Sv: hästpratare
Rolle skrev:
Hmmmm.. hur många gånger får man besök utan att känna det först, hur många telefonsamtal får man utan att känna något innan, hur många gånger tänker man på någon annan utan att den strax efter står på farstukvisten eller ringer, hur många gånger tänker man på sin barn eller släktingar utan att det intäffar något, hur många gånger per dag inträffar ovan nämnda utan att det inträffar något.
Kollar man statistiskt så är det nog sannolikt att oförklarliga saker händer ett antal gånger per år utan att det är något konstigt med det. Kommer inte ihåg siffrorna och orkar inte räkna, men på en församlig av 30 personer är sannolikhen väldigt stor att det är två som fyller år på samma dag.
Funderar
Rolle på Österlen
Islandshästar på Lösdrift
Visst har du rätt i det du skriver, självklart är det så.
Men man kan även vända på det och fråga hur många gånger händer just det du beskrev utan att vi ens reflekterar över det.
Hur många gånger tänker man tex på sitt barn om dagen, jag kan tala för mig själv genom att säga att det är nästan hela tiden för hon är ju del i mitt liv. Men när tänker man med DEN specifika kraften och det är så det "händer".
Kan ta ett exempel bland många.
Lilltjejen var ca 3 månader vid detta tillfälle, när det närmade sig nattatimmen så låg jag alltid i min säng och ammade henne och sedan lade jag filtar och kuddar i ordning för att hon inte skulle komma nerrullandes i sängen och (färgad av diverse historier om hur mammor legat ihjäl sitt barn) komma i kläm.
Men ändå så hade vi hudkontakt, många gånger somnade jag innan hon var färdig, dvs hon pausade och jag somnade
. Vaknade av att hon börjat suga igen, och sedan var hon färdig. Och jag gjorde det bekvämt för oss båda och vi somnade så gott.
En natt var det något/någon som väckte mig, jag visste direkt att det var något på tok med lilltjejen. Jag tittade på henne och hon låg med ögonen öppna, men med död blick. Och plötsligt förstod jag att jag hade förlorat min lilla tös, hon andades inte mer.
Jag fick panik, jag kunde inte tänka, allt blev kaos, jag försökte verkligen tänka men det gick inte.
Plötsligt säger en röst till mig på skarpen att skärpa mig, jag blev ju väckt för att det inte var lilltjejens tid än att gå.
Och jag fick ett lugn inom mig, och väldigt beslutsamt så tog jag tag i min lilla flicka och sa bestämt hennes namn, men ingen reaktion.
Jag gjorde om det, men ingen reaktion.
Återigen så sa rösten till mig att skärpa mig och fokusera på det jag nu skall göra, och jag hittade kraft för att lyckas få tillbaka min lilla flicka
Kanske hade jag vaknat ändå, just vid tidpunkten då min lilla tjej skulle dött.
Kanske var det någon som hjälpte mig och henne den natten.
Jag vet att det gick till exakt så som jag skrev, om än i en förkortad version.
Det är min sanning, din kanske är en annan.
Men det jag menat innan är att hade tv kommit och gjort ett program om dig och mig nu, vem av oss hade haft en bevisbörda då tror du?
Jag förstår vad du menar, och jag håller fortfarande med dig.
Men när vet man att det är telepati, vet man att det är telepati, finns telepati.
När vet man att det är en ängel en själ, när vet man att det inte är det, finns det änglar och själar?
Har du en själ?
Om inte, vad i kroppen är det då som känner tex kärlek?
När min dotter frågar mig "Mamma, vad är själen" då svarar jag henne att det är med själen man känner kärlek, rädsla, glädje och ilska"
Är det själen jag förklarar för henne, eller vad är det jag förklarar för henne?
Eller handlar allt om slumpen, och i så fall... Vad är slumpen?
Eller som endel säger, det är ödet, ödet är förutbestämt... då frågar jag, vad är ödet?
Har jag rätt, har du rätt?
Har jag fel, har du fel?
Finns det rätt och finns det fel?
Vem har bevisbördan?
Behöver man bevisa något?
Jag tror du förstår vad jag menar
MVH Madde