Helgerna är värst..

[TheRedLightning]

Under veckorna så flyter allt på, jag är glad, positiv, men så kommer helgerna och jag är bara hemma och gör inget vettigt alls.
Har inga direkta "vänner", det är knappt någon som hör av sig utan att jag måste höra av mig själv först och det blir liksom aldrig av då jag är less på att alltid vara den som hör av sig. Kanske därför jag typ inte har några vänner..

Förr såg jag fram emot helgerna och längtade till dom, nu är det tvärtom. Jag längtar tills jag får börja jobba igen... det går till och med så långt att jag ibland önskar att jag inte hade funnits, bara för att slippa eländet.

Motivationen på helgerna är lägre än lägst och det är jättejobbigt när jag vet med mig att det finns saker som jag borde göra, men som jag inte känner för osv. Det är ett riktigt dilemma.

Tack och lov är inte varje helg såhär, men ibland så, speciellt vid dålig väderlek.
Någon annan som känner sig ensam på helgerna? Har ni löst det? Hur?

 

[lady_vip]

Har du ingen aktivitet du kan göra på helgen?

 

[Modest]

Problemet verkar ju snarare vara att du inte vill göra saker och det måste ju bottna i något annat än brist på intressen.

Annars finns det ju massor saker man kan göra om man har mycket tid; ta en mysig kaffe på stan, gå på bio, fixa hemma, leta och laga nya recept, baka, se på film, promenera i natursköna områden, träna, ja listan är ju oändlig på saker som man kan göra själv.

 

[Brandgul]

Under veckorna så flyter allt på, jag är glad, positiv, men så kommer helgerna och jag är bara hemma och gör inget vettigt alls.
Har inga direkta "vänner", det är knappt någon som hör av sig utan att jag måste höra av mig själv först och det blir liksom aldrig av då jag är less på att alltid vara den som hör av sig. Kanske därför jag typ inte har några vänner..

Förr såg jag fram emot helgerna och längtade till dom, nu är det tvärtom. Jag längtar tills jag får börja jobba igen... det går till och med så långt att jag ibland önskar att jag inte hade funnits, bara för att slippa eländet.

Motivationen på helgerna är lägre än lägst och det är jättejobbigt när jag vet med mig att det finns saker som jag borde göra, men som jag inte känner för osv. Det är ett riktigt dilemma.

Tack och lov är inte varje helg såhär, men ibland så, speciellt vid dålig väderlek.
Någon annan som känner sig ensam på helgerna? Har ni löst det? Hur?

Jag har väldigt många olika hobbysar och är föreningsaktiv. Det finns alltid att göra och folk att träffa!

 

[TheRedLightning]

Jag har egentligen massor jag kan göra, men det finns ingen motivation. Det är inte roligt att göra något själv, mycket roligare med någon man kan prata med.
Är redan aktiv i ridskolan, men det är mest på veckodagarna och förutom det så känns det som om jag inte har så mycket tid till annat. Vardagarna jobbar jag sen är kvällen ägnad åt att ta hand om hästen och sen gå å sova. På helgerna vill jag inte vara uppbunden, sen har jag inte så mycket pengar att jag kan göra vad jag vill än. Kanske påverkar den ekonomiska biten hur jag mår också? :/

Jag får även en känsla att jag inte har några riktiga vänner eftersom jag inte riktigt vet hur man ska umgås. Det är nackdelen med att ha ett mobbat förflutet, att vara socialt klumpig och inte riktigt veta hur man ska bete sig osv. Vilket också påverkat självförtroendet och självkänslan.

 

[MaritH]

Jag skulle råda dig att ta kontakt med någon som kan hjälpa dig ur den här spiralen. Beroende på din ålder och situation i livet så finns det olika vägar att gå. Om du studerar så finns studenthälsan som kan hjälpa dig, arbetar du så finns det företagshälsovård (också inom kommunen). Förutom det finns vårdcentralen som kan hjälpa dig med att eventuellt få en remiss vidare. Eller så kan du söka hjälp privat, vilket kan vara jättebra men dyrare. Jag tycker du är klok som kan sätta fingret på vad som är ditt egentliga bekymmer, men för att komma ur det och få verktyg för att umgås på ett annat sätt så tror jag att du behöver hjälp på traven (gnägg!).

Vad tror du om det?

 

[TheRedLightning]

Jag vet jag lovade mig själv att jag skulle prata med en psykolog, men det har aldrig blivit av. Troligen på grund av att jag inte haft pengar..
Jag jobbar heltid, och veckodagarna är inga problem då är allt frid och fröjd och jag mår bra, men det är på helgerna (troligen när livet hinner ikapp) som det känns skit. Just nu vill jag bara att det ska bli måndag så jag får jobba igen å slippa va hemma. Känner mig konstig som "längtar" till jobbet... :/

 

[sjoberga]

Jag vet jag lovade mig själv att jag skulle prata med en psykolog, men det har aldrig blivit av. Troligen på grund av att jag inte haft pengar..
Jag jobbar heltid, och veckodagarna är inga problem då är allt frid och fröjd och jag mår bra, men det är på helgerna (troligen när livet hinner ikapp) som det känns skit. Just nu vill jag bara att det ska bli måndag så jag får jobba igen å slippa va hemma. Känner mig konstig som "längtar" till jobbet... :/

Fast problemet är inte att du längtar till jobbet. Problemet är att du längtar efter att få fly från något annat.

Det är typ skitbra om man längtar till ett jobb som man ändå måste göra. En stor bonus i livet som inte är alla förunnat.

 

[TheRedLightning]

Fast problemet är inte att du längtar till jobbet. Problemet är att du längtar efter att få fly från något annat.

Det är typ skitbra om man längtar till ett jobb som man ändå måste göra. En stor bonus i livet som inte är alla förunnat.

Fly från något?
Hur är det att fly, att ha skittråkigt hemma men skitkul på jobbet? Förstår inte riktigt.

 

[sjoberga]

Fly från något?
Hur är det att fly, att ha skittråkigt hemma men skitkul på jobbet? Förstår inte riktigt.

Jag tänkte bara att du skrev att du känner dig konstig som längtar till jobbet. Det i sig tycker jag är något mycket positivt, att man trivs på och längtar till sitt jobb som man spenderar så mycket av sin tid på.

 

[TheRedLightning]

Jag tänkte bara att du skrev att du känner dig konstig som längtar till jobbet. Det i sig tycker jag är något mycket positivt, att man trivs på och längtar till sitt jobb som man spenderar så mycket av sin tid på.

Jo det är konstigt för förr gjorde jag inte det, längtade till jobbet. Nu är det roligare att jobba än att vara hemma, men egentligen skulle jag vilja att det varit tvärtom, för då hade jag troligen mått bra oavsett om jag var hemma eller på jobbet. :/

 

[Jonaz]

Fly från något?
Hur är det att fly, att ha skittråkigt hemma men skitkul på jobbet? Förstår inte riktigt.

Men du flyr ju från det "skittråkiga hemma" genom att längta till jobbet. Istället för att ta tag i varför du inte kan eller vill motivera dig till att utnyttja den lediga tid du har.
Jag umgås själv väldigt sällan med vänner alla mina lediga dagar igenom, men har ändå fullt upp med hästar, löpning, fixa det hemma jag inte hunnit typ diska, läsa, ligga på soffan. Det är lite så du måste hitta på helgerna. Det måste inte kosta massa pengar.

Dessutom älskar jag mitt jobb

 

[Raderad medlem 19815]

Problemet verkar ju snarare vara att du inte vill göra saker och det måste ju bottna i något annat än brist på intressen.

Annars finns det ju massor saker man kan göra om man har mycket tid; ta en mysig kaffe på stan, gå på bio, fixa hemma, leta och laga nya recept, baka, se på film, promenera i natursköna områden, träna, ja listan är ju oändlig på saker som man kan göra själv.

Visst finns det en massa grejer man kan göra själv. Men för min egen del så är det skillnad mellan att vara egenvalt ensam och att vara ensam för att man inte har någon att umgås med. Då blir de där grejerna som att baka, träna, se på film, inte alls lika roliga som om man valt att vara ensam.

 

[Modest]

Visst finns det en massa grejer man kan göra själv. Men för min egen del så är det skillnad mellan att vara egenvalt ensam och att vara ensam för att man inte har någon att umgås med. Då blir de där grejerna som att baka, träna, se på film, inte alls lika roliga som om man valt att vara ensam.

Självklart är det så, men det ena behöver ju inte utesluta det andra tänker jag.
Dvs. jag ser ingen anledning att sitta hemma och göra ingenting enbart för att jag önskar att jag hade någon eller några att göra sakerna tillsammans med - man är ju till stor del sin egen lyckas smed.

 

[Elina8]

Självklart är det så, men det ena behöver ju inte utesluta det andra tänker jag.
Dvs. jag ser ingen anledning att sitta hemma och göra ingenting enbart för att jag önskar att jag hade någon eller några att göra sakerna tillsammans med - man är ju till stor del sin egen lyckas smed.

Jag håller helt med dig i att det bara är en själv som kan ändra sin situation. Men ibland går det ju inte att knäppa med fingrarna och förvänta sig förändring över en dag. Jag hade en period då ALLA mina vänner flyttade eller reste jorden runt. Jag kände mig ensam trots att jag hade många andra härliga personer runt omkring mig. Jag hade bra stallkompisar och jobbarkompisar men jag hade inte alls samma relation till dem som till mina andra gamla vänner. Och att bygga upp nya relationer kan ju ta lite tid. Trots att jag under den perioden träffade betydligt fler människor än när jag bara umgicks med mina gamla vänner, så har jag aldrig känt mig så ensam som då.
Jag tycker det är kul att träffa och lära känna nya människor också, men det är ju inte samma sak som att ha nära vänner och alla man träffar blir ju verkligen inte nära vänner.
Det är ju lite som med dejting, skitkul ibland men efter många försök som inte lett till något är det lätt att tappa orken och då behöver man ibland bara lägga ner och ladda om.

 

[TheRedLightning]

Nu vet jag varför jag mådde skit igår, trodde faktiskt inte det skulle påverka så mycket som det gjorde. Jag snusar och snuset tog slut, tog den sista på lördag förmiddag, köpte ny dosa idag (eftermiddag).
Vet att jag egentligen borde sluta, men det är svårt så försöker trappa ner lite åtminstone.

 

[pepp]

Nu vet jag varför jag mådde skit igår, trodde faktiskt inte det skulle påverka så mycket som det gjorde. Jag snusar och snuset tog slut, tog den sista på lördag förmiddag, köpte ny dosa idag (eftermiddag).
Vet att jag egentligen borde sluta, men det är svårt så försöker trappa ner lite åtminstone.

Det påverkar sjukt mycket! Varje gång jag försökt sluta har jag fått världens ångestanfall

 

[TheRedLightning]

Det påverkar sjukt mycket! Varje gång jag försökt sluta har jag fått världens ångestanfall

En kollega på jobbet berättade när han slutade snusa, då var han väldigt otrevlig i en månad pga snusbegäret. Just nu håller jag på och trappar ner, kommit tillbaka till max två portionspåsar om dagen (dock starkt snus tror det var 1,4% nikotin) och sen får jag väl helt enkelt härda ut 4 veckor när dosan tar slut. Trodde dock inte jag var så påverkad av det som jag tydligen är, fast det var ganska bra att veta vad som låg bakom så jag hittade orsaken så att säga. :/

 

[Mammadutt]

Jag slutade snusa för 3,5 v sedan... Var småjobbigt första veckan "som att ngt saknades" men sen har det gått hur bra som helst. Nu är det: FRIHET!!!

You can do it!

 

[TheRedLightning]

Jag slutade snusa för 3,5 v sedan... Var småjobbigt första veckan "som att ngt saknades" men sen har det gått hur bra som helst. Nu är det: FRIHET!!!

You can do it!

Slutade du bara pang bom tjoff eller provade du nikotinfritt snus?