Han mår nog dåligt...

[Killaloe]

Jag har märkt att kortet "men han mår nog dåligt" väldigt ofta kommer upp i diskussioner om mäns (generellt, inte alla män osv) oförmåga att ta ansvar i heterosexuella relationer. Det kan gälla städning, ekonomi, att ta hand om sina barn, att låta kvinnan i relationen vara allmän projektledare eller en rad andra grejer.

Hur kommer det sig?
Är det ett sätt att förklara att män (generellt) dumpar över ansvar på kvinnan i relationen? Och varför är en mans psykiska mående ett frikort till att vara en frånvarande far/lat partner?Jag upplever inte alls att kvinnor (generellt) kommer undan på samma sätt och att en kvinnas ex ångest eller depression automatiskt innebär att hon kan luta sig tillbaka och inte ta ansvar för barn och hem.

Likaså att mannens dåliga mående även det blir en kvinnas ansvar "du borde ta med honom till en läkare/psykolog" "har du låtit honom slippa alla krav ett tag så han kan återhämta sig" osv i all oändlighet.

Eller är det bara jag som noterat att så fort en man beter sig som ett truligt barn i en relation så är det typ alltid någon som kommer med kortet "han mår nog dåligt"?
Är det så att mäns dåliga psykiska mående har en egen ställning om en jämför med en kvinnas för att det är mer allmänt accepterat att en kvinna har känslor?

Jag tycker detta är otroligt problematiskt, att folks idioti förklaras med att en har psykisk ohälsan. För mig är det inte ett frikort att bete sig som en idiot bara för att en inte mår bra och att det skulle vara ens partners ansvar att reda upp situationen. Att en inte är högpresterande och fullt fungerande om en lider av psykisk ohälsa - absolut - men därifrån till att en generellt inte förväntas klara något öht är steget (för mig) väldigt långt. För alla frånvarande pappor, män som beter sig som barn och inte bidrar hemma - alla kan väl omöjligt lida av psykisk ohälsa?

Och just ja - min önskan är att den här tråden är generell och inte blir "jag vet minsann en man som tar ansvar för sina barn" eller "min pappas sambos brors fru är minsann lat och gör inget hemma"

 

[Hyacinth]

Jag tror man skäms över att ha en ojämställd relation och att man inte gör något åt det/stannar/mm. Relationer är ju sällan helt jämställda, men få vill erkänna att det skevar mer än de är bekväma med just på grund av kön.

 

[Killaloe]

Jag tror man skäms över att ha en ojämställd relation och att man inte gör något åt det/stannar/mm. Relationer är ju sällan helt jämställda, men få vill erkänna att det skevar mer än de är bekväma med just på grund av kön.

Ja det är säkert en väldigt vettig förklaring till att en själv bortförklarar sin egen relation, men jag tänker att som utomstående borde det väl inte spela lika stor roll?

Alltså, jag läste senast idag en diskussion på Facebook där en tjej skrev om sin sambo och att hon känner sig som en mamma till honom. Bland alla bra tips är det då någon som drar kortet ”han mår säkert dåligt och har en depression”. Dvs en helt okänd person som känner sig tvungen (?) att förklara ett bortskämt och rätt rövhattigt beteende med att partnern kanske faktiskt är sjuk och behöver förståelse. Och det är det jag inte förstår - att någon okänd person behöver försvara någon annans partners beteende? (Är du med på hur jag menar? )

 

[Hyacinth]

Ja det är säkert en väldigt vettig förklaring till att en själv bortförklarar sin egen relation, men jag tänker att som utomstående borde det väl inte spela lika stor roll?

Alltså, jag läste senast idag en diskussion på Facebook där en tjej skrev om sin sambo och att hon känner sig som en mamma till honom. Bland alla bra tips är det då någon som drar kortet ”han mår säkert dåligt och har en depression”. Dvs en helt okänd person som känner sig tvungen (?) att förklara ett bortskämt och rätt rövhattigt beteende med att partnern kanske faktiskt är sjuk och behöver förståelse. Och det är det jag inte förstår - att någon okänd person behöver försvara någon annans partners beteende? (Är du med på hur jag menar? )

Gud ja! Jag hatar det!
”Min partner sitter framför datorn och snusar och dricker öl 24/7 medan jag tar hand om våra 7 barn, jobbar heltid i gruvan och försöker retads min skolios”

Åhhh, har han kollat sköldkörteln? Eller om han har brist på magnesium? Kanske en DEPRESSION!!!!


Herregud.

 

[Hyacinth]

Men ja, jag känner igen det. Men kan inte förstå det. Jag rekommenderar generellt folk att dumpa hellre än motsatsen. Fler mår dåligt av att dtanna än att dumpa i ”onödan”.

 

[athena_arabians]

Jag tror problemet kommer från båda sidorna (grovt generaliserat). Dock inget som ursäktar det hela.

Män får ju tyvärr indunkat i sig att man inte ska visa känslor, att vara svag är det värsta som finns etc. Det gör ju att de inte har verktyg att hantera svårigheter plus att de är vana att få som de vill, speciellt gentemot kvinnor.

Sedan är ju vi kvinnor lärda att vara behagande, ställa upp, fixa allt osv. Då ska vi ju "fixa" och curla männen också för sådant är ju inget de ska behöva bry sig i. Det är ju kvinnogöra

 

[Annat]

Jag blir jämt irriterad på sådana diskussioner där kvinnor skojar bort sin mans eller andra mäns oförmåga att göra sin del av hushållet. Likväl finns det uppenbart kvinnor som lever under premisserna och dessutom accepterar dem. Min fd. Sambo och jag tog det delvis slut pågrund av att jag vägrade vara hans mamma. Vi var två vuxna människor som skall leva i symbios med varandra, jag är inte någon extra morsa som tar över ansvaret. Jag skulle vara en partner, inte någons assistent.

Dessutom struntar jag fullkomligt i om makarna gör mer praktiska saker än vad du gör som många har som argument. Att byta däck tvp gånger om året kan aldrig likställas i tid gentemot att sköta ett helt hushåll. Självklart skall man dela upp saker utifrån vad man är bra på men just tvätt och städ är ju något alla kan göra med rätt inställning.

 

[athena_arabians]

Jag blir jämt irriterad på sådana diskussioner där kvinnor skojar bort sin mans eller andra mäns oförmåga att göra sin del av hushållet. Likväl finns det uppenbart kvinnor som lever under premisserna och dessutom accepterar dem. Min fd. Sambo och jag tog det delvis slut pågrund av att jag vägrade vara hans mamma. Vi var två vuxna människor som skall leva i symbios med varandra, jag är inte någon extra morsa som tar över ansvaret. Jag skulle vara en partner, inte någons assistent.

Dessutom struntar jag fullkomligt i om makarna gör mer praktiska saker än vad du gör som många har som argument. Att byta däck tvp gånger om året kan aldrig likställas i tid gentemot att sköta ett helt hushåll. Självklart skall man dela upp saker utifrån vad man är bra på men just tvätt och städ är ju något alla kan göra med rätt inställning.

Exakt, både jag och särbon är fullt kapabla att utföra alla sysslor som ingår i ett hushåll (med undantag för det som kräver ordentlig råstyrka, det fixar ju inte jag).

Att jag sedan oftast är den som skalar potatis när vi är på samma ställe är för att särbons händer är så trasiga att han får kramp av att göra finlir med dem är en annan sak (potatisskalning är inte det enda som ställer till det, priset för ett liv av av grovarbete ).

 

[BernT]

Gud ja! Jag hatar det!
”Min partner sitter framför datorn och snusar och dricker öl 24/7 medan jag tar hand om våra 7 barn, jobbar heltid i gruvan och försöker retads min skolios”

Åhhh, har han kollat sköldkörteln? Eller om han har brist på magnesium? Kanske en DEPRESSION!!!!


Herregud.

Bättre fråga, åååh har han letat tillräckligt långt in i röven för att hitta huvudet?

 

[Killaloe]

Jag tror problemet kommer från båda sidorna (grovt generaliserat). Dock inget som ursäktar det hela.

Ja jag tänker att alla är förlorare (generellt) i längden. Kvinnor som dubbelarbetar och män som bara ”får” må dåligt om det uttrycker sig i att de är lata rövhattar.

 

[Annat]

Exakt, både jag och särbon är fullt kapabla att utföra alla sysslor som ingår i ett hushåll (med undantag för det som kräver ordentlig råstyrka, det fixar ju inte jag).

Att jag sedan oftast är den som skalar potatis när vi är på samma ställe är för att särbons händer är så trasiga att han får kramp av att göra finlir med dem är en annan sak (potatisskalning är inte det enda som ställer till det, priset för ett liv av av grovarbete ).

Min man fick sköta vårt hushåll till stor del själv eftersom jag hade sådana problem med min axel. Det var ett legitimt skäl som båda var överens om. Trots detta tog många det hårt, jag utnyttjade honom, han kunde få bättre osv var det många som sa. Hade det varit tvärtom hade ingen ens höjt ögonbrynet.

 

[Daff]

Ja det är säkert en väldigt vettig förklaring till att en själv bortförklarar sin egen relation, men jag tänker att som utomstående borde det väl inte spela lika stor roll?

Alltså, jag läste senast idag en diskussion på Facebook där en tjej skrev om sin sambo och att hon känner sig som en mamma till honom. Bland alla bra tips är det då någon som drar kortet ”han mår säkert dåligt och har en depression”. Dvs en helt okänd person som känner sig tvungen (?) att förklara ett bortskämt och rätt rövhattigt beteende med att partnern kanske faktiskt är sjuk och behöver förståelse. Och det är det jag inte förstår - att någon okänd person behöver försvara någon annans partners beteende? (Är du med på hur jag menar? )

Jag läste nog samma och reagerade också! Dels förstår jag verkligen inte hur tjejen står ut och dels kunde jag inte låta bli att skratta när det började skrivas om att hon borde tjata på honom att gå till psykolog

Jag tror inte att jag har upplevt fenomenet i verkligheten men det kanske är vanligt?

 

[Killaloe]

Jag läste nog samma och reagerade också! Dels förstår jag verkligen inte hur tjejen står ut och dels kunde jag inte låta bli att skratta när det började skrivas om att hon borde tjata på honom att gå till psykolog

Jag tror inte att jag har upplevt fenomenet i verkligheten men det kanske är vanligt?

Vet inte om det är sådär jättevanligt i verkligheten? Det beror säkert på vilken verklighet en lever i Men jag tycker att det nästan alltid kommer upp en sådan åsikt/ett sådant förslag varenda gång en man inte verkar kunna bete sig vuxet och det diskuteras på nätet.

Men ja, jag känner igen det. Men kan inte förstå det. Jag rekommenderar generellt folk att dumpa hellre än motsatsen. Fler mår dåligt av att dtanna än att dumpa i ”onödan”.

Ja men precis så! Och jag kan inte förstå varför så många uppmanar folk att stanna kvar och jobba på sina relationer när det är uppenbart att den ena partner är en energitjuv.

 

[Red_Chili]

Jag tror problemet kommer från båda sidorna (grovt generaliserat). Dock inget som ursäktar det hela.

Män får ju tyvärr indunkat i sig att man inte ska visa känslor, att vara svag är det värsta som finns etc. Det gör ju att de inte har verktyg att hantera svårigheter plus att de är vana att få som de vill, speciellt gentemot kvinnor.

Sedan är ju vi kvinnor lärda att vara behagande, ställa upp, fixa allt osv. Då ska vi ju "fixa" och curla männen också för sådant är ju inget de ska behöva bry sig i. Det är ju kvinnogöra

Det är just därför som även män skulle vinna på att skrota könsroller och sluta vara så förbaskat "manligt manliga" hela tiden, och därför som feminism är bra även för män (jo, jag tror du har koll på det, jag bara spinner vidare med egna tankar ). Det är bara så synd att män sällan fattar det!

Nyligen hamnade jag i en situation där jag pratade med en man som skadat sig och hade ont. Inget jätteallvarligt, men ja, minst sagt besvärande sådär som smärta kan vara. När jag frågade hur det var med honom så märkte jag tydligt hur han snabbt fick slut på ord att beskriva känslorna med. Nu är det svårt att återge allt utan att hänga ut någon, men kortfattat så kändes det som att om han hade varit en kvinna istället, då hade det inte varit några problem att prata om hur det kändes efter skadan. Nu blev det istället lite förklaring, tyst, fundering som för att leta efter ord osv. Så oerhört begränsande det måste vara!

Och så tänker jag på min fantastiska, manliga vän. Han är helt otrolig på att prata känslor, relationer och tja, allt. Men så struntar han också fullständigt i att försöka framstå som "manlig och ordentlig". Världen hade utan tvekan mått bättre av fler som honom.

 

[Sel]

Jag hoppas att jag är tillräckligt anonym här, men jag har en släkting som är precis åt det andra hållet. Han gör allt. ALLT! I hushållet och i jobbet och jag ser hur det är på väg åt fanders... men ingen skulle någonsin komma på tanken att säga att "han mår nog dåligt" eller "han kommer att gå i väggen." Det är förjäkla tråkigt och frustrerande att se.
Alldeles för mycket uppmärksamhet läggs på det trådstarten beskriver tror jag. Har sett och hört det alldeles för många gånger - men ingen verkar se den som FAKTISKT skulle behöva hjälp.

Förlåt om jag halkade in i det förbjudna området nu. Jag VET att det som beskrivt i trådstarten är jättevanligt och har aldrig fått grepp om grejen. Det gör mig bara så frustrerad för att det skapar en stereotyp som sedan går ut över de individer som faktiskt behöver hjälp.

 

[Killaloe]

Jag hoppas att jag är tillräckligt anonym här, men jag har en släkting som är precis åt det andra hållet. Han gör allt. ALLT! I hushållet och i jobbet och jag ser hur det är på väg åt fanders... men ingen skulle någonsin komma på tanken att säga att "han mår nog dåligt" eller "han kommer att gå i väggen." Det är förjäkla tråkigt och frustrerande att se.
Alldeles för mycket uppmärksamhet läggs på det trådstarten beskriver tror jag. Har sett och hört det alldeles för många gånger - men ingen verkar se den som FAKTISKT skulle behöva hjälp.

Förlåt om jag halkade in i det förbjudna området nu. Jag VET att det som beskrivt i trådstarten är jättevanligt och har aldrig fått grepp om grejen. Det gör mig bara så frustrerad för att det skapar en stereotyp som sedan går ut över de individer som faktiskt behöver hjälp.

Ja men alltså, det är ju också en viktig aspekt i att ”han mår nog dåligt” används om ren lathet - det blir en stereotyp om hur en som mår dåligt ”förväntas” vara och bete sig.

Jag tycker det är jätteviktigt att psykisk ohälsa lyfts och diskuteras (!) så att personer som faktiskt mår dåligt får hjälp och stöttning, men som förklaringsmodell till alla snubbars tillkortakommanden blir det verkligen bara fel

 

[Millicent]

Jag hoppas att jag är tillräckligt anonym här, men jag har en släkting som är precis åt det andra hållet. Han gör allt. ALLT! I hushållet och i jobbet och jag ser hur det är på väg åt fanders... men ingen skulle någonsin komma på tanken att säga att "han mår nog dåligt" eller "han kommer att gå i väggen." Det är förjäkla tråkigt och frustrerande att se.
Alldeles för mycket uppmärksamhet läggs på det trådstarten beskriver tror jag. Har sett och hört det alldeles för många gånger - men ingen verkar se den som FAKTISKT skulle behöva hjälp.

Förlåt om jag halkade in i det förbjudna området nu. Jag VET att det som beskrivt i trådstarten är jättevanligt och har aldrig fått grepp om grejen. Det gör mig bara så frustrerad för att det skapar en stereotyp som sedan går ut över de individer som faktiskt behöver hjälp.

Detta kan inte understrykas tillräckligt! Min far var likadan, men det var ingen som såg att han mådde dåligt innan det var för sent.

 

[Sel]

Ja men alltså, det är ju också en viktig aspekt i att ”han mår nog dåligt” används om ren lathet - det blir en stereotyp om hur en som mår dåligt ”förväntas” vara och bete sog.

Jag tycker det är jätteviktigt att psykisk ohälsa lyfts och diskuteras (!) så att personer som faktiskt mår dåligt får hjälp och stöttning, men som förklaringsmodell till alla snubbars tillkortakommanden blir det verkligen bara fel

Absolut. Helt fel.
I det här fallet tror jag nästan att det finns en ännu större norm i hur män med psykisk ohälsa ska bete sig än hur det visar sig hos kvinnor. Och den är felaktig.
Av någon anledning ska män som mår dåligt gärna sitta i soffan och inte orka göra annat än spela tv-spel? Då är det på något vis okej. Då är det något fel på dem, och de ursäktas i högre grad än kvinnor gör upplever jag - en kvinna som till exempel är föräldraledig eller sjukskriven ska fortfarande rodda hus och hem.

Å andra sidan får den man som gör samma arbete ingen hörsamhet alls... och det finns få instanser för dem att vända sig till. Karln sitter inte på röven och spelar nintendo, så han fungerar ju och mår finfint!

 

[Sel]

Detta kan inte understrykas tillräckligt! Min far var likadan, men det var ingen som såg att han mådde dåligt innan det var för sent.

Känns fel att gilla, och nu balanserar vi på OT... men hear, hear.

Jag tycker att det hör hemma i diskussionen just för att det @Killaloe beskriver är en sanning och att det kastar en sådan skugga över män som faktiskt ÄR utbrända, och trötta och mår dåligt på Riktigt.

 

[Annat]

Men om vi slutade generalisera kvinnor och mäns mående så skulle vi kunna se till individ istället. Det är då man kan finna varningssignaler tidigare och ge stöttning tidigare. Som arbetande inom vården visar män sällan sin sorg, samt söker vård senare. De har även svårt att släppa ribban och acceptera en nedsatt prestationsförmåga. Ofta återkommer de till att de finns många förväntningar på dem. Om vi ska kunna stötta personer i ett samhälle där psykisk ohälsa är växande har vi mycket att vinna på att bryta ner gamla könsroller och normer.