Har ni sett något märkligt i skogen?

[Egonson_]

Älskar skogen, är ute mycket både ensam och med andra, har sett mycket som är fantastiskt i sig men aldrig sett något "utöver det vanliga" (eller utöver det som faktiskt finns? Jag är ganska kluven i frågan vad jag tror på/vad som existerar och inte i frågan om övernaturliga ting).

Kanske för att jag inte letar, kanske för att jag inte "kan"/vill se. Kanske för att inget finns.
Vet inte, men sett har jag inte gjort. Känner mig trygg i skogen.

 

[avslutat medlemskap]

Jag tillhör dom som skulle känna mig mer orolig mitt på ljusa dagen i centrala Stockholm, än att vara i skogen i becksvarta mörkret!

Jag är likadan, det fasansfulla som hände på Ikea (mordet alltså) kommer att hända igen och jag vill inte vara den som får en kniv i ryggen av en galning, jag undviker alltså "högtrafik" i köpcentran och folksamlingar om det går.

Apropå ovälkomna, trots att jag varken har lås på verkstan eller nån annan dörr mer än ytterdörren så har här aldrig rörts nånting av utomstående, det beror inte bara på att jag har kameraövervakning utan folk går helt enkelt inte in här och jag har fått veta att det vilar en stämning över stället som gör att folk undviker det. Förra ägaren flydde en natt och kom aldrig tillbaks, vi träffades bara på banken när jag köpte stället. Ägaren före honom har suttit inne för pedofili på döttrarna, ägaren innan honom hamnade på sluten psykiatrisk anstalt så det verkar gå igen men själv trivs jag hur bra som helst. "Lugnt" blir det trots allt aldrig här men vi som vandrar här trivs med varann.

 

[Lutten]

Här ovanför mig i skogen finns en plan markbit där inga träd växer, en bit bortom den är det också en bit plan mark stor som en fotbollsplan där det växer gigantiska granar, dom växer formligen ihjäl sig och duger bara som brännved OM nu någon skulle kunna hugga ner dom utan att alla maskiner havererar. Det är en bit mark utan djurstigar, det går inte att rida genom den för hästarna vägrar, radiolurarna tystnar och motorsågen krånglar och fast stora landsvägen går en bit bort hörs inga bilar där, alla ljud är utestängda. Grannen som inte tror på spöken och brukar håna sånt vill aldrig mer gå med mig dit, när dom flyttat hit så gick vi en runda för att han skulle få se skogsvägarna, han blev pinknödig och gick bakom ett buskage där i kanten, jag gick sakta bortåt och plötsligt kom han springande, likblek i ansiktet med ett "jag måste hem". Jag vet inte vad han såg, han har aldrig nämnt något och att få se honom springa var en rejäl nyhet, det gör han aldrig.
Jag har huggit vindfällen där till ved och även kört skotare rätt igenom för att hämta veden och jag får vara där, det som finns där vet nu att jag aldrig hugger nåt levande eller avviker från vägen med maskiner, tydligen är det helt okej att jag städar, det var definitivt inte okej första gången men då hade jag ett samtal med någon jag inte såg och sen var det okej.

.

Den historien gav mig rysningar över hela kroppen! Kanske för att den påminner lite om "min" skogsdunge..

 

[avslutat medlemskap]

Den historien gav mig rysningar över hela kroppen! Kanske för att den påminner lite om "min" skogsdunge..

Det lustiga är att jag dras dit, alla andra avskyr platsen eller är helt enkelt rädda för att besöka den men jag fikar gärna där och bara ÄR, jag vet att någon/något finns där och vakar över den och den/det kanske vill säga mig någonting. Känslan där är ett lugn, liksom att flyta bort lite från verkligheten men ändå vara helt medveten, skitsvårt att förklara och som sagt, INGEN vill följa med dit igen. Kanske bör jag övernatta där för att få veta?

Inte ens vildsvinen har varit där eller i närheten annars har dom bökat överallt men följer man deras spår så går dom i en ring runt stället men aldrig närmare än c:a 100 meter från början på dungen.

 

[Umbria]

Det lustiga är att jag dras dit, alla andra avskyr platsen eller är helt enkelt rädda för att besöka den men jag fikar gärna där och bara ÄR, jag vet att någon/något finns där och vakar över den och den/det kanske vill säga mig någonting. Känslan där är ett lugn, liksom att flyta bort lite från verkligheten men ändå vara helt medveten, skitsvårt att förklara och som sagt, INGEN vill följa med dit igen. Kanske bör jag övernatta där för att få veta?

Inte ens vildsvinen har varit där eller i närheten annars har dom bökat överallt men följer man deras spår så går dom i en ring runt stället men aldrig närmare än c:a 100 meter från början på dungen.

Det låter jättespännande ju! Jag skulle lugnt kunna följa med dig dit, dagtid iaf

 

[avslutat medlemskap]

Det låter jättespännande ju! Jag skulle lugnt kunna följa med dig dit, dagtid iaf

Tänk dig platsen med granarna som en helt plan yta, på ena sidan berg, på andra sidan ett kärr och så dimma som kommer smygande från kärret som är så tät att den går att ta på.
Jag har upplevt detta inte bara en gång när jag suttit där och då är det helt tyst också, inte ens vinden i trädtopparna hörs och när jag gått därifrån finns ingen dimma nånstans, när jag tittat tillbaks är dimman borta. Mystiskt och magiskt var ordet.

 

[lethal_smile]

Jag har väl aldrig trott på spöken, andar eller liknande. Men det var innan vi flyttade till en gård vi hyrde innan. Där finns ett skogsparti mitt emot insläppet till hästhagen där jag får en stark obehagskänsla ifrån! Fler har sagt samma sak så det är inte bara jag.. Känslan jag får är att där finns något som hatar mig djupt och vill mig illa. Jag skulle nog vilja veta vad som har hänt där, gammal offerplats, eller ett hemskt mord?

Igenkänning på det! Var med om något liknande när jag var yngre, men jag vet inte om det hänt något på platsen tidigare eller om det var en varning för vad som skulle hända. I närheten av där jag bor finns det en liten skogsdunge med ett boningshus (känner personen som bor där, skulle nog kalla hen speciell). Iaf så var jag och en vän till mig ute och gick, och under rundan passerade vi huset i dungen. När vi var i höjd med huset så fick båda en ordentlig obehagskänsla och vi båda började springa för glatta livet hemåt. Vi pratade aldrig om det igen, och jag har båda gått och ridit förbi huset flera gånger utan att uppleva den känslan igen. Men så för några år sedan så var jag hemma och skulle gå och lägga mig, gick ut (vet inte varför, då det räcker med att öppna dörren en liten bit) för att låsa dörren när jag kände något liknande den gången i dungen. Morgonen efter fick vi reda på att personen som bor i dungen skjutit ihjäl någon i självförsvar…

Kände mig helt lugn nattetid mitt på Manhattan, men att exempelvis gå runt vår lilla sjö själv på dagen känns helt vidrigt!

Känner verkligen igen mig på detta! Kände mig säkrare i NYC mitt i natten än vad jag gör i städer här hemma.

 

[Casteloro]

Kan inte bidra, men puttar upp denna!

 

[lethal_smile]

Visserligen inte i skogen, mer i närheten av en dunge, men såg en räv och fyra rådjur på nära håll under kvällens promenad Aldrig sett en räv på så nära håll innan, och rådjuren stod länge och kollade på oss.

 

[Fideli]

Inte något övernaturlig på något vis, men många magiska stunder!
Bla när jag och en kompis var ute och red och försökte hitta lite nya stigar i skogen. Plötsligt ropade min kompis "Ta fram kameran! Det står en vit älg här!" och mycket riktigt, när jag rundade busken så stod en vit älg, med en stor krona bara ca 15 meter ifrån oss. Den blev lite rädd och travade iväg en bit, men den var samtidigt nyfiken och hästarna var också både oroliga och väldigt nyfikna, så vi cirklade runt varandra ett bra tag och jag lyckades få någon bild, men den blev inte särskilt bra, man ser en suddig vit fläck mellan några träd...

En annan gång var jag ute och red själv och hade inte riktigt koll på hur fort det faktiskt blev mörkt på kvällen och hade inte tagit pannlampan, så på hemvägen var det riktigt mörkt. Rider på en liten stig på nedre delen av ett berg och hör plötsligt ett konstigt "skrikande" ljud nedanför oss i skogen, jag vet hur skällande rådjur låter och det var inte ett sådant ljud, mer som någon slags fågel, men ändå inte riktigt. Räv? Kanske, men inte riktigt rätt det heller tyckte jag. Ljudet fortsatte och jag funderade på vad det kunde vara och ännu märkligare blev det när jag märkte att djuret följde efter oss. Kunde ju inte se ett smack eftersom det var så mörkt, men det fortsatte att låta då och då, så det var tydligt att det gick strax bakom oss, några meter nedanför stigen, följde efter oss hela vägen till stallet, ca 800 meter. Hästen var förstås orolig, men allt gick bra och när jag sadlade av och fixade med hästen på stallgången, så hörde jag att djuret var vid ridstigen precis ovanför stallet och höll sig kvar där ända tills jag var klar i stallet. När jag kom hem så googlade jag djurläten och det visade sig att det var ett lodjur! Så jäkla häftigt! Det är verkligen ett djur jag är fascinerad av och jag vet att det finns några uppe på berget, vi ser massor av spår på vintern, men jag har bara lyckats se ett djur en enda gång och då sprang det snabbt över vägen framför bilen, så man hann ju inte se det särskilt tydligt... De är ju så skygga så jag tycker verkligen att det var en magisk upplevelse att få vara med om att det går bredvid en en så lång bit.

 

[Efwa]

Inte något övernaturlig på något vis, men många magiska stunder!
Bla när jag och en kompis var ute och red och försökte hitta lite nya stigar i skogen. Plötsligt ropade min kompis "Ta fram kameran! Det står en vit älg här!" och mycket riktigt, när jag rundade busken så stod en vit älg, med en stor krona bara ca 15 meter ifrån oss. Den blev lite rädd och travade iväg en bit, men den var samtidigt nyfiken och hästarna var också både oroliga och väldigt nyfikna, så vi cirklade runt varandra ett bra tag och jag lyckades få någon bild, men den blev inte särskilt bra, man ser en suddig vit fläck mellan några träd...

En annan gång var jag ute och red själv och hade inte riktigt koll på hur fort det faktiskt blev mörkt på kvällen och hade inte tagit pannlampan, så på hemvägen var det riktigt mörkt. Rider på en liten stig på nedre delen av ett berg och hör plötsligt ett konstigt "skrikande" ljud nedanför oss i skogen, jag vet hur skällande rådjur låter och det var inte ett sådant ljud, mer som någon slags fågel, men ändå inte riktigt. Räv? Kanske, men inte riktigt rätt det heller tyckte jag. Ljudet fortsatte och jag funderade på vad det kunde vara och ännu märkligare blev det när jag märkte att djuret följde efter oss. Kunde ju inte se ett smack eftersom det var så mörkt, men det fortsatte att låta då och då, så det var tydligt att det gick strax bakom oss, några meter nedanför stigen, följde efter oss hela vägen till stallet, ca 800 meter. Hästen var förstås orolig, men allt gick bra och när jag sadlade av och fixade med hästen på stallgången, så hörde jag att djuret var vid ridstigen precis ovanför stallet och höll sig kvar där ända tills jag var klar i stallet. När jag kom hem så googlade jag djurläten och det visade sig att det var ett lodjur! Så jäkla häftigt! Det är verkligen ett djur jag är fascinerad av och jag vet att det finns några uppe på berget, vi ser massor av spår på vintern, men jag har bara lyckats se ett djur en enda gång och då sprang det snabbt över vägen framför bilen, så man hann ju inte se det särskilt tydligt... De är ju så skygga så jag tycker verkligen att det var en magisk upplevelse att få vara med om att det går bredvid en en så lång bit.

Fantastiskt!!!

Vi har sett lodjur här också. Vilket privilegium det är!