Sv: "Hästgalna tanter/gubbar" - vad håller ni på med?
KL
Hej hopp alla åldringsvänner... Här är det väl både upp och ner.... Jag har efter en tids funderande kring mitt sadelhornsproblem kommit fram till att mina volanger i mittenpartiet ställer till det alldeles för mkt och därmed beslutat att i rimlig ordning försöka åtgärda defekten
MEN!!!!!! Har just efter 3 dagar insett att jag ingått detta avtal inte bara med satan själv utan även med döden springandes i hälarna
För att göra en historia kort......
Jag valde att medbringa som sällskap husets lilla terrorist istället för stöddige Kamel, med facit i hand är jag numera inte lika säker....
Terroristen har på 3 dagar lyckats med mästerverken att både få mig att stuka foten, (där tog hon hjälp av kopplet som hon lindade runt min ena fot), nästan slitit av mig vänsterarmen (där använde hon sig av överrumplingsteknik samt blixtsnabbt tvärryck) samt så mkt överskottsenergi som resulterade i väldigt snabb takt för en redan hårt ansatt, livsflämtande blåsbälg till matte
Med andra ord.... JAG är övertygad om att min hund försöker dräpa bort mig
Kamel å andra sidan står i sin hage å flinar åt mig å mufflar hö...Han njuter garanterat av att se mig lida istället för att åka på honom å låta han arbeta...
Har dock börjat fnula lite på om man kanske ska försöka komma på nån form av sadelbälte
istället som en mera permanent lösning när det gäller själva hornproblemet...för om jag sitter väl förankrad med akterpartiet kan inte volangerna haka fast mig i hornet och då slipper terroristen fortsätta planera för min kommande avrättning....
JA, tankarna är många men faktum kvarstår, volangerna måste åtgärdas med eller utan livet som insats, Kamel flinar och hoppas han får fortsätta med sin semester ett tag till och Terrorist har numera kommit ut ur garderoben och avslöjat sig själv som en illavarslande, livsfarlig lieman med ögon snälla som ett lamm och har en för jämnan lismande tunga som ingjuter sin ägarinna i falska sanningar om terroristens välplanerade terrorattattacker....
Jag ska aldrig mera tro på Terroristens små lögner och falska löften om kärlek för nu vet jag om hennes långt framskrida planer på att mörda mig...och jag ska aldrig mera tycka synd om Kamel när han flåsar å svettas efter ett pass i skogen eftersom han ABSOLUT inte har nån medkänsla med mig när jag på vacklande steg med lila läppar kämpar mig igenom min promenad med terrorist... och jag ska ALDRIG sjösätta en tanke som innebär förändrade livsvilkor utan att både stött, blött, vridit och vänt på alla tänkbara konsekvenser och blivit övertygad om att målet helgar medlet....
Kram å hej från mig... (som iaf ännu lever trots dåliga odds
) och VÄLKOMEN hit, vår nya vän
