Har ni sett något märkligt i skogen?

[Narcissa]

Jag har en djup fascination för skogen. Det är något trollskt och magiskt över den.
Tyvärr bor jag inte vid någon djup skog men har inte så långt till skogen. Är där dock alldeles för sällan.
Jag kan dock tänka mycket på vad skogarna skulle kunna gömma. Tycker det är spännande. Så nu undrar jag om du har sett eller märkt av något märkligt skogen?

 

[Thera]

Jag har en djup fascination för skogen. Det är något trollskt och magiskt över den.
Tyvärr bor jag inte vid någon djup skog men har inte så långt till skogen. Är där dock alldeles för sällan.
Jag kan dock tänka mycket på vad skogarna skulle kunna gömma. Tycker det är spännande. Så nu undrar jag om du har sett eller märkt av något märkligt skogen?

Jag känner två (normalt) väldigt sansade personer som sett vättar.

Själv har jag aldrig sett nåt, men jag går inte i skogen själv heller, den skrämmer mig. Om jag inte sitter till häst, då går det bra..

 

[Narcissa]

Jag känner två (normalt) väldigt sansade personer som sett vättar.

Själv har jag aldrig sett nåt, men jag går inte i skogen själv heller, den skrämmer mig. Om jag inte sitter till häst, då går det bra..

Så spännande! Kan du inte berätta mer?

 

[Efwa]

Jag älskar skogen och mår så himla bra i den. Dock har jag aldrig sett något annat än djur trots att jag känner en sådan överväldigande (lycka, vemod och lugn) känsla när jag går där.

 

[Thera]

Så spännande! Kan du inte berätta mer?

Den ena är min mor och hon vill inte prata om det för hon tror inte på sånt. Det här hände när vi var små och det är först nu hon sagt nåt till oss.
Vi var på "älga-runda" (= populär sysselsättning när vi syskon höll på att riva huset, man kör omkring i skogarna och spanar efter älg och annat.)
Den stod nån meter in i skogen, hon bad pappa som körde att stanna och backa för att se efter, men då var den borta. Den hade naturfärgade kläder och hon uppfattade den först som en trädgårdstomte som nån ställt ut på skämt, men den var helt försvunnen.

Den andra jag känner såg vätten när hon var i 10-12- årsåldern och var på väg att rymma hemifrån efter ett bråk med sina föräldrar. Den kom och gick över grusvägen i mossgröna kläder. Hon vände på studs och cyklade hem.

Sa jag att jag bor i Småland och är rädd för skogen..

 

[Vinterbad]

Jag går gärna i skogen och tycker att jag har bra lokalsinne. Men det finns ett skogsparti där jag har gått kors och tvärs i kanske femton år och ändå är jag ofta helt vilse, åtminstone för en stund. Det är som om terrängen vrider sej så att jag hamnar helt fel och plötsligt är långt ifrån den punkt där jag trodde att jag var. Som tur är så är området inringat av vägar och det är inte ens en kilometer i fyrkant. Det är så mystiskt och spännande!

 

[Narcissa]

Jag går gärna i skogen och tycker att jag har bra lokalsinne. Men det finns ett skogsparti där jag har gått kors och tvärs i kanske femton år och ändå är jag ofta helt vilse, åtminstone för en stund. Det är som om terrängen vrider sej så att jag hamnar helt fel och plötsligt är långt ifrån den punkt där jag trodde att jag var. Som tur är så är området inringat av vägar och det är inte ens en kilometer i fyrkant. Det är så mystiskt och spännande!

Det är ju jättespännande! Undrar vad det är som gör att det blir så.

 

[karamelldrottningen]

Jag har en djup fascination för skogen. Det är något trollskt och magiskt över den.
Tyvärr bor jag inte vid någon djup skog men har inte så långt till skogen. Är där dock alldeles för sällan.
Jag kan dock tänka mycket på vad skogarna skulle kunna gömma. Tycker det är spännande. Så nu undrar jag om du har sett eller märkt av något märkligt skogen?

Riktig utskog är något alldeles speciellt och där är det svårt att inte bli påverkad av allt levande (och dött).

 

[Luff]

Jag går gärna i skogen och tycker att jag har bra lokalsinne. Men det finns ett skogsparti där jag har gått kors och tvärs i kanske femton år och ändå är jag ofta helt vilse, åtminstone för en stund. Det är som om terrängen vrider sej så att jag hamnar helt fel och plötsligt är långt ifrån den punkt där jag trodde att jag var. Som tur är så är området inringat av vägar och det är inte ens en kilometer i fyrkant. Det är så mystiskt och spännande!

Sådär gör jag jämt. Har gått i dessa skogar i femtio år och har aldrig koll på var jag är. Tror att jag är på ett ställe men vips så är jag femtio meter bort. Tror jag är tjugo meter från vägen åt ett håll men då är den bakom mig 70 meter bort. Tror mest det beror på mitt hopplösa lokalsinne.

 

[Pigalle]

En skog som en inte vill besöka?

http://creepyghost.blogg.se/2016/october/hoia-baciu-skogen-rumaniens-bermudatriangeln-2.html


https://www.expressen.se/allt-om-resor/hemsokta-skogen-far-det-att-krypa-i-skinnet/

 

[Raderad medlem 94602]

Jag känner två (normalt) väldigt sansade personer som sett vättar.

Själv har jag aldrig sett nåt, men jag går inte i skogen själv heller, den skrämmer mig. Om jag inte sitter till häst, då går det bra..

Även jag känner en normalfuntad person som sett en vette. Då var han i yngre tonåren, idag är han 65 och han hävdar ännu att han är säker. Men precis som din mor talar han inte gärna om det.

Vetten stod vid grinden till gården där han bodde. De hade ögonkontakt för ett ögonblick innan vetten knallade vidare.

 

[Narcissa]

En skog som en inte vill besöka?

http://creepyghost.blogg.se/2016/october/hoia-baciu-skogen-rumaniens-bermudatriangeln-2.html


https://www.expressen.se/allt-om-resor/hemsokta-skogen-far-det-att-krypa-i-skinnet/

Det är man ju inte så sugen på nä...

 

[athena_arabians]

Jag jobbar ofta i skogen (riktig skog, dvs sällan efter stigar). Så fort jag kommer ut blir jag lugn och all stress försvinner. Det är verkligen helt underbart. Aldrig att jag har varit rädd i skogen och då har jag varit där dygnets alla timmar under hela året.

Själv har jag inte sett något utöver skogens djur men pappa hade sett vad jag antar är vättar. Han jobbade också i skogen mycket.

 

[Robbansmatte2]

I skogen räcker det bra med Älgar alldeles för nära skogsbrynet och gåendes på skogsvägarna, rådjur överallt och vildsvin som bökar i hästarnas skogshage. Dessutom folk som övningsskjuter hej vilt på sina skogsstycken (tillåtet på egen mark enligt polisen).

 

[FengurLaugar]

Älskar skogen och både rider och promenerar ofta. Vi tar med barnen och hunden ut på picknick eller korvgrillning i skogen så fort i har möjlighet.

Har aldrig sett annat än skogens djur där.

 

[athena_arabians]

Kan tillägga (utan att förminska någons rädsla, den har man rätt att känna) att jag förstår inte varför någon är rädd för skogen. Det finns inget där som medvetet vill en illa. Risker finns naturligtvis men de är ganska lätta att förebygga: ha koll på hunden pga björn, de som blir attackerade av björnar har oftast haft hund med sig, ha vett att inte gå mellan någon djurmamma och deras ungar, veta vad man ska göra om man nu blir attackerad av något djur, ha bra kläder och mat/vatten samt laddad mobil om man går vilse osv.

Jag har sett ställen som är svåra att ta sig till (dvs off road helt utan stigar) som är så vackra att jag nästan börjat gråta. Skogen är magisk i sig själv och jag skulle inte vilja missa de otroliga upplevelser jag haft där.

*hmm, jag måste nog ut en sväng idag *

 

[Snowball]

Två alldeles nästan nyfödda rådjurskid med sin mamma
Snälla hästen stod blickstilla och tittade hon med

klassificeras väl inte under kategorin märkligt men lite magiskt var det faktiskt

 

[Lutten]

Jag har väl aldrig trott på spöken, andar eller liknande. Men det var innan vi flyttade till en gård vi hyrde innan. Där finns ett skogsparti mitt emot insläppet till hästhagen där jag får en stark obehagskänsla ifrån! Fler har sagt samma sak så det är inte bara jag.. Känslan jag får är att där finns något som hatar mig djupt och vill mig illa. Jag skulle nog vilja veta vad som har hänt där, gammal offerplats, eller ett hemskt mord?

Å andra sidan har jag upplevt ett djupt välbehag på andra platser i olika skogar, men det har jag inte reflekterat över så mycket. Finns bl.a en gammal stig som jag tror har varit landsväg en gång i tiden i många år. Känner mig väldigt välkommen och efterlängtad där.

Ska tillägga att jag som minst 4:e generationens smålänning känner mig naken och vilse om jag inte har skog omkring mig. Visst är skåne vackert, men bosätta mig där? Nej, tack!

 

[Efwa]

Kan tillägga (utan att förminska någons rädsla, den har man rätt att känna) att jag förstår inte varför någon är rädd för skogen. Det finns inget där som medvetet vill en illa. Risker finns naturligtvis men de är ganska lätta att förebygga: ha koll på hunden pga björn, de som blir attackerade av björnar har oftast haft hund med sig, ha vett att inte gå mellan någon djurmamma och deras ungar, veta vad man ska göra om man nu blir attackerad av något djur, ha bra kläder och mat/vatten samt laddad mobil om man går vilse osv.

Jag har sett ställen som är svåra att ta sig till (dvs off road helt utan stigar) som är så vackra att jag nästan börjat gråta. Skogen är magisk i sig själv och jag skulle inte vilja missa de otroliga upplevelser jag haft där.

*hmm, jag måste nog ut en sväng idag *

Jag kan få ”torgskräck” om jag är i ett område där jag inte känner mig hemma eller ser väldigt långt (typ fjällen) med skog. Skumt egentligen.

 

[Singoalla]

Kan tillägga (utan att förminska någons rädsla, den har man rätt att känna) att jag förstår inte varför någon är rädd för skogen. Det finns inget där som medvetet vill en illa. Risker finns naturligtvis men de är ganska lätta att förebygga: ha koll på hunden pga björn, de som blir attackerade av björnar har oftast haft hund med sig, ha vett att inte gå mellan någon djurmamma och deras ungar, veta vad man ska göra om man nu blir attackerad av något djur, ha bra kläder och mat/vatten samt laddad mobil om man går vilse osv.

Jag har sett ställen som är svåra att ta sig till (dvs off road helt utan stigar) som är så vackra att jag nästan börjat gråta. Skogen är magisk i sig själv och jag skulle inte vilja missa de otroliga upplevelser jag haft där.

*hmm, jag måste nog ut en sväng idag *

Jag är ofta ensam uppe i vår stuga i Roslagen och många av mina vänner undrar hur tusan jag vågar vara där själv när det blir bäckmörkt. Jag undrar vad dom tror ska hända, att ett rådjur traskar över tomten? Jag har också haft kräftskivor där vi gått ner till stranden genom skogen mitt i natten, och mina vänner är livrädda. Om det nu skulle stå en mördare bakom ett träd så lär han liksom ha stått där några dagar innan någon passerat Helt ologiskt. Nu ska jag inte säga att jag är dökaxig själv, jag kollar mycket på skräckfilmer och är aningens mörkrädd oavsett om jag befinner mig i skogen eller hemma i min etta i stan. Men just skogen i sig känns väl rent logiskt som världens tryggaste plats, särskilt i Roslagen där vi inte har så värst många större rovdjur.

(Nu har läget dock ändrats lite på grund av en inbrottsvåg på gatan där förövaren inte stjäl någonting utan enbart plockar runt med saker Sorry för OT)