Man skulle nog kunna ändra frågan till att bli:
Varför skall de som äger saker alltid behöva dela med sig av dessa?
Skall det inte finnas någon gräns för när man kan få förfoga över sin egendom som man vill i lugn och ro?
Jag ser det snarare som att när inte ens 20 miljoners-villorna i området har behov av att ha staket runt sina villor, sina båthus osv så tycker jag det är märkligt att en GC mitt ute på en åker tror att det skulle vara så attraktivt att springa runt i deras lilla delade trädgård än någon annanstans. Ingen av de jag känner eller våra grannar någonsin haft annat besök i trädgården än rävar och rådjur och en och annan älg (och kanske ngt vildsvin). Det är beklagligt tycker jag att landskapsbilden riskerar förändras i vackra kustnära områden så att det istället för att upplevas som ett levande samhälle blir ett selektivt och stängt samhälle där det enda som ses utifrån är murar och staket och övervakningskameror.
Jag ser ingen som helst koppling till "rätten att äga", som tack och lov är begränsad av krav på allmän tillgänglighet. Ska bli spännande att se om de som väljer att bosätta sig i GCn bakom sina staket kommer göra som alla oss andra och ta vägen över privata markägares strandängar ned till badet (med deras goda minne dock, pga strandskyddet får de ändå inte bygga där och så har alltid gjorts) borde rimma lite illa om det är behovet av att låsa in allt man äger som väger över och inte ett behov av att freda sig från en påhittad fiende... Min bild av detta fenomen är snarare att vi är på väg mot "jag måste ha rätt att ha vapen för att skydda mig"-diskussionen. Grindar och staket leder till ett ökat utanförskap och samtliga samhällsstudier jag tagit del av visar med all önskvärd tydlighet att segregation, ökat utanförskap och upplevd utestängning leder till ett farligare samhälle. Att då spä på denna utveckling i områden där det verkligen inte finns ngt behov känns oerhört onödigt. Och ledsamt.