Har ni hemlarm?

[avslutat medlemskap]

Inte larm som "larm" men kameror med mörkerseende och bra optik som via live-motion larmar i mobilen var jag än är. Jag bor vid en sk. fyllebakväg mellan två metropoler så här far allsköns skumraskfigurer förbi alla tider på dygnet. Dom VET att mina kameror är synnerligen aktiva, dom testade en gång och aldrig mera, dom hade nog inte förväntat sig att någon skulle kliva ut framför dom i mörkret och börja peka på dom med ett "vapen" som garanterat inte skrämmer nån i dagsljus.

 

[Petruska]

Det där har jag å min sida svårt att förstå. Skulle det vara okej att någon tar sig rätten att gå in i ditt hem och gör som den känner för?

Inte direkt, men det skulle (högst troligt) inte heller vara en djup kränkning som skulle få mig att börja prata i termer av mitt privata revir osv.

 

[aprilmaj]

Inte direkt, men det skulle (högst troligt) inte heller vara en djup kränkning som skulle få mig att börja prata i termer av mitt privata revir osv.

Hm... Menar du att ditt hem inte är privat? Eller inte revir? Eller...?

 

[Lampan]

Om en människa hem, inte är privat område?
Vad är det då?
Allmän plats?

Inte direkt, men det skulle (högst troligt) inte heller vara en djup kränkning som skulle få mig att börja prata i termer av mitt privata revir osv.

 

[Petruska]

Hm... Menar du att ditt hem inte är privat? Eller inte revir? Eller...?

Mitt sätt att tänka på det är att många verkar bygga in - och att det finns en förväntan om att man bygger in - väldigt mycket symbolvärden i sitt hem. Jag ser inga fördelar med det, och låter därför bli med det så långt det är möjligt. Revir, tex, känns ju nästan obehagligt att tänka på hemmet som, tycker jag.

Då blir inte heller ett gränslöst beteende mot mitt hem, en kränkning av mitt mest privata. Men jag föredrar givetvis att slippa inbrott, men det är ju en annan sak. Tex hade jag nyligen inbrott i min bil, och då blev jag tvungen att låta laga den osv. Det hade jag ju gärna sluppit.

 

[Petruska]

Om en människa hem, inte är privat område?
Vad är det då?
Allmän plats?

Hemmet är givetvis privat (egendom), men man måste inte ha enorma känslor kring det där privata.

 

[Lampan]

Hemmet är givetvis privat (egendom), men man måste inte ha enorma känslor kring det där privata.

Jag har starka känslor när det gäller mina privata ägodelar
Jag vill inte att någon rotar runt bland mina saker

Jag ser verkligen inget konstigt med det

 

[aprilmaj]

Mitt sätt att tänka på det är att många verkar bygga in - och att det finns en förväntan om att man bygger in - väldigt mycket symbolvärden i sitt hem. Jag ser inga fördelar med det, och låter därför bli med det så långt det är möjligt.

Det här är helt nytt för mig; det är därför jag frågar så mycket. Hur kan du låta bli att "bygga in symbolvärden"? Och vad för symbolvärden är det?

Jag behöver nog få ett mer avspänt tänk om mitt hem, för ett inbrott skulle kännas som ett intrång. Mot mig, inte bara mitt hus.

 

[Petruska]

Det här är helt nytt för mig; det är därför jag frågar så mycket. Hur kan du låta bli att "bygga in symbolvärden"? Och vad för symbolvärden är det?

Jag behöver nog få ett mer avspänt tänk om mitt hem, för ett inbrott skulle kännas som ett intrång. Mot mig, inte bara mitt hus.

Jag vet inte riktigt. Inte heller vet jag om det skulle vara bättre för någon annan att tänka som jag. (Strängt taget vet jag ju inte ens om det är bättre än alternativen för mig.)

Jag ser väl i väldigt hög grad hemmet som en funktion, som något som löser en massa problem. Men hemmet kan ju också skapa problem - tex om man måste laga det hela tiden, om man känner att man måste/borde renovera trots att det är jobbigt och dyrt, om man oroar sig för att hemmet ska brinna upp eller att det ska bli inbrott.

Jag eftersträvar nog att överhuvudtaget bo och att förhålla mig till att bo, så att mitt boende skapar minsta möjliga problem för mig.

Jag tänker inte på mitt hem som en förlängning av mig eller som en symbol för mitt förhållande eller så. Mer som ett ställe där jag bor nu, förut bodde jag någon annanstans och det kommer jag troligen att göra senare i livet också.

Inte så märkvärdigt, liksom.

 

[Petruska]

Jag har starka känslor när det gäller mina privata ägodelar
Jag vill inte att någon rotar runt bland mina saker

Jag ser verkligen inget konstigt med det

Nehe.

 

[aprilmaj]

Inte så märkvärdigt, liksom.

För mig är det jättemärkvärdigt!

Tack för att du berättar hur du tänker.

 

[escodobe]

Och förresten, är det någon annan här som blir lite paranoid av att skriva sånt här på nätet?

Jag bor i ett område där de enda som skulle göra inbrott är pundare. Det är så låg medelinkomst att de flesta som det skulle vara mödan värt att göra inbrott hos här är kriminella och det undviker nog även pundare.

Får vi inbrott så vill jag helst att det sker när vi inte är hemma.
Är vi hemma så är hunden hemma och han larmar bättre än något larm.

Är vi inte hemma så lär tjuven bli rätt besviken. Det mesta som normalt sett är stöldbegärligt för en pundartjuv här väger nog inte upp priset för ett hyfsat larm och det väger inte upp den otrevlighetskänsla som att köpa ett larm skulle innebära.

Det vore givetvis surt att fixa nytt lås till dörren men det skulle inte ett larm förhindra.

 

[Kattennizze]

Jag har inte larm. Glömmer oftast att ta in bilnycklarna, har alla dörrar utom ytterdörren olåsta. Dvs den är låst när jag inte är hemma. Är jag hemma är inget låst.
Jag bor inte så långt från en riksväg och utefter en länsväg. Grannar inom hörhåll men inte inom synhåll.

Här finns inget värdefullt. Det enda tjuvar kan göra är att förstöra.

Antar att min bristande rädsla grundar sig i att jag aldrig haft inbrott, ingen i familjen någonsin haft inbrott, och att inte någon i byn haft inbrott som jag minns de senaste 50 åren.
En granne fick dock en väska stulen från altanen. Den låg underst på barnvagnen men innehöll bara reservblöjor. Någon i grannskapet har blivit av med en röjsåg eller en fyrhjuling.

Jag är naiv och är glad för att jag kan fortsätta vara det. Inte är jag mörkrädd heller.

Jag känner inte en kotte som har larm, och då har ju folk runtomkring här många dyra grejer som skotrar och fyrhjulingar etc etc. Jag har aldrig tänkt att jag skulle ha larm och jag bor i skogen med ett hus som granne. Här finns inget att själa alls och mitt hus ser ruckligt ut så jag antar att de som vill själva bara kan glo in och konstatera att det inte finns nåt av värde...jag låser vare sig bilen eller dörren heller på natten. Antar att jag som tanten är naiv och lyckligt omedveten om samhällets mer eller mindre påstådda faror.

 

[Sleepy]

jag tror inte att jag skulle känna så, för jag ser helt enkelt inte mitt hem som ett privat revir.

Det är ju förstås svårt att veta hur man skulle reagera eller känna, innan man upplevt ett inbrott; vilket vi får hoppas att du slipper. Men för mig var det så. Och mitt hem är verkligen mitt privata revir, där ingen ska rota runt på egen hand. Då var det ändå mitt extra boende som blev utsatt. Snackar vi mitt riktiga hem, då får vi ta till det tunga artilleriet - mitt hem är min borg etc.

 

[Sleepy]

Jag ser väl i väldigt hög grad hemmet som en funktion, som något som löser en massa problem. Men hemmet kan ju också skapa problem - tex om man måste laga det hela tiden, om man känner att man måste/borde renovera trots att det är jobbigt och dyrt, om man oroar sig för att hemmet ska brinna upp eller att det ska bli inbrott.

Jag eftersträvar nog att överhuvudtaget bo och att förhålla mig till att bo, så att mitt boende skapar minsta möjliga problem för mig.

Commitment issues till hemmet? Jag har haft en mängd olika boenden genom livet, där jag "bara har bott", alltså inte haft några egentliga djupare känslor involverade. Men sen hittade jag Hem. Slog ner bopålarna djupt, investerade tid och arbete för att forma det efter mina egna önskemål och utvecklade starka känslor till både hemmet i sig och trakten runtomkring. En oas att landa i och hämta kraft ifrån, min egen plats på jorden. Hemma. Underbart.

 

[kolblakkur]

Vet inte om jag tycker att hund är ett bra alternativ till hemlarm.
En av mina närmsta vänner hade också hund när de gjorde inbrott hos henne, en rottweilertik. Inbrottstjuvarna sprutade parfym/hårspray i hennes ögon och högg henne upprepade gånger med ett tillhygge
Hade hon haft larm hade det kanske aldrig hänt.

 

[Lupino]

felpostning

 

[Lupino]

Det är verkligen det värsta. Jag hade dubbelt boende ett tag och fick inbrott när vi inte var hemma. En pundare som rev runt alla grejer; det svåraste var att se barnens saker kringslängda och omkullvälta. Det materiella kan jag ta, men kränkningen av ens privata revir är obehagligt.

Vi har hört dessa tankar från flera håll, varav en granne som hade fått inbrott. Men efter vårt inbrott kände jag faktiskt inte så. Jag fick ett enormt adrenalinpåslag när jag såg vad tjuven/tjuvarna gjort (ett sovrum i totalt kaos där allt garderobinnehåll var tömt på golv och säng, våra fotoalbum bläddrade/utslängda), men när jag städat upp så var det också passé för mig (men så är jag en lugn person som inte så lätt blir upprörd och väldigt "kortsint"). Så inga känslor av intrång för mig!

Men till er som skriver att ni inte har något att stjäla: tjuvarna är normalt inte ute efter dyra tavlor eller tv-apparater, utan vill ta små lätt omsättningsbara saker som surfplattor, bärbara pc:s, smycken och parfymer.

I vårt inbrott tog de en GAMMAL bärbar dator, en ipod, bijouterier (osäker på stavning) och använda parfymer!

 

[Sleepy]

när jag städat upp så var det också passé för mig

Jag flyttade omgående. Sen var det passé för mig.

 

[aprilmaj]

En oas att landa i och hämta kraft ifrån, min egen plats på jorden. Hemma. Underbart.

Så känner jag också. Jag tycker verkligen om mitt hem. Det är inte något stort, fint och dyrt ställe men det är mitt. Jag underhåller efter bästa förmåga. Och det innebär ju investeringar i form av pengar, tid och tankar. Och känslor.

Men jag tycker inte om att jag blir så orolig för just inbrott. Inte för förlusten av ev (mer eller mindre) värdelösa saker utan för att någon skulle ta sig in här, vara i mitt hem olovandes. Oron för detta skulle jag vilja slippa. Eller åtminstone minska.

Jag vet inte riktigt hur jag ska få till kombinationen av det nödvändiga i att investera i hemmet och ändå inte bli (för?) engagerad.