Gillar inte barn

[chrysler]

Sv: Gillar inte barn

Visst...men 16 år är väl ingen optimal ålder att få barn vid direkt

 

[Stollan]

Sv: Gillar inte barn

Min moster och hennes sambo har inga barn och är nu för gamla för att skaffa några (ialla fall mostern) så jag är uppvuxen med detta i min närhet och ser det inte som något konstigt.
Dom tycker däremot om barn och jag och några av mina syskon har spenderat en hel del tid hos dom.
Min dotter råkar dessutom vara deras favorit.
Att inte vilja ha egna barn är därför inte för mig samma som att inte tycka om barn.

Sedan är det faktiskt så att det är inte bara dom som inte vill ha barn som får kommentarer utan dom med bara ett barn utan andra motivationer att dom bara vill ha ett får negativa kommentarer om detta och dom som råkar har mer än 3-4 barn kan också få en hel del negativa kommentarer.
Jag själv anser att det är inte mitt problem hur någon vill att deras familj skall se ut, inte min sak att moralisera.

Vad en del människor reagerar på däremot är när någon säger "jag skall aldrig skaffa barn" i en ung ålder. Detta för att äldre människor har träffat på att vanligast rent statistiskt är att det ändrar sig när man blir lite äldre. Däremot är det inte sagt att dom äldre anser att alla ändrar sig bara att det är mycket vanligt.
Själv ser jag tiden an och säger inget om just den biten. Jag tolkar detta aldrig som "just nu känner jag" även om den yngre människan inte säger just den biten. Yngre människor är ofta mycket upp i vad dom känner just där och då.
Ju äldre man blir desto mer inser man att livet kan svänga häftigt och åsikter kan förändras och då börjar man formulera sig annorlunda.
Det är alltså formuleringen i sig som ofta väcker ifrågasättandet och inte själva ställningstagandet.
Förstår du skillnaden?

 

[lingonben]

Sv: Gillar inte barn

Läs Stollans svar där hon vidareutvecklar vad Cetzy sa. Det är rätt långt ifrån härskarteknikerna, spara de anklagelserna till när du verkligen råkar ut för det!

Förresten, vilken menar du med "nr 3"?

 

[Inte_Ung]

Sv: Gillar inte barn

Det där håller jag inte alls med dig om. Att sterilisera sig, eller bara välja att inte ha barn, är inget meddelande till nån annan - det är en privat fråga.

Den måste kombineras med att man basunerar ut:

Och jag är så förbannat trött på alla kompisar som fått barn. det FINNS annat och prata om än hur mkt sin unge har spytt och hur färgen på skiten ser ut och hur många tänder den har fått..

Och att man för att slippa detta äckel minsan tänker sterilisera sig.

För att bli ett meddelande.

Ursprungsinlägget handlade om hur jobbiga kompisar som blivit föräldrar är.
Och det jag menade var att sterilisering för att slippa skiten, knappast gör dessa kompisar vare sig vänligare inställda eller roligare att umgås med.

 

[Inte_Ung]

Sv: Gillar inte barn

Jag har inga barn men har aldrig föreställt mig att det skulle kunna tolkas som ett meddelande till nån annan. Lika lite som jag tolkat andras barntillverkning som ett meddelande till mig. Men jag kanske inte är så signalkänslig på den punkten

Man blir nog litet mer signalkänslig på sådant som förälder.

Men om en barnlös bara inte skriker ut sin avsky mot äckliga ungar, så blir det inget meddelande i själva barnlösheten.
Men om de står där och gastar om att de vill slippa de äckliga krypen i sin närvaro och att föräldrarna som älskar sina barn är puckon med välling i hjärnan, då så blir det provokativt för en förälder.
För det gör att man känner sig ovälkommen.

Det är många på detta forum som klagat över att kompisarna som fått barn har blivit tråkiga.
Och det har de säkert, för de har nog gjort ett val bland sina vänner, och valet när man har barn det brukar falla på dem som gillar barn.
Det blir ju så mycket enklare så.

Jag har också sett barnalstrande som varit tydliga meddelanden till den (i många fall ofrivilligt) barnlösa omgivningen.
"Titta vad jag kan, jag är bättre än er!"
Det är inte ovanligt faktiskt.
Och tämligen elakt.

 

[mandalaki]

Sv: Gillar inte barn

Men om de står där och gastar om att de vill slippa de äckliga krypen i sin närvaro och att föräldrarna som älskar sina barn är puckon med välling i hjärnan, då så blir det provokativt för en förälder.
För det gör att man känner sig ovälkommen.

Jomen allt det där håller jag med dig om. Jag tycker också att det är ett ganska barnsligt försök till provokation när man öser skit över barn.

Men det är ju som cetzy m fl säger: en åldersfråga. I regel går det där över.

Att man inte har barn behöver definitivt inte betyda att man inte gillar barn. Det är allt det andra i såna där uttalanden som betyder att man inte inte gillar dem.

Fast iofs tycker jag frågeställningen är konstlad. Jag tycker inte att man KAN gilla eller ogilla barn - barn ÄR bara. Själv tycker jag oftast att de är ruskigt spännande små människor att umgås med. Och blir de jobbiga kan man ju, som barnlös, bara langa över dem till ägaren

 

[Inte_Ung]

Sv: Gillar inte barn

Jag tycker inte att man KAN gilla eller ogilla barn - barn ÄR bara.

Men de kan ju vara svåra att förstå sig på.
Och då så kan det bli läskigt eller bara obegripligt.
Så jag kan förstå det, och t.o.m. acceptera det till viss del.
Men jag klarar inte av att bli lynchad för att jag och mina barn tar plats och låter.
Barn tar en människoplats, och det har de som tycker illa om barn svårt att ta.
Barnen skall inte ta någon plats alls i deras värld.
Och så kan jag inte tycka att de skall ha rätt att kräva att få ha den åsikten eller att slippa barn i sin åsyn.

Jag har problem med att begripa mig på hundar, jag tycker att de är påflugna och ohyffsade djur.
Och jag tycker att jag har rätt att slippa ha dem över min kroppsliga person.
Och att jag har rätt att slippa ha dem lösa hemma hos mig där jag bor.
Men så länge som de är under ägarens kontroll och inte klättrar på mig eller mina barn, pissar på min bil, jagar mina hästar (med eller utan ryttare), jagar mina katter eller runkar mot mitt ben, så behöver man ju inte förbjuda dem för övrigt.
Och jag anser inte att min syn på hundar på något vis bör vara en norm i samhället.
Det är ett problem som jag har, och det behöver inte ens accepteras, bara respekteras, annars så kan jag bli farlig - för hunden.
Man får tycka att det är konstigt och man får ifrågasätta det.
Jag svarar snällt på varför, utan att ta illa vid mig.

 

[mandalaki]

Sv: Gillar inte barn

Neeej, inte hunddiskussionen - är du på hugget i dag ?

Jag kan ju säga att om jag träffade på ett barn som runkade mot mitt ben skulle nog min vänliga inställning förändras något. Åtminstone om han var över 12

 

[Inte_Ung]

Sv: Gillar inte barn

Neeej, inte hunddiskussionen - är du på hugget i dag ?

Den var mest som ett exempel på varför jag kan förstå att man kan ha problem med att gilla barn.

Jag kan ju säga att om jag träffade på ett barn som runkade mot mitt ben skulle nog min vänliga inställning förändras något. Åtminstone om han var över 12

JA, du ser, man gillar ju inte direkt det.
Den som jag råkade ut för var en tax, och han gick hela vägen.
Det blev kladdigt.
Jag var 11år gammal.

Man kanske inte skall undra så mycket över varför jag inte gillar hundar?
Sexuella trauman som barn.

 

[jemaha]

Sv: Gillar inte barn

Jag skulle aldrig nånsin ha några barn, gillar inte ungar alls.. Sen träffade jag min nuvarande sambo i april förra året (slängde ut min dåvarande sambo efter 7 år), vi förlovade oss sept 05 och i höst får vi en liten bäbis.
Jag är fortfarande inte jätteförtjust i barn, men jag längtar nästan ihjäl mig efter min.. Så man kan ändra sig!!

 

[asmodeus]

Sv: Gillar inte barn

Ja. Jag... Jag är till och med lite rädd för dem. Och så här har jag varit sen jag själv var barn. Medan ungarna på gatan lekte, så satt jag inne hos granntanterna och pratade och provade kläder. Likadant hos dagmamman. Jag avskydde nästan alla andra barn.

Mina kompisar som känner mig och själv har barn,vet att det inte är uppskattat att langa över sin unge till mig. De allra "läskigaste" är spädbarn. Allt annat än spädbarn tack. Ja, jag vet, jag ÄR konstig i huvudet. Kan inte rå för det. Någonting i huvudet säger Nej, bort, hjälp!
/Asmdodeus 28 år...

 

[chrysler]

Sv: Gillar inte barn

Nej du är inte alls konstig i huvudet bara för att du inte gillar barn, I_U gillar inte hundar å är inte konstig i huvudet för det
Allvarligt talat så finns inget normalt, alla är nog mer eller mindre konstiga

 

[asmodeus]

Sv: Gillar inte barn

Jodå, enligt samhället och den stora massan så är man konstig om man inte tycker om barn. Det är iaf väldigt få som kan förstå att man iINTE gör det. Att man faktiskt har fobisk skräck/äckelkänsla för just barn. De flesta försöker få det till att man inte är gammal nog att uppskatta, det kommer med tiden, eller så tycker de bara att man är dum i huvudet... (yeah yeah yeah) Att inte tycka om hundar eller andra djur är mera "accepterat och förståeligt". Så uppfattar jag det iaf.

 

[chrysler]

Sv: Gillar inte barn

Jag gillar inte heller alla barn men min kompis son på 4 år är verkligen speciell, brukar ta med honom till stallet å låta honom rida min shettis å han ska bli cowboy när han blir stor(lite mitt fel då ).Saken är att han är väldigt stökig, som vissa beskriver det samt otroligt bortskämd å skriker så fort han inte får som han vill så det är lite skumt att jag gillar honom egentligen.
Men det kallas väl personkemi
Samtidigt står jag inte ut med honom mer än 2 timmar åt gången då det blir lite väl mkt :smirk:
jag gillar inte heller alla vuxna eller alla djur, det finns till å med hästar som jag fullkomligt avskytt(nu blir man snart lynchad)

Jag tror ändå att samhället blivit mer accepterande, nu ska alla göra karriär å många hinner inte skaffa barn ens, samt känner att det faktiskt inte är det viktigaste i livet.
Men det är ju upp till varje person att avgöra, det vore ju hemskt om man känner sig tvingad att skaffa barn.
Träffar många som direkt ogillar barn i allmänhet som går å skaffar barn å det kan jag ju tycka är lite skumt men det beror väl på den kända "biologiska klockan".

Samtidigt kan jag inte hålla med om att man mognat bara för att man skaffar barn, som du skriver så vill alla inte ha barn å det spelar ingen roll om de så blivit 40 år.
Jag tycker oxå att man ignorerar många som säger att de inte vill ha barn, bara skrattar åt dem å tycker de är omogna å att de minsann kommer ändra sig för "vad vore väl livet utan barn".
Man kan vara fullt kapabel att säga att man inte vill ha barn när man är 20 eller 25 år å mena det men inte sagt med det att man inte kan ändra sig.
Det finns folk som alltid sagt att de ska ha barn som ändrar sig å
Men alla ändrar sig inte som många verkar tro.
Därför förstår jag att många känner sig direkt kränkta av att folk påstår att de är omogna å inte vet ngt om livet å är för unga, när de uttrycker sina egna åsikter om att inte skaffa barn.

 

[asmodeus]

Sv: Gillar inte barn

Nej precis. Jag undrar hur gammal man måste bli, för att folk ska sluta tjata...
/asmodeus

 

[Inte_Ung]

Sv: Gillar inte barn

Att inte tycka om hundar eller andra djur är mera "accepterat och förståeligt". Så uppfattar jag det iaf.

Men det är ju en annan sak.

Att inte tycka om barn, det är ju att inte tycka om människor av en viss sort.
Och eftersom jag är människa, så tar jag illa vid mig.

Du är väl inte hund?

 

[asmodeus]

Sv: Gillar inte barn

Hej. Tack för svaret. Så känns det för mig också. fast från motsatt synvinkel. Att jag är både äcklad och rädd för våra egna "yngre generationer" samt bortstött från samhllet för att jag tycker så.

Nej jag är ingen hund.

Att de tar illa vid sig brukar folk göra när de kört hela den här "ålderskampanjen på mig". De reagerar alltså precis som du gjorde nu, och till slut orkar jag inte höra ålderspredikningen något mer, så då berättar jag hela historien till slut. Det är då jag "blir/är" dum i huvudet. Och i min hjärna finns en ingyggd skyddsmekaniskm utvecklad mot just barn, till och med fobisk om jag då ska vara helt ärlig.

Detta är inget jag VALT att tänka/tycka/känna. Har alltid varit så sen jag kan minnas. Det är stigar i min hjärna som är alldeles för snåriga för att ta sig igenom.

Tyvärr Inte_UNg så finns det nog iaf ett fåtal där ute vars hjärna och reflektorer fungerar ungefär som min. Det ÄR faktiskt väldigt jobbigt att känna så här, speciellt för att man blir mer och mer utav ett svart får ju äldre man blir.
/Asmodeus

 

[Xeline]

Sv: Gillar inte barn

Varför är du äcklad av barn ? Jag kan förstå om man inte vill ha barn, men att generalisera och dra till med ett stå stark ord som äcklad. Om du är äcklad av barn så anser jag faktiskt att du har ett stort problem. Du borde faktiskt söka hjälp ! Inte för att du på något sätt skall bli övertalat till att skaffa barn utan ungefär som för en spindelfobiker.

 

[Inte_Ung]

Sv: Gillar inte barn

Grejjen med dig är nog att du erkänner att det kan vara ett problem för dig.
I stället för att vältra över det och göra problemet till mitt och resten av världens.

Jag vet att det där med hund är ett problem för mig.
Och så hanterar jag det.

Idag så läste jag i tidningen om katolska äktenskap.
Där så var man tydligen tvungen att skaffa barn för att äktenskapet skulle vara giltigt.
Så det där med barn ligger ju både djupt och nära.
Djup, då ju fortplantningen är styrd av instinkter och nära, när det t.o.m. står i de religösa sakrament som tillämpas i dag.

Då så är det väl inte så konstigt att man hamnar utabför, när man väljer att ställa sig utabför normen?

 

[asmodeus]

Sv: Gillar inte barn

Hej. Jag har ingen aning. Det har alltid varit så, ända sen var barn själv. Jag har fått hjälp i massor om allt men inte ens mina psykologer kan förstå varför. Jag tycker att de är lika otäcka som kackerlackor ungefär. Jag mår lika illa och dåligt om jag ser en gravid person. Jag VET att ni kommer att bli helt galna nu. Men jag vill bara förklara för er hur det ser ut ifån "mitt" håll. Och det måste finnas några få iaf till som är som mig.

Kan ni iaf förstå hur jobbigt det är med folk som frågar mig om jag inte ska skaffa barn snart då, typ jaaa tiden börjar ju bli knapp nu. Du måste väl få lite "ordning" i ditt liv... Ni är ju vuxna båda två...
De tjatar och tjatar fatän jag försöker säga vänligt men destämt nej, jag vill inte. Ibland får jag nog och säger som det är, och då utbrister de precis som en del av er att du måste söka hjälp!! Om nu inte "hjälp" hjälper då? Att det är så starkt inrotat att det inte går att komma åt det? Jag bara undrar. /A