Sv: Gillar inte barn
Mita30 skrev:
Oj såna tankar hade jag också tills den dag jag mötte mannen i mitt liv ..
Sen så bara vände det över en natt och jag verkligen kännde för en egen liten bebis ..
Oj. jag tillhör den skara cyniska människor som inte tror på något "mannen i mitt liv" men det låter ju onekligen ganska trevligt.
hmmm....ne, jag känner också att barn inte är något för mig, lekte inte med dockor när jag var liten, blir inte alldeles till mig och börjar gurgla varenda gång jag ser en gravid brud eller en liten rosa spädgris som visas upp som största underverket i världen...Till och med modern min sa till mig att jag nog ska akta mig för att bli med barn för det skulle inte passa...
Samtidigt är jag rätt säker på att jag (liksom mor) kommer ändra mig när jag är 38,5 och komma på att jag nog inte vill missa nåt som så många tycker är fantastiskt...
Men allvarligt, det är väl jättebra att en del vill ha ungar som kan föra fosterlandet vidare osv, och andra som inte vill det eftersom man behöver lite motpoler...
och har bara märkt av konstiga blickar från nyblivna morsor (kanske inte så konstigt) och vissa killar ("Vad är du för en ond människa som inte tycker om BARN!? De är ju det underbaraste i heeeela vääääärldeeeen!") när jag säger att jag inte tycker om barn....så jag tror de flesta respekterar en iallafall faktiskt.
För övrigt, vadå "tycka om barn"????? Tycker ni om "vuxna"?
Det handlar väl också om att tycka om en person som man har någon form av relation till, även om den personen råkar vara en liten sådan.