Hästägare och deprimerad....

Sv: Hästägare och deprimerad....

Bara av att sitta här och läsa vad alla ni skrevet gör att jag känner mig lite mer hoppfull om framtiden !!! Jag är inte ensam. Utan hästarna och min älskade sambo hade jag inte varit i livet idag. Har mått dåligt i över 10år men inte vågat ta tag i det förren nu och med tiden blir man rätt bra på att dölja för andra hur man mår, tyvärr. Men nu har jag orkat och ska påbörja en utredning.

Men jag Älskar Alla min hästar... Ishmanda och Annie som är i livet och Priffe och Japp som jag tyvärr mist för tidigt :cry:
 
Sv: Hästägare och deprimerad....

10 fingrar och 10 tår men 3/4 hjärna brukar jag beskriva mig som!

Hehe, jag skulle nog beskriva mig som "10 fingrar och 10 tår men 7/4 hjärna". :D

TS: Jag är bipolär II och för mig är det hästeriet som hållit mig över ytan. Det är det enda som gjort att jag tagit mig utanför dörren under långa perioder. Dagsljuset gör mig gott och likaså kropppsarbetet, även om det tar 4 timmar att mocka boxen, bara för att kroppen inte lyder utan verkar flyta omkring i sirap, fastepänd i gummiband som håller den tillbaka.

När jag är hypoman så drömmer jag istället om att bli världsmästare i vilken gren som helst... *suck* :cool:
 
Sv: Hästägare och deprimerad....

Det är ett stort problem med folk som inte förstår att man inte kan arbeta men kan ha häst! Om du orkar mocka och rida på dagarna kan du ta mig fan arbeta oxå får man höra nästan jämt.Det märks på stämmningen att man är en lyxparasit.Har panikångest som jag är väldigt duktig på att dölja så jag verkar väldigt normal.Det är ingen som förstår att den tiden som jag är i stallet hos min älskade häst gör att jag kan ladda mina batterier och orka ytterligare en dag. Ibland skulle jag vilja slippa alla människor som bara vill mig ont, är misstänksamma mot mig och 0ar mig.Tänk dig att alltid bli förbisedd och mobbad.Ändå finner jag mig i eländet för att jag älskar min häst och lever för de stunder dar det bara är han och jag.Önskar verkligen att jag hadde ett jobb,men mitt psyke är ivägen för mig fasst det syns inte utanpå utan finns därinne som ett gnagande otäckt litet djur.Tänk när ni är överlägsna och tror er veta bäst vad er medmänniska ska göra.Försök att förstå istället alla är inte lika utan kan ha olika handikapp utan att det syns utanpå alla gånger. Visa hänsyn!

Ja... hur många gånger har man inte hört det där. Alla andra vill ju också vara hemma med betalning (hur mycket man verkligen får ut som ung sjukpensionär tror jag inte de vill veta...) och kunna jolla omkring i stallet på "skattebetalarnas bekostnad", som de ofta uttrycker sig. På ett sätt får man väl vara glad för att de inte förstår, det betyder ju att de sluppit det helvete som jag genomgår större delen av min vakna tid, men det vore ju onekligen skönt att slippa bli ifrågasatt någon gång ibland.
 
Sv: Hästägare och deprimerad....

Jag har alltid orkat gå till stallet.
Det har varit min "tröst" för att orka fortsätta.

Mitt tips är att alltid försöka! Även när det känns som tuffast, så tänk iallafall tanken på att gå till stallet. Tänk så mycket kärlek man får av sin häst :)

Kan säga att det är tack vare hästarna som jag fortfarande står på jorden idag och att jag blivit bra/bättre!
 
Sv: Hästägare och deprimerad....

ja har åkt ut o in på sjukhuset för bland annat depperision.. har mått dåligt under så många år. blev värst vid 15 år ålder då jag inte Orkade med hästarna och dessutom bara ville "fly".
Nu är jag påväg att skaffa häst igen och jag är lyckligare än jag varit på länge! Jag har blivit lovad hjälp Om jag skulle ha en dålig dag. Men jag skulle kunna vara i stallet hela mitt liv om de skulle vara "socialt tillåtet". ;)
Jag är så Glad, men också orolig.. inte bara för min egen skull utan hur d ska gå med allt, att få ihop allt.. hitta en bra häst... ja ni vet själva hur man oroar sig när man mår såhär!
 
Sv: Hästägare och deprimerad....

kl

jag har lite halv panik nu när pållen ska på bete och ska ha sin enda semester i ca 1-1½ vecka, med andra ord ska ja inte mocka o inte göra någonting i stallet..hästen sköter sej själv..behövs me andra ord inte och denna perioden är jättesvår varenda år..

stallägaren tar hand om allt då, kollar igenom hästarna varje dag o så.

men ja behöver mina rutiner i stallet..de håller mej uppe..de är liksom så tryggt..såfort jag inte behövs liksom..så går de fortfort rakt ner.

tänker jämt på de i flera veckor innan betet..vad ja ska göra då..under tiden hästen inte är i nåt behov av mej.

1 vecka låter kort..men ja är så väldigt jätte ostabil..och 1 vecka är lång tid att inte göra nåt på för mej o de händer mycke på 1 vecka..måste liksom hålla mej sysselsatt.
 
Sv: Hästägare och deprimerad....

kl
igår kom hästen ut på bete, ja kommer sitta hela dagarna hos honom i hagen får ja en känsla av..hoppas de inte stör hästarna för mycke.
han kanske vill ha paus från mig..?

hade ju tänkt att han skulle få en viloperiod där han liksom inte ens lämnar hagen..men ja vill inte de längre..är de väldigt ego av mig?
men ja behöver hästen ju..de räcker inte för mig att bara komma och se över hästen och sen åka..
rädd att han tröttnar på mig bara.
 
Sv: Hästägare och deprimerad....

Sitt i hagen du! Det gör antagligen gott för dig och dessutom är det lärorikt att studera hästarnas beteende gentemot varandra. Dessutom tycker jag att du gott kan ge honom en ordentlig rykt lös ute i hagen varje dag också, det kommer han antagligen bara att uppskatta. Mina hästar älskar att bli ryktade "på frivillig basis" sas ;) (det gillar det i stallgången också, men när det sker löst ute i hagen när de kan gå om de vill, så blir det en speciell kontakt) Hästen behöver kanske semester från arbete, men knappast från dig!
 
Sv: Hästägare och deprimerad....

Ja vad ska man säga, glad att få delat allas era andra erfarenheter och upplevelser av er verklighet. Är ett skit och mycket komplex värld att leva i ett mer eller mindre konstant dåligt måeende. Vet inte vad mer jag ska säga.
 
Sv: Hästägare och deprimerad....

Jag väljer att citera en fd lärare till mig, mycket klok människa som jag beundrar och ser upp till. (för övrigt hästmänniska också ;))

Detta sades i en period då jag tänkte lägga av med hästeriet pga min nedstämdhet. Jag har dock endast varit medryttare.

"Varje dag går du omkring och håller andan. Tre gånger i veckan så får du andas ut. Vad händer om du slutar andas?"

Just nu har jag dock ett uppehåll från hästarna, flera år senare. Men jag saknar dom som f*n och letar medryttarpålle för fullt.
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Jag behöver hjälp! Det är en lång text men om någon orkar läsa och ge mig lite stöttning så skulle det uppskattas enormt! För er...
2
Svar
28
· Visningar
3 110
Senast: Lavinia
·
Övr. Hund Hej! Jag har sedan 2 år tillbaka min första hund. Hon är det finaste jag har, och att se henne lycklig är det bästa jag vet. Jag gör...
Svar
19
· Visningar
2 351
Senast: Hellhound
·
Övr. Hund Jag har en pomeraniantik på 6 år, som är en väldigt känslig individ. Det har tagit fram tills i år att få henne trygg nog att vara ensam...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 591
Senast: lilstar
·
Juridik & Ekonomi Jag vet inte vad jag vill med tråden men,, jag behöver lämna. Jag har koll på alla bostadsköer, privata hyresvärdar och blocket bostad...
2 3 4
Svar
75
· Visningar
8 713
Senast: Enya
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp