Har ni sett något märkligt i skogen?

[Singoalla]

Jag har hört historier om Martebo myr på Gotland av personer som vanligtvis är väldigt skeptiskt inställda till övernaturliga fenomen. Jag har velat åka ut dit när jag varit på besök och undersöka det själv, men ingen utan dem vill åka dit igen och visa mig.

 

[athena_arabians]

Två alldeles nästan nyfödda rådjurskid med sin mamma
Snälla hästen stod blickstilla och tittade hon med

klassificeras väl inte under kategorin märkligt men lite magiskt var det faktiskt

Jag har aldrig sett så mycket vilt som jag såg när jag var ute och red. Hästen brydde sig inte ett dugg, hon var inte rädd för vare sig älgar eller rådjur. Vatten var en annan femma...

 

[athena_arabians]

Jag är oftast ensam uppe i vår stuga i Roslagen och många av mina vänner undrar hur tusan jag vågar vara där själv när det blir bäckmörkt. Jag undrar vad dom tror ska hända, att ett rådjur traskar över tomten? Jag har också haft kräftskivor där vi gått ner till stranden genom skogen mitt i natten, och mina vänner är livrädda. Om det nu skulle stå en mördare bakom ett träd så lär han liksom ha stått där några dagar innan någon passerat Helt ologiskt. Nu ska jag inte säga att jag är dökaxig själv, jag kollar mycket på skräckfilmer och är aningens mörkrädd oavsett om jag befinner mig i skogen eller hemma i min etta i stan. Men just skogen i sig känns väl rent logiskt som världens tryggaste plats, särskilt i Roslagen där vi inte har så värst många större rovdjur.

(Nu har läget dock ändrats lite på grund av en inbrottsvåg på gatan där förövaren inte stjäl någonting utan enbart plockar runt med saker Sorry för OT)

Som sagt, det finns inget i skogen som vill en illa (jag räknar inte skumma människor dit). Ska jag gå off road mitt i natten (mitt jobb är lite märkligt som sagt) vill jag dock ha pannlampa. Det är så jobbigt att få grenar i ansiktet.

 

[Snowball]

Jag har aldrig sett så mycket vilt som jag såg när jag var ute och red. Hästen brydde sig inte ett dugg, hon var inte rädd för vare sig älgar eller rådjur. Vatten var en annan femma...

Älgar gick det sisådär med efter att jag kom i samlad galopp runt en liten kurva och möter två unga älgar som också var ute och motionerade
Vet inte vem som blev räddast hästen eller älgarna

 

[Singoalla]

Som sagt, det finns inget i skogen som vill en illa (jag räknar inte skumma människor dit). Ska jag gå off road mitt i natten (mitt jobb är lite märkligt som sagt) vill jag dock ha pannlampa. Det är så jobbigt att få grenar i ansiktet.

Skumma människor är det jag är lite orolig för ute vid stugan just nu, men sanningen är ju att det finns betydligt fler skumma människor bara i mitt eget lägenhetshus här i stan Och faktiskt skogarna runt omkring, många hemlösa driver runt här (vilka sannolikt är harmlösa, men man vet aldrig) så jag ger mig inte in i mörkret i onödan.

Åh, vad jag saknar skogen just nu!

 

[purity_666]

En skog som en inte vill besöka?

http://creepyghost.blogg.se/2016/october/hoia-baciu-skogen-rumaniens-bermudatriangeln-2.html


https://www.expressen.se/allt-om-resor/hemsokta-skogen-far-det-att-krypa-i-skinnet/

Självmordsskogen är nog inte allt för trevlig heller. Om inte annat för att man kan träffa på människor som precis begått självmord. Man säger också att skogen är hemsökt. Förr i tiden tog man ut familjens äldsta kvinnor i skogen och lämnade dom för att dö där. Det var för att familjen var så fattig så de hade inte råd att ha dom kvar.

https://www.atlasobscura.com/places/aokigahara-suicide-forest
http://mentalfloss.com/article/73288/15-eerie-things-about-japans-suicide-forest

 

[athena_arabians]

Skumma människor är det jag är lite orolig för ute vid stugan just nu, men sanningen är ju att det finns betydligt fler skumma människor bara i mitt eget lägenhetshus här i stan Och faktiskt skogarna runt omkring, många hemlösa driver runt här (vilka sannolikt är harmlösa, men man vet aldrig) så jag ger mig inte in i mörkret i onödan.

Åh, vad jag saknar skogen just nu!

Kom hit, jag ska snart ut. Det är strålande solsken och det borde finnas trattkantareller kvar dit jag ska

Det är dessutom berget där tomten bor (jag är uppvuxen med att tomten kommer från Gångaberget).

 

[Anders]

Skumma människor är det jag är lite orolig för ute vid stugan just nu, men sanningen är ju att det finns betydligt fler skumma människor bara i mitt eget lägenhetshus här i stan Och faktiskt skogarna runt omkring, många hemlösa driver runt här (vilka sannolikt är harmlösa, men man vet aldrig) så jag ger mig inte in i mörkret i onödan.

Åh, vad jag saknar skogen just nu!

Finns det hemlösa som bor i skogarna runt Stockholm?

 

[tanten]

Även jag känner en normalfuntad person som sett en vette. Då var han i yngre tonåren, idag är han 65 och han hävdar ännu att han är säker. Men precis som din mor talar han inte gärna om det.

Vetten stod vid grinden till gården där han bodde. De hade ögonkontakt för ett ögonblick innan vetten knallade vidare.

Även jag känner en fullt normalintelligent och sansad person som säger sig ha haft en gråtomte i sitt stall under en period. En vänligt sinnad en.

 

[Narcissa]

Märkliga och magiska möten kan vara precis vad som helst. Det behöver inte vara något övernaturligt. Jättespännande att läsa vad ni skriver.
jag tycker man känner en ständig närvaro i skogen. Jag känner mig ofta iakttagen. Tänker att det är träden och djuren som är så närvarande.

 

[Singoalla]

Finns det hemlösa som bor i skogarna runt Stockholm?

Ja Är det en nyhet för någon?

Sen ska jag väl rätta mig själv och skriva "skogsdungarna" och inte skogarna efter att en fd. lantis skrattat åt mig här om dagen när jag kallat vissa områden för "skog"

 

[Singoalla]

Kom hit, jag ska snart ut. Det är strålande solsken och det borde finnas trattkantareller kvar dit jag ska

Det är dessutom berget där tomten bor (jag är uppvuxen med att tomten kommer från Gångaberget).

Strålande sol här med, och ändå sitter man här inomhus med sin laptop och jobbar

 

[athena_arabians]

Strålande sol här med, och ändå sitter man här inomhus med sin laptop och jobbar

 

[Raderad medlem 94602]

Kan tillägga (utan att förminska någons rädsla, den har man rätt att känna) att jag förstår inte varför någon är rädd för skogen. Det finns inget där som medvetet vill en illa. Risker finns naturligtvis men de är ganska lätta att förebygga: ha koll på hunden pga björn, de som blir attackerade av björnar har oftast haft hund med sig, ha vett att inte gå mellan någon djurmamma och deras ungar, veta vad man ska göra om man nu blir attackerad av något djur, ha bra kläder och mat/vatten samt laddad mobil om man går vilse osv.

Jag har sett ställen som är svåra att ta sig till (dvs off road helt utan stigar) som är så vackra att jag nästan börjat gråta. Skogen är magisk i sig själv och jag skulle inte vilja missa de otroliga upplevelser jag haft där.

*hmm, jag måste nog ut en sväng idag *

Jag har total älgskräck efter att jag med familj blev jagad av en ilsken ko med två fjolårskalvar. Vi undkom med nöd och näppe tack vare en smal spång med räcken som vi hann över
Jag var väl ca 7 då och min lillebror bara 4. Mamma sprang med honom i famnen.

 

[Aliche]

Jag har total älgskräck efter att jag med familj blev jagad av en ilsken ko med två fjolårskalvar. Vi undkom med nöd och näppe tack vare en smal spång med räcken som vi hann över
Jag var väl ca 7 då och min lillebror bara 4. Mamma sprang med honom i famnen.

Jag har blivit jagad av en ilsken älg när jag var ute och red, skräckupplevelse för satan så fort de springer! Har efter det stor respekt/lite rädd för älg.

 

[tanten]

Skogen är för mig den främsta platsen för trygghet och ro. Behöver jag läka själen är skogen bästa stället.

Magi och märkliga ting i skogen är mest sådant som fascinerar. En växt på '"fel" ställe. En svamp som aldrig växt just på den platsen förut. Spår efter djuren. Efter människor. Gamla kolbottnar, gamla kojställen. Vägar som inte längre används.
Platser med mäktiga stenblock inlandsisen lämnat efter sig.

De skogar jag rör mig i känner jag som min egen ficka. Vet vid vilken sten det alltid finns svamp. Vid vilket stort träd det alltid ligger kottar eftersom fåglarna använder det som städ. Var det kan växa en viss sorts blomma eller växt.

Jag känner ingen annan närvaro i skogen än just skogen. Men vid boplatser och hus kan jag känna ro eller obehag. Aldrig i naturen.

 

[Sleepy]

Jag har aldrig sett så mycket vilt som jag såg när jag var ute och red. Hästen brydde sig inte ett dugg, hon var inte rädd för vare sig älgar eller rådjur. Vatten var en annan femma...

Åh jag med. Älskar att möta vilt när jag sitter på hästen, känner mig aldrig så mycket som en del av naturen som då, eftersom viltet inte reagerar på samma sätt mot en fyr(sex)bening. Såg en räv en dag, den sprang iväg en bit, vände sig om och tittade och funderade flera ggr. Så fin. En annan gång när vi utforskade nya ridvägar kom vi in i en glänta och fick syn på två stora älgar. Vi stod alla och tittade på varandra länge, innan de "älgade iväg" med stora kliv i blåbärsriset. Magiskt. Tiden stod stilla.

 

[Nixehen]

Jag har hört historier om Martebo myr på Gotland av personer som vanligtvis är väldigt skeptiskt inställda till övernaturliga fenomen. Jag har velat åka ut dit när jag varit på besök och undersöka det själv, men ingen utan dem vill åka dit igen och visa mig.

Åh! Berätta mer, det här har jag helt missat trots att jag bott här på ön i 3,5år. Låter ju superspännande!

 

[Singoalla]

Åh! Berätta mer, det här har jag helt missat trots att jag bott här på ön i 3,5år. Låter ju superspännande!

Haha! Ja, det sägs att det är ett ljusfenomen vid Martebo myr. Mitt ex tvingade ut sin pappa dit när han var 12. Dom satt och väntade i bilen hur länge som helst tills hans pappa började bli retlig och trött. Tillslut insisterade pappan på att de skulle åka hem, och när de vände om bilen så lös det upp bakom dom. Båda vände sig om och kollade ut genom fönstret på bakluckan och såg ett stort ljusklot som åkte längst vägen mot bilen. Sedan försvann det. Att mitt ex var 12 år och hade livlig fantasi var det ingen som tvivlade på, med det som skrämde familjen lite var att pappan var sammanbiten och ville aldrig prata om det igen.

Mitt ex storasyster fick senare för sig att åka ut med några kompisar dit och övernatta när dom var i senare tonåren. Jag vet inte riktigt vad som hände, men tydligen ska en av vännerna som var med inte riktigt blivit sig själv igen efter det.

Det finns en del att läsa om du googlar på Marteboljuset Både mer logiska och mer övernaturliga förklaringar på fenomenet.

 

[Hoarfrost]

Jag var med om något "konstigt" men som förmodligen bara var någon slags grupptrycksgrej kombinerat med trötthet en gång när jag var på skolresa med min klass till en fältstation i skogarna i småland.
De flesta i min klass var inte alls vana vid skogen, själv har jag sedan barnsben vandrat runt i olika sorters skogar och var därmed van. På kvällen klockan 19:00 eller så fick ett gäng på 10 pers ungefär för sig att de skulle gå på promenad i skogen, jag hakade på. Det var en inte så tät skog med tätare partier och några halvbreda människostigar kombinerat med massa viltstigar som gick kors och tvärs. Inget konstigt. Vi hade väl gått en timme eller något när det började bli riktigt mörkt och resten av gänget var rejält på tårna, många sade att de såg skepnader i skogen, att de hörde väsande osv. Jag tyckte det var rätt kul att se dem jaga upp sig och kände lite ansvarskänsla för att vi överhuvudtaget skulle ta oss tillbaka till stationen igen, de andra verkade inte haft någon som helst tanke på att försöka memorera var de hade varit/gått utan tramsade mest och skrämde upp varandra.
Så gneds ett träd mot ett träd när vinden tog i lite extra och alla fick TOKPANIK och rusade som bara gps-lösa stadsbor kan göra iväg in på olika stigar. Jag stod kvar och såg mest ut såhär och hörde ljudet av mina kompisar försvinna bort. Skrattade lite för mig själv och tittade om jag kunde se de där ihopväxta träden, det var två smala tallar som vajade i vinden och gned sig. Jag stod still en stund och försökte memorera i vilka riktningar mina kompisar sprungit och var lite frustrerad eftersom jag var trött och kall och nu skulle jag förmodligen behöva leta efter dem där i skogen
Då hörde jag ett tyst väldigt försynt och skrämt "hej." bortifrån de ihopvuxna träden. Jag tittade bort dit igen och tänkte att ditåt sprang ju inte en enda av mina kompisar, är någon annan ute i skogen och går i mörkret? Jag sa i alla fall "hej?" tillbaka - man får ju inte vara oförskämd "he.." sa rösten igen ännu mer tyst och förskrämt. Jag stod bara kvar och lyssnade, var inte ens säker på att jag hört rätt. Stod kvar i kanske fem minuter till och försökte se om det var någon där, sedan lämnade jag de ihopvuxna träden och letade rätt på mina kompisar. De flesta hade hittat varandra i en dunge och var hysteriska för att de var vilse, men 3 av dem fick vi leta upp. 4 timmar senare fick jag äntligen gå och lägga mig