Har svårt att vara ärlig

[Brandgul]

Om det blir mer små antydningar kommer jag att fokusera på mig, och inte på honom. Genom mitt vuxna liv har jag jobbat medvetet med mig själv att skapa en ordning kring min person. Vissa hem skapar en känsla av harmoni och lugn hos mig och jag har strävat efter att uppnå det i mitt egna hem ochså. Det är inget som kommit naturligt eller lättsamt. Om vi tar handdukar efter dusch tex. Det tar inte längre tid att vika den och hänga på tork som att bara hänga dit den...men den vikta handduken ger ett så mycket skönare och trevligare intryck. En av torkad diskbänk utan smulor i hörnen tar ett par sekunder mer i tid att utföra än att bara hafsa över den. Att släta till lakan, lägga täcket snyggt tillrätta ger ett mer städat intryck än där täcket i princip bara "kastat" kastat över.
Jag har jobbat i stall, och vilken skön känsla det är att gå in i stall där gången är SOP-ren, täcken (om det finns) hänger snyggt ihop vikta på boxdörrarna och gången är fri från en massa fula hinkar med ryktborstar. Känslan känns mer lugn och harmonisk än om du kommer in i ett stall med höpåsar överallt, tre täcken ihopknöglade på boxdörren (hela boxdörren är ständigt belamrade med dammiga skydd eller täcken) och dessutom är gången ,trots att jag ser att någon precis har sopat där finns en massa strö i hörnen och gången ser oslipad ut. Ett gammalt och slitet stall kan se bra mycket mer inbjudande och välskött ut än ett nybyggt och modernt om man lägger ner lite kraft.

Du är som min mamma Och jag tycker att du ska bo själv och vårda ditt hem. För att du är så och det har inget med honom att göra! Det är din egen tillfredsställelse!

 

[Brandgul]

Ett alternativ @gulan kan vara att flytta ihop i ett hus som har två separata bostäder. Jag läste för många år sedan om ett gift par som inte kunde enas om inredningsstil. De löste det genom att ha ett hus med två sparata bodelat (dubbel uppsättning av allt, osv.). De var både särbos och sambos på samma gång.

Man måste inte bo ihop. Vi hävdar fortfarande att bästa tiden var särbotiden Men med barn är det mer praktiskt att bo ihop.

 

[gulan]

Varför?

Jag vet inte varför han föredrar att vara hemma hos mig?

 

[stjarnhimmel]

Om det blir mer små antydningar kommer jag att fokusera på mig, och inte på honom. Genom mitt vuxna liv har jag jobbat medvetet med mig själv att skapa en ordning kring min person. Vissa hem skapar en känsla av harmoni och lugn hos mig och jag har strävat efter att uppnå det i mitt egna hem ochså. Det är inget som kommit naturligt eller lättsamt. Om vi tar handdukar efter dusch tex. Det tar inte längre tid att vika den och hänga på tork som att bara hänga dit den...men den vikta handduken ger ett så mycket skönare och trevligare intryck. En av torkad diskbänk utan smulor i hörnen tar ett par sekunder mer i tid att utföra än att bara hafsa över den. Att släta till lakan, lägga täcket snyggt tillrätta ger ett mer städat intryck än där täcket i princip bara "kastat" kastat över.
Jag har jobbat i stall, och vilken skön känsla det är att gå in i stall där gången är SOP-ren, täcken (om det finns) hänger snyggt ihop vikta på boxdörrarna och gången är fri från en massa fula hinkar med ryktborstar. Känslan känns mer lugn och harmonisk än om du kommer in i ett stall med höpåsar överallt, tre täcken ihopknöglade på boxdörren (hela boxdörren är ständigt belamrade med dammiga skydd eller täcken) och dessutom är gången ,trots att jag ser att någon precis har sopat där finns en massa strö i hörnen och gången ser oslipad ut. Ett gammalt och slitet stall kan se bra mycket mer inbjudande och välskött ut än ett nybyggt och modernt om man lägger ner lite kraft.

Jag har all förståelse för att känner så. Men på samma gång är det andra som inte alls får den där sköna känslan i det läget....
Jag tror det kan funka att bo tillsammans om man har olika nivå på städandet om båda är villiga att kompromissa och hitta en lösning som funkar för båda.
Men den bilden får jag inte för dig? Då är det nog bättre att vara ärlig mot sig själv och tänka att sambo-liv inte är något för dig. Jag hade nog i det läget sagt till parnern att ett särboliv passar mig bättre. Vill man förklara mer kan man ju säga som det är att man vill ha det på vissa sätt bla med städning.

 

[hurskamanveta]

Har sedan drygt 1 år tillbaka träffat en man som jag fortfarande är vansinnigt kär i. Nu har han smått börjat antyda om att flytta ihop. Inget är högt uttalat. Jag har sagt att jag inte vill bli sambo någonsin igen (är aldrig kategorisk utan kan omvärdera), för att jag upplevde att jag var den som höll hemmet "levande" , mysigt och någorlunda iordning.
Självklart har jag noterat hur han sköter sitt hem och hushållsbestyr. Jag bryr mig verkligen inte hur han väljer sin vardag i sitt hem och är väldigt gärna hemma hos honom på helgerna. Han vill gärna att vi är hemma hos mig.....
Men det märks att vi prioriterar olika.
Om det skulle dras till sin spets - skulle jag ha svårt att vara ärlig med varför jag inte vill.
Nej jag vill inte för jag tycker du är en slarver i ditt hem. Och skulle jag rakt ut säga det...och han till min förfäran börja skärpa sig, så vet ju jag ändå att det inte är hållbart. Jag skulle ialla fall ha svårt att tro på det.
Någon här som haft ett liknande dilemma som kan dela med sig av sin erfarenhet?
gulan

Jag är din särbo och du är min sambo . Jag föredrog oxå att vara hemma hos honom för att slippa "skämmas" över att jag inte hade saker i exakt ordning, i exakt vikning osv. Det funkar för oss att vara sambos, vi har städhjälp en gång i månaden för att säkerställa den ordning han vill ha (vi plockar undan inför). Jag må vara slarvig ,men slutresultatet är detsamma. Det är mest där vi är olika (+ att jag inte bäddar sängen, jag kommer aldrig bädda sängen med mindre än att städhjälpen kommer, el att vi har besök- det finns ingen jäkla anledning )