Jag bor i kanten på milsvida skogar och här finns massor med stigar att gå vilse på, tom. orienterare har kommit vilse för kompassen är lite opålitlig på vissa ställen men det beror på malmådror i berget. En granne som bott här i över 40 år hittade plötsligt inte längre i bärskogen där hon gått varenda år och många gånger om året dessutom. Det har hänt henne flera gånger och hennes granne har också varit med alla gångerna, båda orienterar också men helt plötsligt stämmer ingenting just där på ett stycke, nu vet dom att det är bara att invänta skymningen för då är platsen sig själv igen.
Jag är mycket i skogen, älskar den och älskar djuren också och nu är dom så vana vid mig så dom har slutat brytt sig, dom vet tom. var jag bor och passerar min gårdsplan ibland och rådjuren betar av "gräsmattan" så den klipper jag sällan. I skogen är jag både i dagsljus och kolmörker, det är så mysigt att ta en kvällspromenad på skogsvägen med hela universum ovanför huvudet och om jag har tur så händer det att jag får sällskap av en älg också.
Här ovanför mig i skogen finns en plan markbit där inga träd växer, en bit bortom den är det också en bit plan mark stor som en fotbollsplan där det växer gigantiska granar, dom växer formligen ihjäl sig och duger bara som brännved OM nu någon skulle kunna hugga ner dom utan att alla maskiner havererar. Det är en bit mark utan djurstigar, det går inte att rida genom den för hästarna vägrar, radiolurarna tystnar och motorsågen krånglar och fast stora landsvägen går en bit bort hörs inga bilar där, alla ljud är utestängda. Grannen som inte tror på spöken och brukar håna sånt vill aldrig mer gå med mig dit, när dom flyttat hit så gick vi en runda för att han skulle få se skogsvägarna, han blev pinknödig och gick bakom ett buskage där i kanten, jag gick sakta bortåt och plötsligt kom han springande, likblek i ansiktet med ett "jag måste hem". Jag vet inte vad han såg, han har aldrig nämnt något och att få se honom springa var en rejäl nyhet, det gör han aldrig.
Jag har huggit vindfällen där till ved och även kört skotare rätt igenom för att hämta veden och jag får vara där, det som finns där vet nu att jag aldrig hugger nåt levande eller avviker från vägen med maskiner, tydligen är det helt okej att jag städar, det var definitivt inte okej första gången men då hade jag ett samtal med någon jag inte såg och sen var det okej.
När jag högg vindfällen där så fikade jag och satt lutad mot en gigantisk gran och somnade (händer ALDRIG på dan) och hade den skummaste drömmen ewer, en sån där dröm som inte ska bli återberättad utan troligen bara är ren information om då, nu och framtid så den håller jag för mig själv. Den är bara till för mig.
Apropå "se konstiga saker" så har jag ett sjätte sinne för gamla husgrunder och stigar som är igenvuxna sen hur länge sen som helst.