Gjorde jag helt helt helt fel? :(

[Mim]

Sv: Gjorde jag helt helt helt fel?

Det är ju så jäkla lätt att ha en åsikt om vad jag borde ha gjort eller sagt men uppenbart jäkligt svårt att göra rätt själv från början istället.

Jag kan inte heller hålla tyst när ngn blir illa behandlad!
Men såna som oss gör världen till en bättre plats!
Tror att denna lilla pojke kände sej sedd och om han berättade för sina föräldrar så kan du vara säker på att dom är mkt tacksamma, det vet jag att jag skulle vara!

 

[Syrran!]

Sv: Gjorde jag helt helt helt fel?

Jag tycker du gjorde helt rätt!

Jag har gjort nästan detsamma en gång. Såg tre-fyra killar i typ 10-årsåldern som jagade en ensam kille. Knuffades lite och sen hamnade alla på honom i en stor hög. Den killen som låg underst såg inte ett dugg road ut och sa att dom skulle sluta, precis när jag gick förbi. Ingen brydde sig utan fortsatte att typ slänga sig på honom.

Jag sa nåt i stil med: Vad håller ni på med? Fick till svar att dom bara skojade. Jag informerade om att killen underst inte såg det minsta road ut och att jag tydligt hört honom säga att dom skulle sluta. Då gick dom därifrån och såg ganska förlägna ut. En kvinna på cykel berömde mig för att jag sagt till. Hon var nog oxå på väg men jag hann först.

 

[Sar]

Sv: Gjorde jag helt helt helt fel?

Jag tycker att du gjorde helt rätt, heder åt dig! Det du möjligtvis hade kunnat göra mer var att följa pojken hem så han slapp mer trakasserier den dagen i alla fall. Sådana här gånger önskar man att man hade möjlighet att få ta ett ord med pojkens föräldrar, de kanske inte har en aning om att han blir mobbad...

 

[lady_vip]

Sv: Gjorde jag helt helt helt fel?

Och en grej till förresten; jag blir rätt less på att jag (i verkliga livet) så ofta får kritik för när jag säger ifrån. Att jag borde sagt det på ett annorlunda vis, inte låtit så arg, låtit argare etc etc. Men vafan, säg nåt själva då?! Det är alltid JAG som öppnar munnen när hela jäkla bussen sitter tyst när en liten dam inte får nån sittplats, det är alltid JAG som säger ifrån när nån står och svär och skriker åt en stackars busschaffis som bara gör sitt jobb. Det är ju så jäkla lätt att ha en åsikt om vad jag borde ha gjort eller sagt men uppenbart jäkligt svårt att göra rätt själv från början istället.

Min sambo menade för övrigt inget illa men vi är uppfostrade väldigt olika och han frågar ofta mig om hur jag tänker för att få lite inspiration. Han har uppfostrats med att man sköter sitt eget, inte lägger sig i, håller sig utanför. Jag har blivit uppfostrad av en mamma och pappa som är som stereotypa italienare (med hyttande nävar och allt) och även om de alltid sagt att man såklart ska säga ifrån så är det mycket känsla och impuls också. På gott och ont - mitt ex har sagt tusen gånger att nån gång kommer jag att få problem.

Jag tycker du gjorde helt rätt! All heder åt dig!

Jag klarar inte heller av att bara se på, aldrig funkat för mig. Jag ringer djurskyddet, ringer polisen när jag ser hur det säljs droger på jobbet (alltså inte personalen ), säger till när folk är elaka, hjälper tanter som ramlar osv.
Min slutsats om folk som gör tvärtom är att de agerar tvärtom hur jag agerar av två anledningar.
1. De är rädda.
2. De känner inte lojalitet mot främmande människor.
Typ.

Åter till ämnet, såna som du behövs, du gör en stor skillnad för den mobbade killen.

 

[hindalhunned]

Sv: Gjorde jag helt helt helt fel?

Du gjorde helt rätt! Jag önskar verkligen att någon hade stått upp för mig på det där sättet när jag var liten

Sedan håller jag med om att det alltid är "jag" som står upp och säger ifrån när någon blir illabehandlad. Önskar verkligen att fler kunde göra det.

 

[mandalaki]

Sv: Gjorde jag helt helt helt fel?

Åh, sluta inte! Fortsätt säga ifrån, det är sådana som du som gör skillnad.

Jag förstår att det här tog på dig. Du verkar redan ha haft det lite jobbigt med att det alltid är du, ditt ex varnade dig för att du kunde få problem, den här gången var det din sambo som påpekade att pojken kanske kunde få det värre. Klart det kändes när han petade i ditt ömma - även om han bara menade väl.

Det är osvenskt att säga ifrån, att lägga sig i. Alldeles för många av oss tittar åt andra hållet. Men fortsätt att inte göra det. Om du blev en i raden som tittade bort och gick vidare så tror jag ändå inte att du skulle orka leva med dig själv

 

[Wysiwyg]

Sv: Gjorde jag helt helt helt fel?

Du gjorde helt rätt! Om fler agerar som du när de ser orättvisor skulle världen vara en bättre plats.

Det är väldigt sällan hur man säger något som får effekt utan ATT man säger något och därmed visa ogillande för handlingen.

Och även om den lilla pojken inte sa något tror jag ändå det kändes bra för honom att en vuxen stod upp för honom.

Jag förstår att situationen lämnade en olustig känsla men ditt eget agerande kan du bara vara stolt över!

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Gjorde jag helt helt helt fel?

Jag tycker du gjorde helt rätt! All heder åt dig!

Jag klarar inte heller av att bara se på, aldrig funkat för mig. Jag ringer djurskyddet, ringer polisen när jag ser hur det säljs droger på jobbet (alltså inte personalen ), säger till när folk är elaka, hjälper tanter som ramlar osv.
Min slutsats om folk som gör tvärtom är att de agerar tvärtom hur jag agerar av två anledningar.
1. De är rädda.
2. De känner inte lojalitet mot främmande människor.
Typ.

Åter till ämnet, såna som du behövs, du gör en stor skillnad för den mobbade killen.

Tack, det var snällt sagt Jag tror som du faktiskt, och att det ofta är en blandning mellan de två faktorerna. "Det angår inte mig" betyder ju faktiskt att man inte känner lojalitet med andra, på ett vis.

Du gjorde helt rätt! Jag önskar verkligen att någon hade stått upp för mig på det där sättet när jag var liten

Sedan håller jag med om att det alltid är "jag" som står upp och säger ifrån när någon blir illabehandlad. Önskar verkligen att fler kunde göra det.

Ja, det vore ju lättare om man inte "alltid" var ensam med att vara den som säger nåt. Häromdagen hörde jag en tjej fräsa ifrån på tunnelbanan när ingen ställde sig upp och gav sitt säte till en liten dam, då blev jag varm i hjärtat faktiskt.

Och tack!

Jag tycker att du gjorde helt rätt, heder åt dig! Det du möjligtvis hade kunnat göra mer var att följa pojken hem så han slapp mer trakasserier den dagen i alla fall. Sådana här gånger önskar man att man hade möjlighet att få ta ett ord med pojkens föräldrar, de kanske inte har en aning om att han blir mobbad...

Ja, jag har grubblat över det faktiskt. När vi åkte därifrån funderade på om vi borde åkt tillbaka, följt efter dem eller frågat pojken om jag skulle gå med. Jag kände dock (kanske felaktigt) att det kan vara att gå över gränsen, eller sätta honom i en svårare sits. Och ska jag verkligen "övertala" barn att jag ska få gå med dem hem? Jag valde i alla fall att avstå men det kan ha varit fel, men det kändes som att det hade blivit ett för stort övertramp annars.

Jag ångrar dock att jag inte frågade om vilken skola eller fritids de kom i från. Jag hade utan tvekan kunnat ringa dem i morgon och berätta om vad jag sett.

Åh, sluta inte! Fortsätt säga ifrån, det är sådana som du som gör skillnad.

Tack kära mandalaki

Jag förstår att det här tog på dig. Du verkar redan ha haft det lite jobbigt med att det alltid är du, ditt ex varnade dig för att du kunde få problem, den här gången var det din sambo som påpekade att pojken kanske kunde få det värre. Klart det kändes när han petade i ditt ömma - även om han bara menade väl.

Ja, det är väl förmodligen så. Till sambon fräste jag bara i från på samma sätt som jag gjort till exet "ja men vad har jag för jävla val? låtsas som ingenting och gå därifrån?". Vi har pratat om det här jag och sambon nu och jag har större förståelse för hur han menade. Han frågar ofta mig om saker (som kan låta som att han ifrågasätter) för att få höra hur jag ser på det hela. Argument som andra hade kunnat komma med för att se vad "svaret" är (som om jag sitter på nåt facit eller nåt). I det här fallet var det hans egna motargument som ringde i hans huvud - som nåt eko av vad han alltid fått lära sig hemma.

(förstår att min sambo kanske låter som värsta uslingen men han har verkligen drillats hårt hemma i hur han ska bete sig ute. vi pratar mycket om sånt för han försöker att våga mer och mer, säga ifrån mer och ta mer plats. han vill liksom komma bort från det men känner att det är svårt ibland).

Det är osvenskt att säga ifrån, att lägga sig i. Alldeles för många av oss tittar åt andra hållet. Men fortsätt att inte göra det. Om du blev en i raden som tittade bort och gick vidare så tror jag ändå inte att du skulle orka leva med dig själv

Ja, nej det skulle jag aldrig stå ut med faktiskt. Så jag får väl fortsätta ryta i från till höger och vänster helt enkelt.

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Gjorde jag helt helt helt fel?

Du gjorde helt rätt! Om fler agerar som du när de ser orättvisor skulle världen vara en bättre plats.

Det är väldigt sällan hur man säger något som får effekt utan ATT man säger något och därmed visa ogillande för handlingen.

Och även om den lilla pojken inte sa något tror jag ändå det kändes bra för honom att en vuxen stod upp för honom.

Jag förstår att situationen lämnade en olustig känsla men ditt eget agerande kan du bara vara stolt över!

Tack, Wysiwyg!

 

[Luff]

Sv: Gjorde jag helt helt helt fel?

Heja dig. Fantastiskt bra gjort. Sluta aldrig reagera.

 

[LindgrenV]

Sv: Gjorde jag helt helt helt fel?

Sluta aldrig, aldrig, aldrig reagera! Snälla!

Jag önskar att en sån som du funnits när jag var liten. Att någon faktiskt såg mig och vad jag fick stå ut med. Att jag inte behövde vara helt jävla själv, bli kallad för äcklig, kossa, fet och ful, bli dragen i håret och slagen till marken så hårt att jag förlorade medvetandet där de vuxna kom med ursäkter som "Men de gör bara så för att de GILLAR dig", eller i värsta fall att de vuxna (läs: min klassföreståndare i mellanstadiet) också mobbade. Saker som påverkat mig så otroligt mycket och som gör att jag aldrig i min vildaste fantasi skulle kunna få för mig att flytta hem igen. Som gör att de få gånger jag stannar i staden jag bodde i, där min familj fortfarande bor kvar, och handlar på ICA väljer att gömma mig så gott jag kan för att inte bli sedd. Som gjort att jag fått kämpa med panikångest genom hela gymnasiet för att det var först då allting kom ifatt. Det är inte alltid man faktiskt fattar vilken jävla sits man är i. Man kan blir duktig på att trycka ned sig själv; "men det var nog inte så farligt, annars borde ju någon ha reagerat".

Mobbarna kanske inte slutar, det kanske blir lite värre för en stund. Men förhoppningsvis känner den mobbade sig sedd. Förhoppningsvis fick han lite extra styrka. Och kanske, kanske gav det mobbarna en liten tankeställare långt därinne. Min lillebror blev jagad hem en gång när han var i elvaårsåldern. Ända fram till ytterdörren, där han kastade sig in på toaletten och låste in sig medan mobbarna stod kvar ute och skrek åt honom. Jag flög ut med eld i baken och vrålade allt jag kunde (då 13 år gammal). När jag stötte på dem ett par dagar senare skällde jag ut dem igen efter noter. De rörde honom aldrig igen. Så, det kan ha hjälpt, eller satt en boll i rullning åtminstone. Det viktigaste av allt är att du gjorde alldeles rätt, i mina ögon.

 

[Philosophia]

Sv: Gjorde jag helt helt helt fel?

Och en grej till förresten; jag blir rätt less på att jag (i verkliga livet) så ofta får kritik för när jag säger ifrån. Att jag borde sagt det på ett annorlunda vis, inte låtit så arg, låtit argare etc etc. Men vafan, säg nåt själva då?! Det är alltid JAG som öppnar munnen när hela jäkla bussen sitter tyst när en liten dam inte får nån sittplats, det är alltid JAG som säger ifrån när nån står och svär och skriker åt en stackars busschaffis som bara gör sitt jobb. Det är ju så jäkla lätt att ha en åsikt om vad jag borde ha gjort eller sagt men uppenbart jäkligt svårt att göra rätt själv från början istället.

Självklart gjorde du helt rätt och du vet det innerst inne. Jag tycker att du ska känna dig trygg i det!

Vi har inte alla en inbyggd perfekt avvägd konfliktlösare och det resulterar i att man ibland tar i lite för mycket och ibland lite för lite. Men det sämsta man kan göra är att inte reagera alls - anser åtminstone jag. Jag är precis som du och min sambo brukar precis som din försöka förekomma mig. I bästa fall leder det till att jag påminns om att uttrycka mig lite mer sansat trots att jag är i affekt, men i sämsta fall leder det till att jag blir ännu mer upprörd.

Det har hänt att jag har avstått från att agera på grund av att jag har tänkt på att man ska bete sig "uppfostrat", men varje gång har det resulterat i att jag har mått dåligt efteråt. Ärligt talat, när jag började läsa ditt inlägg så trodde jag att jag att du skulle säga att ni hade åkt ifrån barnen utan att agera och det var därför du kände dig olycklig. Jag blev därför väldigt glad när jag förstod att det var tvärtom!

 

[Rumpnissen]

Sv: Gjorde jag helt helt helt fel?

Du gjorde helt rätt!

Jag kommer fortfarande ihåg de oerhört få vuxna som stod upp för mig när jag jag blev trakasserad under högstadiet. Alla de andra vuxna, som gick förbi och låtsades som att de inte såg, eller ännu värre sa att "det där får ni lösa själva" är jag fortfarande fruktansvärt besviken på och känner närmast ett förakt mot dem.

Det var inte alltid det gav någon bra effekt, men att någon såg och bekräftade att det inte var jag som gjorde fel, var det allra viktigaste.

 

[bigganl]

Sv: Gjorde jag helt helt helt fel?

Du gjorde rätt. Vuxenvärlden måste visa vad som är ok och inte. Vi måste våga stå på oss och säga ifrån. Jag är säker på att det känns skönt för killen att känna att han har någon som stod på hans sida. Var nöjd med dig själv.

 

[Got2Be]

Sv: Gjorde jag helt helt helt fel?

.

Att jag kanske borde låta bli och låta folk sköta sig själva?

Till en viss gräns ska man låta folk sköta sig själva, men jag tycker att vi svenskar är ju väl extrema på den punkten ibland. Eller har jag helt fel?

 

[Badger]

Sv: Gjorde jag helt helt helt fel?

Jag tycker du gjorde helt rätt!

Känns som att din sambo tänkte på en helt annan sak. Om den mobbade skvallrar för läraren och läraren skäller på mobbarna (och misslyckas enligt gammal folkskola) så kan det bli värre enligt gammal hm sed. Men den som är mobbad kan i det här fallet inte på minsta vis orsakat att du sa till, det kan bara de andra ha gjort.

Dessutom bara måste vuxna i omgivningen reagera på och uppfostra barn. (Det känns som att vi börjar ducka för sådant ush. När jag blir äldre ska jag bli arg tant. Alla områden behöver minst en! (har redan bannat barnen i trappen som åkte alla våningar i hissen, det fick i alla fall effekt gjorde så själv såklart men då fick jag också bannor )

 

[virra]

Sv: Gjorde jag helt helt helt fel?

Rätt rätt rätt rätt rätt rätt.
Värre? Knappast. Han är redan mobbad. De kommer kanske använda din tillsägelse emot honom, men hade de inte fått någon så hade de använt något annat.
Hade du inte sagt ifrån hade allt pågått utan chans till förändring. Nu öppnar sig två möjligheter. Dels att barnen får dåligt samvete när de är ensamma, vilket kanske kommer påverka deras beteende i morgon. Dels att den mobbade pojken faktiskt får en möjlighet att tänka annorlunda kring sin situation. Kanske det trots allt är dem och inte honom det är fel på? Tänk vad fint om han kunde tänka så!

Du önskar att du hade tänkt efter. Men det är precis vad nästan alla gör. "Jag vet ju inte säkert..." när någon blir misshandlad/mobbad/utsatt etc. Och så gör man ingenting. Och tillfället är förbi och det är för sent.
Jag hade haft ont i magen om jag åkt förbi och inte agerat.

Din sambo menar väl, men hen har fel

 

[besitos]

Helt rätt! Och exakt - om alla vuxna reagerade på samma sätt skulle problemen vara SÅ mycket färre! till dig!

 

[LillaLisa]

Jag tycker att du gjorde helt rätt! Man får inte titta bort bara. De här pojkarna visste säkert att det de gjorde inte var okej, men när de ändå gör så och ingen vuxen säger något då tänker de ju bara att det är fritt fram att bete sig på det viset! Och jag tror inte att du förvärrade situationen för pojken som blev knuffad eftersom du var en helt utomstående person.

 

[Piek]

Jag tycker att du gjorde helt rätt! Tänk om alla alltid kunde reagera så som du gjorde när de ser något sånt här, då kanske mobbningen skulle inte skulle vara ett lika stort problem
Jag lovar dig att det kändes bra för pojken att du stod upp för honom, och förhoppningsvis stärkte det hans självkänsla lite att någon stod upp för honom och visade att det inte var han som gjort något fel.