Tingeling
Trådstartare
När jag var liten, trodde mina föräldrar på Gud, så det blev en självklar sanning för mig som barn. Som tonåring struntade jag fullkomligt i allt vad Gud hette.
Men när jag fick barn själv, så bestämde jag mig för att ta reda på vad jag egentligen trodde, så att jag visste vad jag skulle sända för budskap till dem.
Skulle aldrig vilja pränta i mina barn något som jag själv inte trodde 100% på.
Resultat blev att jag kom fram till att Gud inte finns.
Det är totalt ologiskt, alltså finns han inte.
Detta har varit min sanning i 15 år.
Det har liksom inte funnits fler alternativ.
Men en dag förra veckan, så trillade polletten ner.
Från ingenstans kom lösningen på hela Gud, Jesus, Bibeln frågan.
Som för övrigt var en ickefråga för mig, men ändå.
Guds namn är enligt Bibeln Javhe, som är hebreiska och betyder "att vara". Detta har jag vetat hela mitt liv, men då fått /haft förklaringen att "Gud är". Men nu har jag fattat!!! Det är inte Gud som är. Det är jag som är!!!
"Jag är Gud". Allt handlar om att vara sin egen Gud!
Bibeln som tidigare har varit ett påhitt i mina ögon, är numera sann.
Den skrevs som en handbok i hur man ska leva för att vara lycklig!
De konstiga saker som står där, är bara dåtida ordspråk!
Jag har funderat på en hel del, och det går att översätta berättelserna.
Att man ska sprida Guds ord betyder inte alls att man ska utbilda sig till präst eller knacka dörr. Det betyder att om du är god, så sprider sig godheten.
Tänk om alla strävade efter att vara goda, då skulle vi ju få leva i ett paradis som det står i Bibeln.
Det är ju hur enkelt som helst!!!
Jesus är ett exempel på hur en människa ska leva.
Om han fanns eller inte är totalt irrelevant.
Jag kommer att köpa mig en bibel och se om min teori funkar på allt i Bibeln.
Är det någon annan som har liknande tankar?
Eller inte liknande tankar?
Men när jag fick barn själv, så bestämde jag mig för att ta reda på vad jag egentligen trodde, så att jag visste vad jag skulle sända för budskap till dem.
Skulle aldrig vilja pränta i mina barn något som jag själv inte trodde 100% på.
Resultat blev att jag kom fram till att Gud inte finns.
Det är totalt ologiskt, alltså finns han inte.
Detta har varit min sanning i 15 år.
Det har liksom inte funnits fler alternativ.
Men en dag förra veckan, så trillade polletten ner.
Från ingenstans kom lösningen på hela Gud, Jesus, Bibeln frågan.
Som för övrigt var en ickefråga för mig, men ändå.
Guds namn är enligt Bibeln Javhe, som är hebreiska och betyder "att vara". Detta har jag vetat hela mitt liv, men då fått /haft förklaringen att "Gud är". Men nu har jag fattat!!! Det är inte Gud som är. Det är jag som är!!!
"Jag är Gud". Allt handlar om att vara sin egen Gud!
Bibeln som tidigare har varit ett påhitt i mina ögon, är numera sann.
Den skrevs som en handbok i hur man ska leva för att vara lycklig!
De konstiga saker som står där, är bara dåtida ordspråk!
Jag har funderat på en hel del, och det går att översätta berättelserna.
Att man ska sprida Guds ord betyder inte alls att man ska utbilda sig till präst eller knacka dörr. Det betyder att om du är god, så sprider sig godheten.
Tänk om alla strävade efter att vara goda, då skulle vi ju få leva i ett paradis som det står i Bibeln.
Det är ju hur enkelt som helst!!!
Jesus är ett exempel på hur en människa ska leva.
Om han fanns eller inte är totalt irrelevant.
Jag kommer att köpa mig en bibel och se om min teori funkar på allt i Bibeln.
Är det någon annan som har liknande tankar?
Eller inte liknande tankar?