Har ni sett något märkligt i skogen?

Även jag känner en fullt normalintelligent och sansad person som säger sig ha haft en gråtomte i sitt stall under en period. En vänligt sinnad en.
Nu på älgjakten berättade några av mina kompisar att för många år sedan bodde dom i en stuga inne på jaktmarken som en släkting till en av dom hade ägt .Han avled när jag jagat några år så det var mitten på 80 talet och dom bodde i hans stuga och en kväll när dom lagt sig och en av killarna vaknade av att det stod en man mitt på golvet och han väckte släktingen till den förre ägaren och han satt sig upp och tittade på mannen mitt på golvet och sa det är ju förre ägaren fast han sa hans namn och sedan somnade om igen som inget hänt och ingen av dom killarna brukar dra rövarhistorier
 
Jag har en djup fascination för skogen. Det är något trollskt och magiskt över den.
Tyvärr bor jag inte vid någon djup skog men har inte så långt till skogen. Är där dock alldeles för sällan.
Jag kan dock tänka mycket på vad skogarna skulle kunna gömma. Tycker det är spännande. Så nu undrar jag om du har sett eller märkt av något märkligt skogen?
Flera gånger när jag har varit i skogen har jag känt en påträngande känsla av att något/någon närmar sig och jag måste vända mig om för att se om det kommer någon, det har det aldrig gjort. Speciellt en skog upplever jag mig inte välkommen i. Den där känslan av harmoni och lugn har jag aldrig upplevt ensam i en skog, däremot om jag har någon med mig så att jag blir lite distraherad är det ok. Jag trivs bättre på stranden!
Lite OT men;
För ett par år sedan jobbade jag hos en rullstolsburen person. Här sprang jag runt på nätterna flera gånger då jag vaknade av att någon ofta sprang förbi min säng, genom hallen. Jag vaknade och sprang efter... genom vardagsrummet, genom hallen och sedan försvann ut genom väggen istället för att vika av mot toaletten. Jag har också pratat med någon som jag hört och känt ställt sig bakom mig... ingen där. Jag trodde jag börjat hallucinera och pratade med en familjemedlem i huset. Då berättade denne att den brukade få följe på hundpromenaderna i skogen.
Jag har varit med om lite andra saker men det blir lite ot.
 
Det mest spännande jag sett i skogen var när jag och några föredetta kollegor hittade en avliden man under en ridtur. Inte så himla kul.

I övrigt älskar jag skogen, tycker den är fantastiskt vacker.
 
Jag trivs i skogen, framförallt med häst. Det finns dock två platser som jag håller mig ifrån, det ena är ett "berg" med något som de gamla kallade för "vargdalar" och att man skulle passa sig för dessa. Jag minns inte varför men det var inte vår plats att besöka.
Det andra är ett ödehus som jag känner mig väldigt ovälkommen vid, hästarna bryr sig inte när vi passerar så det är min hjärna som spökar.

Annars är naturen magisk med konstverken som den bjuder på :heart
 
Jag har väl aldrig trott på spöken, andar eller liknande. Men det var innan vi flyttade till en gård vi hyrde innan. Där finns ett skogsparti mitt emot insläppet till hästhagen där jag får en stark obehagskänsla ifrån! Fler har sagt samma sak så det är inte bara jag.. Känslan jag får är att där finns något som hatar mig djupt och vill mig illa. Jag skulle nog vilja veta vad som har hänt där, gammal offerplats, eller ett hemskt mord?

Å andra sidan har jag upplevt ett djupt välbehag på andra platser i olika skogar, men det har jag inte reflekterat över så mycket. Finns bl.a en gammal stig som jag tror har varit landsväg en gång i tiden i många år. Känner mig väldigt välkommen och efterlängtad där.

Ska tillägga att jag som minst 4:e generationens smålänning känner mig naken och vilse om jag inte har skog omkring mig. Visst är skåne vackert, men bosätta mig där? Nej, tack!
Detta tycker jag är intressant. Hur en förhållandevis lik plats (behöver inte vara en skog som i detta fallet, kan
Vara en byggnad eller vad som helst). Två till synnes lika platser kan skilja sig kopiöst från varandra beroende på hur man upplever dem. Sällan är en plats helt neutral även fast många av oss kanske upplever platsen som sådan.
Jag älskar skogen men inte alla skogar. En skog vill jag aldrig mer gå in i. Någonsin.
 
Jag är ofta ensam uppe i vår stuga i Roslagen och många av mina vänner undrar hur tusan jag vågar vara där själv när det blir bäckmörkt. Jag undrar vad dom tror ska hända, att ett rådjur traskar över tomten? :D Jag har också haft kräftskivor där vi gått ner till stranden genom skogen mitt i natten, och mina vänner är livrädda. Om det nu skulle stå en mördare bakom ett träd så lär han liksom ha stått där några dagar innan någon passerat :p Helt ologiskt. Nu ska jag inte säga att jag är dökaxig själv, jag kollar mycket på skräckfilmer och är aningens mörkrädd oavsett om jag befinner mig i skogen eller hemma i min etta i stan. Men just skogen i sig känns väl rent logiskt som världens tryggaste plats, särskilt i Roslagen där vi inte har så värst många större rovdjur.

(Nu har läget dock ändrats lite på grund av en inbrottsvåg på gatan där förövaren inte stjäl någonting utan enbart plockar runt med saker :nailbiting: Sorry för OT)
Vadå "plockar runt saker"??
 
Jag bor i kanten på milsvida skogar och här finns massor med stigar att gå vilse på, tom. orienterare har kommit vilse för kompassen är lite opålitlig på vissa ställen men det beror på malmådror i berget. En granne som bott här i över 40 år hittade plötsligt inte längre i bärskogen där hon gått varenda år och många gånger om året dessutom. Det har hänt henne flera gånger och hennes granne har också varit med alla gångerna, båda orienterar också men helt plötsligt stämmer ingenting just där på ett stycke, nu vet dom att det är bara att invänta skymningen för då är platsen sig själv igen.

Jag är mycket i skogen, älskar den och älskar djuren också och nu är dom så vana vid mig så dom har slutat brytt sig, dom vet tom. var jag bor och passerar min gårdsplan ibland och rådjuren betar av "gräsmattan" så den klipper jag sällan. I skogen är jag både i dagsljus och kolmörker, det är så mysigt att ta en kvällspromenad på skogsvägen med hela universum ovanför huvudet och om jag har tur så händer det att jag får sällskap av en älg också. :love:

Här ovanför mig i skogen finns en plan markbit där inga träd växer, en bit bortom den är det också en bit plan mark stor som en fotbollsplan där det växer gigantiska granar, dom växer formligen ihjäl sig och duger bara som brännved OM nu någon skulle kunna hugga ner dom utan att alla maskiner havererar. Det är en bit mark utan djurstigar, det går inte att rida genom den för hästarna vägrar, radiolurarna tystnar och motorsågen krånglar och fast stora landsvägen går en bit bort hörs inga bilar där, alla ljud är utestängda. Grannen som inte tror på spöken och brukar håna sånt vill aldrig mer gå med mig dit, när dom flyttat hit så gick vi en runda för att han skulle få se skogsvägarna, han blev pinknödig och gick bakom ett buskage där i kanten, jag gick sakta bortåt och plötsligt kom han springande, likblek i ansiktet med ett "jag måste hem". Jag vet inte vad han såg, han har aldrig nämnt något och att få se honom springa var en rejäl nyhet, det gör han aldrig.
Jag har huggit vindfällen där till ved och även kört skotare rätt igenom för att hämta veden och jag får vara där, det som finns där vet nu att jag aldrig hugger nåt levande eller avviker från vägen med maskiner, tydligen är det helt okej att jag städar, det var definitivt inte okej första gången men då hade jag ett samtal med någon jag inte såg och sen var det okej.

När jag högg vindfällen där så fikade jag och satt lutad mot en gigantisk gran och somnade (händer ALDRIG på dan) och hade den skummaste drömmen ewer, en sån där dröm som inte ska bli återberättad utan troligen bara är ren information om då, nu och framtid så den håller jag för mig själv. Den är bara till för mig.


Apropå "se konstiga saker" så har jag ett sjätte sinne för gamla husgrunder och stigar som är igenvuxna sen hur länge sen som helst.
 
Försöker tillbringa minst 1 timme om dagen i skogen.
Är gravid och sjukskriven 50 % p.g.a. stress.
Har en specifik plats jag kör till med hunden.
Där stannar jag bara upp och njuter av den totala tystnaden. Helt underbart. Får sånt lugnt och laddar mina batterier.
Är så vackert med orörd gammelskog.
I bakgrunden hör man hur en gren knäcks, kanske ett rådjur?
30 min senare hör man några vildsvin grymta/skria.
En nötskrika sitter på en sten och spelar
Nu är det så vackert med alla höstfärger och svampar.

Konstigaste jag sett i skogen.
Minns ni Blair witch project?
Ganska kort efter jag sett den på bio så stötte jag på ett träd där någon hade hängt upp pinngubbar precis som från filmen. Var första gången jag red i den delen av skogen. Ni kan tro att jag ganska snabbt red där ifrån hehe. Var nog inte mer än 15 år då.
 
Ah, en sak jag upplevt men det kan, och är troligast, att jag mer upptäckt saker runt som jag tolkat.

Vi har massa militärvägar i området och det är så jäkla fina vägar att vara på med hästarna. I en svacka tittar jag till höger och säger till min ridkompis "Men, jag är säker på att det stod ett torp här förra gången jag var här". Förra gången var alltså första gången jag var där någonsin.
Nu var det inget torp alls där.

Jag och brorsan åkte ut samma väg senare och jag sa till honom att jag är så jäkla säker på att det stod ett torp där första gången jag var förbi med hästen. Han kollade upp det på en app och visst sjutton hade det stått ett litet torp där för ca 100 år sedan!

Men, jag tror att jag snarare tolkade omgivningen för det är i nedre svackan skyddat för vind och väder samt en liten å rinnande genom. Dessutom står det jäkligt gamla äppelträd i svackan. Kanske inte så gamla som torpet skulle varit dock.
Jag såg nog för mitt inre hur torpet stod där men det var så förvånande att det inte stod där nästa gång.
 
Jag var helt enkelt inte välkommen just där. Eller vi, vi var 4 personer. Vi hade gått genom skog och kom fram till en glänta. Så fort vi steg in i gläntan blev vi utschasade. Det var en extremt obehaglig upplevelse och vi sprang med dessa väsen efter oss. Det intressanta var att vi sa inte ett ord till varandra, varken i skogen eller i gläntan, vi sprang mot vägen, under tystnad, jag hade panik. Innan vägen fanns en stenmur. Jag ramlade lite innan stenmuren ungefär samtidigt som de andra kom över muren och vände sig mot mig. Från att allt ha varit helt tyst skrek de i kör "snabba dig, de kommer!". Så fort jag kom över stenmuren försvann allt. Vi har aldrig pratat om händelsen med varandra förutom en gång och då pratade jag med min dåvarande bästa kompis som var med. Jag berättade vad jag såg, dessa människor/spöken, jag såg de verkligen, medan hon såg ingenting men hon fick en sådan enorm känsla av att vara ovälkommen. Hon berättade också att vi fyra hade ritat nästan direkt efter händelsen, men jag minns inte det alls. Idag vill hon eller de andra aldrig ens yppa händelsen. Jag vill gärna berätta och åka tillbaka för att se vad som sker men hon vägrar. Jag har också försökt få hjälp av det okända men de är inte intresserade då de inte gör program om utomhusmiljöer.

Jag har senare läst på att i skogen fanns många snapphanar och svenskar när det krigades mot "skåne". http://blog.svd.se/historia/2011/11/29/gransbygdselandet-exemplet-markaryd/

Enligt en äldre man (som nu är död), han kunde aldrig om historia i området, så var det inte konstigt att vi inte var välkomna på slagfältet. Denna skog låg precis på gränsen till skåne, bokstavligt talat.
 
Vadå "plockar runt saker"??

Det har varit inbrott i några hus på gatan, och några hus på gatan bredvid nu under sensommar och höst. Ingenting har som sagt stulits men vissa saker har bytt plats lite inne i husen. När jag var uppe förra helgen så berättade min granne att någon varit uppe på hans veranda och plockat ut värmeljusen ur ljushållarna och bara ställt dom precis bredvid. Jag sa att det låter ju som att det är någon som letar efter någonting specifikt, eller så är det någon som är lite knäpp. Det var först när det blev mörkt på kvällen som jag tänkte lite närmare på det sistnämnda alternativet :nailbiting:
 
Det har varit inbrott i några hus på gatan, och några hus på gatan bredvid nu under sensommar och höst. Ingenting har som sagt stulits men vissa saker har bytt plats lite inne i husen. När jag var uppe förra helgen så berättade min granne att någon varit uppe på hans veranda och plockat ut värmeljusen ur ljushållarna och bara ställt dom precis bredvid. Jag sa att det låter ju som att det är någon som letar efter någonting specifikt, eller så är det någon som är lite knäpp. Det var först när det blev mörkt på kvällen som jag tänkte lite närmare på det sistnämnda alternativet :nailbiting:
Fy vad obehagligt! Blir nyfiken om varför O_o:nailbiting:
 
När jag var uppe förra helgen så berättade min granne att någon varit uppe på hans veranda och plockat ut värmeljusen ur ljushållarna och bara ställt dom precis bredvid. Jag sa att det låter ju som att det är någon som letar efter någonting specifikt, eller så är det någon som är lite knäpp.
Letar efter en undangömd nyckel? :)
 
Letar efter en undangömd nyckel? :)

I grannens fall, absolut! I de andra fallen har personen brutit sig in.
Fy vad obehagligt! Blir nyfiken om varför O_o:nailbiting:

Håller helt med :nailbiting: Stockholm växer, därav även dess problem. Det här området som varit skyddat ute på landet, där alla har lämnat ytterdörren öppen när man gått hemifrån, kommer nog ändras inom kort. Jag sa till pappa att vi borde skaffa larm nu åtminstone. Vi har ju egentligen inget av värde i stugan, det dyraste skulle väl vara att fixa en uppbruten dörr :D Men det är väl mest för att skrämma bort eventuella försök av närmanden.
 
När jag var uppe förra helgen så berättade min granne att någon varit uppe på hans veranda och plockat ut värmeljusen ur ljushållarna och bara ställt dom precis bredvid. Jag sa att det låter ju som att det är någon som letar efter någonting specifikt, eller så är det någon som är lite knäpp. Det var först när det blev mörkt på kvällen som jag tänkte lite närmare på det sistnämnda alternativet :nailbiting:
Inbrottstjuvar kan flytta på saker utomhus för att se om man är bortrest. T.ex. lägga en sten framför dörren, flytta saker så de står på fel plats. Är man hemma så flyttar man ju tillbaks sakerna.
 
I grannens fall, absolut! I de andra fallen har personen brutit sig in.


Håller helt med :nailbiting: Stockholm växer, därav även dess problem. Det här området som varit skyddat ute på landet, där alla har lämnat ytterdörren öppen när man gått hemifrån, kommer nog ändras inom kort. Jag sa till pappa att vi borde skaffa larm nu åtminstone. Vi har ju egentligen inget av värde i stugan, det dyraste skulle väl vara att fixa en uppbruten dörr :D Men det är väl mest för att skrämma bort eventuella försök av närmanden.

Jaa tänk om man kommer dit och så är det någon annan som flyttat in/gömmer sig där. :nailbiting:
 

Liknande trådar

Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 390
Kropp & Själ Jag väljer att skriva det här inlägget här, då jag trots allt är lite "halvanonym" här. I alla fall så till vida att jag inte är öppen...
2 3 4
Svar
69
· Visningar
7 389
Senast: Blyger
·
Kultur Vilken är den bästa filmen ni någonsin sett? Behöver inte vara kvalitetsmässigt bra utan kan vara bra av anledningar ni själv väljer...
3 4 5
Svar
97
· Visningar
4 283
Hästvård Hej! Mitt vuxna islandshäst sto på 12 år har för några månader sedan påvisat ”svaga” bakknän och ”problem” med patellan. Vi har...
Svar
9
· Visningar
602
Senast: tara
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Kattsnack 11 🐈‍⬛🐈
  • Uppdateringstråd 30
  • Stillsam sysselsättning?

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp