Hängande tyglar

[Dreamer]

Apropå en annan tråd vill jag nu höra om, och varför ni tycker att tyglarna ska hänga.
Är det lättare för hästen att göra rätt?
Kan någon förklara VAD exakt som gör att det blir bättre?
Hur rakriktar man en häst utan att röra tyglarna?
Och viktigast - varför har tygelhjälpen kommit att bli så bannad?

Och varför har man bett i munnen - om man inte tänker skola hästens mun?

Själv har jag både gjort svenska ridskolemetodens "dra och håll ihop" som inte var vidare snällt mot hästen, varpå det kändes tacksamt att hoppa över till något som gjorde raka motsatsen - barockridningen där man inte skulle ta i tyglarna alls helst.

Nu har man gått ytterligare ett varv och efter att ha fått prova på att vara "häst", först med en 'ryttare' som bara släpper taget om mig plötsligt, när jag går och blundar, jämfört med en ryttare som är _kvar_ hos mig hela tiden så kändes det sistnämnda bra mycket tryggare. Jag vågade lämna över min balans, något jag INTE ville göra till den ryttaren som tog tag och släppte.
Det kändes läskigt och konstigt och jag var tvungen att öppna ögonen.
Efter lite experimenterande med lite olika hästar så verkar detta vara rätt, iaf för mig. Men jag vill gärna höra era åsikter om den hängande tygeln. För och nackdelar!

 

[Shadowfaxe]

Sv: Hängande tyglar

Men du rider väl inte med hästens ögon förbundna? Jag tror inte det är fel att ta litegrann i tyglarna, men att ha ett "stöd" hela tiden verkar onödigt, hästen är kapabel att själv bära upp sitt eget huvud och den bör också få göra det för att inte hamna i obalans. Därför tycker jag att det verkar vettigt att använda tyglarna så lite som möjligt.

 

[Fifflan]

Sv: Hängande tyglar

Jag vill inte att hästen SKA överlämna sin balans till mig! Jag vill att min häst ska balansera sig själv.
Min häst är dessutom väldigt känslig, och visar att hon tycker det är obehagligt om tygeln blir minsta mer än nästan sträckt. På en sådan häst är det lätt att ge hjälper genom en svagt hängande tygel bara genom att vibrera svagt med den. När hon förstått vad hon ska göra får hon göra det ifred och i sin egen balans, medan jag jobbar på min
Om jag inte hade haft en så (över?)känslig häst hade kanske jag aldrig känt behov av att förändra ridningen i den här riktningen.
På köpet får jag en häst som, när hon inte kan bära av sina snedheter in i min hand, arbetar mycket mer symmetriskt med sina kroppshalvor. Utan att jag behöver sitta och korrigera henne hela tiden.

 

[psychogrrl]

Sv: Hängande tyglar

Jag tror det är viktigare att ha en kontinuerlig kommunikation genom tygeln, än att den ska vara sträckt. Hur man gör det utan att ha den sträckt? ja, tex som någon skrev, vibrera lite. Då kan man ju dock inte ha fjäderlätta tyglar utan måste ha något med lite tyngd i. Om man däremot har fjäderlätta tyglar och man då inte kan upprätthålla en kommunikation med hängande tygel, då får man väl helt enkelt korta den så att man kan ge små impulser och få svar tillbaka.

 

[carroleo]

Sv: Hängande tyglar

Fast..hästar blundar väl sällan? inte den sorten jag vill ha iaf.. :-) bäst e om de är med en själv på va man ska göra, men ibland har jag mer kontakt för nån trixig inlärning eller när det e farligt över nån bro eller så. Annars vill jag inte påverka formen framifrån i onödan utan se den som ett kvitto..så när det går har jag hängande. OBS jag e inte inte antingen eler utan både och

 

[Dreamer]

Sv: Hängande tyglar

Fler frågor: Ska ALLA hästar ridas med samma lätta kontakt? Finns det ingen häst, inget utbildningsskede där kontakten stundtals är mer än fjäderlätt?

 

[Dreamer]

Sv: Hängande tyglar

"Jag vill inte att hästen SKA överlämna sin balans till mig! Jag vill att min häst ska balansera sig själv. "

Ok, vad mer får hästen bestämma själv? Gångart, tempo,riktning, annat?
Jag undrar bara alltså

---
Jag tycker att när hästen i ett visst utbildningsskede samlat sig, så är den nästan lite vinglig? Då måste man sitta väldigt väldigt stilla för att inte sätta den ur balans. Det är ett stort förtroende man fått av hästen. Jag styr då inte hästen annat än med små förändringar av min tyngdpunkt, som han sen följer.

 

[knyttet]

Sv: Hängande tyglar

Jag tycker att det är en grov förekling att säga att barockridning innebär hängande tygel. Jag har ridit för nån enstaka instruktör som förespråkar helt hängande tygel, de flesta vill ha en lätt kontakt med hästens mun.

Tanken, som jag ser det iallafall, är att hästen genom böjningen till inner ska söka ett stöd på ytter tygel -vilket är fullständigt omöjligt om tygeln bara hänger lös. Jag vill att mina hästar söker en kontakt med min hand, däremot kanske inte "stöd" i traditionell bemärkelse, hästen ska bära sig själv. Men gränsen mellan kontakt och stöd kan vara fin! Jag tycker att den varierar mellan olika hästar och under utbildningens gång...

 

[Dreamer]

Sv: Hängande tyglar

Jag har inte sagt att barockridning innebär hängande tygel, utan det kom upp i en annan tråd så då tänkte jag fråga.

Ditt svar var nog det närmaste min sanning man kan komma. Dvs att det är olika.

En fråga till då! Vad tycker ni är:
Lätt kontakt - är det 20 gram? Tygelns tyngd? Ett halvt kilo i varje hand? 5 kilo i varje hand?

Det är egentligen svårt att diskutera något som är så tolkningsbart, men eftersom detta är så kontroversiellt och så många blir upprörda och tar avstånd från all form av kontakt med hästens mun så ville jag ändå ta upp det till diskussion.

Många här verkar ha endast två lägen: Ett där man har kontakt med hästens mun, och då måste det naturligtvis automatiskt innebära att man rider den framifrån och bara är intresserad av halsens form. :smirk:
Eller;
Där man inte har kontakt alls utan hästen ska balansera (och rakrikta?) sig själv.

Det låter ju onekligen jättefint och gulligt, men ska hästen verkligen lämnas att reda ut detta själv? Kan den det? Och vad är det som är så fel med att visa den vägen, visa vägen för tyngdpunkten som ska bakåt, framdelen som ska bli lätt, ge den en ram att vara inom?
Om jag går till en sjukgymnast, så vill jag nog att människan tar i mig och visar min kropp hur den ska göra, inte bara stå där en halvmeter ifrån och bara dutta.

En häst ska låta sig föras, för att citera självaste B. Branderup, men det vill inte ni, ni tycker att den ska balansera sig själv. Hur hänger det här ihop?

 

[Dreamer]

Sv: Hängande tyglar

Har du provat? Be en kompis agera ryttare och var häst själv, känn hur det känns med en stilla, kontinuerlig kontakt och sedan en mjuk kramning på tygeln.
Jämför sen med en slack tygel, som först måste sträckas upp, och sedan ges en mjuk kramning. Hur kändes det när den sträcktes upp? Uppstod det mer störning på kommunikationstråden än när den var sträckt från början?
Det är väldigt nyttigt har jag erfarit, att prova olika saker på sig själv och andra människor som kan ge feedback. Man får en mer verklighetsbaserad uppfattning om saker och ting, än om man läser böcker t ex. Mig har det hjälpt jättemycket

 

[Dreamer]

Sv: Hängande tyglar

Sen tänkte jag bara höra om det är NÅGON här som förespråkar den hängande tygeln i alla lägen, som kan svara på mina frågor!

Är det lättare för hästen att göra rätt?
Kan någon förklara VAD exakt som gör att det blir bättre?
Hur rakriktar man en häst utan att röra tyglarna?
Och viktigast - varför har tygelhjälpen kommit att bli så bannad?

Och varför har man bett i munnen - om man inte tänker skola hästens mun?

 

[Fifflan]

Sv: Hängande tyglar

Hästen får såklart inte bestämma själv HURUVIDA den ska vara i balans eller ej, utan jag gör övningar som efterhand får hästen att sätta sig i allt större balans. Jag ber inte hästen om svårare övningar än att det är möjligt för henne att bära sig själv. Självklart gör jag misstag/missbedömningar ibland och sätter min häst ur balans, men då går jag ner ett (eller flera) steg i tempo eller svårighetsgrad och när hästen med hjälp av de övningar jag erbjuder hittat balansen igen ökar vi svårighetsgraden.

Faktiskt så låter jag denna hästen bestämma helt vad vi ska göra ibland, för hon försöker aldrig 'överskrida sina befogenheter'. Så ibland sitter jag upp på gårdsplanen, säger att nu får du gå, och sedan hänger jag med dit hon vill gå. (Oftast lååånga skrittturer med lite galoppfräs uppför backar )

Min andra häst (hbl-NF)är helt annorlunda. Om man inte visar henne att man vet exakt vad man pysslar med, så blir hon osäker och vill genast ta över kommandot. Det är precis som att hon säger 'någon måste ju bestämma!' Hon är heller inte lika känslig i munnen, så henne rider jag med tygeln nätt och jämnt sträckt istället för nästan sträckt, för annars tror hon inte jag vet vart vi ska, och då vill hon bestämma. (Hon är även polis i hagen!) Hon blir också snabbare och grundligare lösgjord med den lilla gradskillnadens mer kontakt. Men om jag ökar kontakten en grad till så blir hon genast framtung och skjuter ut hö bog.

Till syvende og sist är det den individuella hästen som avgör vad som är en lätt kontakt för den, man får helt enkelt prova sig fram, men min övertygelse är att hästens val är en lättare kontakt än de flesta ryttare någonsin får för sig att prova.
Jag hade ju ridit mitt fullblod i många år på en allt lättare kontakt, men den var ändå stark jämfört nu. Sedan jag började rida så här så har hon blivit starkare, stadigare och mer lydig. I början kändes det dock som om jag inte hade kontroll. Hästen gjorde inget dumt, men jag hade en känsla av att saker skulle hända om jag inte höll lite mer i tyglarna. Men det har alltså blivit tvärsom.

 

[Fifflan]

Sv: Hängande tyglar

Nya intressanta frågor i varje inlägg!

Här kommer en tillbaka!!
Vad betyder det att skola hästens mun egentligen?

För mig är det att hästen blir så bekväm (avslappnad) med bettet att jag kan kommunicera saker till dess käke (slappna av) och nacke (vrid/ställ/böj), och att de hjälper jag ger i munnen kan gå igenom hästens kropp utan att fastna i eller orsaka spänningar. Mitt fullblod blir aldrig så avslappnad om bettet hela tiden inverkar (om än aldrig så lätt) i munnen.
Dessutom använder jag ju tyglarna till annat än att ge hjälper i munnen, så bara för att man inte rider med tygeln inverkande i bettet hela tiden så betyder inte det att tyglarna inte används. Jag använder tex ytter tygel mot halsen som vändande hjälp, men om hästen samtidigt ska länga sin yttersida så får den ju inte uppleva det som att jag inverkar bakåt i bettet på den sidan. Och just denna hästen iallafall gör det långt innan jag upplever minsta ökning i tygelns sträckning om jag rider på sträckt tygel med vad jag upplever som lätt kontakt. Hon är helt enkelt känsligare än mig.
Tilläggas bör kanske att jag oftast rider bettlöst (mest lindat sidepull, ibland ridkapson). Bägge hästarna föredrar (jobbar bäst) på ungefär samma kontakt med det som med bett.

 

[Jegra]

Sv: Hängande tyglar

Tittar man på vad ridning på hängande tygel symboliserat i gamla tider (japp, historienörden är igång igen) så var det tecknet på den fullt utbildade hästen, den som är så välskolad och balanserad att den följer ryttarens sits och där tygelns minsta rörelse tas upp av hästen.

Min erfarenhet ger att under utbildningen av hästen behövs en jämn, mjuk kontakt med tygeln, men ska man nå målet med en hängande tygel måste man som ryttare ha det med i tanken hela tiden. D.v.s. man måste rida _som om_ man skulle ha hängande tygel, vilket innebär att man rider med sitsen som främsta hjälp hela tiden. Man kan inte rida på ett sätt under utbildningen och sedan byta taktik för att hästen är anses "färdig", konsekvensen i utbildningen är absolut nödvändig och det handlar ju om små steg som efter mycket övning ger ett slutresultat.

Vid ridning på hängande tygel kommer också valet av utrustning in. En tygeln som är tung fram ner mot bettet ger hästen tydligare signaler och minsta flyttning av handen komuniceras direkt till hästen. Samma sak gäller med bettet, ett stångbett gör att den lilla rörelsen i tygeln förmedlas i tämligen renodlad form eftersom stången egentligen bara rör sig i ett led, medan ett tränsbett rör sig i flera led och således kan en liten rörelse i en hängande tygel lätt ge flera olika signaler. Eftersom nu stångbettet främst rörs i ett led begränsas också möjligheten till påverkan, och mer vikt läggs vid sitsen.

Under utbildning vill jag ha en mjuk kontakt, det ger direkta signaler utan fördröjning. Det är också vitalt för hästen att ryttaren inte glappar i tygeln eftersom jag vill lära hästen att våga känna min hand, och det vill den bara göra om handen är trevlig att ha att göra med. För att uppnå detta krävs främst två saker - 1. ryttarens hand är mjuk och följsam samtidigt som den är tydlig; 2. ryttaren inte backar till sig kontakten genom att ta handen bakåt utan att hästen rids så att den själv tar kontakten.

Hur mycket kontakt jag vill ha är svårt att säga, studier har ju visat att det man upplever i handen bara är en bråkdel av det tryck hästen upplever. Men för att använda någon sorts förklaring som kanske kan fungera universellt; jag vill ha så mycket stöd att tygeln inte glappar, men inte mer än att jag skulle kunna ha ett tunt snöre som tygel utan att få ont i fingrarna. Handen ska vara sluten utan att man kör in naglarna i handen. Ridhandskar ska inte behövas och några valkar i handen eller på ringfingret ska inte heller behöva utvecklas.

Det blev lite långt det här, men det var tankar som dök upp när du ställde frågan och jag började skriva. Slutligen kan jag ju ge min egen erfarenhet vilket är att skolridning är mycket svår att genomföra på hängande tygel och det kräver mycket mer än man tror för att nå dit. Vem vet, en dag kanske jag lyckas...

 

[dressyrtant]

Sv: Hängande tyglar

Allt som funkar utan att störa hästen, och är tryggt ur säkerhetshänsyn är väl ok?
Jag ser tyglarna som en riktning av energi. Hästen alstrar rörelse-energi från bakbenen, den fortplantar sig genom ryttarens kropp och man styr den sen genom tyglarna så att man kan inverka på vad som händer i ridningen... Nyckelordet är kanske kontakt. Kontakt för att möjliggöra kommunikation. Sen kan man ägna sitt liv åt att förfina kontakten...
Ser det som svårt att separera olika delar i ridningen. Våra händer sitter ju fast i vår kropp, som rör sig pga hästens rörelser. Därför kan en dålig position, eller spänning, nån annan stans i kroppen göra det svårt eller omöjligt att ha en mjuk, konstant kontakt till hästens mun. Tygellängd är också något som egentligen saknar standard, tycker jag. Det är väldigt beroende på situation, uppmärksamhet och en miljon andra faktorer. Att ha rätt tygellängd är kanske att ständigt justera enligt förhållandena? Man kan tyvärr inte ge andra människor en känsla på bricka, så även om den ultimata ryttaren kanske existerar hjälper det inte oss andra utan vi får med hjälp av olika instruktioner samt försök och misstag utveckla vår känsla och genom ödmjukhet verkligen se eller känna när det fungerar eller inte fungerar. Här saknas också objektiva parametrar. Så vi får försöka utveckla känsla och uppmärksamhet hela tiden.
Därför är ridningen svår, eller?
(Tror att om ridningen är lätt för nån har de svårt att lära ut den?)

 

[psychogrrl]

Sv: Hängande tyglar

Såg att det jag skrev kanske kunde förstås på ett annat sätt än ajg menade. Jag skrev:

då får man väl helt enkelt korta den så att man kan ge små impulser och få svar tillbaka.

Jag menar alltså inte att man kortar tygeln så man får ett stöd, utan man tar lugnt och stilla upp tygeln halvcentimeter för halvcentimeter tills hästen känner att den har ett bett att söka sig till och prata med dig genom.

Har du provat? Be en kompis agera ryttare och var häst själv, känn hur det känns med en stilla, kontinuerlig kontakt och sedan en mjuk kramning på tygeln.
Jämför sen med en slack tygel, som först måste sträckas upp, och sedan ges en mjuk kramning. Hur kändes det när den sträcktes upp? Uppstod det mer störning på kommunikationstråden än när den var sträckt från början?
Det är väldigt nyttigt har jag erfarit, att prova olika saker på sig själv och andra människor som kan ge feedback. Man får en mer verklighetsbaserad uppfattning om saker och ting, än om man läser böcker t ex. Mig har det hjälpt jättemycket

Det har jag provat Håller helt med dig att en bruten kontakt är väldigt jobbig. Med en lite tyngre tygel behöver dock inte kontakten brytas bara för att tygeln är lång. Nu använder jag själv inte tunga tyglar så kan ju kanske inte vara representativ för de som har det.

Det är ju som att föra ett samtal med någon. Om personen är intresserad av det du pratar om och ställer motfrågor och kommer med egna anekdoter, då får man en fin kontakt och man går ifrån samtalet med en positiv känsla. Om man pratar med en person som sitter och tittar på annat och inte tittar dig i ögonen och bara kommer med ett "mmm" ibland och sen helt plötsligt kräver att du ska lyssna på den, då går man ifrån samtalet med en negativ känsla. Däremot någon som hela tiden pratar, högt dessutom och som aldrig låter dig en säga någonting blir man nästan ännu mer irriterad på. Värst är väl ändå de som man tror har pratat färdigt och när man sen börjar på en mening avbryter en och inte bryr sig om att man har något att säga.

 

[paradox]

Sv: Hängande tyglar

nu rider jag inte akademiskt, men däremot rider jag p hängande tygel.
och det funkar jättebra på min häst (det är han som "tvingade mig" att släppa tyglarna) har honom helt inramad mellan hjälperna, rider till 99% med sitsen och om jag någon gång tar i tygeln är när det skett ett rejält missförstånd och jag behöver få min mening egenom för bådas väl och ve. ramar in hans huvud/hals genom att om han går emot ena tygeln hamnar den mot halsen, och han går undan, och rakt igen.'

det går inte att samla denna häst med tygelkontakt, (nuförtiden går det knappt alls pga bakbensproblem) men bra dagar kan han komma till en helt underbar samling på hängande tyglar..

nu är detta något som jag och min häst byggt upp under flera år. det går lixom inte att sätta sig på en häst och släppa tyglarna och hoppas på det bästa..

 

[emindy]

Sv: Hängande tyglar

nu är detta något som jag och min häst byggt upp under flera år. det går lixom inte att sätta sig på en häst och släppa tyglarna och hoppas på det bästa..

hear hear!

Jag använder "kontakt" som ytterligare ett sätt att förtydliga vad jag vill. Ju bättre hon går, desto lättare och "tystare" tygel. När hon går som hon ska så skall jag sluta tjata.
Det är lite svårt att göra om jag hela tiden skall ha sträckt tygel, så jag föredrar termen kontakt. När min häst går bra behövs inte sträckt tygel för att hon skall förstå vad jag menar! underbar känsla!

 

[Dreamer]

Sv: Hängande tyglar

Hästen får såklart inte bestämma själv HURUVIDA den ska vara i balans eller ej, utan jag gör övningar som efterhand får hästen att sätta sig i allt större balans.

Nä det förstår jag, det är ju mycket lättare för hästen att fortsätta vara sned och okoordinerad så där är det klart att det krävs lite mer övertygelse för att få hästen att ändra på sig
Men vad för slags övningar gör du för att sätta hästen i större balans? Utan att ta i tyglarna? (Har fortfarande inte fått svar av någon om VARFÖR man inte får/ska ta i tyglarna, ska bli intressant när det kommer ett )

Hon blir också snabbare och grundligare lösgjord med den lilla gradskillnadens mer kontakt. Men om jag ökar kontakten en grad till så blir hon genast framtung och skjuter ut hö bog.

Ah! Nu börjar vi prata samma språk!
Men då har du nog hittat den gräns du ska hålla dig till! Jag har fått leta en del med min också som gärna både skjuter ut bogen OCH går bakom hand - samtidigt.
Kontakt men utan en hand som tänker bakåt. Utan en hand som drar. Bara en hand som är stilla, inte bestraffande MEN viker inte heller en millimeter.
Jag tror det finns en miljon varianter till att ta kontakt på såna här hästar, men ett av dem som jag använder som ett ganska effektivt botemedel för hästar som vräker sig på handen / skjuter ut bogen det är att man under ett par sekunder stänger ytterhanden och bygger en vägg där, samtidigt som man vibrerar lätt på inner hand för att visa hästen att den ska bort från trycket, inte gå emot det. Så fort hästen gör en ansats till att lägga bak sin vikt så upphör hjälpen (genom att återgå till vanlig kontakt - inte släppa tyglarna fullständigt så hästen nästan ramlar omkull framåt - det är lite taskigt!).
En slags halvhalt som visar hästen vart kilona ska nånstans - bakåt.
(Fast det kräver att man har en häst som redan har kommit upp med ryggen lite, annars finns ju risken att den går av genom att svanka.)

Sedan jag började rida så här så har hon blivit starkare, stadigare och mer lydig. I början kändes det dock som om jag inte hade kontroll. Hästen gjorde inget dumt, men jag hade en känsla av att saker skulle hända om jag inte höll lite mer i tyglarna. Men det har alltså blivit tvärsom.

Det där med att känna att kontrollen sitter i tyglarna, det känner jag väl igen... men man har verkligen bedragit sig när man har trott att ju mer man drar i tyglarna desto mer kontroll har man.
Men det är ytterligare en av alla dessa mänskliga instinkter som bara ställer till det för en när man rider.
Men det tar sin tid och man kommer till slut på att det är i länden som styrningen och kontrollerna sitter, inte i munnen på hästen.
Och det kräver att man som ryttare har väldigt bra kontroll på sin rumpa, ben och tyngdpunkt och vet vad man ska göra med den.Instinkterna vill ju nämligen hela tiden att vi ska göra fel. (I alla fall med mig )

 

[Dreamer]

Sv: Hängande tyglar

Vad betyder det att skola hästens mun?

Det betyder att få hästen att förstå och lyda tygelhjälper.