Hästar föds inte onda! Det är det första man måste komma ihåg. Enstaka hästar har fysiska problem som orsaker utagerande beteenden. Då talar jag inte om smärta men tex allvarliga hormonrubbningar pga stora cystor eller tumörer i hjärnan som påverkar hästens humör. Men det är undantagen, oftast handlar det om att något har hänt i hästens liv, en olycka tex eller att något gått helt snett i socialiseringen. I de allra flesta fall kan problemen lösas med tid, insikt och tålamod. Endast i några få fall är det för farligt att försöka lösa det.
Visar de aggressivitet så beror det på att något gått väldigt fel i deras liv, de har haft så traumatiska upplevelser att de inte har klarat av att hämta sig efter dem. Då kommer de antigen reagera med total apati (hästen verkar lugn men är i själva verket död inuti), extrem rädsla, blackouts och fullständig panik, eller med ilska och då kan de attackera.
Är hästen normal 90% av tiden och galen resten så beror det på att den plötsligt får en flashback till situationen där något fruktansvärt hände. När det sker så är hästen inte länger i nutid, den är tillbaka i minnet om vad som hände. Eftersom du inte var där så kan du heller inte påverka, om hästen öht ser dig så ser den tex en människa som slog den i huvudet.
Det är svårt att rehabilitera en häst som haft det så svårt men inte omöjligt! Några få har så djupa traumer att de aldrig kan ridas igen men även de kan fixa ett kravlöst pensionärsliv utan att vara en fara för sig själv eller andra. Men, det är inte något som en "vanlig Svensson" ska ge sig på. Förutom lång erfarenhet så krävs även förmåga att kommunicera med och förstå hästen utan att använda tvång och makt, först då kan du bryta igenom skalet och lösa upp minnet av traumet. Att med makt och psykisk eller fysisk våld försöka göra hästen hanterbar är en mycket kortsiktig lösning och kommer alltid sluta med antigen en folkilsken eller apatisk häst.
Jag hade en häst som var världens snällaste och trots att han var mycket het och livsglad, älskade att springa och göra glädjeskutt, så var han 100% pålitlig. Tills han blev skadad och var tvungen att vila en längre stund. Han fick extrem panikångest och reagerade med att stegra sig och fly. Vi fick vara två personer för att leda honom ut i sjukhagen... Glömmer aldrig hur han släpade mig över en frusen åker, det gjorde ont som tusan men jag vägrade släppa. Efter utbrotten blev han mycket sorgsen, det syntes på honom hur rädd och otroligt olycklig han var över vad som hände.
Jag förstod inte vad som hade hänt med min häst men en sak var jag helt säker på och det var att han var varken dum, elak eller galen! Att använda fysisk eller psykisk våld och makt var helt uteslutet, det måste finnas en annan väg. När jag började luska i hans bakgrund fick jag reda på att han som unghäst varit med om en otroligt otäck olycka som skakade om hela hans världsbild. Han skadades och var väldigt rädd efter det och dåvarande ägare löste det med att slå honom tills han "lydde" (=blev apatisk och gav upp).
Så länge han fick träna hårt kunde han förtränga minnet men när han tvingades vila så kom allt upp till ytan och i ögonblick när det hände så var han tillbaka i den gamla situationen och det enda han kunde göra var att slita sig loss och fly... Han var farlig och skadade båda sig själv och mig, för jag kunde inte nå honom när detta hände, han blev totalt blockerad. Men enbart det att jag förstod vad som hänt och varför han reagerade som han gjorde, att han inte var "galen", hjälpte mycket. Efter några månaders rehab där vi fick stöd från en mycket klok människa så blev han ännu bättre än sitt gamla jag, för han var helt fri från alla gamla rädslor. Han var helt trygg och kunde lita på sig själv igen och drabbades aldrig igen av panikångest. Han var lugn även i situationer där han skulle blivit panikslagen innan detta traume kom upp till ytan. Inte för att jag använt makt och tvång men för att han hade läkt och blivit trygg inifrån.
