Jag känner mig ärligt talat osäker på var "gränsen" går, men jag har känt mig obehaglig till mods vid ett antal tillfällen. Jag har i långa perioder varit ensam tjej på mitt jobb (på min avdelning), men har aldrig känt mig illa utsatt från någon av mina kollegor. Däremot från besökare.
Dels en person som kommer då och då, som både har fällt grova kommentarer och vid något tillfälle dragit riktiga höhö-skämt med tillhörande obscena gester, dels en konsult som är på plats ibland och bara är så uppenbart gubbig.
Den första personen har jag pratat med några kollegor om och fått förståelse för mitt obehag för (det är bara mot mig han beter sig rent sexistiskt, men han har varit allmänt otrevlig även mot andra - på ett sätt han inte är mot mig som tjej
- och är nog inte särskilt omtyckt av mina kollegor heller). Jag är helst inte ensam med honom när han kommer.
Den andra personen verkar dock mest upplevas som en "rolig gubbe" av flera av mina kollegor, men mot mig kan han bli obehagligt närgången, på så sätt att han rent fysiskt tar tag i mig. Jag är inte i situationen att jag behöver arbeta eller vistas ensam med honom, men jag håller mig undan så gott jag kan. Jag har dock inte berättat för någon annan hur jag upplever honom (mer än en gång när han kom fram och "oskyldigt" kladdade på mig och en kollega såg det, jag gjorde en tydlig min mot kollegan och jag tror att han väl förstod hur jag upplevde situationen).
Det är såklart jobbigt att behöva känna att man måste undvika folk (tack och lov är de ju inte på plats jämt), men jag känner heller inte direkt att jag skulle kunna göra något åt situationen... Hade det varit kollegor jag tvingades arbeta med dagligen hade jag nog försökt ta det vidare med chefen eller HR däremot.