Hjälp att förstå John Ricketts?

[inaa]

igår var jag (som åhörare) på clinic med John Ricketts. Jag hade innan hört avsnittet av Ridpodden där han medverkar och tyckte det lät intressant, så jag hade en viss aning om vad han gör. Väl på plats började vi med teori och allt låter helt rimligt i mina öron, i alla fall om jag förstått hans tankar rätt (förenklat): att det handlar om att hjälpa hästen att förstå vad som gäller (rules) och det gör man genom att komma åt deras huvud (mind), det i sin tur åstadkommer man honom att tränga in i den bubbla de kan fastna i genom att flytta deras fötter. Sagt och gjort, vi gick till ridbanan där övningarna skulle ske, första hästen leds in av sin ägare, lugn och fin. JR tar över grimskaftet och börjar rycka och vifta helt hysteriskt och hade inom mycket kort en mycket stressad häst. Som han därefter plockade ner och fick lugn och fin genom förflyttningar, absolut, men jag förstod inte de där första minutrarna. Jag frågade honom om det, om det han gjorde var att skapa en stress för att sedan hjälpa dem ta sig igenom stressen men hans svar på det var: Inte alls. ”Jag har inte skapat stress, jag har bara ställt några frågor till hästen”. Det fanns inte utrymme för att fråga vidare (vilka frågor han menar att han ställt), så nu undrar jag nu om någon här kan förklara för jag fattar inte. Hade jag gjort så med PREn jag har på foder nu har jag svårt att tro att det skulle leda till något gott, men jag antar att det är något jag inte har förstått (så jag tänker inte prova).

 

[Sleepy]

igår var jag (som åhörare) på clinic med John Ricketts. Jag hade innan hört avsnittet av Ridpodden där han medverkar och tyckte det lät intressant, så jag hade en viss aning om vad han gör. Väl på plats började vi med teori och allt låter helt rimligt i mina öron, i alla fall om jag förstått hans tankar rätt (förenklat): att det handlar om att hjälpa hästen att förstå vad som gäller (rules) och det gör man genom att komma åt deras huvud (mind), det i sin tur åstadkommer man honom att tränga in i den bubbla de kan fastna i genom att flytta deras fötter. Sagt och gjort, vi gick till ridbanan där övningarna skulle ske, första hästen leds in av sin ägare, lugn och fin. JR tar över grimskaftet och börjar rycka och vifta helt hysteriskt och hade inom mycket kort en mycket stressad häst. Som han därefter plockade ner och fick lugn och fin genom förflyttningar, absolut, men jag förstod inte de där första minutrarna. Jag frågade honom om det, om det han gjorde var att skapa en stress för att sedan hjälpa dem ta sig igenom stressen men hans svar på det var: Inte alls. ”Jag har inte skapat stress, jag har bara ställt några frågor till hästen”. Det fanns inte utrymme för att fråga vidare (vilka frågor han menar att han ställt), så nu undrar jag nu om någon här kan förklara för jag fattar inte. Hade jag gjort så med PREn jag har på foder nu har jag svårt att tro att det skulle leda till något gott, men jag antar att det är något jag inte har förstått (så jag tänker inte prova).

Jag har ingen aning om vem han är, men svarar ändå. Det låter helt idiotiskt och är inte något jag skulle utsätta mina hästar för.

 

[Marita73]

Det låter precis som de flesta gånger jag sett NH utföras.
Har en gång (aldrig mer!) varit på en kurs och blev tillsagd att slå min häst i ansiktet då han visade kärlek. Nope!

 

[skiesabove]

Det är en dominansmetod, kort och gott.

Jag har också sett clip från clinics på senare tid där det bara verkar stressigt. Ovärt, skulle aldrig utsätta min häst för det. Stämmer inte mot den bild jag hade av JR men den kanske var skev.

Jag upplever att det är ett gäng äldre tränare som varken hängt med i forskningen eller vad folk är intresserade av...

Någon jag tycker är trevlig (och rolig) att kolla på numera är Tristan Tucker. Speciellt när man får se klipp med hans kroppsspråk jämfört med ägarens.

 

[inaa]

Jag vet att JR inte kallar sin metod för NH, men det finns klara inslag av det. Jag vet inte heller om man kan säga att han hör till de ”äldre” tränarna som inte hänger med i forskningen, han verkar vara en människa med öppet sinne som är inställd på att fortsätta lära sig. Och det han ville visa, kom för all del fram, jag förstod bara inte inledningen som han kallade ”energi” men som för mig kändes som aggressivitet. Jag tycker också att TRT känns trevligare! Dock är ett problem med alla dessa metoder att de är rätt avancerade. Man kan liksom inte gå hem och börja experimentera med det på stallbacken men man kan i bästa fall få lite inspiration.
En annan sak jag hängde upp mig lite på med JR, var något han sa i ett mellansnack ang Spanska importer: att de är så hårt hanterade i Spanien att när de kommer hit och blir lite lösare hållna, blir de farliga och ”kills people”. Ok, jag fattar vad han menar men undrar ändå.. Hur vanligt är det att de blir farliga? Eller är det en myt som han håller vid liv? Jag gick till min nyimporterade, nykastretade, outbildade PRE-kille i hagen imorse, jag lite förvirrad och desillusionerad. Tog ut honom ur hagen (vi tränar på att lämna flocken, ett par meter längre för varje ggn). Inte någon gång kändes det som att han skulle ha ihjäl mig, och ingen gång kände jag något behov av att rycka i grimskaftet.

 

[the_connemara]

Spontant så lät det ju på podden som att något som var viktigt för honom var att inte ta bort trycket förrän han fick svaret "lyssna och mjukna" och de första grejerna han ville etablera var "spring absolut inte på mig utan runt mig istället". Kanske han bad hästen backa, ge mer space eller tyckte den var för närgången (det kan man vara utan att röra sig emot någon)? Det känns som en rätt vanlig (?) ingång när folk vill försöka skapa en säkerhetszon med en ny häst för att sedan börja kommunicera.

Men det är ju bara gissningar nu, jag har ingen erfarenhet av honom

 

[yamyam]

Jag vet att JR inte kallar sin metod för NH, men det finns klara inslag av det. Jag vet inte heller om man kan säga att han hör till de ”äldre” tränarna som inte hänger med i forskningen, han verkar vara en människa med öppet sinne som är inställd på att fortsätta lära sig. Och det han ville visa, kom för all del fram, jag förstod bara inte inledningen som han kallade ”energi” men som för mig kändes som aggressivitet. Jag tycker också att TRT känns trevligare! Dock är ett problem med alla dessa metoder att de är rätt avancerade. Man kan liksom inte gå hem och börja experimentera med det på stallbacken men man kan i bästa fall få lite inspiration.
En annan sak jag hängde upp mig lite på med JR, var något han sa i ett mellansnack ang Spanska importer: att de är så hårt hanterade i Spanien att när de kommer hit och blir lite lösare hållna, blir de farliga och ”kills people”. Ok, jag fattar vad han menar men undrar ändå.. Hur vanligt är det att de blir farliga? Eller är det en myt som han håller vid liv? Jag gick till min nyimporterade, nykastretade, outbildade PRE-kille i hagen imorse, jag lite förvirrad och desillusionerad. Tog ut honom ur hagen (vi tränar på att lämna flocken, ett par meter längre för varje ggn). Inte någon gång kändes det som att han skulle ha ihjäl mig, och ingen gång kände jag något behov av att rycka i grimskaftet.

Vad jag förstått så kan en del importer bli ”farliga”, i regel de som har någon typ av trauma i bagaget. PREs är ofta väldigt känsliga, och en del blir osäkra/frustrerade av att inte ha en ”ram”, men vad jag förstår är att de som blir ”farliga” är just de som blir hanterade hårt och med mycket press. I Spanien hanteras hästar ofta med metoder som inte förekommer i Sverige, dvs där skräms de till underkastelse genom smärta. Här är de metoderna inte ok (tack och lov) och då kan en häst som upplever hög press bli utåtagerande just för att de inte hålls i schack genom smärta. Det här beteendet är kommunikation, det innebär inte att hästen vill döda någon utan den är överväldigad och behöver bli lyssnad på. Lyssnar man inte utan fortsätter pressa så kan det såklart bli farligt.

 

[the_connemara]

Det är en dominansmetod, kort och gott.

Jag har också sett clip från clinics på senare tid där det bara verkar stressigt. Ovärt, skulle aldrig utsätta min häst för det. Stämmer inte mot den bild jag hade av JR men den kanske var skev.

Jag upplever att det är ett gäng äldre tränare som varken hängt med i forskningen eller vad folk är intresserade av...

Någon jag tycker är trevlig (och rolig) att kolla på numera är Tristan Tucker. Speciellt när man får se klipp med hans kroppsspråk jämfört med ägarens.

Jag vet att JR inte kallar sin metod för NH, men det finns klara inslag av det. Jag vet inte heller om man kan säga att han hör till de ”äldre” tränarna som inte hänger med i forskningen, han verkar vara en människa med öppet sinne som är inställd på att fortsätta lära sig. Och det han ville visa, kom för all del fram, jag förstod bara inte inledningen som han kallade ”energi” men som för mig kändes som aggressivitet. Jag tycker också att TRT känns trevligare! Dock är ett problem med alla dessa metoder att de är rätt avancerade. Man kan liksom inte gå hem och börja experimentera med det på stallbacken men man kan i bästa fall få lite inspiration.
En annan sak jag hängde upp mig lite på med JR, var något han sa i ett mellansnack ang Spanska importer: att de är så hårt hanterade i Spanien att när de kommer hit och blir lite lösare hållna, blir de farliga och ”kills people”. Ok, jag fattar vad han menar men undrar ändå.. Hur vanligt är det att de blir farliga? Eller är det en myt som han håller vid liv? Jag gick till min nyimporterade, nykastretade, outbildade PRE-kille i hagen imorse, jag lite förvirrad och desillusionerad. Tog ut honom ur hagen (vi tränar på att lämna flocken, ett par meter längre för varje ggn). Inte någon gång kändes det som att han skulle ha ihjäl mig, och ingen gång kände jag något behov av att rycka i grimskaftet.

Jag håller helt med om att det är en skittrist inställning till hästar.

Allmänt om din upplevelse av hans första möte med hästen på clinicen och min rena gissning så tänker jag att det känns som ett (typ a la NH, som @skiesabove skriver, en dominansmetod) "vanligt" sätt att starta jobbet med en "problemhäst" som i någon situation inte fungerat i sin vanliga miljö utan blivit svår för människorna i den att hantera.

Dvs ett kanske i många sätt (jag vet inte, finns säker massor som inte lyckas bidra med något vettigt till häst/ägare också) snabbt sätt att ta kontroll över ett problem som människan skapat för hästen. Hästen får alltså betala priset (med dominant hantering som skapar stress som minst) för problem människan varit grunden till och förhoppningsvis är det ett kort övergående skeende och människorna i vardagen får tillräcklig hjälp att hitta en bättre kommunikation med hästen framöver.

Dvs egentligen totalt orättvist emot hästen som i bästa fall leder det till en för hästen trevligare vardag när den har människor som inte är villiga/kapabla att lära sig hantera problemen som skapats på ett annat vis.

 

[inaa]

Mm. Jag förstår hur man menar med att Spanjorerna kan bli farliga när de stränga metoderna tas bort, jag känner bara inte till ett enda fall. Men det kan ju vara min brist på erfarenhet.
Och jag förstår tanken med att sätta tonen direkt med en ny häst, ange vilka regler som gäller. Det jag inte förstår var aggressiviteten. Det går hur bra som helst att få en häst att förstå ens space genom att be snällt och om den inte förstår då höjer man temperaturen gradvis. Men jag upplevde det som att han gick hårt ut från början. Ett ettårigt litet ardennersto som hade sin ”första dag i skolan” på denna clinic, blev så stressad att hon gick omkull vid ett tillfälle. Känns bara som för starkt tryck.

 

[Magnum]

Spontant så lät det ju på podden som att något som var viktigt för honom var att inte ta bort trycket förrän han fick svaret "lyssna och mjukna" och de första grejerna han ville etablera var "spring absolut inte på mig utan runt mig istället". Kanske han bad hästen backa, ge mer space eller tyckte den var för närgången (det kan man vara utan att röra sig emot någon)? Det känns som en rätt vanlig (?) ingång när folk vill försöka skapa en säkerhetszon med en ny häst för att sedan börja kommunicera.

Men det är ju bara gissningar nu, jag har ingen erfarenhet av honom

Det här, tror jag , är precis vad han vill uppnå.

Kl
Han vill ha ett space, en häst som respekterar sfären och han ber hästen flytta sej. Det är vad man börjar med.
Och om hästen är van att sitta i knät så kan den bli en aning förvirrad när han ber om ett rejält space för att kunna börja kommunicera tänker jag.

Och då han mest visar/hjälper sk problemhästar är det nog något som han ser väldigt ofta. Hästar som tränger sej på och flyttar sina människor och går vart de vill. Typ så.

Har själv haft med min häst för honom och min upplevelse är att han har stor känsla. Och han är tydlig.
Jag köpte inte allt rakt av, för det gör jag aldrig, jag tar russinen ur kakan och gör en egen kaka. Tar det som passar för oss och för aktuell häst. Han hade oerhört mycket bra att säga.

Min häst var oerhört mycket enklare att hantera efter kursen än innan för vi båda fick nycklar för fortsatt kommunikation.
Hon var helt ny hos mej och var rätt brötig, väldigt lite hanterad och hade kunnat få göra som hon ville. Och gillade inte människor.

Hans ord följer mej än idag
'Hästen ska inte kunna missförstå vad du menar'.

 

[the_connemara]

Mm. Jag förstår hur man menar med att Spanjorerna kan bli farliga när de stränga metoderna tas bort, jag känner bara inte till ett enda fall. Men det kan ju vara min brist på erfarenhet.
Och jag förstår tanken med att sätta tonen direkt med en ny häst, ange vilka regler som gäller. Det jag inte förstår var aggressiviteten. Det går hur bra som helst att få en häst att förstå ens space genom att be snällt och om den inte förstår då höjer man temperaturen gradvis. Men jag upplevde det som att han gick hårt ut från början. Ett ettårigt litet ardennersto som hade sin ”första dag i skolan” på denna clinic, blev så stressad att hon gick omkull vid ett tillfälle. Känns bara som för starkt tryck.

Det är ju säkert väldigt individuellt (hur du tolkade honom och var din gräns går, du känns ju som en väldigt inkännande och mjuk hästmänniska ❤) men nej jag skulle ju aldrig ta med min häst (som är oerhört mjuk och okomplicerad och ofarlig) på en liknande clinic tex. Just för att jag själv kan kanske förstå att detta är en snabb och "enkel" väg för en som har bra känsla i att använda dominanmetoder med "problem" som tex @Magnum beskriver väldigt bra här, eller större problem. Men jag vill lära mig mer om en mer lågmäld tvåvägskommunikation och vill inte riskera att min häst "gås på" eftersom jag ser absolut noll nytta med det.

Lite typ, ja detta kan säkert ha sin plats i dagens hästvärld men det vore ju trevligare om vi ville förändra den hästvärlden istället.

 

[the_connemara]

Ang aggressivitet/högt tryck förresten. Det kan se otroligt "hårt" ut i hästarnas reaktioner. Min häst kan reagera relativt mycket för att han vill "bli lämnad i fred". Men det är ju inte i närheten till hur hästar med mer problem och/eller mer uttryck gör. För mig är det alltså viktigt att den som jobbar med honom så verkligen vet vad den gör. Jag känner inte att jag varken skulle kunna lära mig det bra eller är intresserad av det så vi har hittat en tränare i positiv förstärkning istället, det passar oss båda bra just nu i alla fall

 

[skiesabove]

Alltså grejen är ju den att även om man använder NH så behöver man inte gå på så hårt. Man kan få samma resultat med hästen långt längre under tröskeln.

Man kan alltså kommunicera lågmält med "NH" som språkbas, man måste inte stressa upp dom som det verkar som att JR gör (nuförtiden?).

Som sagt, det verkar finnas ett gäng tränare som håller clinics (tvärs över flera olika discipliner/språk) som är fast i ett väldigt gammalt tänk där en "snabb lösning" imponerade på publiken.

Och jag tror personligen att de som blir impade av den sortens metoden blir allt färre, och vi är allt fler som håller oss uppdaterade med nutida forskning och faktiskt (oavsett disciplin/språk) anser att det är både opedagogiskt och oetiskt att driva upp stressnivån på det viset, och ser igenom tränarnas "show".

Vi vill ju lära hästarna något, inte bli imponerade och "se på en show".

 

[inaa]

Tack för alla svar.
Jag tror jag får göra som @Magnum och plocka russina ur kakan, för de fanns absolut.
Min PRE fick en stöt (statisk elektricitet) av mig andra dagen han var här. Efter det var han rädd för mig i två dagar.. Om jag skulle gå på så hårt som jag upplevde att JR gjorde så tror jag det skulle sluta i en olycka. Jag har kommit fram till att bästa sättet att få det att funka med min kille är att alltid försöka skapa lugna förutsättningar, men jag inser att man även behöver tänja deras comfort zone. Det är vad jag tar med mig: att inte undvika sådant som han måste klara och lugnt hjälpa honom igenom det. Lugnt.

 

[tuaphua]

Tack för alla svar.
Jag tror jag får göra som @Magnum och plocka russina ur kakan, för de fanns absolut.
Min PRE fick en stöt (statisk elektricitet) av mig andra dagen han var här. Efter det var han rädd för mig i två dagar.. Om jag skulle gå på så hårt som jag upplevde att JR gjorde så tror jag det skulle sluta i en olycka. Jag har kommit fram till att bästa sättet att få det att funka med min kille är att alltid försöka skapa lugna förutsättningar, men jag inser att man även behöver tänja deras comfort zone. Det är vad jag tar med mig: att inte undvika sådant som han måste klara och lugnt hjälpa honom igenom det. Lugnt.

Jag tycker att man med låg grad press och myyycket tid(om det behövs) får en trevligare och tillräckligt tydlig inlärning. Lägger man in energi i en situation där hästen är spänd, inte är med en, man ber om för mkt etc kommer man få en retur. Den returen blir större ju mer energi du sätter i hästen, ju mer press och ju större hjälper du gör. Om man är skicklig kan man möta upp större returer och komma igenom en situation. I bland kanske man måste tänja på gränsen i något krisläge.
Men ska man lägga upp en utbildning av sin häst så är det jättebra att i stället låta det ta tid. Det blir mindre otrevligt för hästen och mindre risk att du misslyckas när du får fler/större/snabbare returer.

Jag har mött många PRE, Lussar etc som totalt ballat ur i Sverige. Tack och lov tycker jag det minskar. Vi fick ju hit en massa hårt hanterade och dåligt skolade PRE/Lussar förut. Nu är det väl lite fler som kan något om raserna och som väljer att köpa från stall med lite trevligare metoder.
Det är väl lite så med flera importer från sådana länder där det är mer brutalt/ska gå fort.
Precis som det kan bli körigt om en häst som är proffsriden endast ska ridas av någon som sitter snett, ger motstridiga hjälper, drar i tygeln etc. Då kan proffsridningen sitta kvar ett tag. Men några månader senare kan det bli besvär när hästen ridits fel.

 

[the_connemara]

Jag tycker att man med låg grad press och myyycket tid(om det behövs) får en trevligare och tillräckligt tydlig inlärning. Lägger man in energi i en situation där hästen är spänd, inte är med en, man ber om för mkt etc kommer man få en retur. Den returen blir större ju mer energi du sätter i hästen, ju mer press och ju större hjälper du gör. Om man är skicklig kan man möta upp större returer och komma igenom en situation. I bland kanske man måste tänja på gränsen i något krisläge.
Men ska man lägga upp en utbildning av sin häst så är det jättebra att i stället låta det ta tid. Det blir mindre otrevligt för hästen och mindre risk att du misslyckas när du får fler/större/snabbare returer.

Jag har mött många PRE, Lussar etc som totalt ballat ur i Sverige. Tack och lov tycker jag det minskar. Vi fick ju hit en massa hårt hanterade och dåligt skolade PRE/Lussar förut. Nu är det väl lite fler som kan något om raserna och som väljer att köpa från stall med lite trevligare metoder.
Det är väl lite så med flera importer från sådana länder där det är mer brutalt/ska gå fort.
Precis som det kan bli körigt om en häst som är proffsriden endast ska ridas av någon som sitter snett, ger motstridiga hjälper, drar i tygeln etc. Då kan proffsridningen sitta kvar ett tag. Men några månader senare kan det bli besvär när hästen ridits fel.

Mycket bättre beskrivet, som vanligt

 

[parellikusken]

Alltså grejen är ju den att även om man använder NH så behöver man inte gå på så hårt. Man kan få samma resultat med hästen långt längre under tröskeln.

Man kan alltså kommunicera lågmält med "NH" som språkbas, man måste inte stressa upp dom som det verkar som att JR gör (nuförtiden?).

Som sagt, det verkar finnas ett gäng tränare som håller clinics (tvärs över flera olika discipliner/språk) som är fast i ett väldigt gammalt tänk där en "snabb lösning" imponerade på publiken.

Och jag tror personligen att de som blir impade av den sortens metoden blir allt färre, och vi är allt fler som håller oss uppdaterade med nutida forskning och faktiskt (oavsett disciplin/språk) anser att det är både opedagogiskt och oetiskt att driva upp stressnivån på det viset, och ser igenom tränarnas "show".

Vi vill ju lära hästarna något, inte bli imponerade och "se på en show".

Håller helt med dig här.
Jag och många med mig var väldigt imponerade av Parelli (därav mitt nick..) och hans tränarkollegor. Tog några år i den världen för mig innsn jag insåg vad jag egentligen höll på med. Stressade upp min häst så han gjorde motstånd och sedan mötte jag der med mer stress. Hemskt såhär i efterhand.

För 11 år sedan fick jag en identitetskris inom hästlivet efter att ha jobbat hos en tränare som var stenhård. Då hittade jag till positiv förstärkning och det förändrade min syn helt.

 

[skiesabove]

Håller helt med dig här.
Jag och många med mig var väldigt imponerade av Parelli (därav mitt nick..) och hans tränarkollegor. Tog några år i den världen för mig innsn jag insåg vad jag egentligen höll på med. Stressade upp min häst så han gjorde motstånd och sedan mötte jag der med mer stress. Hemskt såhär i efterhand.

För 11 år sedan fick jag en identitetskris inom hästlivet efter att ha jobbat hos en tränare som var stenhård. Då hittade jag till positiv förstärkning och det förändrade min syn helt.

Ja, jag är också en av dom där NH och Parelli var det första "alternativa" jag mötte efter "ridskolefolket".

Men lite "tur i oturen" så bor jag långt i norr och det fanns ingen etablerad kultur/träningsgrupp här, så det var hyfsat lätt att på avstånd analysera och inse att det var mycket snack men läste man hästarna så såg man vad det var för verkstad, så att säga. Men visst har det blivit många kriser när man lager för lager insett vad man blivit lärd att hålla på med...

Nästa "alternativa disciplin" jag mötte var akademiskt och tur i oturen var det Monika Müller/Sanders som var tränaren jag kom i kontakt med . Där finns det ju också en hel del som pressar hårt, men hon har extremt bra känsla för både häst och människa och otrolig empati.

Och sen kom klicker/R+, och där är det ju fortfarande en salig kompott och inte alltid så hästvänligt som folk vill identifiera sig som...

Det finns hårda folk i alla discipliner, som stressar och pressar både folk och fä för resultat. Jag har numera insett att det har inte ett dugg med metoden att göra huruvida det blir otäckt eller inte - det har med människo- och djursynen att göra.

 

[inaa]

Nu har jag sovit lite på saken och de tankar som flyter upp till ytan är:
Jag har vissa kunskaper men inte så pass att jag kan använda mig av en specifik metod. Jag kan t.ex inte avläsa nyansen mellan triggerstapling och att låta hästen processa sig igenom det som den blir rädd för. Jag menar att om jag INTE undviker sådant som jag vet att han blir rädd för utan istället ”övertalar” honom igenom det, hur vet jag att det inte är en triggerstapling jag har gett mig in på? Jag har läst lite av Elaine Heany (som jag hade lättare att förstå än JR) och hon har en helt annan syn: att hela tiden utgå från hästens comfort zone och gradvis utöka den, och låta det ta tid.
Jag åkte till JR:s clinic pga att jag har en väldigt reaktiv häst som jag var nära att skicka tillbaka efter de första veckorna hos mig. Men när jag backade ett par steg, ritade en karta över stallområdet och analyserade vilka som är hans trygga zoner och även analyserade noga vad som faktiskt triggade hans stress, så vände det. Håller jag mig till det är han lugn som en filbunke, jag slappnar av och vi hamnar i en positiv cirkel. Men visst, det tar tid. Han har varit hos mig i två månader nu och vi har ännu inte galopperat för det har inte känts stabilt nog för det, inte lyckats ta oss in i ridhuset för det är han rädd för och rida ut själva finns inte på kartan. Jag inser att man kan se detta som en undvikande inställning och att man skapar en tickande bomb, och det är väl lite det jag är rädd för nu, efter JR. Man har ju alltid valet att se tillvaron som halvfull eller halvtom och det jag förut sett som halvfullt känns nu lite mera tomt. Tråkig känsla men kanske nyttig. Jag vet inte.. Men jag vet att hästen har det toppen just nu. Han går ute dygnet runt med en kompis som han får leda, och jag tror att han är en bra ledare. Kompisen var väldigt hunsad av förra ledaren men med min kille har den andra blivit mera social och utåtriktad. Min är en vänlig men bestämd ledare och jag inbillar mig att det är bra för hans psyke att få lov att vara det.

 

[Blyger]

Nu har jag sovit lite på saken och de tankar som flyter upp till ytan är:
Jag har vissa kunskaper men inte så pass att jag kan använda mig av en specifik metod. Jag kan t.ex inte avläsa nyansen mellan triggerstapling och att låta hästen processa sig igenom det som den blir rädd för. Jag menar att om jag INTE undviker sådant som jag vet att han blir rädd för utan istället ”övertalar” honom igenom det, hur vet jag att det inte är en triggerstapling jag har gett mig in på? Jag har läst lite av Elaine Heany (som jag hade lättare att förstå än JR) och hon har en helt annan syn: att hela tiden utgå från hästens comfort zone och gradvis utöka den, och låta det ta tid.
Jag åkte till JR:s clinic pga att jag har en väldigt reaktiv häst som jag var nära att skicka tillbaka efter de första veckorna hos mig. Men när jag backade ett par steg, ritade en karta över stallområdet och analyserade vilka som är hans trygga zoner och även analyserade noga vad som faktiskt triggade hans stress, så vände det. Håller jag mig till det är han lugn som en filbunke, jag slappnar av och vi hamnar i en positiv cirkel. Men visst, det tar tid. Han har varit hos mig i två månader nu och vi har ännu inte galopperat för det har inte känts stabilt nog för det, inte lyckats ta oss in i ridhuset för det är han rädd för och rida ut själva finns inte på kartan. Jag inser att man kan se detta som en undvikande inställning och att man skapar en tickande bomb, och det är väl lite det jag är rädd för nu, efter JR. Man har ju alltid valet att se tillvaron som halvfull eller halvtom och det jag förut sett som halvfullt känns nu lite mera tomt. Tråkig känsla men kanske nyttig. Jag vet inte.. Men jag vet att hästen har det toppen just nu. Han går ute dygnet runt med en kompis som han får leda, och jag tror att han är en bra ledare. Kompisen var väldigt hunsad av förra ledaren men med min kille har den andra blivit mera social och utåtriktad. Min är en vänlig men bestämd ledare och jag inbillar mig att det är bra för hans psyke att få lov att vara det.

Jag och en vän till mig har inställningen att man inte ska bråka med sin häst.

Vill hästen inte gå fram ute när vi rider, hoppar vi av och leder istället tex. Klart att man måste göra vissa jobbiga saker ibland men som grundinställning liksom.

Vi är alltså fler som gör som du