Har den mainsplainande kollegan rätt?

[Badger]

Ingen som jag vet om, någon däremot som har implantar efter att ha haft cancer.

Men ni som skriver om kvinnor som haft obefintliga bröst, helt platt byst? Hur menar ni då? Inte ens män brukar ha helt platt bröst.

Men det måste du väl sett någon som har? Killar kan ju ha stora abs istället tex. Jo jag har sett på Friskis, tex en ledare, tycker det är fint, precis som jag tycker med bröst i olika storlekar är fint. Klart det möjligen syns pyttelite aning av bröst men inte så man skulle tänkt på det på en kille. Mindre än på en vältränad kille.

 

[Badger]

Jag tvivlar starkt på att de återhämtar sig.

De försvann när jag gick ner i vikt, de drog ihop sig lite men blev som två påsar. De var inte så ärtiga som fyllda heller.

Nu när de planerar mjölkbar så har de återfått fylligheten (jag har också lagt på mig 10kg) men den lär liksom dräneras när det är slut på hormoner...

Men det ligger oavsett ett par år framåt i tiden. Måste ju klämma ut Viktor, (förhoppningvis) amma och så gå ner till matchvikt igen innan det ens är med i planeringen.

Jo det är kanske en annan sak. Mina ändrade sig inte så mycket, de blev klotrunda och stenhårda när jag ammade och sedan mjuka och lite sladdriga några månader och nu är de typ tillbaka där de började, men med lite mer nedåtsträvan, fast på ett bra sätt.
(Jag är inte emot eller så, jag krävde rätten att få reparera magen innan jag ens blev gravid av min man men den blev helt normalförstörd, squishig, fluffig och lite rynkig. Inte det jag var rädd för.)

 

[lil-sis]

Jo det är kanske en annan sak. Mina ändrade sig inte så mycket, de blev klotrunda och stenhårda när jag ammade och sedan mjuka och lite sladdriga några månader och nu är de typ tillbaka där de började, men med lite mer nedåtsträvan, fast på ett bra sätt.
(Jag är inte emot eller så, jag krävde rätten att få reparera magen innan jag ens blev gravid av min man men den blev helt normalförstörd, squishig, fluffig och lite rynkig. Inte det jag var rädd för.)

Jo viktnedgången är nog en större bov för mig än amningen ev kommer bli.

Magen blir nog varken sämre eller bättre av graviditeten

 

[Petruska]

Men det måste du väl sett någon som har? Killar kan ju ha stora abs istället tex. Jo jag har sett på Friskis, tex en ledare, tycker det är fint, precis som jag tycker med bröst i olika storlekar är fint. Klart det möjligen syns pyttelite aning av bröst men inte så man skulle tänkt på det på en kille. Mindre än på en vältränad kille.

De flesta jag ser har kläder på sig. Och inte alla kvinnor framhäver bysten med sin klädsel. Så jag vet inte. Det jag tänker på som helt platt, har jag inte sett på någon naken eller någon med snäv klädsel på överkroppen. Däremot känner jag kvinnor som använder binder.

 

[Badger]

De flesta jag ser har kläder på sig. Och inte alla kvinnor framhäver bysten med sin klädsel. Så jag vet inte. Det jag tänker på som helt platt, har jag inte sett på någon naken eller någon med snäv klädsel på överkroppen. Däremot känner jag kvinnor som använder binder.

På träningsställen har ju ofta folk väldigt tighta och funktionella kläder så det har synts. De har ju inte "framhävt" bara haft ett praktiskt linne/träningströja på sig.

 

[Gry]

Jag har implantat, kan jag erkänna. Sattes in när jag var ca 22 år. Nu är jag 40. Under denna tid har jag hunnit sörja den jag var då, ung, utsatt för kroppsideal jag inte kunde leva upp till, osäker, tråkig syn på hur kvinnor ska vara osv. Jag har fått genusglasögon och läst minst en hyllrad feministisk litteratur, forskningsöversikter, forskning och prenumererat på tidningen genus. Så nu vet jag inte hur jag ska förhålla mig till dem. Brösten alltså. Tar jag ut dem blir det dyrt och brösten lär hänga ännu mer. Det sistnämnda är mer opraktiskt. Bh löser det.

Men.

Jag är inte mer än människa och jag måste erkänna, må gudarna (de som finns) och buke förlåta mig, men det finns gånger då jag är glad över att jag har en kupa på b/c- nånting och inte bara en knapp a. Jag hade knappt knoppar och led. Doktorn, en privat som mest jobbade med att återställa skadade kroppar, brand, bröst som tagits bort pga cancer etc, gjorde bara "lagom" stora, proportionerliga bröst. På mig sa han MAX c, helst b, och då valde jag b. Jag ville bara se "normal" ut, vad det nu är/var.

Men det vete spörs om jag inte hade lidit av mina små bröst i ett fåtal sammanhang nu också. Och DET är intressant att förhålla sig till, vuxen och insiktsfull (he he) som jag är. Framförallt är det helt sjukt att det är så det ska behöva kännas.

Jag har dubbelmoral på ett sätt som känns förjäkligt. Ibland stoppar jag dessutom in dem i en vadderad bh som pushar upp dem och bullar upp så jag ser väldigt bystig ut och slänger på mig en snygg klänning när jag ska ut. Snacka om att reproducera kroppsideal jag själv utsattes för. Jag borde inte fått bli morsa ens.

 

[Borttaget konto]

Jag har implantat, kan jag erkänna. Sattes in när jag var ca 22 år. Nu är jag 40. Under denna tid har jag hunnit sörja den jag var då, ung, utsatt för kroppsideal jag inte kunde leva upp till, osäker, tråkig syn på hur kvinnor ska vara osv. Jag har fått genusglasögon och läst minst en hyllrad feministisk litteratur, forskningsöversikter, forskning och prenumererat på tidningen genus. Så nu vet jag inte hur jag ska förhålla mig till dem. Brösten alltså. Tar jag ut dem blir det dyrt och brösten lär hänga ännu mer. Det sistnämnda är mer opraktiskt. Bh löser det.

Men.

Jag är inte mer än människa och jag måste erkänna, må gudarna (de som finns) och buke förlåta mig, men det finns gånger då jag är glad över att jag har en kupa på b/c- nånting och inte bara en knapp a. Jag hade knappt knoppar och led. Doktorn, en privat som mest jobbade med att återställa skadade kroppar, brand, bröst som tagits bort pga cancer etc, gjorde bara "lagom" stora, proportionerliga bröst. På mig sa han MAX c, helst b, och då valde jag b. Jag ville bara se "normal" ut, vad det nu är/var.

Men det vete spörs om jag inte hade lidit av mina små bröst i ett fåtal sammanhang nu också. Och DET är intressant att förhålla sig till, vuxen och insiktsfull (he he) som jag är. Framförallt är det helt sjukt att det är så det ska behöva kännas.

Jag har dubbelmoral på ett sätt som känns förjäkligt. Ibland stoppar jag dessutom in dem i en vadderad bh som pushar upp dem och bullar upp så jag ser väldigt bystig ut och slänger på mig en snygg klänning när jag ska ut. Snacka om att reproducera kroppsideal jag själv utsattes för. Jag borde inte fått bli morsa ens.

Påmindes om tråden eftersom en bekant precis förstorat brösten, nu kommer en ganska lång reflektion på det här temat feminism och implantat.

Jag förstår att du ser det som en motsägelse, om jag opererade mig skulle jag kanske brottas med precis samma inre konflikt, samtidigt tycker jag inte du ska vara så hård mot dig själv. Kvinnor går redan en helt omöjlig balansgång i sin kvinnoroll och man bör nog så långt det är möjligt släppa den pressen att vara "perfekt", hur man nu definierar det. Kvinnor förväntas ofta bära i princip hela ansvaret för att samhället ser ut som det gör och det är helt enkelt orättvist sett till att kvinnor ju också påverkas av de ideal, de normer, det förtryck osv som de i varje handling förväntas motverka. Du beskriver hur du tidigare hade en tråkig syn på hur kvinnor ska vara men pressen du fortfarande lägger på dig själv kan också ses som en produkt av ett patriarkat där kvinnor alltid ska agera perfekt på alla vis, där kravet att passa in i en viss kvinnoroll förblir detsamma, även om definitionen av hur en kvinna ska vara kanske har ändrats med tiden för dig.
Som människor är vi ju mänskliga, består inte bara av renodlade ideologier utan av diverse motsägelser och paradoxer, det är inte nödvändigtvis något negativt.

Tvärtom ser jag vissa fördelar med att en del feminister har bröstimplantat, eller på andra sätt rör sig i områden som kan problematiseras ur olika feministiska perspektiv. Jag problematiserar ju det snäva idealet, bl a i mitt tidigare inlägg i tråden, men jag ser inte feminister som opererat sig som ett direkt problem. Av flera anledningar.

Många feminister i min omgivning har förstorat brösten, ibland ganska dramatiskt, det händer förstås att vi inte håller med varandra då vi ofta har olika förslag på hur saker ska lösas men överlag har vi samma typ av mål. I många fall anser de sig tillhöra en gren av feminism där det är helt okontroversiellt att göra diverse kirurgiska ingrepp, eftersom kvinnans fria val att se ut som hon vill enligt dem går före något slags kollektivt ansvar att vidga idealen även om de också gärna vill se ett friare ideal.

En av fördelarna med att inte alla feminister ser likadana ut, har exakt samma hållning i varje fråga, är ofelbara in på minsta handling osv är förstås att feminismen blir inkluderande. Man behöver inte vara på ett visst sätt, ha ett specifikt knippe åsikter, kort sagt man behöver inte vara stöpt efter samma mall för att vara feminist och för att jobba mot ett jämställt samhälle. Det är inte en smal ideologi.

En annan fördel är att det även utifrån sett blir en bredare och större rörelse, som inte går att stoppa eller undkomma. Något som roar mig väldigt är när sexister (ofta män) närmar sig mig, mina opererade feministiska vänner, eller andra som kanske inte alltid befinner sig i ett stereotypt feministiskt sammanhang, och tror sig ha hittat ett slags säkert tillhåll att existera med sin sexism. Minen när de inser att även hon är mer än en kropp, även hon har åsikter och dessutom åsikter som hör till en ideologi i stark kontrast till hans egen uppfattning, den minen är obetalbar. När feminister dyker upp på oväntade platser, i oväntade skepnader osv, med samma begäran om att ha rättigheter och möjligheter blir det oerhört svårt att fly feminismen. Den finns överallt. Om man släpper ytliga och orealistiska krav på hur vi som kvinnor bör se ut, det gäller både kraven på att uppfylla ett snävt ideal och kraven på att inte försöka uppfylla det idealet, tror jag vi kommer ännu närmare målet att bli kvitt begränsningar än om vi låser oss vid ännu en mall som alla förväntas välja och leva upp till.

 

[Brandgul]

@tanten har en kollega som påstår att nästintill varje kvinna i 35 års åldern har bröstimplantat? Har han rätt? Vi gör det lite lättare och tar ett tio års spann.

Jag hade dock inga när jag var under 40. Heller.

 

[Vallmo]

Jag har implantat, kan jag erkänna. Sattes in när jag var ca 22 år. Nu är jag 40. Under denna tid har jag hunnit sörja den jag var då, ung, utsatt för kroppsideal jag inte kunde leva upp till, osäker, tråkig syn på hur kvinnor ska vara osv. Jag har fått genusglasögon och läst minst en hyllrad feministisk litteratur, forskningsöversikter, forskning och prenumererat på tidningen genus. Så nu vet jag inte hur jag ska förhålla mig till dem. Brösten alltså. Tar jag ut dem blir det dyrt och brösten lär hänga ännu mer. Det sistnämnda är mer opraktiskt. Bh löser det.

Men.

Jag är inte mer än människa och jag måste erkänna, må gudarna (de som finns) och buke förlåta mig, men det finns gånger då jag är glad över att jag har en kupa på b/c- nånting och inte bara en knapp a. Jag hade knappt knoppar och led. Doktorn, en privat som mest jobbade med att återställa skadade kroppar, brand, bröst som tagits bort pga cancer etc, gjorde bara "lagom" stora, proportionerliga bröst. På mig sa han MAX c, helst b, och då valde jag b. Jag ville bara se "normal" ut, vad det nu är/var.

Men det vete spörs om jag inte hade lidit av mina små bröst i ett fåtal sammanhang nu också. Och DET är intressant att förhålla sig till, vuxen och insiktsfull (he he) som jag är. Framförallt är det helt sjukt att det är så det ska behöva kännas.

Jag har dubbelmoral på ett sätt som känns förjäkligt. Ibland stoppar jag dessutom in dem i en vadderad bh som pushar upp dem och bullar upp så jag ser väldigt bystig ut och slänger på mig en snygg klänning när jag ska ut. Snacka om att reproducera kroppsideal jag själv utsattes för. Jag borde inte fått bli morsa ens.

Äh, var inte så hård mot dig själv!
Du gjorde vad du ansåg passa dig då och du vill se lite sexig ut ibland med fina bh:ar.
Inget fel i det!