Grannarna lovat sina barn att vi ska fixa deras gunga!

[moiran]

Sv: Grannarna lovat sina barn att vi ska fixa deras gunga!

En annan granne blev tillfrågad, efter att vi stiftat en ytlig bekantskap, om han kunde tänka sig att hyra ut en traktor när jag behövde dra en skylift i dålig terrräng. Han lånade gladeligen ut den gratis med orden "jag kan inte hjälpa till för jag är inte hemma men din pappa vet ju var den står så det är bara ni hämtar den".

Åh, men har du en pappa i trakten så är du ju egentligen inte nyinflyttad per se (även om du inte bott där tidigare), utan en familjemedlem som alla är glada för att du hittat hem. Kul med så skön gemenskap, vi har det likadant och jag inbillar mig att det oftast är så på landet. Men jag vet att vissa får kämpa mer än andra att komma in i gemenskapen. Lite mer förr i tiden räckte det med att vara från Stockholm för att behöva bevisa att man är "hjälpligt som vanligt folk" eller åtminstone "knepig på ett acceptabelt sätt". Oftast får man en hel del hjälp ändå om man frågar såklart, men inte lika beredvilligt och hjärtligt och det krävs mer för att bli bjuden på kräftskiva. Men än idag så är jag helt säker på att en invandrare från länder utanför Europa/Usa/Kanada skulle få en mycket tuff tid för att komma in i gemenskapen på nästan alla ställen på glesbygden. Åtminstone säger mina fördomar och folks fördomar det...

 

[Mirre]

Sv: Grannarna lovat sina barn att vi ska fixa deras gunga!

Det kan inte vara så att de pratat om att be er om hjälp, barnen har hört det och tror att ni ska göra det? En enkel missuppfattning alltså.

Om grannarna verkligen förutser att ni ska fixa gungan, utan att ens ha frågat er först så ta ett snack med dem. Fråga när ni gick med på att hjälpa dem och låna ut era maskiner.

 

[kryddelydd]

Sv: Grannarna lovat sina barn att vi ska fixa deras gunga!

Åh, men har du en pappa i trakten så är du ju egentligen inte nyinflyttad per se
(

Jag har inte min pappa i trakten.

Jag är uppväxt 12 mil från nuvarande ort, ingen anknytning dit alls. Flyttat över halva Sverige (Åmål, Umeå, Luleå, Karlstad och nu Molkom). Hade bott i Karlstad, med ca 85000 (tror jag) invånare i tio år innan jag flyttade till Molkom som är ett litet brukssamhälle 3½ mil norr om Karlstad.

Grannen i fråga stiftade vi bekantskap med när min paddock skulle anläggas. Pappa, som varit bonde, sågade ner träden på vederbörligt sätt och sedan behövde de träden flyttas från platsent för paddocken till gårdsplanen för att bli ved.
Pappa hade sett en skotare på ett ställe han kört förbi och frågade mig om han fick åka och fråga om vi kunde hyra.
Sagt och gjort, han knackade på, presenterade sig för gubben (drygt 80 år) som öppnade.
Nåja, skotaren inklusive gubbe hyrdes och gjorde sitt jobb.

Därefter träffar jag och hejar på gubben ett par gånger i månaden när vi möts när han är ute med hunden och jag rider på samma ställe.

Två år senare, när vi pappa hjälpte mig att måla om min ladugård, åkte han och frågade samma gubbe om hjälp med traktor för att dra skyliften. Och gubben sade "ja visst, självklart, och det är bara ni ringer när ni behöver traktorn igen".
Vilket jag gjorde men då var gubben enligt tidigare beskrivning bortrest och sade att pappa visste var traktorn står.

Min familj är inte alls känd i trakten.

Så det är helt enkelt så att folk här är lite hyggliga.