Det du berättar om hur han vägrade ha barnen - sina egna barn! - alt lämnade dem hos sin mamma ... Man vill ju gråta! Så fruktansvärt osolidariskt och oengagerat, mot både dig och barnen.Tack
Vi träffades ju så tidigt i livet att jag liksom heller aldrig haft en identitet som "bara jag" ( vi träffades när jag var 19)
Jag är egentligen en väldigt driven person som sett till att förverkliga det jag velat.
Butiken köpte jag när jag var 21, och jobbade järnet för att det skulle fungera och hade den alltså i 24 år
När jag väl kom in på westernridning- satsade jag på det så mycket jag hann, och fick framgångar där med
( tävlade och vann på SM-nivå )
När jag nådde mina största framgångar var den äldste 2 år drygt , jag åkte själv till SM.
Ingen i familjen var där och hejade på mig. Exet var ju inte intresserad av hästar och han skulle ju ta barnet...
Visade sig senare att svärmor tagit barnet och exet var på krogen - jag ringde ju för att berätta att jag vunnit- jätteglad- fick ett "grattis ! " från exet- sedan så var det inget mer sagt om det
Sedan när jag vart gravid för andra gången nåt år senare så var det då jag tog hjälp av en annan 100% vad det gällde hästarna. Hon fick rida min hingst och jag betalade alla kurser de var med i som jag anordnade så hon skulle få ut något av den hjälp hon bistod med -vis av erfarenheten av mina foglossningar från första graviditeten, insåg att det var bättre att ordna det så jag skulle orka med mitt första barn också.
Efter det har jag ridit lite mellan varven, om jag haft en häst gammal nog att kunna ridas på, och alltid varit den som ordnat clinics för den tränare jag tycker är den bästa att träna för, oavsett om jag kunnat delta själv eller bara för att andra ska kunna träna
Barnen har i princip alltid varit med mig när det varit kurser ( 2-dagars) för om inte exet jobbade så hade han ju annat för sig på helgerna - så kunde ju inte ta barnen. Så den yngste har många ggr fått sitta i sadeln framför mig mellan 1-2 år - så fick vi skritta oss igenom min ridtimme och försöka göra nåt vettigt av det trots allt. Hade en hingst som jag ville satsa på , trodde i min enfald att efter graviditet och första småbarnsåret att jag skulle kunna återuppta mitt tävlande och tränande....( vilket var möjligt efter det första barnet då svärmor tog honom närinte exet kunde/ ville)
Men det andra barnet var "besvärligare" än det första- ville inte vara hos svärmor, så det blev exet som fick vara med barnen när jag behövde jobba eller vara med hästarna- så där kom alla issues som sedan eskalerade i vårt förhållande..
Det blev då jag satsade på avel istället...
Vilket jag brinner för !Och även där är mycket stolt över vad jag fått fram
Nu har jag ett treårigt sto efter mitt fantastiska sto jag vann SM med , som jag precis börjat att sitta in , som jag tror kommer bli precis hur bra som helst
Hoppas jag kan komma tillbaka till att tävla och rida igen "på riktigt"
( det var visst svårt att sluta skriva när jag väl började)
sorry TS - för trådkap
Jag är fortfarande intresserad av få veta hur din man har tagit föräldraledigt med ert första barn @JustMe ? För jag får inte det intrycket att han ens vet hur mycket det är att ta hand om allt med hemmet och ett litet barn - dvs även vaknätter när den andra behöver sova för att orka jobba?
Vilket han borde ha om han varit hemma på heltid med en liten bebis?
Det är sånt som får topplocket att ryka på mig när folk begråter de "hundratusentals stackars pappor" som förlorar vårdnadstvister.
