Går det att kombinera egen yrkeskarriär och småbarn på ett bra sätt?

[Silverkedjan]

Sv: Går det att kombinera egen yrkeskarriär och småbarn på ett bra sätt?

Man kan grundlägga karriären INNAN man skaffar barn.

Jag är egentligen ointresserad av titlar och dylikt. Men intresserad av mitt jobb och kan brinna ordentligt för patienterna och att ge dem så bra vård som möjligt.

När jag var 34 var jag en av Sverige yngsta verksamhetschefer inom sjukvården och ingick i diverse ledningsgrupper i landstinget, med en av landstingets högsta löner och minst 80-timmarsveckor. Jag antar att det i många kretsar anses som att man "gjort karriär". (själv tycker jag att det mest var ett omöjligt uppdrag eftersom landstinget är politiskt styrda organisationer så man är aldrig så maktlös som i toppen utan tillräcklig budget)

Sedan tänkte jag om och kunde trappa ner jobbet, och ändå jobba på en "hög" men intressant nivå. Och skaffa barn.

Nu har jag råd att vara mycket ledig med barnen och har också pappor som prioriterar att vara med dem. Vi bor billigt, har en gammal skrotbil och ska nu leva fyra personer på min mammapeng hela våren

Jag tycker tvärtom - en "karriär" före barnanskaffandet kan göra så man får MER tid för barnen. Om man inte fastnar i en statusjakt utan låter sin höga grundlön gå till att få mer tid över istället.

 

[break_a_leg]

Sv: Går det att kombinera egen yrkeskarriär och småbarn på ett bra sätt?

Jag tycker tvärtom - en "karriär" före barnanskaffandet kan göra så man får MER tid för barnen. Om man inte fastnar i en statusjakt utan låter sin höga grundlön gå till att få mer tid över istället.

Men tyvärr så tror jag att det är ett fåtal föräldrar som tänker som du gör. Den materiella standarden tar en väldigt stor plats i folks liv, oavsett vilket yrke man har.

 

[Basilika]

Sv: Går det att kombinera egen yrkeskarriär och småbarn på ett bra sätt?

Då får man se till att inte skaffa barn med en man som låter kvinnan göra allt.Så enkelt är det faktiskt.
Jag skulle inte acceptera att min kille skulle få vara borta dagar å kvällar för att göra karriär så jag skulle få ta hand om barn.
Man får faktiskt ta å kompromissa å tänka till innan man skaffar barn.

Det har du faktiskt en poäng i. Innan min man övertalade mig att skaffa barn med honom fick han lova ordentligt att ta minst halva ansvaret för barn och familj. Och det gör han också
Skulle han ha kommit på andra tankar hade jag stuckit direkt så han fick ta halva ansvaret genom delad vårdnad.

 

[Narcissa_Malfoy]

Sv: Går det att kombinera egen yrkeskarriär och småbarn på ett bra sätt?

"Jag och maken är alltså sådana föräldrar som enligt dig skaffat barn för att låta andra ta hand om dem och fostra dem"

Det tror dem om mig också så du är inte ensam. Bry dig inte...

 

[Snurrfian]

Sv: Går det att kombinera egen yrkeskarriär och småbarn på ett bra sätt?

Jag och maken är alltså sådana föräldrar som enligt dig skaffat barn för att låta andra ta hand om dem och fostra dem. Tack ska du ha, men både vi och barnen mår utmärkt (trots låånga dagar på dagis)och har god livskvalitet, klarar av att leva ett vettigt liv och pusslar så gott det går med tider, hämtningar och lämningar.

/FiaLotta

Jag är lite tudelad i den här frågan... Men själv är jag uppvuxen på dagis... Pappa jobbade som inköpare/försäljare på dåvarande Asea och jobbade mycket i tyskland... Mamma hade ett "vanligt" kontorsjobb, definitift inget karriärsjobb då men ändå var jag och syster på dagis från 7 till 17... Många långa resvägar hade inverkan men inte vet jag om jag upplevde det som jobbigt... De bästa stunderna på dagis var de första på morgonen och de sista innan mamma kom, då var vi ofta ensamma kvar, fick alla uppmärksamhet av fröknar och hittade på mycket roligt. Men åandra sidan hade vi långa jullov, påsklov och sommarlov, med hjälp av släktingar och vänner fick vi mycket ledigt ändå och tagit skada har jag inte gjort!

Men däremot ser jag ingen andledninga att ha dottern mer på dagis än vad jag har i dag, hon går tre dagar i veckan, fem timmar åt gången, jag jobbar på kontoret hemma och kan "flexa" en hel del och till viss del har hon fått lära sig att när mamma pratar arbetstelefon då får man vänta.
Hon har dessutom fått varit ledig från dagis från midsommar till mitten på augusti... I jul kommer hon att vara ledig från 21 dec till 6 jan osv...
Men jag har inget behov av att göra karriär, även om jag inte skulle ha barn så skulle jag inte har jobbat annorlunda... Min man gör inte heller någon särskild karriär, de har eget företag och sköter samma jobb som han har gjort sen 15 års ålder då han började jobba sommrar och lov...

Något som däremot kan göra mig ilsk är föräldrar som tycker att man ska utnyttja dagis till max, igår hörde jag en mamma som skällde för att de inte hade öppet på dagis på julafton för det var faktiskt en fredag... Mamman ifråga är sjukskriven och har alltså inte ett jobb som gör att hon måste jobba... Då blir jag ledsen för barnens skull, även om min man och jag har fått lov att jobba vissa julafton pga att vi har sandningar så skulle jag aldrig komma på tanken att köra iväg dottern till dagis... Då löser man det på något vis ändå!
Och de firar jul så det var inte av den andledningen heller...

 

[fjolltroll]

Sv: Går det att kombinera egen yrkeskarriär och småbarn på ett bra sätt?

Ja, Det är möjligt att man kan få det att fungera om man gör karriär först och skaffar barn sen. Fast jag tror att risken är stor att man är så inne i det man gör så att man inte stannar upp och tänker efter.

Mia.

 

[pigleton]

Sv: Går det att kombinera egen yrkeskarriär och småbarn på ett bra sätt?

Karriären handlade det inte om i mitt fall. Jag var under en period ensamstående med mitt barn och jobbade heltid på annan ort som jag hade en restid på ca 30 min till.
Det är dock inte jag eftersträvat på något vis utan handlade enbart om överlevnad.

Jag tror att det till viss del går att kombinera, så länge karriären inte handlar om att arbeta 60 timmar per vecka.

 

[Nidorina]

Sv: Går det att kombinera egen yrkeskarriär och småbarn på ett bra sätt?

Det är väl inte omöjligt så länge barnen är små, så att de faktiskt _får_ vara på dagis/fritids. Visst, jag tycker inte att det är bra om barnen är halva dygnet på dagis, men de har det åtminstone bra där. Och man kanske kan klara sig utan den ena inkomsten en period med prioriteringar, eller fixa så att en lämnar, en hämtar osv.
MEN sen blir barnen större och man får inte ha dem på fritids längre. Och alla föräldradagar måste vara uttagna innan 8 års ålder. Mina barn började hos dagmamma först vid 2½ års ålder och har verkligen inte varit mycket där/på dagis/på fritids, men det fanns iaf den möjligheten när det knep. Numera (de är 11-15 år) så har vi inget annat val än att lämna dem ensamma då vi jobbar och jag tycker inte alls att det är kul. OK om det bara är ett par timmar, men en hel kväll är inte roligt. För att inte tala om sommarlovet. 25 semesterdagar per år räcker liksom inte till för alla lediga dagar som barnen har. Jag lägger mitt schema på jobbet så långt det är möjligt efter barnens behov, men det är ju inte helt möjligt.
Jag tycker det är mycket jobbigare att se till så att halvstora barn har det bra, än när de var små.

 

[Bubbla]

Sv: Går det att kombinera egen yrkeskarriär och småbarn på ett bra sätt?

Eller så gör man som jag: skaffar barn innan man hunnit vänja sig vid någon som helst lyx eller statusgrejer. Och börjar plugga när de är tillräckligt stora för att uppskatta dagis för alla kompisar, aktiviteter m.m.

Har fö upptäckt att det inte alltid är en fördel för de barn vars mammor/pappor varit hemma länge med barnen av omtanke. De har ofta mer separationsångest när de väl är dags att börja skola eller andra aktiviteter.

Jag tror inte barnen tar skada av att vara heldag på dagis, när de är stora nog att kommunicera själva och tala om vad de vill och inte vill, plus att de har glädje av kompisar m.m. Men jag tycker också att man ska ha en beredskap för de dagar när barnet faktiskt bara inte vill vara på dagis.

En del försöker ju pussla ihop det helt desperat med mamma, pappa, mormor, farmor m.m för att barnet inte ska behöva vara på dagis, vet inte om det är bättre för barnet, på dagis är det ju förhoppningsvis mer stabilt; samma lokaler, samma personal, samma barn.
Min son går på fritids fast jag är hemma med lillasyster, han har alla kompisar där och vill vara där, han går inga jättelånga dagar men suckar tungt när jag kommer och hämtar, det tar jag som ett tecken på att han trivs.

 

[escodobe]

Sv: Går det att kombinera egen yrkeskarriär och småbarn på ett bra sätt?

Många av dem som lämmnar sina barn länge på dagis har nog inte mkt val - de måste för att få ekonomin att gå ihop.
DÄREMOT förfasas jag av inställningen många verkar ha till barn som något "nödvändligt ont" och som faktistk inte verkar VILJA vara med sina barn! Har aldels för många exemple både bland bekanskaptkretsn och vad man kan avläsa från folks attityder här på forumet.
Barn skaffar man väll för att man VILL vara med dem så mycket som möjligt, för att man vill ÄGNA sig åt dem,för att man vill deras bästa? Annars ska man inte SKAFFA barn

 

[fjolltroll]

Sv: Går det att kombinera egen yrkeskarriär och småbarn på ett bra sätt?

 

[Bubbla]

Sv: Går det att kombinera egen yrkeskarriär och småbarn på ett bra sätt?

Jag håller helt med. Men tyvärr är väl inställningen fortfarande att man SKA ha barn. Vilket leder till att även personer som inte vill eller inte borde skaffar.