ger snart upp!

[sommarminne]

skrev denna tråden tidigare http://www.bukefalos.com/f/showthread.php?t=909644

uppsittningarna har sedan dess varit lite till och från med men de har defiitivt varit hanterbart! tills nu...
eller han har inte slängt av mig men han får verkligen panik och tycker at uppsittningen är de hemskaste i världen ungefär. Vi bytte sadel för någon månad sedan och efter de gick uppsittningarna verkligen jättebra! och jag va mer än nöjd ska jag säga! sen va jag sjuk under en vecka och han fick vila och efter de så va de som att börja om på noll igen.

de känns så otroligt tråkigt för hästen går kalas sen när man rider så de är bara själva uppsittningen som han tycker är så fruktansvärt hemsk. jag har en i stallet som ridit in ett x antal hästar och som jag litar på och hon vet inte heller hur vi ska fixa de. hon pratade om att vi kan testa och slänga upp mig. nu hoppas jag upp från pall så det blir ju lite snedbelastning om de kan va de han reagerar på?
har ni några tips? jag är nästintill uppgiven. vill så gärna komma igång och träna och ev någon tävling framöver men just nu känns de som att själva uppsittningen är en sådan jättegrej så vi kommer aldrig iväg utan de blir bara ridning hemma. alla råd mottages tacksamt!!!!!! jag är fullkomligt kär i hästen och mår dåligt av att han inte klarar av sin uppgift när de gället att hoppa upp och han är nog också väldigt ledsen tror jag. han har ett hjärta av guld
tyvärr känner jag att de är en otrolig risk just när det gäller att hoppa upp så detta är något jag måste kunna få att fungera!

 

[hatten]

Sv: ger snart upp!

Jag läste i din andra tråd och det låter lite som en häst som jag hade tidigare med kraftigt sadeltvång.
Han hade så kraftigt sadelltvång att man inte ens kunde sadla honom utan att han exploderade.
Vi löste problemet genom att alltid sadla honom utomhus eller i boxen så att han kunde gå när man spände gjorden och man fick inte spänna mer än ett hål och sedan pausa en stund medans han gick framåt,det minskade hans obehag under sadling sedan var det uppsittning och då fick han skritta runt medans ryttaren blev uppkastad eller om man var själv så fick man hoppa med på ett ben.
Om han stannade under uppsittningen åkte man garanterat i backen men gick han framåt så gick det bra.
Du kan prova med att nån ledar hästen framåt i sakt skritt samtidigt som personen kastar upp dig prova först med att du bara hänger på mage övar så att du lätt kan glida av om han blir spänd träna på det några ggr/dagar innan du blir uppslängd på riktigt så att du vet att han inte blir spänd eller rädd när du blir uppslängd.
Är det sadeltvång så brukar det hjälpa att hästen rör sig framåt under uppsittning.
Långt och rörigt blev det men värt att prova

 

[Seabaz]

Sv: ger snart upp!

utsätt hästen för saker som verkar läskigare än en uppsittning. Nöta nöta nöta nöta...

Tex stå på sidan om hästen och hoppa jämfota och vifta med armarna och gör konstiga ljud. Stå på pall bredvid hästen och gör samma sak. Du ska kunna flaxa omkring runt, över och under hästen!

Stå med paraply och flaxa upp och ner osv osv....


Okej du ska inte ge hästen en hjärtinfarkt men alla hästar "knäcks" förr eller senare genom att vi människor nöter in saker i huvudet på dom. Börja lätt och öka successivt (stavas?)

Du har förmodligen redan tanken i huvudet när du vaknar på morgonen "oj oj hur ska uppsittningen gå idag".
Gör ingen stor sak av det. Hoppa upp, hoppa av, hoppa upp, hoppa av osv...



Det låter lätt när jag skriver det men jag förstår, man är inte så kaxig mot 500kg häst när den blir tvär.

 

[sommarminne]

Sv: ger snart upp!

nej precis. jag går ju verkligen och tänker på uppsittningen större delen av tiden och glömmer ibland nästan bort hur fruktansvärt nöjd jag är emellan dom
jag vet ju att de bara är att träna och träna men man tycker han borde vänja sig någon gång men icke. jag brukar inte va rädd (känner mig nästan odödlig nu när jag flygit av alla gånger och klarat mig hyfsat) men jag får ont i hjärtat av hur panikslagen har blir och när man sedan kommer iväg fem meter och han bara suckar och de känns som han tänker "jisses nu va de äntligen över igen!!!".

 

[sommarminne]

Sv: ger snart upp!

fast de känns egentligen inte som sadeltvång heller för han har aldrig bockat eller gjort något med enbart sadeln utan de är bara när jag ska hoppa upp. kom i och för sig på nu att jag tvättade fårskinnet på sadelgjorden och de har inte kommit på igen. kanske kan va något

 

[Seabaz]

Sv: ger snart upp!

man känner sig så maktlös och man önskar att hästarna kunde förklara exakt hur när och var det är fel!

men under kan ske! det finns alltid hopp!

En häst jag stötte på på ett jobb var den mest bakskygga hästen jag nånsin träffat. Rumpan bara försvann på den ibland... den kunde sticka i full galopp i ren panik.
Den var hemsk eller det var hemskt synd om den att alltid behöva vara så orolig...

Hästen såldes och såldes tydligen senare igen och verkade hamna hos "rätt" människor. Läste för ett par månader sedan att hästen gått VM i fyrspannskörning

Att sätta en vagn bakom en sån häst måste ha krävt mycket kunskap och tålamod!

(men perioden är jag träffade den 2001 och den gick VM 2007 tror jag det var?)

 

[Lovisaleonora]

Sv: ger snart upp!

Vissa hästar kan man aldrig "bota" från obehaget. Tråkigt, men sant. Olika individer har olika förutsättningar.

Har bestämt för mig att det finns en häst i absoluta värdstoppen som inte heller släppte upp ryttare, utan man fick slängas upp i farten s a s.

Hitta ett sätt som fungerar för just er, och fokusera på det sättet och ha i minnet att det kan förbättras med tiden. Även om det inte BEHÖVER bli bättre finns alltid en chans. Uppsittningsramp (handikappramp) där man slipper belasta stigbygeln och ett batteri folk som kan slänga upp en är utrustningen som behövs för ridning.

Helt klart ska man träna så långt det går, men jag tycker att vid en viss punkt får man acceptera hästens läggning och obehag och koncentrera sig på ridningen istället (om den går bra!), så hästen inte förknippar ridningen med uppsittningsobehaget.

 

[sommarminne]

Sv: ger snart upp!

usch när jag läser ditt inlägg så förstår jag ju att de troligtiv aldrig kommer bli en "smidig" häst att hoppa upp på men de jag tcker känns tråkigast är att jag alltid kommer att dra mig för att åka just på träningar och ev tävlingar då hela den här grejen med att hoppa upp blir en sådan uppvisning känns de som. ni anar inte hur spännande folk i stallet tycker de är att kolla på när man ska upp. ska hon trilla av eller inte. spänningen blir olidlig för åskare och just nu är jag nog inte redo för att bjuda på de om jag ska på träning.
jag ska testa att gå ut och gå en runda innan ridningen och se om de funkar

 

[Lovisaleonora]

Sv: ger snart upp!

Ibland kan en stunds longering lösa en del spänningar. Andra saker att ge akt på är blicken, den skvallrar om hästen tänker bakåt (vilket betyder uppåt!) eller avslappnad framåt (läge att sitta upp snabbt och smidigt).

Hitta ett sätt att komma upp som gör att ni kommer runt problemet, så du slipper dra dig för att åka iväg på träning. Jag vet många duktiga ryttare som har hästar i höga klasser som har lite hyss för sig, blir spända och ovilliga att släppa upp ryttare via stigbygel. Hitta ett sätt att arbeta runt det. Bli uppslängd är ju en jättebra lösning, akta näsan bara.

Har själv åkt av på en häst med de här problemen, sommaren -06. Då var jag ändå medveten om tendensen, men hästen hade uppfört sig under hela tiden jag suttit på den. En dag bär det iväg, jag blir hängande mellan jord och sadel medan hästen skenar över maken (som håller). Till slut får jag slänga mig av bakåt (i en båge, jag satt fast i stigbygeln). Det kostade en rejäl slitning i korsbanden och ett par knäckta revben. Tyvärr var jag tvungen att rida ändå, men det var ingen trevlig färd. Jag har varken förr eller senare upplevt problemet med hästen ifråga, och den enda jag kan skylla på är mig själv och min ouppmärksamhet.

De hästar man gör sig illa på/med är oftast inte de taskiga, utan de som man bedömmer som snälla. Det är då man släpper garden och blir tagen på sängen - där man sedan får ligga för att bota sig från skadorna!

 

[sommarminne]

Sv: ger snart upp!

de där med blicken är verkligen sant. min tänker nästintill aldrig framåt utan backar också väldigt gärna. de är så svårt å veta hur man ska lösa de hela och göra de så smidigt för sig så möjligt

 

[sommarminne]

Sv: ger snart upp!

jag läste ett inlägg från dig i en annan tråd om det där med böjd hals och funderade på om vi kanske skulle kunna få de att fungera? om man bara kan få honom att känna sig trygg så känns de som att allt skulle kunna bli lite enklare

 

[aida]

Sv: ger snart upp!

Låter som om du har ett liknade problem som mig....

Min unghäst har sadeltvång, dock ganska lindrigt.. (tror jag) men jag har alltid longerat innan ridning och sedan haft någon som har lett mig de första stegen och det har gått bra.. Nu har jag dock inte någon medhjälpare tillhands så jag har kommit på en taktik som fungerar för oss.. än så länge iaf

Spänner sadeln löst först, sen promenerar jag med henne och spänner gjorden ett hål i taget undertiden, promenerar ca 5-10 min
Sedan tömkör jag henne med sadeln, lång och låg för att hon ska slappna av, ju lägre desto bättre! med ledande innertöm har jag även märkt att jag kan avstyra ev. bockningar (jag vill gärna bryta bockmönstret då hon stressar upp sig själv..) Checkar bara av henne lite i varje varv, är hon lugn och avspänd finns ingen anledning att nöta på varv efter varv...

Innan jag sitter upp kontrollerar jag att hon accepterar att flytta sig undan för tryck (vilket hon oxå protesterade mot en period)
Sedan sitter jag upp vid pall
Kliver upp på pallen och pratar med henne, ser till att hon är lugn och avspänd, ibland ger jag en morotsbit då jag står på pallen, klappar på henne och sadeln... kortar vänster tygeln (halsen lite böjd åt mitt håll) foten i stigbygeln och lägger mig över sadeln, klappar lite på andra sidan, om hon fortfarande är lugn lägger jag över benet (som direkt stoppas i stigbygeln på andra sidan)

Sedan är prio ett att få henne att röra sig utan att använda skänklarna! (för om jag lägger till skänkeln här blir det garanterat bockning!) så jag svänger henne kraftigt med ledande tygeltag, runt runt, höger vänster, höger vänster tills hon slappnat av, ökar svängarna eftersom och därefter stannar jag med sits och tygel, sen brukar jag kunna lägga till skänklarna igen och starta "normalt"
beroende på hur det känns så fortsätter jag lägga volter ett tag till och fortsätter med halter och igångsättningar..
Sen brukar jag kunna rida normalt

"Liten" procedur som fungerar för mig iaf

Ps. sen är det ju starkt rekomenderat med "fegsnöre" i mitt fall fungerar martingallringen perfekt

Lycka till!

 

[sommarminne]

Sv: ger snart upp!

jag har innan också haft en liten "ritual" men har kunnat plocka bort mer och mer utan några problem men de är nog bara att börja om med dom nu igen och hålla tummarna för att de fungerar. en i stallet tycker jag ska skicka iväg honom till någon med mycke erfarenhet och befästa uppsittningen ordentligt men jag vet inte? jag känner mig lite tveksam till de men jag vet inte om de är lösningen på de hela?

 

[Frankiiee]

Sv: ger snart upp!

Jag tror dock inte du ska stå med ett paraply och vifta och nöta som någon nämnde här.
Jag har också haft problem med uppsittningen. Då har jag bara börjat hänga på ryggen utan sadel och utan att sitta upp. Berömma så fort det går åt rätt håll.
Hoppa upp och hoppa ner och bara häng på honom.
Börja sen smått med sadel.
Sen hade jag faktiskt idag på psykologin, mental träning och detta kan funka i ditt fall. Jag är livrädd för lastbilar nu från hästryggen för jag vet hur min häst reagerar. Jaha? och vad händer när jag tänker så? Så får jag ju inte tänka.
Det är viktigt att du inte tänker "Undrar hur fel det kan gå idag? utan DU ska gå in med lite positivare tankar och se alla SMÅ steg i rätt riktning. Jag vet att det är lättare sagt än gjort. Jag vet själv inte hur jag ska få bort min panik så fort jag hör ett fordon från hästryggen haha!

 

[cannelia]

Sv: ger snart upp!

Passar sadeln? Har du resårsadelgjord?

 

[sommarminne]

Sv: ger snart upp!

sadeln är kollad två gånger och han smaskar och tuggar när jag kommer med den och har gått framåt väldigt mycke i ridningen med den. bytte den i februari och det va när den kom in i bilden som uppsittningarna gick kanon och sen blev hjag sjuk och så va vi tillbaka på noll. och ja jag har resårgjord. bra eller dåligt?

 

[flashlight]

Sv: ger snart upp!

Jag tror du har rätt här.

Susarunt: De "symtomen" du beskriver stämmer exakt på en häst jag känner till, numera pensionär, som hade kraftigt sadeltvång. Tjejen hade en stege, typ en sån som hantverkare har kanske nån meter hög högst upp där man står och den ställde hon vissa perioder i boxen, hoppade snabbt upp och hästen gick ut direkt.

Den var värst efter viloperioder, sen blev det bättre, då kunde hon ha stegen i stallgången och leda hsäten, kliva upp på stegen och snabbt upp isadeln medanhästen fortsatte ut genom dörren. Det gick bra. Men det verkade alltid som ett äventyr att komma upp på den. Ibland om det var utomhus tex eller om den stått en längre period måste hon bli uppslängd medan hästen gick runt runt på en liten volt. Väl uppe var det ingen större fara.

 

[Sombre]

Sv: ger snart upp!

Hej,

Jag har ognat igenom bada dina tradar. Har inte last alla inlagg, men jag har forsokt forsta problemet sa jag har i alla fall last dina inglagg.

Hur gammal ar din hast? Jag forstar att du haft honom ett ar ungefar?

Jag skulle egentligen vilja se honom, men jag har en kansla av att han ar spand, inte bara nar du sitter upp och vid vissa tillfallen i ridningen. Jag har en kansla av att han kan vara spand aven i tomkorning. Aven om du sager att han gar bra. Jag grundar det bland annat pa att du sager att han ar bakskygg. Det brukar betyda spand bakdel och raka bakknan.

Du sager ocksa att du har ridit alla gangarter i skogen utan problem. Nar man gar for fort fram med en unghast sa far man ocksa ofta bakslag av nagot slag. Det kan ha varit sa att han var for svag for att gora nagot rackartyg helt enkelt.

Det skulle kunna vara sa att han inte ar i balans, och nar du ska sitta upp sa upplever han det som om han ska valta. Om han dessutom ar spand och med huvudet hogt (dvs flyktberedd) sa gor det saken annu varre.

Jag tycker inte alls som vissa sager har, att du ska utsatta honom for laskiga saker. Det kommer bara att motivera spandheten annu mer. Det kan du gora nar han har hittat sitt "grundlugn", dvs nar ni har en bra kommunikation, han litar pa dig och du kan fa honom att lyssna pa dig aven om han ar uppspelt. Man kan aldrig fa bort hastens vilja att fly och hastens naturliga beteende att vara radd for saker (inte om man vill behalla kansligheten och personligheten i hasten), men man kan trana den att lugna sig snabbt igen. Lydnadsovningar fran marken ar jatteviktigt.

Nar vi gar till sjalva uppsittningsfasen sa sag jag att nagon tipsade om att hanga pa honom och ge godis. Det ar jattebra.

Jag skulle forsoka anvanda samma stalle varje gang jag sitter upp. Tomkor du pa bana? Om du gor det sa skulle jag valja en plats pa banan dar jag under tomkorningen ger honom sina pauser. Det ar den platsen jag ocksa utgar fran nar jag borjar samt avslutar passet.

Anvand den platsen for uppsittningen ocksa. Det som ar viktigt att tanka pa nar du sitter upp ar att hasten ar lag i nacken. Nacken ska vara lagre an manken. Ett satt skulle kunna vara att lagga lite ho pa backen, bara for att kunna halla nacken lag. Sitt inte upp forran han ar helt avspand och ar lag i nacken. Lat det ta den tid det tar. Om han gar ivag fran platsen, flytta bara lugnt och tyst tillbaka honom. Anvand pall nar du sitter upp. Om han ar lag i nacken nar du sitter upp, men slanger upp huvudet sa fort du ar uppe i sadeln, kasta en morot pa backen, eller ge honom fran hans starka sida (dvs den sida han skjuter ut bogen at, vanligtvis vanster).

Nar du lyckats sitta upp och under tiden behalla hans laga form och hans lugn, da kan det vara dags att skritta lite. Lat honom aldrig ga igang utan att ha nacken lagre an manken. Om han hojer huvudet efter igansattningen (aven om han bara forflyttat sig ett par steg) stanna, fa honom lag igen (med morot om det behovs). Vanta ut honom innan du ber honom ga igen.

Det allra allra viktigaste for att fa en stressad hast lugn, ar att fa den att sjalvmant (aven med godis som muta) att sanka sig.

Din hast kommer att krava mycket arbete och talamod fran din sida, men det kommer att lona sig. Det ar inte alls som nagon sa att du maste leva med att din hast ar san. Du maste bara lara dig att lasa av honom och lara dig att prata hans sprak.

Forlat om jag missat nagot i traden, hoppas att jag kan vara till nagon hjalp!

 

[Sombre]

Sv: ger snart upp!

Jag har ocksa sett att manga ar inne pa sadeltvang, och vill bara tillagga att det kan ju vara en kombination. Du har ju fatt manga bra tips om det redan sa jag gar inte in pa det

 

[sommarminne]

Sv: ger snart upp!

Blir verkligen jätteglad över att det är så många som försöker att hjälpa mig och lägger ner tid på att skriva!
hästen ifråga är fem år och är ju riden sedan slutet av sommaren så jag tycker att han borde fixa att gå i alla gångarter och han är väldigt stadig och fin i formen. ska kanske tillägga att han är impoterad ifrån lettland som fyra åring och vad som har hänt där har vi ju egentligen inte en aning om.

just de där med sadeltvång har hon och jag i stallet pratat om idag och vi hittade den där spacialgjorden på nätet som dom tillverkat för känsliga häst för att fördela trycket. hittar inte vad den heter för tillfället men funderade på om detta kunde vara något att testa om ni förstår vilken jag menar??