Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Då uppfattar jag det ännu mer som att det är separationen, inte otroheten, som ledde till de tråkiga konsekvenserna. Hade du stannat och ni hade tagit er igenom det, så hade ju inte separationen ägt rum (inte då i alla fall).
Utifrån vad du berättar, skulle man ju lika gärna kunna tolka det som att separationen orsakades av att du/ni tog så allvarligt på otroheten, som av själva otroheten. Det är ju två ganska olika saker.
Det låter ju som att du valde att lämna, trots (förutsebara) negativa konsekvenser.
Hur kunde den här slinka igenomsen är väl lögnerna och #gåbakomryggenpåsinpartner# värst när det gäller de flesta otroheter , för den bedragna alltså
Jag känner inte igen dig riktigt.
Hur kunde den här slinka igenom![]()
Han ville att jag skulle stanna.
Då uppfattar jag det ännu mer som att det är separationen, inte otroheten, som ledde till de tråkiga konsekvenserna. Hade du stannat och ni hade tagit er igenom det, så hade ju inte separationen ägt rum (inte då i alla fall).
Tycker Petruska har trasslat in sig i sina tyckande ganska många gånger i den här tråden, men det är inget hon kan erkänna...
Jag påstår absolut att otrohet är orsaken till många separationer.
Jag tycker nog att det är bättre att citera om man kommenterar någons åsikter, så de får en chans att bemöta det; istället för att göra kommentaren "generell". Vi har så pass bra diskussionsklimat här att vi kan prata om saker och ting utan att hänga varann i strupen, tycker jag.![]()
Vänd dig direkt till Petruska då. Vid t ex ett lunchbord är det inte okej att vända sig till en person och prata högt om en annan vid bordet. Vilket faktiskt är jämförbart med vad du gör nu.
Jag sitter på jobbet och har bara hunnit följa tråden med ena ögat i dag...
Men såhär: Visst kan otrohet leda till separation. Och separation kan i sin tur leda till det du beskrev: "Det tog ifrån mig hela mitt liv. Mitt hem, min familj, min ekonomi, jag fick sälja min häst, får bara ha mitt barn var annan vecka osv."
Men om ni hade separerat av ett annat skäl - att han tröttnade på dig, att du tröttnade på honom, att ni växte ifrån varann osv - då hade också lett till flytt, sälja häst, barn varannan vecka osv.
Ser du skillnaden? Det är ingen som säger att du borde ha stannat kvar eller något i den stilen. Bara att det är separationer som leder till förändringar i livsstil, inte otrohet.
(I de flesta otroheter jag känner till, och de är många, så har de för övrigt INTE lett till separation. Vilket jag inte säger är bättre eller sämre, rätt eller fel - men det visar att otrohet inte alltid måste leda till separation och, i förlängningen, byte av livsstil.)
Men jag uppfattar det som att det för dig inte är världens grej bara. För mig var det världens grej.
Vänd dig direkt till Petruska då. Vid t ex ett lunchbord är det inte okej att vända sig till en person och prata högt om en annan vid bordet. Vilket faktiskt är jämförbart med vad du gör nu.
Alternativ ett av dina tolkningsförslag.
Du menar alltså att folk i dina kretsar inte anger värdering av otrohet som skäl och en del i separationsorsaken, eller att de inte varit otrogna?
+ honung
Nej, jag tänker inte backa i tråden för det. Ni får välja om ni vill tro mig eller inte när jag säger att jag i den här och andra otrohetstrådar sett gliringar om cool (eller andra uttryck som innebär samma sak).
Jag vände mig direkt till henne tidigare i tråden. Lönlöst det också.
...och det här är inte alls samma som vid ett lunchbord. Här kan alla följa vad som skrivs, och alla kan kommentera och delta i diskussionen - precis lika mycket. Både jag och Petruska...och många många fler.
Om jag råkade ut för det så skulle jag förmodligen bli jättesårad, precis som jag skrev i början av tråden. Jag kanske skulle braka ihop totalt. Men jag skulle kunna braka ihop av annat också - att han lämnade mig trots att jag fortfarande älskade honom, att han plötsligt berättade att han ville flytta isär för att få tid att tänka igenom förhållandet, att vi hade århundradets jättegräl om ett problem vi bara inte såg nån lösning på, att han plötsligt visade en sida som jag inte haft en aning om att han hade och som jag starkt tog avstånd ifrån, om han ansåg att jag skulle sköta största delen av hushållet trots att vi båda jobbade, om han aldrig lyssnade när jag ville prata osv.
Allt det där hade kunnat få mig att må skitdåligt. Och det är det som gör att jag inte ser otrohet som Det Värsta relationsproblemet. Jag kan tänka mig många relationsproblem som skulle få mig att dåligt. Men precis som med övriga sådana kriser så kan jag se att man kan hantera otrohet på samma sätt: man bryter ihop och kommer igen. Man kanske grälar som fan eller har jobbiga samtal över låååång tid för att komma igenom det - men jag tror att man kan komma igenom otrohetskriser också. Precis som andra kriser.
(OBS Nu säger jag inte att du "borde" ha kommit igenom det, det handlar inte alls om dig, det handlar om mina resonemang kring mig själv)
Visst. Men vi kan prata till varann, inte om varann. Vill du att folk sitter och pratar om dig här?
Vad du menar med lönlöst vet jag inte riktigt, men jag gissar att du helt enkelt inte är nöjd med svaren du fått.
Oj herregud! Man kan prata OM varandra både här och vid ett lunchbord. Man har möjlighet att delta i diskussionerna (om dig själv och allt annat) både här och vid ett lunchbord.