Sv: Häst som rycker i tyglarna!
Men herregud, det här är varför jag blir så trött på Buke med jämna mellanrum. Någon ställer en fråga om något litet problem och direkt är den enda förklaringen att hästen plågas på alla möjliga vis och den enda lösningen är att ta ut minst fem olika "proffessionella" (vilket står inom citationstecken eftersom det oftast är det sista de är...), svindyra hästexperter (veterinär, tandläkare, terapeut, massör, kiropraktor, sadelutprovare, laser, osv.). Sedan utbryter den vanliga debatten. Användare A säger "gör si", varpå användare B säger "gör absolut inte si för det är så fel det bara kan bli (och orsakar säkerligen den stackars kraken ännu mer lidande), men gör så istället". Och sedan är det igång.
Vad sägs om lite sunt förnuft och nyanserade diskussioner? Vad sägs om att inte uttala sig så stensäkert om saker som man egentligen inte har någon som helst erfarenhet eller konkret kunskap om? Bara en tanke...
Till TS:
Eftersom du kollat upp det mesta som skulle kunna ställa till problem (vilket naturligtvis är bra) och det inte dykt upp något uppenbart problem med en snabb lösning så är jag rätt säker på att det inte är något egentligt "fel". Mest troligt rör det sig om någon typ av överloppshandling från hästens sida, troligen orsakad av att hästen blir lite upprymd/stressad/frustrerad och använder ryckandet för att ge utlopp för det. No big deal alltså. Som jag förstår det så har hästen precis satts igång efter vila (eftersom det stod att det än så länge bara skrittades), och då tycker jag inte alls att det är något ovanligt och avvikande beteende. Eftersom du skriver att hästen blir upprörd om du håller kvar i tygeln i rycket så tror jag inte att det rör sig om "stöddighet" (vilket det annars ofta gör, precis som "Lancet" skrev).
En annan möjlighet är (och detta är inget påhopp eller så, men jag vet ju inget om TS ridkunskaper) är helt enkelt okänsliga/hårda/stela ryttarhänder. Det är nog den absolut allra vanligaste anledningen till alla typer av munproblem - INTE bettet i sig. De flesta har också otroligt dålig självinsikt/självkritik när det gäller ridkunskaper. Alla är alltid så otroligt duktiga när det snackas, men i praktiken ser det oftast helt annorlunda ut... Kan ju inte säga att detta är anledningen utan att ha sett TS rida, utan påpekar bara att det är oerhört vanligt.
Det var möjliga orsaker, nu till lösningen. Det som brukar funka bäst (när det inte rör sig om styrkedemonstrationer och stöddighet) är att göra praktiskt taget ingenting. Och med det menar jag att, i det här läget (dvs. under igångsättningperioden och kanske även senare) ignorera rycken. Var uppmärksam och ge efter och låt tyglarna glida ur händerna när hästen rycker. Plocka sedan bara mjukt upp tyglarna igen som om inget hade hänt. Undvik att göra någon stor grej av det hela, vilket bara skapar spänningar och kan göra problemet större. Håll sedan inte så hårt i tyglarna att hästen drar dig ur sadeln, det är inte att ha lyhörda händer. Träna sedan konsekvent vidare tills hästen är fullt igång igen, lösgjord och "inne i rutinen" att bli riden som vanligt. När ni har nått dit brukar problemet ha försvunnit av sig själv.
Poängen är alltså att det här inte är något särskilt ovanligt beteende. Orsakerna kan variera, men lösningen är i allmänhet densamma (om det inte verkligen rör sig om fysiska/medicinska problem). Så släpp katastroftänkandet och träna vidare med konsekvens och lite förnuft så lär det lösa sig på sikt utan någon större ansträning. Lycka till!
