Har du blivit utsatt för sextrakasserier på din arbetsplats?

[Raderad medlem 6459]

Jag tror absolut en typ av människor är mer utsatta än andra. Liksom det är en typ av människor som trakasserar och inte en annan typ.

Vilket jävla skitsnack.

Jag kan lova dig att inte en enda människa som träffar mig tänker "åh, den där tjejen verkar svag och vek, henne ger jag mig på". Trots det har jag blivit utsatt.

Jag tycker det du skriver är pinsamt och okunnigt.

 

[Emtherlia]

Jag har inte varit utsatt för trakasserier men vissa saker har känts obekväma. Där jag jobbar får vi en hel del leveranser med olika speditörer och flera av chaufförerna har tagit mitt namn från påskriften till att leta upp mig på facebook och försökt lägga till mig som vän. Vem gör så med någon man säger "hej, tack, ha en trevlig dag" till? Det känns inte helt ok att de tar information från sitt jobb och försöker använda privat.

Sen var det en chaufför som gärna blev lite närgången och liksom klappade mig (aldrig mina kollegor) på axeln. Även det gör mig obekväm, vi känner liksom inte varandra och jag gillar inte kroppskontakt med random personer.

 

[Magnum]

Jag jobbade som servitris och var nånstans kring 18-19 år, ett stort (enda) sällskap på middag där det var mycket sprit inblandat.
En man var ganska frågvis och inte närgången fysiskt men uppehöll sej gärna kring mej, inget jag tänkte särskilt på just då. Jag viftade bort honom bara, hade ju annat att göra.
Min kollega fick akut åka hem till jättesjuk fru och jag blev ensam kvar men skulle bara stänga då gästerna var på väg hem, så vi bedömde det som ok.
Mannen från innan följer med ut men smiter in när siste man gått, dörren var låst så hade han gått ut hade han inte kommit in igen. Helt plötsligt står han i trappen i personalgångarna
Följde efter mej hela vägen genom hela huset till ytterdörrrn där jag ber honom gå. Men eftersom 'vi ska åka hem tillsammans' 'jag vill ju ha honom' och andra saker jag inte visste att jag ville så det blir liksom stopp där. Han vägrar gå utanför dörren. Han står där han står, svart i ögonen med ett hånflin. Kände att det var hårfint mellan passivitet och agerande från hans sida där och då.
Hans kompis , som ocså blivit kvar inne, uppfattar uppenbart att jag känner mej utsatt, gör några tafatta försök att prata med honom ut. Men då denne är ökänd för sitt sprithumör vågar han inte riktigt mer än så.. (i efterhand ÄR detta en man som definitivt inte är att leka med)
Ringer min riviga chef där mitt i natten då jag känner att det blir ohållbart och då äntligen backar han ut och genom dörren väldigt sakta.
Får ringa efter skjuts så jag kommer till bilen hundra meter bort då jag inte vågar mej utanför dörren..

Han blev portad från stället, blev inkallad till sin chef för samtal och visade sej inte på restaurangen på flera år.
Jag blev uppringd av hans chef som bad tusen gånger om ursäkt, vi pratade om situationen och tog på sej att han givetvis borde lämnat lokalen sist. Jag fick tom värsta blombuketten med blombud.
Rutinerna på min arbetsplats ändrades för att undvika dylika situationer.

JätteObehaglig och utsatt situation som ändå slutade väl!

 

[Fritidsryttare]

Usch fy fan ja... Första sommarjobbet som 16-åring. Litet familjedrivet företag där pappan betedde sig som ett as mot både mig och frugan plus barnen (!!). Kunde stå och massera mig framför familjen i deras kök under en fikapaus och vara allmänt kärvänlig... Så jävla förnedrande så det fanns inte, både för mig och för dem.
Var ändå så pass ung och naiv att jag inte trodde det var nåt seriöst menat förrän en dag när resterande familjemedlemmar var bortresta och han kallade in mig i huset. Inget konstigt med det egentligen, för vi satt ofta där och fikade. Grejen var bara den att han hade duschat och stod typ i bara handduk eller nåt och började kladda typ omgående, skulle massera och ha sig. Har faktiskt förträngt en del av den situationen för den var så otrevlig. Han hade antagligen väntat sig nåt mer kanske, ryser när jag tänker på det. Sjukt obehaglig situation där jag lyckades ta mig därifrån men efter det undvek jag till varje pris att hamna ensam med honom.
Tog aldrig det vidare, slutade jobba där efter den sommaren men var i beroendeställning av andra orsaker. Kan idag mest känna avsky mot att han betedde sig så mot sin familj, som är världens gulligaste...

Efter det har jag fått en smäll på rumpan av en arbetskollega på en annan arbetsplats. Tror inte han fattade vad som hände själv för det kom verkligen från ingenstans, han måste ha fått nåt infall när jag böjde mig fram. Blev vansinnig och sa att han skulle ge fan i dylika saker om han ville ha jobbet kvar. Han bad om ursäkt och sen blev vi rätt bra kompisar efter det. En snäll kille egentligen, så vete fasen vad som for i honom just då, idag kan jag skratta åt det för minen han hade när jag vände mig om var obetalbar, han var nog lika chockad över sitt beteende som jag.

 

[Seabaz]

Och då vill jag påstå att du har fel. I båda fallen.

Titta t ex på mängden urstarka kvinnor som får ta emot oceaner av trakasserier, näthat och sexistiska hot bara för att de framträder i offentligheten på ett eller annat sätt.

Nu pratade jag visserligen om trakasserier på en arbetsplats av arbetskollegor eller folk som du faktiskt träffar på 'på riktigt'.

Som offentlig person, tyvärr, väljer du ju en mer utsatt position och det finns oändligt många avskum bakom skärmarna. Frågan är hur många av dem som sen skulle kunna stå öga mot öga med personen och säga samma sak. Kolla bara på målet mot den mannen som åtalas för hets mot folkgrupp nu efter att ha kommenterat jonas gardells bild. "Han är sååå ledsen". Idiot

 

[Seabaz]

Jag tror det tänket är farligt.
För då blir det lätt att man tänker att "han är så trevlig inte kan han ha gjort något sånt. Det måste vara hon som inte talar sanning"

Varför skulle det bli lätt att jag tänker så? Utveckla gärna.
Jag är väldigt bra på att vara oberoende och se saker ur flera synvinklar innan jag bestämmer mig för var jag själv står i frågan

 

[mandalaki]

Nu pratade jag visserligen om trakasserier på en arbetsplats av arbetskollegor eller folk som du faktiskt träffar på 'på riktigt'.

Som offentlig person, tyvärr, väljer du ju en mer utsatt position och det finns oändligt många avskum bakom skärmarna. Frågan är hur många av dem som sen skulle kunna stå öga mot öga med personen och säga samma sak. Kolla bara på målet mot den mannen som åtalas för hets mot folkgrupp nu efter att ha kommenterat jonas gardells bild. "Han är sååå ledsen". Idiot

Fast du har lika fel ändå. Det är inte "vissa kvinnor" som blir drabbade av sextrakasserier på en arbetsplats, det är inte deras beteende som avgör om de blir sextrakasserade eller inte. Det som avgör är om det finns sexuellt gränslösa män på arbetsplatsen.

 

[Seabaz]

Ja, ickemän är mer utsatta än män. Men det är också den enda skillnaden. Sextrakasserier som handling är aldrig riktade mot själva personen utan mot vad denne personen symboliserar. Alltså om jag blir trakasserad så är det inte pga min person utan pga mitt kön(suttryck). Det har inte ett skit att göra med utstrålning eller persontyp!

Jag håller med om att fler kvinnor än män blir sextrakasserade men sen får du nog förklara dig för jag fattar inte. Vad menar du med 'vad denne personen symboliserar'?

 

[Seabaz]

Fast du har lika fel ändå. Det är inte "vissa kvinnor" som blir drabbade av sextrakasserier på en arbetsplats, det är inte deras beteende som avgör om de blir sextrakasserade eller inte. Det som avgör är om det finns sexuellt gränslösa män på arbetsplatsen.

Ja det också, håller med.

Men en fråga är om dessa 'sexuellt gränslösa män' sextrakasserar ALLA kvinnor på sitt jobb?

 

[mandalaki]

Ja det också, håller med.

Men en fråga är om dessa 'sexuellt gränslösa män' sextrakasserar ALLA kvinnor på sitt jobb?

Vilka tänker du att det är de trakasserar? Alltså vilken grupp av kvinnor du menar blir trakasserade, och vilka som inte blir det.

 

[stjarnhimmel]

Men en fråga är om dessa 'sexuellt gränslösa män' sextrakasserar ALLA kvinnor på sitt jobb?

Vad spelar det för roll?

 

[Trani]

Jag håller med om att fler kvinnor än män blir sextrakasserade men sen får du nog förklara dig för jag fattar inte. Vad menar du med 'vad denne personen symboliserar'?

Jag menar att en man som trakasserar en kvinnlig arbetskamrat sexuellt betraktar henne som en vandrande fitta (ett objekt) och inte en person. Det är inte din person eller ditt beteende som avgör om du blir trakasserad.

 

[TinyWiny]

@Seabaz du får gärna utveckla vilken typ av kvinnor det är som blir sextrakasserade och varför du tror att utstrålningen har något med trakasserierna att göra. Jag undrar också varför du känner behov av att göra som männen, dvs. lägga skulden på offren.
Tror du att det är "svaga" kvinnor som blir illa behandlade i relationer också? De som inte har din typ utstrålning?

 

[mandalaki]

Jag menar att en man som trakasserar en kvinnlig arbetskamrat sexuellt betraktar henne som en vandrande fitta (ett objekt) och inte en person. Det är inte din person eller ditt beteende som avgör om du blir trakasserad.

... och en man som normalt inte trakasserar börjar ju inte plötsligt göra det för att han träffar på en viss typ av kvinna.

 

[Trani]

Men en fråga är om dessa 'sexuellt gränslösa män' sextrakasserar ALLA kvinnor på sitt jobb?

Våldtäktsmän försöker inte våldta alla kvinnor de träffar, det betyder ändå inte att det är "en viss typ" av kvinnor som blir våldtagna...

 

[ameo]

Ja, jag har blivit sextrakasserad på jobb tidigare i livet.
Mitt första jobb som lastbilschaufför, då var jag den enda tjejen som körde för ASG i Kalmar (jobbade dessutom ett par timmar om dagen som uthyrd magasinspersonal) och det fanns några gubbar där som tyckte att jag var allmän egendom och lovligt byte att kladda på.
Jag nämnde det för åkeriägaren, som höll med om att det inte skulle vara så. Men jag vet inte om han tog det vidare från mötesrummet.
Det är inte omöjligt att det varit fler gånger som jag inte minns just nu.

Ja, för 35 år sedan var det vanligt där jag jobbade då (travstall på bana). Det var inget som någon reagerade på som något konstigt, utan som tjej (ung) fick man lära sig att ha skinn på näsan bara...
Det är långt senare som jag ens reflekterade över att det förekom och vad det betytt för mig i livet.

(min fetning) Det är ju just det, när jag var ung så var det liksom nästan att man förväntade sig att det skulle vara så. Normaliseringsprocessen finns även när det gäller sånt här, man har liksom vant sig.

 

[Mois]

Jag har blivit utsatt.

Det har varit två gubbar vid flera tillfällen vardera, dock många år emellan händelserna.
Arbetade först som personlig assistent. Mannen vars fru jag var assistent åt var den som utsatte mig för sexuella trakasserier i varierande grad. Kände mig väldigt utsatt i och med att jag arbetade i hans hem. Chefen frågade mig om hon skulle tala med honom, jag tackade nej för jag skulle ju gå hem, själv, till honom dagen efter. Som tur var så var det bara ett sommarjobb.
Andra gubben mötte jag i arbetslivet flera år senare. Han var politiker, vice ordförande i nämnden där jag var nämndsekreterare. Berättade även för den chefen, som själv berättade att även hon varit utsatt. Hon erbjöd sig också att tala med honom. Jag tackade nej och istället fick jag tips på hur jag kunde undvika honom. Till exempel att ställa sig bakom min skrivbordsstol när han kom in så man alltid hade den emellan sig själv o honom. Sjukt egentligen men det är faktiskt ett rätt bra tips när man har svårt att undvika mannen.

När jag var ännu yngre arbetade jag på en väldigt mansdominerad arbetsplats (tänk 2000män och 50kvinnor) där man även bodde flera veckor åt gången. Det var ju vanliga familjefäder där men det fanns typ inga hämningar hos någon och det var konstanta sextrakasserier. Under min introduktion berättade arbetsgivaren att vi inte fick lov att gå ensamma efter att det blivit mörkt och de sa även att "än har ingen blivit våldtagen här"

Sjukt!

 

[VLMF]

Nej, har inte blivit utsatt för det. Däremot har jag, i ung ålder, varit på arbetsplatser med ganska grov jargong, men jag har aldrig upplevt det som sexuella trakasserier. Jag får erkänna att jag var med i jargongen och svarade likadant tillbaka. Idag hade jag hanterat det annorlunda.

 

[Kiwifrukt]

Det har väl aldrig varit några riktiga trakasserier, men vi hade en chaufför som kändes... Obehaglig? I början var han bara pratsam och man fick intrycket av att han ville vara trevlig. Men ju längre sommaren gick ju mer läskig blev han. Han kom ihåg sjuka grejer som ingen ens hade tänkt på att man hade sagt. Vi var ju knappast enda stället han levererade till heller, så han lär ha träffat x antal personer till bara samma dag. Däremot var vi kanske enda där det enbart var tre unga tjejer som tog emot eftersom vår dåvarande chef var väldigt frånvarande.

Efter flera år kom han fortfarande ihåg vad vi körde för bilar privat (efter att ha sett bilarna på parkeringen = vi hade aldrig sagt det eller att han hade sett oss köra), kunde fråga om vad vi gjort i stan när han råkat se oss där och sånt. De andra två var sexton och sjutton, jag var äldre men ser mycket yngre ut. Det är möjligt att han bara försökte vara trevlig, men det uppfattades obehagligt. När vi fick en annan (manlig) chef som råkade träffa chauffören sa han också att han var obehaglig och att vi inte skulle vara där ensamma utan alltid vara två när han kom.

Annars var det ju chefen på en arbetsplats som, 40 år gammal, berättade för sina tonåriga sommarjobbtjejer att han föredrog unga tjejer. Han gjorde aldrig några närmanden, men vi tyckte han var äcklig ändå.

 

[stjarnhimmel]

När jag har fått höra om att sexövergrepp eller trakasserier har skett så tycker jag att jag ofta fått höra att "ingen kunde tro det om honom, han som är så trevlig".
Och sen råkade jag trilla över följande artikel och som får mig att må illa och vilja gråta.
Här säger rektorn på barnens skola och som känner de utsatta pojkarna följande;
"Jag ska inte säga att det blir en väckarklocka, men det blir väldigt tydligt att en människa kan spela väldigt dubbelt. Vi misstänkte inget alls i skolan. Det är en tankeställare att det kan vara på det här sättet."
http://www.expressen.se/nyheter/sto...anare-valdtog-unga-pojkar-i-sitt-fotbollslag/