Sv: Helt ärligt-hur många av er använder transportskydd?
han hade skor på, hela vägen på alla fyra.
har aldrig använt benskydd, kommer knappast börja om det inte visar sig att det behövs.
Alla gör givetvis som de vill. Det finns många hästar därute som åker oskyddade, eller med bristfälliga skydd. Många av dem gör det år ut och år in utan skada.
Kruxet, och det som gör att jag ovillkorligen sätter skydd, och ordentliga skydd, inga 'disktrasor' eller senskydd/andra ridbanskydd på mina skodda, om de så är lika lugna att lasta/åka/lasta av som vore de både sederade och lobotomerade är för att en olycka händer så lätt, och så fort.
Den gången du måste tvärnita hela ekipaget. Den gången det händer en olycka med släpet (får sladd, kör i diket, får en däcksexplosion, tappar ett hjul, blir påkörd, det finns oändligt mkt läskigt som kan hända). Den gången hästen halkar till på rampen vid avlastning. Den gången den normalt så plättlätta hästen blir skrämd och kastar sig ur släpet och går omkull. Etc. Etc. Den gången kan de där transportskydden vara skillnaden mellan en fortsatt karriär som ridhäst eller ond, bråd död. Skillnaden mellan lite blåslagen och skrapad eller en lång, dyr konvalescens.
När man sett att man skulle behövt ha transportskydd är det liksom risk det är för sen.
En sån sak är faktiskt anledningen att jag började köra med hellånga transportskydd. Hade skydd innan det, men lägre. Häst som normalt aldrig var problem fick av okänd anledning panik, kastade sig, gick omkull (=haserna helt sönderskrapade), kom upp, galopperade iväg på asfalt, for omkull (=framknän helt sönderskrapade), kom upp igen och galopperade iväg mot den trafikerade vägen. Han vände och kom tillbaka innan. Men där beslöt jag mig för att köpa skydd som är hellånga. Och att ALDRIG lasta utan longerlina, hur enkla de än är att lasta i/ur. Jag skickar inte in hästar sen den dagen heller, med grimskaftet över halsen. För i ett sådant läge som det ovan är man chanslös då.
Så, ja det är omständigare att skydda på och av. Ja man måste tvätta skydd. Ja det är mycket bökigare att hålla på och dravla med longerlinan vid lastning och urlastning. Men det är inte så bökigt att det är värt risken att låta bli. Och varje gång jag skyddat på och använt långlina och det INTE behövts är ett plus i protokollet. Den gång det visar sig att det var rätt tänkt och behövdes är det dubbelplus i protokollet.
Att den hårda vägen inse ett behov när det är för sent är för mig minus. Och faktiskt, enligt mig, en ägartabbe. Utan försvar. 'h*n är alltid så snäll och har aldrig gjort så innan' är ingen ursäkt. Det är halvtonstunga flyktdjur vi hanterar, hur väluppfostrade och vana de än är.
Och som PS så det släp som framför mig fick sladd tillsynes oförklarligt på en rak, fin 90-väg med ärligt, fint vinterföre, och gick i diket, med ett stycke mycket lugn, väluppfostrad fblherre (nä inte min) som hade skydd fram men inte bak, och vars ben var strimmiga av blod när vi lyckades få honom ur släpet (vilket inkluderade att be honom kliva nedför en sned ramp ner i magdjup snö. Han var inte pigg på att lämna rampen, smart nog, så vi fick nästan putta av honom, och han skrapade upp ena benet på kanten, det andra benet hade han skadad i kraschen), och droppade sen blodspår på vägkanten. Det släpets ägare önskade nog att hon hade haft transportskydd även bak. Hästen var skodd fram och hade skydd fram, men oskodd bak och därav inga skydd bak.
Allt kan man aldrig skydda sig emot, och jag kör som sagt oskodda utan skydd om de är lugna (halvskodda åker med skydd runtom dock), men en olycka händer på en tiondels sekund. Och då spelar det stor roll om man tänkt efter före.
Och innan det kommer svar om att 'min häst trampade på skyddet, fick panik, slet sönder både skydd och ben för att komma loss'. Det gäller att ha välanpassade, rejäla skydd, och inte disktrasor eller disktrasor med teddyfoder. Jag hade sådana, och det ovan hände mer än en gång, dock utan hästskador, men väl sönderdragna skydd, ffa bak.
Mina nuvarande skydd är inne på sitt femte år, används i ur och skkur och till ett otal hästar. Inte en reva, aldrig ett kantpåtramp. Helt enkelt för de aldrig snurrar/kasar/annat, och passar hästarnas ben.
Så gäller ha rätt anpassad utrustning, annars blir det en skaderisk, oavsett vad det gäller.
