Sv: Hemligt brev ang otrohet
Jag vände mig direkt till henne tidigare i tråden. Lönlöst det också.
Jag svarade, du var inte nöjd med mina svar. Det kan jag inte göra så mycket åt.
Det kan inte ha med graden av relevans av din vetskap om det som det handlar om?
Det skrev jag ju för längesen, att det där var "såvitt jag vet". Vad jag däremot vet, är att jag aldrig irl hör någon gå på om hur fruktansvärtfruktansvärt otrohet är. Det sker bara på buke.
När jag läser vidare här i tråden så ser jag många exempel på det jag vill undvika genom att tidigt diskutera gränser/förväntningar (vad vi nu ska kalla det).
Om den tilltänkte partnern ser otrohet som Det Värsta Som Kan Hända, räknar jag med att hen tar upp det. Inte för att jag direkt har funderat på det då jag har inlett förhållanden, men nu när jag tänker på det inser jag att det är så jag gör.
Anledningen till att jag själv inte tar upp frågan om "otrohet" eller "gränser" (som har med umgänge med andra personer att göra), beror helt enkelt på att jag inte ser de sakerna som något som förhållandet bygger på.
Och att definiera förhållandet negativt - vi äger inte varandra, vi kontrollerar inte varandra osv, känns destruktivt. Som om vi måste förhålla oss till en skräckbild. Så kan man inte leva, tror jag. Snarare visar det sig när man vet hurdant förhållande man har, vad det finns plats för och inte. Det ser också olika ut under olika perioder, tycker jag.
Skulle något hända som den andra tar illa vid sig av, får man väl hantera det då.
Jag är nog inte så orolig för de potentiella kriserna i förväg, helt enkelt.
)
