Gravid vill gå ner i tid men sambon tycker inte det...

För mig låter det här som en destruktiv relation där han utför makt över dig. Jag är nästan beredd att klassificera det som psykisk misshandel. Du får inte göra det du vill av ditt liv utan blir dikterad över hur du ska leva det. O du följer.

Hur tror du att han skulle reagera om du en dag blev sjuk, riktigt sjuk o inte kunde göra ett skvatt? Tar han hand om dig o allt eller sparkar han på dig så du rör dig?
 
Men @JustMe vad är det för snubbe du har?! Hur kan du vilja ha ett till barn med nån som tvingar i väg dig till jobbet efter TRE månader för att han tycker att du ska jobba? Urk.

Lyssna på alla i tråden, du gör inget fel. Och du måste prata med din partner.
Förstår att han framstår som en idiot! Men han har mest bra sidor. Han tänker kortsiktigt och jag långsiktigt... :/
 
För mig låter det här som en destruktiv relation där han utför makt över dig. Jag är nästan beredd att klassificera det som psykisk misshandel. Du får inte göra det du vill av ditt liv utan blir dikterad över hur du ska leva det. O du följer.

Hur tror du att han skulle reagera om du en dag blev sjuk, riktigt sjuk o inte kunde göra ett skvatt? Tar han hand om dig o allt eller sparkar han på dig så du rör dig?

Det är inte så illa som det låter. Men jobbigt att han är långsint. Detta har ändå blivit mkt bättre! Det är inte så att jag är rädd för att ta diskussion. Det är mer så att man funderar på om man orkar ta upp diskussionen pga att han är sur så länge...
Han är snäll bara trög att diskutera med... Svårt att ändra sin syn och drar upp andra saker som egentligen inte hör dit... :/
 
Det är inte så illa som det låter. Men jobbigt att han är långsint. Detta har ändå blivit mkt bättre! Det är inte så att jag är rädd för att ta diskussion. Det är mer så att man funderar på om man orkar ta upp diskussionen pga att han är sur så länge...
Han är snäll bara trög att diskutera med... Svårt att ändra sin syn och drar upp andra saker som egentligen inte hör dit... :/

Men det är ju vansinne att han tror att allt ska ske enligt hans regler och blir sur när du inte håller med.

Långsurhet är nog något av det osexigaste som finns.
 
Men jobbigt att han är långsint. Detta har ändå blivit mkt bättre! Det är inte så att jag är rädd för att ta diskussion. Det är mer så att man funderar på om man orkar ta upp diskussionen pga att han är sur så länge...
Ja, det är ju ett effektivt sätt att slippa höra saker. Tjura i evigheter så partnern inte orkar eller vill PRATA med en om viktiga saker.

Jag tycker inte att du ska försvara honom. Uppenbarligen är det ju illa nog för att du ska behöva söka stöd här för att kunna ta upp det med honom?
 
Det är inte så illa som det låter. Men jobbigt att han är långsint. Detta har ändå blivit mkt bättre! Det är inte så att jag är rädd för att ta diskussion. Det är mer så att man funderar på om man orkar ta upp diskussionen pga att han är sur så länge...
Han är snäll bara trög att diskutera med... Svårt att ändra sin syn och drar upp andra saker som egentligen inte hör dit... :/

Som jag ser det utifrån det du har sagt så förhindrar han ditt välmående genom att inte tillåta att du går ned 80%. Han använder hästarna som någon form av maktmedel..."om du inte arbetar 100% ska du inte ha hästar- typ". Du började jobba efter 3 månader efter förra BF, för att han ville o funderar på att göra samma igen. O är sedan långsint för att du säger saker som inte passar honom.

Det är i min värld inte alls sunt o som jag ser det så styr han dig.

En sund relation och man sätter sin partner främst. Är frun gravid så naturligtvis går hon ned till 80% eller 50% för att kroppen ska hålla. Naturligtvis ska hon behålla hästarna o vara där så mkt hon orkar för att må bra i själen. O efter BF är det inget krav eller ens närheten av krav att börja jobba efter 3 mån. Att dessutom stänga ute dig i dialoger är inte heller sunt. Som jag ser det styr han dig genom att inte prata med dig när ämnen inte passar honom.

Jag ser det som fullkomligt normalt att försvarsmekanismen slår in, så funkar människor i medberoendet och som är en del av en destruktiv relation.
 
Det är inte så illa som det låter. Men jobbigt att han är långsint. Detta har ändå blivit mkt bättre! Det är inte så att jag är rädd för att ta diskussion. Det är mer så att man funderar på om man orkar ta upp diskussionen pga att han är sur så länge...
Han är snäll bara trög att diskutera med... Svårt att ändra sin syn och drar upp andra saker som egentligen inte hör dit... :/

Då är mitt förslag att du inte diskuterar. Skit i honom och gå ner i tid.
Sätt gränser runt dig. Om han börjar tjafsa så säg att du tänker inte låta honom styra vad du gör och hur du mår.
 
Då är mitt förslag att du inte diskuterar. Skit i honom och gå ner i tid.
Sätt gränser runt dig. Om han börjar tjafsa så säg att du tänker inte låta honom styra vad du gör och hur du mår.

Precis. Och vill han sen komma ikapp och förstå hur det blev som det blev så får han ta och ställa sansade och intresserade frågor då!
 
Då är mitt förslag att du inte diskuterar. Skit i honom och gå ner i tid.
Sätt gränser runt dig. Om han börjar tjafsa så säg att du tänker inte låta honom styra vad du gör och hur du mår.

Ungefär så jag brukar göra.
Alltså, jag förstår verkligen både rådet och att det här blir resultatet. Men vill man leva såhär? Vill du leva såhär? I en relation där du måste skita i din partner, fatta dina beslut, sätta gränser runt dig själv och sen be honom att shut it när han börjar tjafsa? Det låter ju gräsligt.
 
Alltså, jag förstår verkligen både rådet och att det här blir resultatet. Men vill man leva såhär? Vill du leva såhär? I en relation där du måste skita i din partner, fatta dina beslut, sätta gränser runt dig själv och sen be honom att shut it när han börjar tjafsa? Det låter ju gräsligt.

Jag håller helt med!
Jag hade inte velat ha det så en minut av mitt liv.
 
Vad bra!

Och ändå kan jag inte låta bli att fråga - så du VILLE alltså börja jobba när ert första barn var 3 månader? Det var inte hans idé? Eller var det så att du valde att börja jobba för att få tyst på honom?
Jag tyckte att det lät ok att jobba ca 1dag i veckan. För att spara föräldradagar. Så jag gick med på det förslaget. Det var efteråt jag förstod att egentligen skulle jag väntat lite. För att jag hade inte återhämtat mig vilket jag trodde.
 
Han jobbar mer än mig? Vi jobbar 100% båda två men han jobbar över ibland... Jobbar borta 4dagar. Han handlar oftare än mig.
Jag kommer hem ca kl 18 efter att ha hämtat på dagis. Då tror han att jag ska fixa allt under kvällen eftersom jag är hemma... Måste fixa mat och ta hand om sonen också. Sen är man ganska trött... Går upp kl 5.

Men alltså, vad fasen! Det är faktiskt hans val att arbeta mer än 100%. Fungerar inte det ihop med att göra sin beskärda del hemma så får han väl byta jobb.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
4 509
Senast: Anonymisten
·
Övr. Barn Det kommer ett barn till mig och rider rätt ofta och har gjort så i drygt ett år. Barnet är 12 år och har det rätt jobbigt med en...
Svar
14
· Visningar
1 640
Senast: Ninnurur
·
Relationer Varning för långt desperat inlägg. Jag vet inte hur jag ska börja. Jag och min sambo skaffade en gård för några år sedan. Det blev så...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
10 310
Senast: corzette
·
Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 810

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp