Nu när det är som det är och om barnet är hans får han växa upp och vara en bra pappa till sitt barn oavsett hur han känner inför mamman, barnet kan inte hjälpa deras dumma val och ska inte behöva känna av dom.
Rent krasst kan han ju betala och inte ha kontakt, men det är väl inte att föredra. Ett barn har ju rätt till sina föräldrar vad man än själv tycker.
Det han gör är att be om ett faderskapstest när barnet är fött och visar det sig att han är pappa till barnet så ser han till att vara barnets pappa. Något annat är inte rimligt oavsett hur mycket ångest han har.
Barnet har inte bett sina föräldrar om att få komma till världen men genom att ha oskyddat sex så har han gjort sitt val där och då. [...] Oavsett vad han tycker om mamman till barnet så har barnet rätt till sin pappa. De får lära sig att samarbeta och om det behövs får de ta hjälp utav familjerätten. Som förälder har man inga rättigheter till barnet utan det är barnet som har rättigheten till båda sina föräldrar.
[...] Han bör finnas där för sitt barn och verkligen vara pappa och inte bara vara pappa rent genetiskt på avstånd.
Han har nu valet att antingen ta hand om sitt barn eller så smiter han undan och låter sitt barn växa upp utan pappa. Det är det valet han har.
Han ska bli förälder och det är hans förbannade skyldighet att vara den bästa föräldern han kan vara.
@niphredil, vet inte om jag fick med allt, men dessa alla dessa uttalanden ser jag som föranledda av denna upprördhet.