Har ni träffat på en "elak" häst som inte kunnat rehabiliteras?

[purity_666]

Såg frågan på ett annat forum och tyckte den var intressant. Finns det hästar som helt enkelt inte kan tränas till att bli användbara i samhället? Då menas "elaka/farliga" individer.
Men användbar menar jag ridbara/körbara och säkra individer? Eller åtminstone säkra individer som funkar att hantera.

Man får förstås utesluta hästar med fysiska problem som skapar otäckt beteende. Jag tänker mig då beteende som att vara folkilsken, oberäknelig, ovillig att samarbeta med människor. Kan vara såna som är snälla men sen helt plötsligt exploderar. Som man kanske kan rida 8 gånger av 10 utan problem, men ibland blir de bara helt tokiga.
Kanske hästen har blivit utsatt för dålig behandling innan och tappat förtroendet för människor, eller kanske den fötts med extremt dåligt psyke. Spelar ingen roll om hästen helt enkelt är "elak" eller om den agerar av rädsla.

Jag antar att travaren Wall Street Banker bör räknas dit. Visst han är användbar, men han är ju inte säker för fem öre och riktigt elak. Finns det flera hästar som trots allt är rent ut otäcka, trots träning? Har ni träffat någon och är det egentligen rätt att behålla såna hästar? Wall Street Banker lär ju ha fått skott i pannan om han inte sprang så bra.

Kan alla hästar bli "trevliga" eller åtminstone hanterbara utan att man ska vara rädd för säkerheten? Eller är en del hopplösa fall?

 

[Billy]

Såg frågan på ett annat forum och tyckte den var intressant. Finns det hästar som helt enkelt inte kan tränas till att bli användbara i samhället? Då menas "elaka/farliga" individer.
Men användbar menar jag ridbara/körbara och säkra individer? Eller åtminstone säkra individer som funkar att hantera.

Man får förstås utesluta hästar med fysiska problem som skapar otäckt beteende. Jag tänker mig då beteende som att vara folkilsken, oberäknelig, ovillig att samarbeta med människor. Kan vara såna som är snälla men sen helt plötsligt exploderar. Som man kanske kan rida 8 gånger av 10 utan problem, men ibland blir de bara helt tokiga.
Kanske hästen har blivit utsatt för dålig behandling innan och tappat förtroendet för människor, eller kanske den fötts med extremt dåligt psyke. Spelar ingen roll om hästen helt enkelt är "elak" eller om den agerar av rädsla.

Jag antar att travaren Wall Street Banker bör räknas dit. Visst han är användbar, men han är ju inte säker för fem öre och riktigt elak. Finns det flera hästar som trots allt är rent ut otäcka, trots träning? Har ni träffat någon och är det egentligen rätt att behålla såna hästar? Wall Street Banker lär ju ha fått skott i pannan om han inte sprang så bra.

Kan alla hästar bli "trevliga" eller åtminstone hanterbara utan att man ska vara rädd för säkerheten? Eller är en del hopplösa fall?

Vi har haft en ponny som jag räknar till "hopplösa fall". Om han hade ont någonstans vet ingen men inget fel kunde hittas. Man kunde heller inte se någon mönster i hans beteende. Han kunde gå jättefint och plötsligt kastade han av sin ryttare och då menar jag inte bara ett glädjeskutt utan höll på tills man trillade av. Man kunde rida i grupp, ensam, träning eller skritt på lång tygel - du visste aldrig när han fick ett flipp. Därför kunde man heller inte undvika något som triggade honom eller träna bort det.
Vi sålde honom (vilket jag ångrar djup än i dag många år senare) som promenadhäst för vi tänkte att han inte ville träna och tävla men det gjorde ingen skillnad. Långt senare fick vi veta att han vandrat runt till en massa ägare och betett sig på samma sätt hela tiden. Jag gråter när jag tänker på det, både för honom och för hans ägare. Så för min del anser jag att en sådan häst inte ska finnas, möjligen till sällskap där de går ut och in i en hage.

Jag läste också om en häst, jag tror det var Monty Roberts, som fick ge upp en häst. Denne hade blivit uppfödd på flaska och ägaren behandlat den som en hundvalp när den var föl. En bortskämd hund på 10 kg kan man kanske hantera men en häst på 500 kg som beter sig så....Som vuxen häst blev den fullkomligt livsfarlig och lärde sig aldrig att vara häst.

 

[purity_666]

Vi har haft en ponny som jag räknar till "hopplösa fall". Om han hade ont någonstans vet ingen men inget fel kunde hittas. Man kunde heller inte se någon mönster i hans beteende. Han kunde gå jättefint och plötsligt kastade han av sin ryttare och då menar jag inte bara ett glädjeskutt utan höll på tills man trillade av. Man kunde rida i grupp, ensam, träning eller skritt på lång tygel - du visste aldrig när han fick ett flipp. Därför kunde man heller inte undvika något som triggade honom eller träna bort det.
Vi sålde honom (vilket jag ångrar djup än i dag många år senare) som promenadhäst för vi tänkte att han inte ville träna och tävla men det gjorde ingen skillnad. Långt senare fick vi veta att han vandrat runt till en massa ägare och betett sig på samma sätt hela tiden. Jag gråter när jag tänker på det, både för honom och för hans ägare. Så för min del anser jag att en sådan häst inte ska finnas, möjligen till sällskap där de går ut och in i en hage.

Jag läste också om en häst, jag tror det var Monty Roberts, som fick ge upp en häst. Denne hade blivit uppfödd på flaska och ägaren behandlat den som en hundvalp när den var föl. En bortskämd hund på 10 kg kan man kanske hantera men en häst på 500 kg som beter sig så....Som vuxen häst blev den fullkomligt livsfarlig och lärde sig aldrig att vara häst.

Det är nog lätt hänt att det blir så. Man tror att någon annan ska kunna lösa problemet och sen flyttar hästen bara runt,runt. Det är lätt att vara efterklok.

 

[tuaphua]

Jag läste också om en häst, jag tror det var Monty Roberts, som fick ge upp en häst. Denne hade blivit uppfödd på flaska och ägaren behandlat den som en hundvalp när den var föl. En bortskämd hund på 10 kg kan man kanske hantera men en häst på 500 kg som beter sig så....Som vuxen häst blev den fullkomligt livsfarlig och lärde sig aldrig att vara häst.

Det var Buck som fick ge upp med den. Men det beror nog lite på att den ägdes av en kvinna som inte skulle kunna ta hand om hästen utöver att han ju själv är på vägen större delen av året och inte kan ta hem och ta sig an hästar.
En som var så svårt förstörd som den där och så pass farlig måste det till så himla lång träning med innan den eventuellt kanske kan funka.
Nu fanns ju inte möjlighet till den långa träningen.
Jag såg visserligen bara filmen med hästen i. Och den är ju klippt etc. Men under de klipp man fick se och då hästen lyckades skada Bucks assistent så gjordes ett par missar från assistenten, av vad jag såg. Så ja - hästen var farlig. Men de tabbade sig själva i säkerhetstänk. De visst ju om att den var som den var och var inte på allerten nog i att läsa hästen hela tiden.
Sen hade väl just den haft nån syreförlust vid födseln och man funderade kring ev hjärnskada utöver fostran, miljön etc.

TS

Jag har bara träffat ett fåtal hästar som varit riktigt farliga och lagt sig till med rovdjuraktigtbeteende är de på extremt liten retning direkt går till full attack. De flesta hästar hotar och fullföljer inte attacker så eller riktar inte sina utspel medvetet mot människor.
Men ett fåtal jag har mött har gjort det. De ä dock extremt, extremt ovanliga!
De flesta av dem går att som proffs på såna hantera om man ser till att ha dem extremt lydiga och alltid är noga med att läsa av dem och ha säkerhetstänk.
Mitt första riktiga hästjobb fick jag faktiskt just pga en sån individ.
Jag hade prao-at på travet och började först i smyg greja med en sån individ där. Jag fick inte iom att den var så farlig. Jag blev dock påkommen och man såg att det mot förmodan funkade. Jag var ju bara 13 år och inte utbildad i sånt.
Hästen hade stått hos en av de då och idag bästa tränarna. Då sparkade han en rutinerad gubbe medvetslös innan de hann få ut honom ur boxen.
Han anföll framifrån och bakifrån med full kraft direkt man gick in dit.
När jag började med den stod den hos en av de andra bästa tränarna och idag bästa kuskarna. Hästen var snäll att köra och var riktigt snabb, om än inte så motiverad att kuta. Så han fick hanteras av rutinerat proffs som hade haft sina duster med hästen och fått till en relation där hästen iaf inte attackerade honom även om den inte direkt var förtjust..
Den här hästen var som ett lamm med mig. Varför vet jag faktiskt inte än idag. För idag kan jag ju se många fel jag gjorde.
Men han blev aldrig bättre med andra.
Just iom att jag grejade den hästen fick jag jobb där sen. Jag lärde känna uppfödarna lite. De berättade att mamman till den här hästen var snudd på lika hemsk. Och alla hennes föl blev folkilskna, om än inte riktigt lika illa som den här.
Den här hästen såldes tyvärr till Malta.
Vi fick sen in hans helsyrra som fått avvänjas jättetidigt iom att mamman blev sjuk. Det var det raraste sto som fanns. Supermild!
Så märklig känsla iom att de såg så otroligt lika ut.

I övrigt har de flesta såna hästar jag känt haft smärtproblematik där man inte riktigt kunnat säga helt 100 att det inte var mer problem med dem än man hittat.
De har avlivats.
Vissa av dem skulle ha funkat hos proffs. Men inga proffs vill ha dem.
Sen har jag stött på väldigt många som man anser vara hopplösa. Men som bara inte fått rätt hjälp. Det finns inte så många som är riktigt bra på just den grejen i landet. Och iom riskerna i sånt jobb är det många som gärna gör annat när man väl gjort sig ett namn genom att börja med sånt.

 

[ancan]

Ont om tid, men svarar snabbt nu.
JA, men jag väljer att inte kalla dom elaka, utan jag tror att det handlar om något fel, precis som det kan bli hos människor.

Har svårt att ta till mig att något föds elakt.

 

[purity_666]

Det var Buck som fick ge upp med den. Men det beror nog lite på att den ägdes av en kvinna som inte skulle kunna ta hand om hästen utöver att han ju själv är på vägen större delen av året och inte kan ta hem och ta sig an hästar.
En som var så svårt förstörd som den där och så pass farlig måste det till så himla lång träning med innan den eventuellt kanske kan funka.
Nu fanns ju inte möjlighet till den långa träningen.
Jag såg visserligen bara filmen med hästen i. Och den är ju klippt etc. Men under de klipp man fick se och då hästen lyckades skada Bucks assistent så gjordes ett par missar från assistenten, av vad jag såg. Så ja - hästen var farlig. Men de tabbade sig själva i säkerhetstänk. De visst ju om att den var som den var och var inte på allerten nog i att läsa hästen hela tiden.
Sen hade väl just den haft nån syreförlust vid födseln och man funderade kring ev hjärnskada utöver fostran, miljön etc.

TS

Jag har bara träffat ett fåtal hästar som varit riktigt farliga och lagt sig till med rovdjuraktigtbeteende är de på extremt liten retning direkt går till full attack. De flesta hästar hotar och fullföljer inte attacker så eller riktar inte sina utspel medvetet mot människor.
Men ett fåtal jag har mött har gjort det. De ä dock extremt, extremt ovanliga!
De flesta av dem går att som proffs på såna hantera om man ser till att ha dem extremt lydiga och alltid är noga med att läsa av dem och ha säkerhetstänk.
Mitt första riktiga hästjobb fick jag faktiskt just pga en sån individ.
Jag hade prao-at på travet och började först i smyg greja med en sån individ där. Jag fick inte iom att den var så farlig. Jag blev dock påkommen och man såg att det mot förmodan funkade. Jag var ju bara 13 år och inte utbildad i sånt.
Hästen hade stått hos en av de då och idag bästa tränarna. Då sparkade han en rutinerad gubbe medvetslös innan de hann få ut honom ur boxen.
Han anföll framifrån och bakifrån med full kraft direkt man gick in dit.
När jag började med den stod den hos en av de andra bästa tränarna och idag bästa kuskarna. Hästen var snäll att köra och var riktigt snabb, om än inte så motiverad att kuta. Så han fick hanteras av rutinerat proffs som hade haft sina duster med hästen och fått till en relation där hästen iaf inte attackerade honom även om den inte direkt var förtjust..
Den här hästen var som ett lamm med mig. Varför vet jag faktiskt inte än idag. För idag kan jag ju se många fel jag gjorde.
Men han blev aldrig bättre med andra.
Just iom att jag grejade den hästen fick jag jobb där sen. Jag lärde känna uppfödarna lite. De berättade att mamman till den här hästen var snudd på lika hemsk. Och alla hennes föl blev folkilskna, om än inte riktigt lika illa som den här.
Den här hästen såldes tyvärr till Malta.
Vi fick sen in hans helsyrra som fått avvänjas jättetidigt iom att mamman blev sjuk. Det var det raraste sto som fanns. Supermild!
Så märklig känsla iom att de såg så otroligt lika ut.

I övrigt har de flesta såna hästar jag känt haft smärtproblematik där man inte riktigt kunnat säga helt 100 att det inte var mer problem med dem än man hittat.
De har avlivats.
Vissa av dem skulle ha funkat hos proffs. Men inga proffs vill ha dem.
Sen har jag stött på väldigt många som man anser vara hopplösa. Men som bara inte fått rätt hjälp. Det finns inte så många som är riktigt bra på just den grejen i landet. Och iom riskerna i sånt jobb är det många som gärna gör annat när man väl gjort sig ett namn genom att börja med sånt.

Visst var det väl ett ganska känt svenskt fall med nåt sto i Sverige? Som hamnade hos någon "cowboy" som skulle träna henne. Tror hon var fux och hade blivit illa behandlad. De som räddade henne klarade absolut inte av henne. Tror han kom långt med henne, men sen vet jag inte mer hur det gick.

Är inte det lite problemet också kanske? Just att de kan hanteras av proffsen, men proffsen kan sen inte skicka dom vidare. Hästen blir aldrig "normal" utan kan bara hanteras på ett visst sätt som gemena man kanske inte klarar av.

Synd att man avlar på hästar som nedärver såna tendenser. Vanliga hobbyhästar hade ju inte hamnat där, men pengar styr väl ibland också.

Han Wall Street Banker verkar ju vara väldig lömsk också. Ser ut som en söt liten ponny och sen anfaller fullt ut. Vad tror du ger ett sånt beteende? Fel i hjärnan helt enkelt eller inlärt beteende på nåt sätt? Fattar den inte skillnad på häst och människa så den slåss som med häst?

 

[tuaphua]

Visst var det väl ett ganska känt svenskt fall med nåt sto i Sverige? Som hamnade hos någon "cowboy" som skulle träna henne. Tror hon var fux och hade blivit illa behandlad. De som räddade henne klarade absolut inte av henne. Tror han kom långt med henne, men sen vet jag inte mer hur det gick.

Är inte det lite problemet också kanske? Just att de kan hanteras av proffsen, men proffsen kan sen inte skicka dom vidare. Hästen blir aldrig "normal" utan kan bara hanteras på ett visst sätt som gemena man kanske inte klarar av.

Synd att man avlar på hästar som nedärver såna tendenser. Vanliga hobbyhästar hade ju inte hamnat där, men pengar styr väl ibland också.

Han Wall Street Banker verkar ju vara väldig lömsk också. Ser ut som en söt liten ponny och sen anfaller fullt ut. Vad tror du ger ett sånt beteende? Fel i hjärnan helt enkelt eller inlärt beteende på nåt sätt? Fattar den inte skillnad på häst och människa så den slåss som med häst?

Jo, jag såg något sånt förut. Jag minns lite vagt nu när du säger det. Men jag vet inte om jag följde fallet hela vägen sas.

Jag vet ett till sånt fuxsto som gavs till ett ställe som specialicerat sig på att rehaba problemhästar och ge dem nya hem. De fick ta bort den med. Jag tror inte det stoet hade ont iom att jag själv haft lektioner för den. Och den var okomplicerad i ridning. Den attackerade folk på backen "bara". Också himla svårläst sto måste jag säga.
Men den jobbade jag aldrig med så. Så jag vet inte om jag tror det skulle gått eller ej. Oavsett tror jag det var himla, himla svårt och skulle krävt mycket tid. Att man avlivade den ser jag inte alls som fel. Just för hästen skull och för att den inte skulle skada fler.

Jag tror inte hästar är elaka. Jag tror däremot att de kan ha lärt sig att slåss av olika skäl.
Som i fallet med travaren jag nämde så hade ju stoet lärt sina föl att så hanterar man människor. Han var ju snäll att köra och helt normal att rida(unghäst som var oskolad.. men inget onormalt för motsvarande andra). I de lägena var ju människor med. Men han hade aldrig varit i de lägena med sin mamma.

Vissa nappade hästar har ju heller inte lärt sig gränser. Människor är ju tyvärr sällan lika konsekventa som andra djur/mamman kan vara. Och en del såna får lite väl mycket problem iom att de inte fattar gränser. Inte för att de är elaka.
Det är människornas fel att de lärt sig fel.

Min gamle ponny var ju utdömd för lynnesfel. Mig veterligen var han visserligen lite speciell, känslig och småtjurig och stack och så hos uppfödaren/ridskola. Han var liksom inte väluppfostrad eller förstådd riktigt. Men han funkade helt ok med ridläraren och alla är ju inte skapta att gå på ridskola.
Däremot blev han ju förstörd och riktigt farlig först i nästa hem. Då lärde han sig att gå till attack innan han blev attackerad.
Han var svår och de flesta kunde inte förstå honom eller klara av honom.
Man var tvungen att vara väldigt, väldigt sensibel för att läsa hans små signaler. Och man var också tvungen att bevisa sig för honom innan han tänkte göra som man sa. Så nya människor var svårt. Och i pressat läge gick han i baklås med folk han inte kände riktigt väl. Då kunde han bli farlig.
Han gjorde som han gjorde för att han var osäker och hade kommit på att om han skrämde folk fick han vara ifred. Han var lite gränslös och hade svårt att läsa folk och andra hästar.
Men vi fick genom våra 20 år ihop en trygg relation där han litade till mig och gjorde det jag ville iom det.

Min nuvarande har en mor som har visst problembeteende och lämnat det vidare till sina avkommor. Utöver det så hade min lärt sig skrämma folk.
Även han är väldigt känslig och kan lätt bli skraj. Då slåss han. Och det full on rätt direkt. Han är ingen elak häst. Men han får panik och hans första instinkt är försvar. Han har tyvärr också lärt sig verkligen ta sats in i de försvarslägena.
Det ser jag hos många hästar som har inlärt försvarsbeteende pga människor. De VET iom att de har så mycket erfarenhet av att slåss att ju mer man tar i direkt desto bättre.
De flesta hästar visar ju lite obehag först, hotar och om inget annat alternativ finns så exploderar de. Men det är få som så fort tar sats in i det, fullföljer slag tex med full kraft och gör det riktat mot människan.

Jag vet inte vad som skapar sånt beteende. Det finns så många oika saker som kan vara fel. Och det är så olika i fall till fall.
Ofta tror jag det är smärta. Eller smärtminnen..
Och tyvärr ofta hästar som tagits för hårt/fel. De har betts utföra saker som de bara inte klarar av.
En del står i osund miljö, en del fodras galet och en del rastas för lite.
Allt det i kombination med pissmärr till sto som får leva rövare med människor inför fölen kan bli desto värre än bara en grej.
En del såna är jäkligt osäkra bara och behöver någon som tar över alla beslut åt dem. Fattar bra såna och hästen kan då slappna av i att inte behöva oroa sig för vem som ska bestämma och fatta beslut och leda. Man har bevisat sig värdig och bra ledare genom att fatta beslut som är bra för hästen. Då slipper den uppleva oro och försöka slåss för att befästa rang.
Vissa har balansproblem och man upplever dem som as att rida pga det.

Det finns en massa olika skäl..

 

[purity_666]

Jo, jag såg något sånt förut. Jag minns lite vagt nu när du säger det. Men jag vet inte om jag följde fallet hela vägen sas.

Jag vet ett till sånt fuxsto som gavs till ett ställe som specialicerat sig på att rehaba problemhästar och ge dem nya hem. De fick ta bort den med. Jag tror inte det stoet hade ont iom att jag själv haft lektioner för den. Och den var okomplicerad i ridning. Den attackerade folk på backen "bara". Också himla svårläst sto måste jag säga.
Men den jobbade jag aldrig med så. Så jag vet inte om jag tror det skulle gått eller ej. Oavsett tror jag det var himla, himla svårt och skulle krävt mycket tid. Att man avlivade den ser jag inte alls som fel. Just för hästen skull och för att den inte skulle skada fler.

Jag tror inte hästar är elaka. Jag tror däremot att de kan ha lärt sig att slåss av olika skäl.
Som i fallet med travaren jag nämde så hade ju stoet lärt sina föl att så hanterar man människor. Han var ju snäll att köra och helt normal att rida(unghäst som var oskolad.. men inget onormalt för motsvarande andra). I de lägena var ju människor med. Men han hade aldrig varit i de lägena med sin mamma.

Vissa nappade hästar har ju heller inte lärt sig gränser. Människor är ju tyvärr sällan lika konsekventa som andra djur/mamman kan vara. Och en del såna får lite väl mycket problem iom att de inte fattar gränser. Inte för att de är elaka.
Det är människornas fel att de lärt sig fel.

Min gamle ponny var ju utdömd för lynnesfel. Mig veterligen var han visserligen lite speciell, känslig och småtjurig och stack och så hos uppfödaren/ridskola. Han var liksom inte väluppfostrad eller förstådd riktigt. Men han funkade helt ok med ridläraren och alla är ju inte skapta att gå på ridskola.
Däremot blev han ju förstörd och riktigt farlig först i nästa hem. Då lärde han sig att gå till attack innan han blev attackerad.
Han var svår och de flesta kunde inte förstå honom eller klara av honom.
Man var tvungen att vara väldigt, väldigt sensibel för att läsa hans små signaler. Och man var också tvungen att bevisa sig för honom innan han tänkte göra som man sa. Så nya människor var svårt. Och i pressat läge gick han i baklås med folk han inte kände riktigt väl. Då kunde han bli farlig.
Han gjorde som han gjorde för att han var osäker och hade kommit på att om han skrämde folk fick han vara ifred. Han var lite gränslös och hade svårt att läsa folk och andra hästar.
Men vi fick genom våra 20 år ihop en trygg relation där han litade till mig och gjorde det jag ville iom det.

Min nuvarande har en mor som har visst problembeteende och lämnat det vidare till sina avkommor. Utöver det så hade min lärt sig skrämma folk.
Även han är väldigt känslig och kan lätt bli skraj. Då slåss han. Och det full on rätt direkt. Han är ingen elak häst. Men han får panik och hans första instinkt är försvar. Han har tyvärr också lärt sig verkligen ta sats in i de försvarslägena.
Det ser jag hos många hästar som har inlärt försvarsbeteende pga människor. De VET iom att de har så mycket erfarenhet av att slåss att ju mer man tar i direkt desto bättre.
De flesta hästar visar ju lite obehag först, hotar och om inget annat alternativ finns så exploderar de. Men det är få som så fort tar sats in i det, fullföljer slag tex med full kraft och gör det riktat mot människan.

Jag vet inte vad som skapar sånt beteende. Det finns så många oika saker som kan vara fel. Och det är så olika i fall till fall.
Ofta tror jag det är smärta. Eller smärtminnen..
Och tyvärr ofta hästar som tagits för hårt/fel. De har betts utföra saker som de bara inte klarar av.
En del står i osund miljö, en del fodras galet och en del rastas för lite.
Allt det i kombination med pissmärr till sto som får leva rövare med människor inför fölen kan bli desto värre än bara en grej.
En del såna är jäkligt osäkra bara och behöver någon som tar över alla beslut åt dem. Fattar bra såna och hästen kan då slappna av i att inte behöva oroa sig för vem som ska bestämma och fatta beslut och leda. Man har bevisat sig värdig och bra ledare genom att fatta beslut som är bra för hästen. Då slipper den uppleva oro och försöka slåss för att befästa rang.
Vissa har balansproblem och man upplever dem som as att rida pga det.

Det finns en massa olika skäl..

De som är otäcka i ridning, som exemplet ovan. De som helst plötsligt bara exploderar. De kan gå hur fint som helst vissa dagar och andra dagar är kaos. Tror du det alltid är smärtrelaterat på något sätt eller kan det vara felkoppling psykiskt också? Felaktig inridning eller nåt?
Där blir det ju svårare (tycker jag) iom att de fungerar så klockrent ibland. Då är man ju inte beredd på att det kan hända.

 

[tolksele]

Vissa riktigt osäkra hästar kan ju också reagera som @purity_666 säger, har själv suttit på några sånna. Går klockrent för att sedan vara i luften/på bakbenen/okontaktbara. Skulle dock inte kalla de jag träffat på omöjliga eller elaka. Så vitt jag vet är det osäkerheten som skapat det också och inte smärta.

 

[tuaphua]

De som är otäcka i ridning, som exemplet ovan. De som helst plötsligt bara exploderar. De kan gå hur fint som helst vissa dagar och andra dagar är kaos. Tror du det alltid är smärtrelaterat på något sätt eller kan det vara felkoppling psykiskt också? Felaktig inridning eller nåt?
Där blir det ju svårare (tycker jag) iom att de fungerar så klockrent ibland. Då är man ju inte beredd på att det kan hända.

Ofta upplever jag att det faktiskt går att läsa de flesta när de ballar ur i ridningen.
Men det är så små och subtila saker att de flesta proffs inte ens kan läsa det. Och då blir det så klart svårt för gemene man.

Jag möter ganska många hästar som är extremt balanskänsliga och kan balla ur rejält om de hamnar ur balans. Det är då alltså inte så mycket att folk reagerar på det. Men vet man vad man ska leta efter kan man märka det.
Det upplever jag bli vanligare och vanligare med högre blodet i ridhästarna. Det finns en del i "dåliga" Iberier. De är ju rörligare i sidled och känsligare över lag, de raserna. Men de som sats ur balans och är känsliga mentalt och också ev pressats i det felläget kan balla ur rejält

Jag tror också att det finns ganska många hästar som har fysiska defekter av olika slag och med de flesta ryttare känner visst obehag i vissa situationer och då reagerar starkt.
Men som med rätt skolning kan hållas smärtfria och då också avspända och ridbara sas.

Det är tyvärr ganska ofta så att de där utbrotten är inlärda tror jag.
Att förstöra vid inridning är inte så svårt sas om man nu skulle vilja.
Hästar är ju gjorda för att spara energi annat än vid flykt. Unga hästar måste därför bli vana vid att arbeta, lära sig arbetsvana. De har också en begränsad förmåga att fokusera iom att de inte är vana vid att behva fokusera länge stunder. Det måste de också lära sig.
Inget av de är naturlig för en häst. Och om man inte förstår varför man ska springa sig trött, ta i och allt som man rent instinktivt bara inte vill kan man ju börja protestera.
När man börjar med unga hästar kan man nyttja de saker som ev kan få dem att vilja röra sig, tex flock och andra hästar. Men viktigast av allt är att man tar det i deras takt och inte ger dem svårare uppgifter än att de kan klara dem.
Ridningen måste få bli förståelig, möjlig och iom det: trevlig.
Om man pressar dem för tufft fysiskt eller psykiskt kan de börja protestera.
De blir ju bra på vad de tränar på. Tränar man bara på att vara i motstånd blir man bra på det.
Om man är ett as och rutinerad kan man tvinga igenom saker till en rätt hög grad iaf. MEN! Om man misslyckas i såna lägen har man skapat en häst som lärt sig att slåss. Och ju mer tvång/våld/kraft desto större retur/svar i hästen. Och om de då lärt sig att "om jag tar i maximalt i det här så klarar jag mig från deras skit" så får man hästar som satsar max i sina protester.

Jag jobbade tex med en import som ridits in genom traditionen i det landet att man fångade in ohanterade hästar, band upp dem, hobblade dem, på med en påse över skallen, sadlade och satt upp.
Hästen slet sig, let sönder hobblingen och stack. Ryttaren åkte av.
Då brukar man bara släppa ut dem/avliva dem. Men den här fortsatte man med. Den gick att rida hjälpligt efter en massa år.
Men det gick aldrig att sätta fast den eller tex ta på täcke över skallen. Den hade också väldiga reaktioner kring att man tog i tygel eller grimskaft om man inte släppte direkt den ryckte emot.
Det här var en mycket klok, trevlig och lättränad häst. Men det där var så djupt trauma att det var mycket mer jobb än den som skaffat sig hästen planerat för.
Den hästen tror jag hade varit helt fantastisk om den inte begåtts ett sånt övergrepp på.
De övriga som man lyckats sitta kvar på och kontrollerat via den där metoden var helt coola och sansade. Så ja, metoden funkade oftast om man ser till slutprodukten. Men de fall som gick fel gick så fel att jag faktiskt inte vet om det går att fixa.

Nu är det där ju ett extremt exempel. Men just det där att hästar är klaustrofobiska och om man sas "sätter dem i för liten låda" i ridningen och inte lämnar en väg öppen för dem kan det räcka med betydligt mildare saker för att känsliga hästar ska få panik.

 

[mackan]

om en häst genrellent funkar 8 av 10 gånger så är det nog inget fel på hästen sak som inte går att hantera i fråga om vanlig daglig hant

















.

 

[yennork]

Jag har bara träffat på en riktigt farlig häst, polsk import med stenhårt psyke. Ingen aning vad han råkat ut för, men han anföll oprovocerat. Inte bara om de kom för nära, han försökte ta sig över stängslet för att komma åt folk. Han fick skjutas.

En annan häst från samma ställe var lika tuff, men hanterbar . Han bet ganska många, och han försökte slå ner mig vid ett tillfälle när jag skulle rasta honom i lina före en ridtur. Jag hade inte haft problem med honom tidigare, men han hade lyckats skrämma några andra människor och nu lyckades han med mig också.

 

[Snowball]

Jag läste också om en häst, jag tror det var Monty Roberts, som fick ge upp en häst. Denne hade blivit uppfödd på flaska och ägaren behandlat den som en hundvalp när den var föl. En bortskämd hund på 10 kg kan man kanske hantera men en häst på 500 kg som beter sig så....Som vuxen häst blev den fullkomligt livsfarlig och lärde sig aldrig att vara häst.

Jag såg också den filmen och håller med @tuaphua om att det såg ut som om assistenten tabbade sig. Om jag minns rätt så var hästen bara 3-4 år och hingst? Och den blev ju avlivad så då är det ju svårt att säga om den hade gått att rehabilitera. Så den hästen fick nog aldrig ens en riktig chans. Naturligtvis gjorde ägaren en riktig dundermiss från början men hästen var med på en tvådagars clinic och om jag fattade det rätt hade Buck inte möjlighet att att sig an hästen alltså togs beslutet att avliva den där och då.
Ju svårare häst desto längre tid lär det ta, tid som få har idag.

Sen tror jag att även om hästen fungerat bra hos en problemlösare så kan problemen fort komma tillbaka vid en flytt till nya ägare. Och återigen så kanske man då inte haft tillräckligt med tid att behålla hästen hos problemlösaren och verkligen befästa arbetet. Om man har obegränsat med tid och pengar så skulle kanske fler hopplösa fall kunna rehabiliteras men tid och pengar är en ständig bristvara hos de allra flesta

 

[Liten]

Angående just Wall Street Banker är ju frågan hur mycket som seriöst arbetats med hans beteende - det kan jag inte uttala mig om. Att han är skarp är det nog ingen tvekan om, men frågan är varför det visar sig som det (enligt de jag pratat med som är mer aktiva i travsporten) gör.
Min förra häst är e. Wall Street Banker. Travfolk tyckte att jag var dum i huvudet som köpte henne, när jag gjorde det, pga stammen. Jag vet inte om jag skulle kalla henne skarp, definitivt inte elak, men hon blir "förbannad" om ryttaren är otydlig - hon inte förstår - och denne fortsätter att tjata på med precis samma otydliga hjälper så att hon inte förstår vad som förväntas. Hon köper inte heller att man tar för hårt i henne, på något sätt - uppför dig som folk eller sitt av. Hon klarar inte vila bra alls (men det beror nog mer på hennes behov av fysisk aktivitet). Men hon är också en klippa - inte rädd för något, väldigt lättlärd och tvekar bara om det finns starka skäl till det. Om hon inte går fram någonstans, så visar det sig så gott som alltid att stället är sankt eller på annat sätt inte säkert att gå på. En väldigt intelligent häst. När jag köpte henne hade hon dock dåligt självförtroende - kröp ihop när någon höjde rösten och blev stissig av fågelkvitter ute. Men med självförtroende och träning blev hon helt annorlunda. Trevlig exteriör för ridning också, lätt för att bära sig och en grymt bekväm galopp som hon har lätt för. Jag skulle nog kunna köpa en till avkomma efter den hingsten utan att tveka.

 

[purity_666]

Jag har bara träffat på en riktigt farlig häst, polsk import med stenhårt psyke. Ingen aning vad han råkat ut för, men han anföll oprovocerat. Inte bara om de kom för nära, han försökte ta sig över stängslet för att komma åt folk. Han fick skjutas.

En annan häst från samma ställe var lika tuff, men hanterbar . Han bet ganska många, och han försökte slå ner mig vid ett tillfälle när jag skulle rasta honom i lina före en ridtur. Jag hade inte haft problem med honom tidigare, men han hade lyckats skrämma några andra människor och nu lyckades han med mig också.

Vad hände med den andra hästen?

 

[Riley]

Jag har träffat på en häst som anföll människor innan den var ett år gammal och fortsatte med det när jag träffade på henne som äldre. Jag brukar inte tala om hästar som "elaka", men det var den första hästen jag mött som med berått mod försökte skada folk.

Kommer aldrig glömma hur hon lugnt stod i gången för att bli borstad och slog om på en sekund, trängde upp en tjej mot foderlådan och sparkade efter henne, eller när hon tömkördes och gick från glad och nöjd till att tvärnita, lägga i backen och backa mot personen som höll tömmarna medan hon sparkade vilt i huvudhöjd, för att några sekunder senare sluta och stå där med spetsade öron igen. Eller hur jag skulle ta på henne grimman då hon vräkte mig åt sidan, högg tag i kragen på jackan och försökte dra omkull mig. Den hästen är tack och lov (för både folks och sitt eget bästa) död idag.

En bekant blev ihjälslagen av sin häst. Samma häst gick också till attack mot människor i hagen. Också avlivad idag. Inga fysiska fel på den eller den förstnämnda, och då jag känner (kände) uppfödarna/ägarna vet jag att det var kunnigt och duktigt hästfolk.

TL;DR: Ja, jag tror att det finns hästar som inte kan "rehabiliteras" och där beteendet handlar om mentalitet (dvs. ej beror på smärta, felhantering eller dylikt) och därmed ofta nedärvs i full eller någon grad. Dit hör ovan nämnda individer och förmodligen också ett gäng kända travare, däribland nämnda Wall Street Banker (jag har hört tillräckligt om honom och inte minst träffat tillräckligt många avkommor för att aldrig mer vilja ta risken att peta på en häst efter den hingsten) och exempelvis legenden Nevele Pride, som väl sägs ha skiljts från mamman tidigt eftersom han till och med gav sig på henne.

Personligen har jag inget emot skarpa hästar; Jag tror till och med att många tävlingshästar blivit framgångsrika just tack vare hårdheten. Det är ju dock i min mening skillnad på skarpa och rent instabila hästar där de sistnämnda förmodligen är väldigt få. Jag har inte heller problem med att det avlas på "extremfall" om de också har prestationer utöver det vanliga - utan t.ex. Nevele Pride hade travet inte varit där det är idag - men däremot bör man såklart titta på det tilltänkta stoets linjer och humör och inte bara gå efter prestation/exteriör. Samt, om man väl får en skarp avkomma, ta sitt ansvar och inte sälja till vem som helst.

Värt att notera är dock att ingen av de två hästarna jag nämnde i början av inlägget hade några som helst kända skarpa linjer, så uppenbarligen kan det slå fel även med ansvarsfull avel.

 

[Riley]

Jag såg också den filmen och håller med @tuaphua om att det såg ut som om assistenten tabbade sig. Om jag minns rätt så var hästen bara 3-4 år och hingst? Och den blev ju avlivad så då är det ju svårt att säga om den hade gått att rehabilitera. Så den hästen fick nog aldrig ens en riktig chans.

Nu var det ett tag sedan jag såg dokumentären och ska således inte svära på något, men var det inte så att den hingsten råkat ut för rejäla problem vid födseln och hade fått återupplivas eller dylikt? Jag vill verkligen minnas att de sa att någon incident vid fölningen varit så illa att det fanns risk att den lett till hjärnskador på hästen. Om det är som jag minns kan ju det också förklara beteendet.

 

[Snowball]

@Riley jo det var något sådant också och filmen var ju dessutom klippt så man vet inte hur mycket de arbetade med hästen Men det var hur eller hur bara en kortare clinic två-tre dagar och det tycker jag är för kort tid för att kalla det ett hopplöst fall men jag förstår dock att man gör det valet då hästen var synnerligen aggressiv och det kanske hade gått käpprätt åt skogen om man arbetat vidare.

Som vuxen häst blev den fullkomligt livsfarlig och lärde sig aldrig att vara häst.

stod det i ett tidigare inlägg men frågan är om den ens fick chansen att bli häst pga ägarens mycket missriktade välvilja och okunskap. Alltså ett väldigt tråkigt fall men vi får aldrig veta om det var ett helt och hållet hopplöst fall. Men hjärnskador och även hjärntumörer drabbar hästar också och kanske många tumörer blir helt oupptäckta då man väl inte så ofta obducerar hästar?

 

[ameo]

Det är väl inte helt ovanligt med totalt dysfunktionella hästar, där orsaken är att de vuxit upp utan sin mamma och inte heller fått någon annan häst som lärt den att den är en häst och hur hästar ska fungera.

I min ungdom stötte jag på ett par stycken rätt farliga hästar, där en av dem till sist fick skjutas medan den gick lös i paddocken. Fast det är ju 30+ år sedan och jag minns inga detaljer.

 

[yennork]

Vad hände med den andra hästen?

Han var kör- och ridhäst i många år, innan han dog av ett blixtnedslag i sommarhagen.