Sv: Grattis-tråd!!
Tackar för alla Grattis
Ska förmedla till sambon och lilla racergumman! Vi som satt och filade på namnförslag i lördags kväll.
Tja vid 23:30 söndag kväll,började skogstomten få lite mer ont i ryggen, vid midnatt lindrade det bara gm att jag masserade ryggslutet, vilket jag gjorde under förra förlossningen, men inte tänkte vi att det skulle vara dags än. Kvart över midnatt ringde jag förlossningen och undrade lite om förvärkar; ta två alvedon, lindrar det så är det en förvärk, gör det inte det så tja, då spelar det ingen roll... Hm, vi säkrade gm att beställa upp svärföräldrarna, storebror låg ju och sov bredvid oss. Jag sprang ut och satte lite värme på bilen. Vid 01:00 inser vi att det här är verkligen inte förvärkar, jag ringer förlossningen och vi börjar klä på oss. Gör det fortare väste skogstomten åt mig, men när jag skall väcka grabben (1år 8 månader) och klä på honom har min goda söta och plågade sambo ändrat sig, JAG VILL ÅKA AMBULANS! Pliktskyldig sambo ringer 112 kl 01:16 och även han börjar stillsamt ana att ngn liten yster syster vill ut lite fortare... Telefonisten ville jag skulle fråga tomten om det var förlossningsvärkar eller krystvärkar, meningslös fråga tyckte jag, men det är nog ganska bråttom tyckte jag, hon stod på sig. Svaret blev JAG VET INTE!
01:21 larmades ambulansen ut. Storebror ligger sött och sover medan min kära lilla sambo ligger och kvider. 01:51 är två trygga killar här, de frågar lite glatt, har vi kommit rätt, jajjemän svarar jag, vi är ju trots allt på bonnvischan
Trappen ned är böjd och trång, de vill helst inte bära ned för den, så jag hjälpte henne upp, då går vattnet. Vaddå tänker jag, när vi får barn skall ju vattnet gå först, sen skall man kräkas, så här var det ju inte förra gången
Ja, ja man lär sig... Väl nere med sötnosen vaknar grabben, släpper henne för att fånga grabben innan han trillar ned för trappen.
Når den fina plåsterbilen susar iväg, sätter jag mig att äta lite stadig mat, medans jag väntar på svärföräldrarna, jag väntar mig att förlossningen ändå skall ta en stund och jag tror inte fikapauser är så populära hos sambon då
Sen har jag ju lite svårt att skilja på nervositet och hunger
Svärföräldrarna kom, for iväg 02:14, framme vid BB blir jag förbannad på allaförhyrda platser jag sladdat runt, så jag bara parkerar där jag fann det lämpligt. Ser att ambulansen är kvar, så jag börjar få lite misstankar, hm. Knackar på vid akutintaget, där jag möts av en munter sköterka, jag behöver inte säga mycket mer än förlossning, så vet hon precis. Hon försökte vara lite hemlig, men klarar det inte, jag blev ju både glad och besviken, jag ville ju vara med! Min modersikon är ganska avspänd när jag kommer, det gick liksom inte att hålla emot, ungen är på väg ut med huvudet, när ambulansen svänger upp till sjukan, mottagningskommitten väntar, men -24 grader gör att ambulansköterskan, han får sköta det hela. Sambon nämde ngt om att ett huvud stacks in i ambulansen några gånger. 02:10 är vår lilla räjsergumma ute, fyra veckor tidig och 2h 40 min tog det. Hade tänkt gå på jouren om två veckor, men där ser man vad lite man kan förutse..-
Får hon fria ambulanstransporter resten av livet då? Som på flyget...
Hon fick lite andningshjälp i början, men hon har precis firat 1 dygn, den lilla tösen. Själv hann jag sova i tre kvart i en soffa längst in i korridoren på BB, men ingen slängde konstigt nog ut mig...
Bilder, tja, ska ta med mig stora monstret imorgon, riktigt söt är hon inte än, men jag är helt säker på att hon blir
/Stolt farsa som borde sova