Sv: "Hästgalna tanter/gubbar" - vad håller ni på med?
Ha ha ha, vilken rolig tråd! Sitter här i min ensamhet i datorrummet och skrattar högt - vilka roliga kommentarer och härliga människor!
Jag tillhör definitivt er som hör hemma i denna tråd.
Jag red mycket för mer än 25 år sedan men som så många andra så la jag av och har inte suttit på en häst sedan dess.
Men när min dotter började rida på ridskola när hon var 5 år för 16 år sedan så började mitt stall-liv igen. Man fick ju hjälpa till vid lektionerna i början samt mer eller mindre bosätta sig där tillsammans med dottern.
När hon fyllde 13 köpte vi en häst - en Kallblodstravare - och den har vi haft sedan dess. Det är väl ca 8 år sedan nu.
Nu jobbar dottern på annan ort och har ganska lång pendling varje dag och dessutom flyttar hon snart hemifrån och tiden räcker inte till för hästen längre.
Jag har sedan länge lovat pållen att han inte ska säljas och att jag ska väcka liv i min egen avsomnade ridning.
Dock hade jag ett "litet" problem tidigare - jag vägde alldeles för mycket (106 kg) och satte som mål att jag inte skulle sitta upp förrän jag gått ner till 85 och där är jag faktiskt nu!
Det får dock dröja ett litet tag till innan jag kravlar mig upp (via Ikea-pallen så klart
). Vi har nämligen fortfarande jättemycket bromsar här och kusen är fullkomligt vettskrämd för dem. Någon rodeo vill jag inte starta min nya ridkarriär med
Pållen är som sagt en Kallblodstravare, valack och nu 16 år. Han är i grunden väldigt välriden men har inte blivit riden nu på hela sommaren.
Däremot pysslar jag en hel del med honom och ibland inte ..... många gånger tar jag den vita plaststolen som står utanför stallet och går ut i hagen under ett träd och bara sätter mig med en kopp kaffe. Det är så mysigt att bara vara "med" pållarna där och mysa
Jag längtar dock tills jag får kliva upp men det är samtidigt lite nervöst. Jag kommer med all sannolikhet att rapportera här hur det går.
