Han mår nog dåligt...

[Sel]

Men? Alla kvinnor som lever med rövhattarna då? En man gör allt och du oroar dig för hans välmående. Hundra kvinnor bränner ut sig och du tycker ändå det är befogat att kasta in en stackars man?

Jag oroar mig för alla mina bekanta som mår dåligt. Jag ville mest mena att tendensen med "han mår säkert dåligt!" är kass för hela samhället. Det är en korkad trend.

 

[Hyacinth]

Jag menade inte att belysa "inteallamän" utan mer att det är bedrövligt att bilden av en man som mår dåligt är en omöjlig, förväxt tonåring som sitter och blippar på telefonen eller spelar Xbox hela dagarna.

Det finns ju alla sorter, men just den tv-spelande tonårsmannen har jag stött på för många gånger.

 

[Sel]

Det finns ju alla sorter, men just den tv-spelande tonårsmannen har jag stött på för många gånger.

Samma här! Och att folk tar för givet att någon som bara är bekväm och oengagerad ska ursäktas och omhuldas för att han "mår dåligt" är ju bara trams.

 

[Sleepy]

jättebebisparasit

Vilket bra ord.

 

[BernT]

På tal om mansbebis, en jag vet var ihop med en kille. De var sambos i hans BR (hur han köpt den är en gåta) och han hade inget jobb. Han lät kvinnan pröjsa allt. Sen fick han extrajobb i en kompis gatukökoch kvinnan tänkte åh bra då kan vi del på kostnaderna, men nä för han fick betalt i hamburgare (true story). Och satt och spelade spel hela nätterna och vägrade söka jobb. Herre. Men han mådde säkert jääääääättedåligt.

 

[gul_zebra]

Alltså att folk generellt kallar det för att män inte "hjälper till" är väl i sig ganska talande. Män har tydligen inget ansvar att ta för hemmet, det är kvinnans ansvar och mannen kan möjligtvis kanske "hjälpa till" med disken eller vara barnvakt åt sina egna barn eller så. Språk i sig gör ganska mycket skulle jag vilja säga.

 

[Annat]

Kvinnor måste bli bättre på att stötta varandra i att de inte är ensamt ansvariga för hemmet, barnen och få vardagen att fungera. Minns när några arbetskamrater (kvinnor) skulle dela sin föräldraledighet med sin partner nästintill rakt av. Många som ifrågasatte varför kvinnan inte ville vara hemma längre med sina småttingar? De hade ju minsann varit hemma minst två år med sina. Att andra kvinnor försvarar män som inte gör något hemma är lika illa. Om vi inte ens stöttar varandra i kärnfrågan blir det svårt att få till en förändring.

 

[Annat]

På tal om mansbebis, en jag vet var ihop med en kille. De var sambos i hans BR (hur han köpt den är en gåta) och han hade inget jobb. Han lät kvinnan pröjsa allt. Sen fick han extrajobb i en kompis gatukökoch kvinnan tänkte åh bra då kan vi del på kostnaderna, men nä för han fick betalt i hamburgare (true story). Och satt och spelade spel hela nätterna och vägrade söka jobb. Herre. Men han mådde säkert jääääääättedåligt.

Men herregud. Hur finner man en sådan man attraktiv? Vad pratar man om med varandra på kvällarna?

 

[Görel]

Den värsta jättebebisparasiten jag mött var på jobbet för några år sedan. Han hade inte träffat sitt barn på ett halvår men gjort en orosanmälan om att barnet mådde dåligt hos mamma. En kollega och jag träffade hans kloka barn som endast saknade kontakt med sin pappa.
Men det var inte alls någon tröst för honom att barnet mådde bra och längtade efter honom. Istället pratade han om hur synd det var om honom som mådde så dåligt för att hans barn mådde dåligt (!). Med på mötet hade han både sin flickvän och sin mamma som båda bekräftade allt han sa och att det var så synd om honom. De vände nästan ut och in på sig själva för att hitta lösningar som mannen skulle vara nöjd med, där alla totalt saknade barnperspektiv, som att farmor inte kunde tänka sig att barnet hade det bättre hos sin mamma än hos henne.

 

[Annat]

Den värsta jättebebisparasiten jag mött var på jobbet för några år sedan. Han hade inte träffat sitt barn på ett halvår men gjort en orosanmälan om att barnet mådde dåligt hos mamma. En kollega och jag träffade hans kloka barn som endast saknade kontakt med sin pappa.
Men det var inte alls någon tröst för honom att barnet mådde bra och längtade efter honom. Istället pratade han om hur synd det var om honom som mådde så dåligt för att hans barn mådde dåligt (!). Med på mötet hade han både sin flickvän och sin mamma som båda bekräftade allt han sa och att det var så synd om honom. De vände nästan ut och in på sig själva för att hitta lösningar som mannen skulle vara nöjd med, där alla totalt saknade barnperspektiv, som att farmor inte kunde tänka sig att barnet hade det bättre hos sin mamma än hos henne.

Upprepar man något tillräckligt många gånger kan man nog inbilla sig att det är en sanning. Stackars barn.

 

[BernT]

Men herregud. Hur finner man en sådan man attraktiv? Vad pratar man om med varandra på kvällarna?

Ja eller vad sägs om mansbebisen som inte kan gå upp på morgonen utan att mamma eller svärmor ringer och väcker honom? OBS ej samma som betalt-i-hamburgare-killen, det finns många mansbebisar...

 

[Lenis]

Vet inte om det är sådär jättevanligt i verkligheten? Det beror säkert på vilken verklighet en lever i Men jag tycker att det nästan alltid kommer upp en sådan åsikt/ett sådant förslag varenda gång en man inte verkar kunna bete sig vuxet och det diskuteras på nätet.

Tyvärr verkar det vara rätt vanligt om jag ska basera min åsikt på min feed och tyvärr tyvärr även nära omgivning. En familjemedlem går i terapi med sin man (han är verkligen en jättebebis som dessutom kan bli riktigt obehaglig så hon vågar inte lämna barnet med honom själv även om han inte använt våld, men känns bara inte pålitlig, som om han skulle kunna få för sig att dra på fläcken fast barnet var kvar självt hemma typ.. om nån förstår hur jag menar). Allt terapeuten pratar om är tydligen hur jobbig mannens uppväxt måste varit. Hans föräldrar är iofs lite knepiga men han har av det jag fått höra haft det enormt mkt bättre än många av oss, inklusive sin sambo. Hon som var redo att gå efter att ha kommit hem och ertappat honom med att hinka alkohol medan han hade ansvar för det lilla barnet säger att terapeuten alltid återkommer till att allt måste bero på mannens uppväxt och är nu låst. För allt är ju synd om honom. Sen att han tar noll och inget ansvar för sitt eget mående och lämnar allt på henne, även när barnet varit akut sjukt, och uppenbarligen har all ork att dra iväg på extrajobb, hobbys etc men sedan totalt kraschar när han ska ta hand om hemmet en dag.. det måste vara ett drag av den där uppväxten Jag får spader på att de verkar ha fastnat i synd om-delen, min erfarenhet av terapi är att man ska göra en stor del av jobbet själv, att det ska få en att tänka. Här har de bara blivit passiviserade.

Den värsta jättebebisparasiten jag mött var på jobbet för några år sedan. Han hade inte träffat sitt barn på ett halvår men gjort en orosanmälan om att barnet mådde dåligt hos mamma. En kollega och jag träffade hans kloka barn som endast saknade kontakt med sin pappa.
Men det var inte alls någon tröst för honom att barnet mådde bra och längtade efter honom. Istället pratade han om hur synd det var om honom som mådde så dåligt för att hans barn mådde dåligt (!). Med på mötet hade han både sin flickvän och sin mamma som båda bekräftade allt han sa och att det var så synd om honom. De vände nästan ut och in på sig själva för att hitta lösningar som mannen skulle vara nöjd med, där alla totalt saknade barnperspektiv, som att farmor inte kunde tänka sig att barnet hade det bättre hos sin mamma än hos henne.

Så enormt sorgligt

 

[Annat]

Tyvärr verkar det vara rätt vanligt om jag ska basera min åsikt på min feed och tyvärr tyvärr även nära omgivning. En familjemedlem går i terapi med sin man (han är verkligen en jättebebis som dessutom kan bli riktigt obehaglig så hon vågar inte lämna barnet med honom själv även om han inte använt våld, men känns bara inte pålitlig, som om han skulle kunna få för sig att dra på fläcken fast barnet var kvar självt hemma typ.. om nån förstår hur jag menar). Allt terapeuten pratar om är tydligen hur jobbig mannens uppväxt måste varit. Hans föräldrar är iofs lite knepiga men han har av det jag fått höra haft det enormt mkt bättre än många av oss, inklusive sin sambo. Hon som var redo att gå efter att ha kommit hem och ertappat honom med att hinka alkohol medan han hade ansvar för det lilla barnet säger att terapeuten alltid återkommer till att allt måste bero på mannens uppväxt och är nu låst. För allt är ju synd om honom. Sen att han tar noll och inget ansvar för sitt eget mående och lämnar allt på henne, även när barnet varit akut sjukt, och uppenbarligen har all ork att dra iväg på extrajobb, hobbys etc men sedan totalt kraschar när han ska ta hand om hemmet en dag.. det måste vara ett drag av den där uppväxten Jag får spader på att de verkar ha fastnat i synd om-delen, min erfarenhet av terapi är att man ska göra en stor del av jobbet själv, att det ska få en att tänka. Här har de bara blivit passiviserade.



Så enormt sorgligt

Märkligt. Vi vet idag att uppväxt spelar roll men är inte en ursäkt till att man som vuxen kan skylla allt på den. Jag menar, man är ju vuxen vilket innebär ett eget ansvar för sina handlingar.

 

[mandalaki]

Kvinnor måste bli bättre på att stötta varandra i att de inte är ensamt ansvariga för hemmet, barnen och få vardagen att fungera. Minns när några arbetskamrater (kvinnor) skulle dela sin föräldraledighet med sin partner nästintill rakt av. Många som ifrågasatte varför kvinnan inte ville vara hemma längre med sina småttingar? De hade ju minsann varit hemma minst två år med sina. Att andra kvinnor försvarar män som inte gör något hemma är lika illa. Om vi inte ens stöttar varandra i kärnfrågan blir det svårt att få till en förändring.

En variant på den är ju att fler män tar mer föräldraledighet och på det viset visar andra män att det går.

 

[Kattennizze]

En variant på den är ju att fler män tar mer föräldraledighet och på det viset visar andra män att det går.

Men är inte det lite bögigt? Ungefär som i filmen Jägarna när någon norrlänning hade dristat sig till att måla om huset i en lite glättigare färg, tror det var grönt...

 

[gammalek]

Men är inte det lite bögigt? Ungefär som i filmen Jägarna när någon norrlänning hade dristat sig till att måla om huset i en lite glättigare färg, tror det var grönt...

 

[vallhund]

Men är inte det lite bögigt? Ungefär som i filmen Jägarna när någon norrlänning hade dristat sig till att måla om huset i en lite glättigare färg, tror det var grönt...

Det är väldigt hög andel män som tar barnledigt under VM/EM o under första veckans jakt på älg, eller är det en råtta i pizzan?

 

[mandalaki]

Men är inte det lite bögigt? Ungefär som i filmen Jägarna när någon norrlänning hade dristat sig till att måla om huset i en lite glättigare färg, tror det var grönt...

Hade goda vänner vars föräldrar kom från Grekland till Sverige som arbetskraftsinvandrare på 60-talet. Efter rätt många år flyttade de tillbaka och när de grekiska grannarna såg mannen i paret sköta om blomkrukorna på trappen fick han namnet o souidos, svensken.

 

[Görel]

Tyvärr verkar det vara rätt vanligt om jag ska basera min åsikt på min feed och tyvärr tyvärr även nära omgivning. En familjemedlem går i terapi med sin man (han är verkligen en jättebebis som dessutom kan bli riktigt obehaglig så hon vågar inte lämna barnet med honom själv även om han inte använt våld, men känns bara inte pålitlig, som om han skulle kunna få för sig att dra på fläcken fast barnet var kvar självt hemma typ.. om nån förstår hur jag menar). Allt terapeuten pratar om är tydligen hur jobbig mannens uppväxt måste varit. Hans föräldrar är iofs lite knepiga men han har av det jag fått höra haft det enormt mkt bättre än många av oss, inklusive sin sambo. Hon som var redo att gå efter att ha kommit hem och ertappat honom med att hinka alkohol medan han hade ansvar för det lilla barnet säger att terapeuten alltid återkommer till att allt måste bero på mannens uppväxt och är nu låst. För allt är ju synd om honom. Sen att han tar noll och inget ansvar för sitt eget mående och lämnar allt på henne, även när barnet varit akut sjukt, och uppenbarligen har all ork att dra iväg på extrajobb, hobbys etc men sedan totalt kraschar när han ska ta hand om hemmet en dag.. det måste vara ett drag av den där uppväxten Jag får spader på att de verkar ha fastnat i synd om-delen, min erfarenhet av terapi är att man ska göra en stor del av jobbet själv, att det ska få en att tänka. Här har de bara blivit passiviserade.



Så enormt sorgligt

Jag tycker att din familjemedlem borde byta terapeut, denne verkar ju riktigt oproffsig. Men jag kan tänka mig att mannen inte vill byta, han måste bli oerhört bekräftad i att han kan fortsätta bete sig som han gör.

Det besöket fick mig att börja fundera över hur dessa män blivit uppfostrade.

 

[Raderad medlem 6459]

Kvinnor måste bli bättre på att stötta varandra i att de inte är ensamt ansvariga för hemmet, barnen och få vardagen att fungera.

Jag tycker män behöver bli bättre på att pusha varandra till att ta ansvar för hem, barn och att få vardagen att fungera.