som är hans trygga zoner och även analyserade noga vad som faktiskt triggade hans stress, så vände det. Håller jag mig till det är han lugn som en filbunke, jag slappnar av och vi hamnar i en positiv cirkel. Men visst, det tar tid. Han har varit hos mig i två månader nu och vi har ännu inte galopperat för det har inte känts stabilt nog för det, inte lyckats ta oss in i ridhuset för det är han rädd för och rida ut själva finns inte på kartan. Jag inser att man kan se detta som en undvikande inställning och att man skapar en tickande bomb, och det är väl lite det jag är rädd för nu, efter JR. Man har ju alltid valet att se tillvaron som halvfull eller halvtom och det jag förut sett som halvfullt känns nu lite mera tomt. Tråkig känsla men kanske nyttig. Jag vet inte.. Men jag vet att hästen har det toppen just nu. Han går ute dygnet runt med en kompis som han får leda, och jag tror att han är en bra ledare. Kompisen var väldigt hunsad av förra ledaren men med min kille har den andra blivit mera social och utåtriktad. Min är en vänlig men bestämd ledare och jag inbillar mig att det är bra för hans psyke att få lov att vara det.

Jag tänker att det där är ett helt utmärkt sätt att hantera vardagen och skulle fler göra det istället för att pressa sig och sina hästar så skulle nog många få det lite trevligare och säkrare. Om man däremot känner att man hamnar eller befinner sig i en situation där man undviker mer och mer eller "för mycket" utifrån vad man faktiskt vill (eller måste, tex behov av att köra hästen till klinik eller dyl) då får man ju försöka lista ut hur man kommer vidare/snabbare fram. Och då får man det delikata problemet att hitta rätt hjälp som du nu varit inne på Skitjobbigt!

 

[Habina]

Det är ju säkert väldigt individuellt (hur du tolkade honom och var din gräns går, du känns ju som en väldigt inkännande och mjuk hästmänniska ❤) men nej jag skulle ju aldrig ta med min häst (som är oerhört mjuk och okomplicerad och ofarlig) på en liknande clinic tex. Just för att jag själv kan kanske förstå att detta är en snabb och "enkel" väg för en som har bra känsla i att använda dominanmetoder med "problem" som tex @Magnum beskriver väldigt bra här, eller större problem. Men jag vill lära mig mer om en mer lågmäld tvåvägskommunikation och vill inte riskera att min häst "gås på" eftersom jag ser absolut noll nytta med det.

Lite typ, ja detta kan säkert ha sin plats i dagens hästvärld men det vore ju trevligare om vi ville förändra den hästvärlden istället.

Mitt sto som är väldigt lik din valack fick uppleva JR:s träningsmetod av en av hans elever. Hen skulle hjälpa mig ut med stoet då jag skulle ta de andra två och hen erbjöd sig. Kan säga att det var en väldigt chockad häst som knappt vågade lämna boxen efter allt viftande och ryckande.

Däremot kan jag tänka mig att metoden kan funka på tuffa hästar som vant sig vid att kliva på människor utan tillsägelser.

 

[Roheryn]

Mitt sto som är väldigt lik din valack fick uppleva JR:s träningsmetod av en av hans elever. Hen skulle hjälpa mig ut med stoet då jag skulle ta de andra två och hen erbjöd sig. Kan säga att det var en väldigt chockad häst som knappt vågade lämna boxen efter allt viftande och ryckande.

Däremot kan jag tänka mig att metoden kan funka på tuffa hästar som vant sig vid att kliva på människor utan tillsägelser.

Det där hade gjort mig skitförbannad! Om man hjälper någon att ta ut sina hästar så betyder det INTE att det är fritt fram att "uppfostra" och domdera. Metoder som går ut på att skrämma hästen är väl dessutom rätt tveksamma oavsett....

 

[Habina]

Det där hade gjort mig skitförbannad! Om man hjälper någon att ta ut sina hästar så betyder det INTE att det är fritt fram att "uppfostra" och domdera. Metoder som går ut på att skrämma hästen är väl dessutom rätt tveksamma oavsett....

Ja, jag blev lite för paff (och hade fullt upp med en ettåring som skulle på äventyr åt ett håll och en liten ponny som tyckte att vi kunde gå till hagen och äta) för att reagera. Men jag kommer inte be den personen om hjälp igen, snacka om att inte kunna läsa häst. Mitt sto är superkänslig för kroppsspråk och energier. Jag behöver tex aldrig röra vid henne för att flytta på henne, det räcker att jag visar med kroppen vad jag vill att hon ska göra.

Nu tog hon tack och lov ingen större skada, men jag är glad att de går på lösdrift och inte ska tas in och ut av olika ”experter”.

 

[ghostofashark]

Däremot kan jag tänka mig att metoden kan funka på tuffa hästar som vant sig vid att kliva på människor utan tillsägelser.

Ja, jag tror mycket ligger i det. Har 2 hästar, en som är reaktiv men också otroligt mild och introvert i grunden. Hårda metoder med honom blir enbart stress och fullständig mental låsning. Har fått säga till tränare ibland att de inte kan vara på honom för hårt ens från marken när jag rider, då han lätt överreagerar. Och med "för hårt" menar jag typ att gå upp närmare hästen och smacka t.ex, inte så att de jagar mig med långpisken.
Min andra häst har noll respekt för människor, går lätt på och över folk och är mkt obrydd av tillsägelser. Inte för att han på något sätt är elak, men bara helt oförstående för att människor är mer sköra än 700 kg häst. Kan tänka mig att den typen av träning som diskuteras i tråden nog skulle fungera bra på honom, oavsett vad man tycker om den rent moraliskt.

 

[Habina]

Ja, jag tror mycket ligger i det. Har 2 hästar, en som är reaktiv men också otroligt mild och introvert i grunden. Hårda metoder med honom blir enbart stress och fullständig mental låsning. Har fått säga till tränare ibland att de inte kan vara på honom för hårt ens från marken när jag rider, då han lätt överreagerar. Och med "för hårt" menar jag typ att gå upp närmare hästen och smacka t.ex, inte så att de jagar mig med långpisken.
Min andra häst har noll respekt för människor, går lätt på och över folk och är mkt obrydd av tillsägelser. Inte för att han på något sätt är elak, men bara helt oförstående för att människor är mer sköra än 700 kg häst. Kan tänka mig att den typen av träning som diskuteras i tråden nog skulle fungera bra på honom, oavsett vad man tycker om den rent moraliskt.

Jag har lite problem när jag har unghästen med som handhäst och grälar på henne. Då tar ridhästen åt sig och tycker att matte är jobbig som är arg fast hon inget gjort. Det är inte lätt med olika typer av hästar ihop.

 

[Magnum]

Ja, jag blev lite för paff (och hade fullt upp med en ettåring som skulle på äventyr åt ett håll och en liten ponny som tyckte att vi kunde gå till hagen och äta) för att reagera. Men jag kommer inte be den personen om hjälp igen, snacka om att inte kunna läsa häst. Mitt sto är superkänslig för kroppsspråk och energier. Jag behöver tex aldrig röra vid henne för att flytta på henne, det räcker att jag visar med kroppen vad jag vill att hon ska göra.

Nu tog hon tack och lov ingen större skada, men jag är glad att de går på lösdrift och inte ska tas in och ut av olika ”experter”.

Han måste ju verkligen haft så himla dålig känsla för hästar, så tråkigt att det ska behöva vara så

Min häst (som träffade JR precis när jag fått henne) är oerhört känslig, för kroppsspråk och för allting egentligen. Man flyttar henne med kroppsspråk och signaler och aldrig nånsin fysisk.
Pisk tex är en så kraftig hjälp bara av att finnas i handen så den är inte att tänka på. Inte rädd alltså utan hästen är medveten om alla signaler och reagerar på dom vare sej man vill eller ej.

Men hon hade fått erfarenheterna innan hon blev min, att inte lita på människor, hon var arg och förvirrad och höll avstånd.
Efter JR var hon att vänt på en hand.
Vågade bli social, nyfiken och började lita på att det fanns människor med känsla för hennes känslighet. Det tog tid men med hans tajming och känsla där i början lyftes hästen.
Önskar att det alltid kunde få vara så.

Sen förstår jag att de flesta även använder Quick fix nu o då för att kanske marknadsföra sej. Vad vet jag. Det har jag hört andra större ryttare i andra grenar också göra. Själva säga det utan att säga det, så att säga.