Tack för ditt välformulerade inlägg. Det uttrycker just vad jag vill komma åt. Kanske problemet uppstått när duktiga ryttare försöker förklara vad de gör i sadeln som får hästen att bära sig, lyfta ryggen, jobba med magen? Duktiga ryttare har en enorm kroppskontroll, bra balans och bra grund"styrka". De 543 korrigeringar de gör i säte, lår, bål glömmer de helt enkelt att berätta för oss halvbegåvade, utan nöjer sig med att säga "du måste forma hästen för innerskänkel". För det är det enda den duktiga ryttaren tror att den gör.
Anledningen till att jag ställde frågan, är lite den uppfattning jag tycker kommer fram i Fejkos inlägg. Man ska följa vågen men inte slappna av helt, då sjunker man. (Inte jag, eftersom jag begåvats med ett härligt lager underhudsfett och skulle kunna flyta i ett par år). Det är nog så sant, när hästen redan går i en bra form och ekipaget dansar fram. Men gissa hur många balanskorrigeringar Anky van Grunsven gör under en enda ökad trav längs diagonalen? Inte sitter hon bara med och "flyter". Hon ändrar sin balanspunkt hela tiden. Lägger fram den, fångar upp den, tvingar den bakåt osv osv. Balanskorrigeringar, halvhalter, inverkan, vad man nu vill kalla det, upphör inte någon gång. Det är just detta jag vill diskutera.
Hur ska man kunna sitta med draperiben (jag älskar det uttrycket) på en häst som förväntas göra en skola? Det är ryttaren som är hästens ram, vad säger draperiben till den? Ryttaren formar hästen, i varje sekund. Givetvis olika starkt, men just draperiben har jag svårt att förstå när man använder. (Om man inte sitter och åker på lång tygel förstås!)