Att ha häst eller inte...

[skiesabove]

Nu har vi haft någon bra vecka. Har mycket stöd av en kompis i stallet (vi har ridit ihop i snart tio år). Hon hjälper mig vid de faktiskt, just nu, fåtal tillfällen han blir lite mycket och hon är övertygad om att det här är rätt häst för mig. Även min tränare tycker att vi kämpar på lite till och på senaste träningen hade jag inte bytt ut honom för allt i världen så jag tror att det är på väg åt rätt håll.

Eftersom jag vill hoppa är väl ett byte av ras till islänning inte högst upp på listan, men vi får väl se hur det här går en stund till.

Jag kan absolut tänka mig att ta hjälp av någon kring hanteringen och så men det blir inte Eamon i så fall. Jag har provat det förut och jag tyckte inte det funkade för mig. Men det finns ju andra alternativ.

Mina två bästa tips när det gäller att hantera "svåra och reaktiva" hästar är att 1; tänka på vad som händer inom dig. Dina känslor och tankar fångas upp av hästen, genom ditt kroppsspråk, genom sättet du andas, hur du håller i grimskaftet osv. Och 2; hästen är häst, den ser som en häst och reagerar som en häst. Jag använder ledrep för att jag vill kunna skicka iväg hästen på replängds avstånd om den behöver steppa och studsa en del, medans jag håller mig lugn, passiv, och väntar. En del av att vara häst är att anpassa sig till flockens "majoritets-stämning". Är du lugn inuti, lugn utanpå, så kommer hästen följa det efter att den fått bränna av adrenalinpåslaget (vilket den gör genom att röra på sig). Huvudet ska vara under mankhöjd när du leder, då har du en lugn häst som överlåtit ansvaret för "koll på omgivningen" till dig.

Det tar tid, men kämpa på . Jobba med din andning, din hållning, och vad det är du vill förmedla till hästen.

Jag kan varmt rekommendera boken https://calmingsignalsofhorses.com/language-signs-and-calming-signals-of-horses/ .

En betydande del av hästars språk handlar om att dom vill lugna ner sig

 

[QueenLilith]

Nu har vi haft någon bra vecka. Har mycket stöd av en kompis i stallet (vi har ridit ihop i snart tio år). Hon hjälper mig vid de faktiskt, just nu, fåtal tillfällen han blir lite mycket och hon är övertygad om att det här är rätt häst för mig. Även min tränare tycker att vi kämpar på lite till och på senaste träningen hade jag inte bytt ut honom för allt i världen så jag tror att det är på väg åt rätt håll.

Eftersom jag vill hoppa är väl ett byte av ras till islänning inte högst upp på listan, men vi får väl se hur det här går en stund till.

Jag kan absolut tänka mig att ta hjälp av någon kring hanteringen och så men det blir inte Eamon i så fall. Jag har provat det förut och jag tyckte inte det funkade för mig. Men det finns ju andra alternativ.

Vad va det som inte funkade med tränaren för er och vilken hade ni använd isåfall? finns inte så många av den sortens tränare runt här, så kanske du kan skicka i pm till mig Han håller nämligen på här, så funderade på att träna för honom. Har dock inte problem häst, men vill lära att förminska mina signaler och jobba på förtroendet. Känns som jag lätt kan göra fel när man inte har någon som kan rätta en irl

 

[Ramona]

Varken welsh cob eller haflinger är direkt kända för att ha ett stadigt lynne, i synnerhet inte de förstnämnda.

Delvis KL

Welsharna håller jag med om, men de allra flesta haflingers är riktigt trevliga. Jag har ägt både ock och är rätt så insatt i båda raserna. Speciellt A-linjerna är trevliga haflingers.

Welsh cob är inget för den som vill ha en lugn tanthäst. Visst, det finns individer som är trevliga tanthästar, men så är det ju med alla raser.

 

[Oknytt]

Delvis KL

Welsharna håller jag med om, men de allra flesta haflingers är riktigt trevliga. Jag har ägt både ock och är rätt så insatt i båda raserna. Speciellt A-linjerna är trevliga haflingers.

Welsh cob är inget för den som vill ha en lugn tanthäst. Visst, det finns individer som är trevliga tanthästar, men så är det ju med alla raser.

Vi hade en Haflinger på ridskolan ett tag. Superfin häst men absolut inte en lämplig ridskolehäst överhuvudtaget och brukade köra "kast med liten ryttare in i ridhusväggen" och bocka av folk på uteritter med jämna mellanrum. Tycker mig även se rätt ofta att de som läggs ut ofta beskrivs som "mycket häst" och inte sällan är ganska bockiga och egensinniga av sig. Med det sagt har jag faktiskt själv övervägt att köpa en halfinger många gånger och det kliade rejält i fingrarna när jag såg en ligga ute till salu i dagarna Supervackra, lagom storlek men det är ju den där räven (eller en hel skog full av dem) bakom örat jag personligen är lite fundersam över

 

[prinsessfeminist]

Delvis KL

Welsharna håller jag med om, men de allra flesta haflingers är riktigt trevliga. Jag har ägt både ock och är rätt så insatt i båda raserna. Speciellt A-linjerna är trevliga haflingers.

Welsh cob är inget för den som vill ha en lugn tanthäst. Visst, det finns individer som är trevliga tanthästar, men så är det ju med alla raser.

Jag har ingen erfarenhet av haflinger, men welsh cob har jag mött flera.

Mitt intryck är att de har svårare för en bra galopp och är allmänt "på". Lite väl pigga och alerta för ryttare som känner sig osäkra, skulle jag säga.

 

[prinsessfeminist]

Mina två bästa tips när det gäller att hantera "svåra och reaktiva" hästar är att 1; tänka på vad som händer inom dig. Dina känslor och tankar fångas upp av hästen, genom ditt kroppsspråk, genom sättet du andas, hur du håller i grimskaftet osv. Och 2; hästen är häst, den ser som en häst och reagerar som en häst. Jag använder ledrep för att jag vill kunna skicka iväg hästen på replängds avstånd om den behöver steppa och studsa en del, medans jag håller mig lugn, passiv, och väntar. En del av att vara häst är att anpassa sig till flockens "majoritets-stämning". Är du lugn inuti, lugn utanpå, så kommer hästen följa det efter att den fått bränna av adrenalinpåslaget (vilket den gör genom att röra på sig). Huvudet ska vara under mankhöjd när du leder, då har du en lugn häst som överlåtit ansvaret för "koll på omgivningen" till dig.

Det tar tid, men kämpa på . Jobba med din andning, din hållning, och vad det är du vill förmedla till hästen.

Jag kan varmt rekommendera boken https://calmingsignalsofhorses.com/language-signs-and-calming-signals-of-horses/ .

En betydande del av hästars språk handlar om att dom vill lugna ner sig

Intressant bok! Den skall jag köpa!

Jag brukar tänka "här står jag och smittar med mitt lugn". Ju mer stressad häst, desto lugnare och "oberörd" är jag.


Men jag är bara oberörd på ytan, för mitt fokus är intensivt på hästen, så att jag snabbt kan ändra strategi, om det krävs.

Ibland funkar tex beröring för att lugna, ibland kan beröring trigga mer. Hästar är olika, och beroende på hur väl jag känner hästen, närmar jag mig den.

Lite som när en häst ligger ned. Då är människan långsam i rörelserna för att inte hota, och beroende på hästens självförtroende får man sitta intill, eller till och med ligga mot hästen.

Förtroendet är egentligen A och O.

Tillägg: läste mer nu från ts. Hästar med skärpa är svårare, helt klart. Där är jag inte alls lika tuff själv. Det är verkligen inte alltid man bara väntar ut med sitt lugn. Hästen måste ha en grundläggande respekt också.
Det har jag fått kämpa mer med, och reflekterat mycket kring.

För att få till det, krävs mer.

 

[Nota]

Vi hade en Haflinger på ridskolan ett tag. Superfin häst men absolut inte en lämplig ridskolehäst överhuvudtaget och brukade köra "kast med liten ryttare in i ridhusväggen" och bocka av folk på uteritter med jämna mellanrum. Tycker mig även se rätt ofta att de som läggs ut ofta beskrivs som "mycket häst" och inte sällan är ganska bockiga och egensinniga av sig. Med det sagt har jag faktiskt själv övervägt att köpa en halfinger många gånger och det kliade rejält i fingrarna när jag såg en ligga ute till salu i dagarna Supervackra, lagom storlek men det är ju den där räven (eller en hel skog full av dem) bakom örat jag personligen är lite fundersam över

Finns ju en stor turridningsverksamhet med bara haflingers så en del trevliga individer måste det finnas

Själv håller jag med dig jag har aldrig fastnat för haflinger tycker dom känns tröga och gåpåiga bara inget signalkänsliga alls bara kliver fram.

 

[TeamLundVer]

Hade jag haft flera spekulanter så hade jag nog inte prioriterat ett flerggångers besök, men finns det inga andra så varför inte?
En tanke... Är man en spekulant med höga krav på att få provrida/hantera upprepade gånger och det finns andra mer snabba spekulanter kan man ju alltid prova att erbjuda sig att betala ett något högre pris som motbud. Röstar också på ett rasval där "trygg och stabil" i viss mån ingår i rasvisa krav, tex nordsvensk brukshäst.

Jag röstar också för nordis men då är det extra viktigt att kolla stamtavlan. De sträcker sig ifrån väldigt väldigt lugna individer till individer som är extrema på andra hållet.

Vill man ha en riktigt lugn individ ska man inte ha med Bellman i stamtavlan t ex

 

[Roheryn]

Nu har vi haft någon bra vecka. Har mycket stöd av en kompis i stallet (vi har ridit ihop i snart tio år). Hon hjälper mig vid de faktiskt, just nu, fåtal tillfällen han blir lite mycket och hon är övertygad om att det här är rätt häst för mig. Även min tränare tycker att vi kämpar på lite till och på senaste träningen hade jag inte bytt ut honom för allt i världen så jag tror att det är på väg åt rätt håll.

Eftersom jag vill hoppa är väl ett byte av ras till islänning inte högst upp på listan, men vi får väl se hur det här går en stund till.

Jag kan absolut tänka mig att ta hjälp av någon kring hanteringen och så men det blir inte Eamon i så fall. Jag har provat det förut och jag tyckte inte det funkade för mig. Men det finns ju andra alternativ.

Härligt att höra att det funkar bättre! Den typen av stöd du beskriver är ju helt ovärderligt, just att slippa känna sig ensam i vardagen med hästen - hoppas verkligen att ni reder ut detta på ett bra sätt!

Nä, även om det finns de som säger att "islandshästar kan allt" så är de inga hopphästar och absolut inte avlade på hoppförmåga! Inte minst storleksförhållandet häst/ryttare brukar ju göra hoppning på högre nivå helt omöjligt. Liksom de extra gångarterna!

 

[Sixten]

Härligt att höra att det funkar bättre! Den typen av stöd du beskriver är ju helt ovärderligt, just att slippa känna sig ensam i vardagen med hästen - hoppas verkligen att ni reder ut detta på ett bra sätt!

Nä, även om det finns de som säger att "islandshästar kan allt" så är de inga hopphästar och absolut inte avlade på hoppförmåga! Inte minst storleksförhållandet häst/ryttare brukar ju göra hoppning på högre nivå helt omöjligt. Liksom de extra gångarterna!

Ja, utan mitt lilla men ack så effektiva support-team hade jag nog gett upp nu. Jag brukade vara mycket tuffare, men jag har haft några ruggigt hårda år och mitt självförtroende och ihärdighet är båda förbrukade. Så utan min kära vän och min tränare vet jag inte vad jag hade gjort. Nu räcker det att jag säger att jag inte vill eller inte tycker att det känns bra för dagen så byter vi hästar med varann, jag och kompisen. Hennes häst är inte plättlätt alla gånger men jag kan honom och litar på honom och vissa dagar är det allt jag behöver. Då rider hon min nån dag och så får jag se hur fint det går och får lite tips jag kan ta med mig till nästa dag osv. Jag har också rekryterat en riktigt duktig medryttare utöver detta och det tror jag också kommer att bidra till att min häst får mer mental stimulans som han behöver.
Så just nu, ett bra team och en för tillfället skötsam häst och vi tar oss framåt, tillsammans. No man is an island eller hur det nu var.

 

[Roheryn]

Ja, utan mitt lilla men ack så effektiva support-team hade jag nog gett upp nu. Jag brukade vara mycket tuffare, men jag har haft några ruggigt hårda år och mitt självförtroende och ihärdighet är båda förbrukade. Så utan min kära vän och min tränare vet jag inte vad jag hade gjort. Nu räcker det att jag säger att jag inte vill eller inte tycker att det känns bra för dagen så byter vi hästar med varann, jag och kompisen. Hennes häst är inte plättlätt alla gånger men jag kan honom och litar på honom och vissa dagar är det allt jag behöver. Då rider hon min nån dag och så får jag se hur fint det går och får lite tips jag kan ta med mig till nästa dag osv. Jag har också rekryterat en riktigt duktig medryttare utöver detta och det tror jag också kommer att bidra till att min häst får mer mental stimulans som han behöver.
Så just nu, ett bra team och en för tillfället skötsam häst och vi tar oss framåt, tillsammans. No man is an island eller hur det nu var.

Det låter ju jättebra! Vi hästmänniskor har ofta en tro på att vi måste klara ALLT själva, men ibland är det ju mycket effektivare att faktiskt ta lite hjälp! Och att hästen för tillfället är skötsam kan ju mycket bero på att ert lilla team funkar bra - hästen får stimulans, du får avlastning, träningstips och möjlighet att rida en annan häst ibland - win-win!

 

[Andromedae]

Ja, utan mitt lilla men ack så effektiva support-team hade jag nog gett upp nu. Jag brukade vara mycket tuffare, men jag har haft några ruggigt hårda år och mitt självförtroende och ihärdighet är båda förbrukade. Så utan min kära vän och min tränare vet jag inte vad jag hade gjort. Nu räcker det att jag säger att jag inte vill eller inte tycker att det känns bra för dagen så byter vi hästar med varann, jag och kompisen. Hennes häst är inte plättlätt alla gånger men jag kan honom och litar på honom och vissa dagar är det allt jag behöver. Då rider hon min nån dag och så får jag se hur fint det går och får lite tips jag kan ta med mig till nästa dag osv. Jag har också rekryterat en riktigt duktig medryttare utöver detta och det tror jag också kommer att bidra till att min häst får mer mental stimulans som han behöver.
Så just nu, ett bra team och en för tillfället skötsam häst och vi tar oss framåt, tillsammans. No man is an island eller hur det nu var.

Jag har sett mååånga som inte direkt haft någon smekmånadsperiod med sina hästar, men med rätt stöttning och tålamod har det blivit hur bra som helst. Och ju mer man gör tillsammans, desto lättare tycker jag att det blir att hantera hästar. Man lär sig varandra och det finns en helt egen trygghet i det

Heja dig!

 

[Bison]

Jag har ingen erfarenhet av haflinger, men welsh cob har jag mött flera.

Mitt intryck är att de har svårare för en bra galopp och är allmänt "på". Lite väl pigga och alerta för ryttare som känner sig osäkra, skulle jag säga.

Galoppen beror beror på linjer
Min förra var typisk showcob med gångarter som gör sig bäst vid hand och framför vagn. Blev lätt fyrtaktig och släppte ryggen men hoppade satan i gatan bra ändå.

Nuvarande har tre jämna och bra gångarter, väldigt trevlig galopp! Stark tretakt, väldigt stabil och stadig. Sen behöver han bli starkare men han är å andra sidan bara fyra. Blir mer ridbar för varje träning

 

[Ketrawzc]

Vad blev det för ras? Jag har varit inne på att byta från swb till både welsh cob och haflinger (av sportigare modell) för att höja chansen för ett stadigare lynne. Men jag hade förtvivlat svårt att hitta några att kolla på tyvärr...

Jag har en sportig Haflinger och hon är underbar. Men har både vägrat gå av stallplanen samt gått på bakbenen i perioder, men det är länge sen nu. När vi kommit överrens är hon fantastisk och jag har haft henne i 6 år och hon är 12 nu. Rider ut barbacka i skogen, åker själv på tävling osv, hon är totalt okomplicerad men som sagt - de kan också men den största skillnaden mot halvblod var att hon aldrig var så stor och det kändes mer hanterbart. Jag har aldrig åkt av henne tex. Hon är den häst som jobbar mest i stallet och trivs med det, en riktig arbetsmyra och jag tror inte hon kan bli trött. Tror de är perfekta till tonåringar och vuxna som vill träna och tävla - men de kräver att man är konsekvent, lite fyrkantig.

 

[CaisaCax]

Jag röstar också för nordis men då är det extra viktigt att kolla stamtavlan. De sträcker sig ifrån väldigt väldigt lugna individer till individer som är extrema på andra hållet.

Vill man ha en riktigt lugn individ ska man inte ha med Bellman i stamtavlan t ex

Intressant! Finns det fler hingstar än Bellman som man bör hålla kolla på om man vill ha en Nordsvensk Brukshäst av det mer stabila slaget? Finns det hingstar som lämnar avkommor som är för reaktiva för att bli bra körhästar?

 

[Sixten]

Jag vill bara kasta in en liten uppdatering här ifall nån är intresserad.
Vi kämpar på jag och min pärla. Han är den tekniskt sett mest krävande och svåra häst jag har ridit. Han kräver att jag gör rätt för att själv göra rätt alls. Men de senaste kanske två månaderna har vi börjat hitta varandra på ett mer bekvämt sätt. Han skrämmer mig inte men det är mycket häst att rida och det är helt klart en utmaning. Vi har långt kvar innan allt flyter felfritt men oftast har vi roligt och jag blir en bättre ryttare varje dag.

Och just det. Vi ska snart prova en fjärde medryttare så inte helt enkel, nej

 

[Oh_really]

Jag vill bara kasta in en liten uppdatering här ifall nån är intresserad.
Vi kämpar på jag och min pärla. Han är den tekniskt sett mest krävande och svåra häst jag har ridit. Han kräver att jag gör rätt för att själv göra rätt alls. Men de senaste kanske två månaderna har vi börjat hitta varandra på ett mer bekvämt sätt. Han skrämmer mig inte men det är mycket häst att rida och det är helt klart en utmaning. Vi har långt kvar innan allt flyter felfritt men oftast har vi roligt och jag blir en bättre ryttare varje dag.

Och just det. Vi ska snart prova en fjärde medryttare så inte helt enkel, nej

Så härligt att det går bättre! Vad glad jag blir att ni kämpar på och känner framsteg!
Jag har följt diskussionerna om huruvida welsh cob är en svår eller lätt ras - men jag köpte en 2-årig welsh cob för sex veckor sedan, och bytte därmed ras enbart på grund av att jag längtade efter ett stabilt och snällt lynne.

Han är stabilare än vad jag förväntat mig och ändå väldigt mjuk med människor. Han bryr sig inte om plötsliga ljud (vi gick nyligen förbi arbetare som slängde metall i en container) och verkar allmänt chill.
Hans syster (palomino, 1 år) finns på hästnet för 50.000 kr och är i mina ögon klart prisvärd. Jag har inte haft storebror så länge, men märker på lastträningen, våra ensamma promenader, och dagens möte med veterinären att han är otroligt trygg och mild. Sedan kommer ju en häst alltid vara en häst, men närmare en snäll Nalle än så här kommer jag nog inte..

 

[Ramona]

Han är stabilare än vad jag förväntat mig och ändå väldigt mjuk med människor.

Min är superstabil hemma. Inget rör henne i ryggen! Verkligen ingenting. Jag tror att vad som helst kan hända och hon är hur chill som helst.

Men gå hemifrån...

Att åka till nya ställen är chill. Bara lasta och åka iväg och hon tar det mesta med ro så länge man är på en ridbana eller i ett ridhus.

Hon är 4 år ska tilläggas.

 

[Oh_really]

Min är superstabil hemma. Inget rör henne i ryggen! Verkligen ingenting. Jag tror att vad som helst kan hända och hon är hur chill som helst.

Men gå hemifrån...

Att åka till nya ställen är chill. Bara lasta och åka iväg och hon tar det mesta med ro så länge man är på en ridbana eller i ett ridhus.

Hon är 4 år ska tilläggas.

Haha, då gör jag alltså rätt i att prioritera ensamma promenader ute nu när han är ung Självklart protesterade han första gången men nu är han mjuk som smör.

 

[Sixten]

Uppdaterar lite igen. Medryttarförsök nr 5 visade sig vara allt vi behövde. Nu har vi en riktig pärla i vårt team som också gillar hästen för den han är och som inte tycker att hans energi och kraft är ett problem, utan nåt kul som kan förvaltas. Och jag får avlastning och slipper slita som en liten blå för att hålla honom nöjd. Win-win! Bästa julklappen!