Nu har jag inte läst tråden och har ett mindre missbruk av kokelana i kroppen sedan en vecka tillbaka så skriver jag något allt för obegripligt eller något som får allt för mycket skit är det överhängande risk att jag skyller på detta och avsäger mig ansvaret för nedanstående text
Men jag blir smått irriterade på denna diskussion om hårda VS mjuka metoder. För det första så OLIKA HUNDAR BEHÖVER OLIKA METODER, OLIKA EKIPAGE BEHÖVER OLIKA METODER vad är det som ska behöva vara så svårt att acceptera med de?!
Men vad är det som identifierat den ena eller de andra metoden?
Kör man mjuka metoder så saknar man helt regler och struktur för sina hundar och Den hårda metoden handlar alltid om att förarna tror sig behöva vara kraftfulla ledare som ska dominera sina hundar med misshandel och alfarullningar......... eller?
Om jag skulle träna med många av bukefoket så tror jag att många skulle anse mig köra de hårda metoderna ( trots att jag inte alfarullar min hund) och när jag tränar med de gäng jag tränar med här så anses jag vara den som använder de mjuka metoderna.
Och jag HATAR att bli plaserad i dessa fack! Jag använder de metoder jag anser vara nödvändiga för att jag och min hund ska bli ett så bra team som vi bara kan. Detta gör att jag kan behöva ta tag i henne om situvationen så kräver men i normala inlärningssituvationer strävar jag naturligtvis efter att vara så glad och positiv som möjligt med min hund. Utförs ett moment fel på lydnadspanen så möts min hund allt som oftast med ett "hepp, vet du nu blev det fel nu gör vi om det" och sedan är det inte mer med det, belöningen uteblir heltenkelt och det räcker långt. Om min hund däremot provar dra från min sida när vi är på promenad, för att det enligt henne kom något intressantare i vägen, så får hon en betydligt hårdare tillrättavisande. Fel kan hända men dåliga beslut (exempelvis dra fram till en annan hund) får hon inte lov att göra fler än en gång.
Nu är min hund bara 1 år så vi har ju inte "överlevt" slyngelålder än men jag tror att vi klarar oss bra.
Men De som vet vad min hund har för stam och känner till dessa hundar är övertygad om att min hund kommer gå mig ur händerna, inte för att hon någonsin visat tendenser till det (i själva verket går hon alltid lös, hon har aldrig tjuvat på exempelvis skyddsplanen och de flesta är överns om att min hund skulle gå i döden för att vara mig till lags) men hon har sjukt mycket drifter i sig, på skyddsplanen är hon som ett litet ilsket bi utan någonsomhelst självbevarelsedrift och många har svårt att se att mina metoder skulle räcka för att hålla en hund likt denna under kontroll.
Samma hund ses av mina närmaste vänner(som inte är lika intresserad av den här typen av hund och som aldrig sett mig träna skydd och som således inte känner till hundens stam och hur det gått för de närmsta släktingarna), som en väldigt mjuk, nästan vek hund som inte gör mycke annat än att strosa runt matte men som i övrigt är ganska hårt hållen.
Vad säger de om mig och mina metoder? Jag anser att jag anpassar mig men att anpassa sig verkar inte vara ett alternativ nör vi pratar om hundträning. Antingen är man hård och orerättvis eller så är man mjuk och vek
-I övrig så tycker jag att det är helt befängt att någon skulle få skit för att de lyckats uppfostra och träna sin hund utan större bestraffningar.
-Jag anser också att det är galet att folk anser sig ha rätt att tala om att jag inte får lösa en svår situvation med en ordentlig tillrättavisning samtligt som de inte kan ge någon annan vettig lösning på problemet.
-Jag tycker också att det är så obeskrivligt lågt av vissa "mjuka instruktörer" hellre rekommenderar avlivning med ord som "din hund går inte att uppfostra" hellre än att säga "vet du din hund köper inte riktigt de metoder jag förespråkar men jag skulle kunna rekomendera/hänvisa dig till en annan instruktör/klubb som jag vet har haft bra resultat med liknande problem"
(Jag tar förgivet att alla aktiva instruktörer siktar på att man ska använda sig av mjuka, lugna och roliga metoder i så stor utryckning som möjligt)
Med det sagt verkar det som att jag endå står bakom de hårda metoderna detta trots att jag inte alfarullar min hund och detta trots att jag i "mina kretsars" anses ha en tålamod av gudsnåde och detta trots att min hund ligger i sängen och kramas hela dagarna med sin sjuka matte.
Är det verkligen så svårt att blanda färger? Måste allt vara svart eller vitt?
