R
Raderad medlem 6459
Jag sitter med så jävla ont i magen och tänker att jag kan ha gjort helt helt fel 
. Vi var ute med bilen och åkte förbi några ungar (30-väg så vi såg dem i goood tid och kunde se vad de gjorde). Ett av barnen springer först men blir, vad det ser ut som, jagad av de andra pojkarna. När de kommer ikapp honom blir han knuffad ner i diket och en tar hans mössa. Jag blir förbannad och säger att men hallå, vad håller de på med egentligen. Vi vänder där vi kan och åker tillbaka och ser att pojken springer igen men de kommer i kapp honom och ställer sig sedan i en ring runt honom. Vi stannar med bilen och jag ser att han gråter. Och då blir jag vrålförbannad och hoppar ur bilen. Jag frågar vad de gör, en av pojkarna säger att de bara leker och jag säger då att de inte får knuffas, det måste vara roligt för alla, alla måste känna sig okej och blabla. Att de ska låta bli pojken, ge tillbaka mössan till honom om den var hans (det var den) och ja, ni vet. Spände sedan ögonen i pojkarna och sa att de skulle låta bli honom i fortsättningen.
När vi åker därifrån säger min sambo att ”du vet väl att du kan ha gjort det mycket värre nu bara” och jag sitter nu med en klump lika stor som Gibraltar i magen. Tänk om jag gjort allt värre för den stackars pojken. Jag bara kan inte med att göra ingenting, sitter liksom inte och kalkylerar utfallet utan agerar bara på en gång. Så gör jag jämt, oavsett om det är en konduktör som blir illa behandlad eller ett barn som blir knuffat. Jag kan liksom inte hålla käften. Och då tänker jag nu att jag kanske bara är egoistisk? Att jag kanske borde låta bli och låta folk sköta sig själva? Men det var ju bara ett litet barn, hur ska jag kunna se nåt sånt och inte säga nåt? De vore ju för jävligt! Jag tycker ju så synd om honom, tänk om han blir jagad varje dag från skolan/fritids/dagis?
Vad hade ni gjort? Vad tycker ni att man ska göra?
. Vi var ute med bilen och åkte förbi några ungar (30-väg så vi såg dem i goood tid och kunde se vad de gjorde). Ett av barnen springer först men blir, vad det ser ut som, jagad av de andra pojkarna. När de kommer ikapp honom blir han knuffad ner i diket och en tar hans mössa. Jag blir förbannad och säger att men hallå, vad håller de på med egentligen. Vi vänder där vi kan och åker tillbaka och ser att pojken springer igen men de kommer i kapp honom och ställer sig sedan i en ring runt honom. Vi stannar med bilen och jag ser att han gråter. Och då blir jag vrålförbannad och hoppar ur bilen. Jag frågar vad de gör, en av pojkarna säger att de bara leker och jag säger då att de inte får knuffas, det måste vara roligt för alla, alla måste känna sig okej och blabla. Att de ska låta bli pojken, ge tillbaka mössan till honom om den var hans (det var den) och ja, ni vet. Spände sedan ögonen i pojkarna och sa att de skulle låta bli honom i fortsättningen. När vi åker därifrån säger min sambo att ”du vet väl att du kan ha gjort det mycket värre nu bara” och jag sitter nu med en klump lika stor som Gibraltar i magen. Tänk om jag gjort allt värre för den stackars pojken
. Jag bara kan inte med att göra ingenting, sitter liksom inte och kalkylerar utfallet utan agerar bara på en gång. Så gör jag jämt, oavsett om det är en konduktör som blir illa behandlad eller ett barn som blir knuffat. Jag kan liksom inte hålla käften. Och då tänker jag nu att jag kanske bara är egoistisk? Att jag kanske borde låta bli och låta folk sköta sig själva? Men det var ju bara ett litet barn, hur ska jag kunna se nåt sånt och inte säga nåt? De vore ju för jävligt! Jag tycker ju så synd om honom, tänk om han blir jagad varje dag från skolan/fritids/dagis? Vad hade ni gjort? Vad tycker ni att man ska göra?
