Och en grej till förresten; jag blir rätt less på att jag (i verkliga livet) så ofta får kritik för när jag säger ifrån. Att jag borde sagt det på ett annorlunda vis, inte låtit så arg, låtit argare etc etc. Men vafan, säg nåt själva då?! Det är alltid JAG som öppnar munnen när hela jäkla bussen sitter tyst när en liten dam inte får nån sittplats, det är alltid JAG som säger ifrån när nån står och svär och skriker åt en stackars busschaffis som bara gör sitt jobb. Det är ju så jäkla lätt att ha en åsikt om vad jag borde ha gjort eller sagt men uppenbart jäkligt svårt att göra rätt själv från början istället.
Det får jag också! Fast aldrig att jag låtit för arg (kan typ inte låta arg). Men att jag sagt fel sak eller inte borde ha lagt mig i (!).
En gång när jag gick förbi fotbollsplanen där jag bor var det flera killar som knuffade en kille så han ramlade och sen sparkade på honom. Jag sprang in och skrek att dom skulle lägga av, jag var tyvärr jättestressad till en viktig grej så jag fick dom bara att sluta och sen skyndade jag vidare. Mötte en tränare/förälder (?) och meddelade snabbt denne, han bara "höhö ja det är grabbar vet du"