Ursäkta mer klag, jag vill gärna snälltolka och så, men Jimmi gör det jobbigt att följa årets säsong.
Jag får som en kall klump av igenkänning och stress när Linnea återkommande ifrågasätts för att inte möta "hans behov" med precis den där sårade tonen och blicken. Till den nivån att hon ska ens behöva tänka att det är
jobbigt att det hela tiden ska vara någon som tar på hennes kropp, att hon inte får vara själv i den. Och den där inställningen att det enda som verkar kvalificeras som "omtanke" är att passa upp den andres förväntan på fysisk närhet. Och har det gått för många minuter sedan den senaste pussen eller kramen så borde man förstå hur sårande det är, för annars visar man inte omtanke. Det var riktigt obehagligt.
Torsten och Anastasia är ju däremot paret där båda bjuder på tänkvärda reflektioner och gör det hela sevärt, även om själva relationen verkar ha tveksam hållbarhet där med. Anastasia är cool! Men knappast match made in heaven med T. Emmy och Mattias får liksom gärna kliva upp ett steg och visa någon form av djup eller funderingar. Som det är nu så framställs de ju mest som två elvaåringar som släppts ut i världen utan mamma och pappa.
Och Christoffer/Rosanna verkar ha landat betydligt bättre än jag räknade med efter den hopplösa starten? Fortfarande nyfiken på att se hur det blir bortom idyllisk semestertillvaro dock, de ska väl inte vara där hela tiden ut.
